Krigarprinsen "Harry Nazisten" dödar infödingar

För några dar sedan skrev jag om hur kvinnornas situation var värre än någonsin. Krigssituationen efter den amerikanska invasionen gjorde att fattiga familjer tvingades sälja sina barn till slaveri och sexuellt utnyttnande.

Idag skriver The Guardian om hur det amerikanska kriget håller på att förloras:

"Efter sex år av USA-lett militärt stöd och miljarder av brittiskapund i hjälp [10-tals miljarder kr] så "förfaller" säkerheten i Afghanistan och presidenten Hamid Karzais regering kontrollererar mindre än en tredje del av landet, tillstår amerikas översta underrättelseofficer.

Mike McConnel vittnade i Washington om att Karzai kontrollerar ungefär 30% av Afghanista och Talibanerna 10% och att resten är under olika stammars kontroll."

Att Löjtnant-General Michael Maples, chef för Defence Intelligence Agency (DIA) konstaterade också att de områden som låg under "stammkontroll", en omskrivning för lokala krigsherrar, i grund och botten ligger helt utanför central kontroll:

"Stammområdena förblir i stort helt ostyrbara och, som sådana, kommer de fortsätta förbli vitala fristäder för al-Qaeda, talibanerna och en bredare regional extremism."

Britterna däremot verkar mest stolta över att äntligen ha en riktig krigarprins som vet hur man slaktar infödingar. Prins Harry, som tidigare glatt dök upp utklädd till nazist vid ett socitetsparty för "Kolonialister och infödingar" har den senaste tiden befunnit sig i Afghanistan. Tidningen The Sun är alldeles till sig av förtjusning över prinsens medhjälp i blodsutgjutelsen:

"Den unga löjtnanten dödade upp till 30 av fienderna vid sin tur vid fronten genom att dirigera minst TRE flygattacker."

Frågan är Prins Harry, eller Harry Nazisten som han också kallas, gjorde det i nazistisk eller brittisk uniform? De blir allt mer lika varandra.



Läs mer: DN, DN2, SvD och Aftonbladet

DN: Islamofobi bra, antisemitism dåligt

I DN skriver Torbjörn Elensky om islamofobi under rubriken ""Islamofobi" är ett skrämselord":

"Samtidigt som vi gemensamt i alla demokratiska partier bör stoppa de rasistiska partiernas frammarsch, och klart avvisa konspirationsteorier om muslimskt maktövertagande i Europa, måste vi stå upp mot dem som håller upp skrämordet "islamofobi" för att sprida hat, isolationism och intolerans."

Själv är han förstås oerhört för att använda ordet "antisemitism" för att försöka skrämma folk till tystnad och svärta ned motståndare till Israels politik. I ett annat nummer av DN skrev han om bokförlaget Alhambra:

"Flera röster behövs, absolut och 90 procent av Alhambras utgivning är omistlig. Däremot behövs inte denna typ av röster, som med antisemitiska, rasistiska och svävande konspirationsteoretiska kvasiargument förstör den viktiga debatten."

En av de som Elensky pekar ut som författare till antisemitiska böcker är Israel Shahak, känd israelisk människorättskämpe och överlevande från nazisternas koncentrationsläger. Israel Shahal har utfört ett ovärderligt arbete genom att översätta texter från de israeliska tidningarna så att icke-hebreisk talande kan få reda på hur rasistisk och cynisk den israeliska debatten kan vara. Shahak har också skrivit flera böcker, bl.a om judisk fundamentalism och israels kärnvapen. Shahak har alltid var israelslobbyns hatobjekt och dess attacker har varit hätska och lögnaktiga.

När Elensky menar att Alhambra förstör debatten menar han att de vågar föra fram böcker som är kritiska mot Israel. Sådant blir Elensky sur över. Israels gosiga och gulliga image blir ju förstörd. Det som skulle vara en sån mysig debatt om Israels rätt till säkra gränser och till att spränga palestinska barn i luften!

Här visar Elensky själv hur viktigt han tycker att ordet "antisemitism" är för att bekämpa de som Israel ser som fiender. Inte undra på att han är orolig för att muslimerna kan få ett eget ord att använda på samma sätt.

Amerikanska och ryska krigsfartyg samtidigt mot Libanon och Syrien?

Både Jinge och Rawia tipsar mig om att det amerikanska krigsfartyget USS Cole är på väg mot Libanon för att "visa stöd för regeringen" mot libanons folk. Det gör mig extremt orolig med tanke på de analyser jag läst i olika tidningar den senaste tiden.

Samtliga tidningar, även de israeliska, har berättat om att den israeliska armén nu laddat upp inför ett nytt krig i Libanon. Israelerna har aldrig kunnat acceptera en förlust. När de drevs ut ur Libanon försökte de igen år 2006. Än en gång drevs de undan med svansen mellan benen.

Problemet för Israel är inte bara att de misslyckats med att själva slå ut Hizb'Allah. Det är också att George Bushs presidentperiod börjar löpa mot sitt slut och med den en kanske chansen att gå till ny attack. Vad analytiker har nämnt är att strategin nu kan vara skapa kaos i Libanon. Ett kaos kan tvinga en senare president att bli inblandad i en konflikt, även om de själva inte skulle vilja.

Ett uppstartande av inbördeskriget kan också binda upp Hizbollah i en egen konflikt samtidigt som det kan ge amerikansk militär en ursäkt att gå till angrepp vid ett senare tillfälle, även om de knappast är ivriga efter tidigare års förluster. Framförallt hindrar det all demokratisering av Libanon vilket är vad man vill undvika genom att vägra folkräkningar eller en mer rättvis fördelning av valkretsarna.

Ett amerikanskt krigsfartyg på väg mot libanon bådar inte gott i detta, även om det självt kanske inte kommer att blanda sig i annat än som ett hot. Utan tvekan är detta också ett sätt att försöka balansera den ryska närvaron som nu håller på att byggas upp i Syrien, som jag tidigare skrivit om. Det är knappast en slump att det amerikanska krigsfartyget är påväg mot Libanon exakt samtidigt som ett ryskt redan är på väg mot Syrien.

Intressant är också att fartyget beordrades till Libanon på direkt order av George Bush. Samtidigt har ytterligare ett fartyg, USS Nassau, också beordrats mot Libanon, officiellt för att "kanske ersätta" USS Cole.

Kanske är det bara ett försök att visa stöd vid ett okonstitutionellt och framtvingandet val av en ny president, vilket Libanon misslyckats med över femton gånger. Eller en utpressning för att få igenom de kraftiga privatiseringar och uppsägningar i offentlig sektor som Libanons regering försökt få igenom utan godkänd majoritet.

Oavsett vilket, det bådar inte gott för Libanons folk.

De struntade i alla fall i avföringen den här gången...

Jinge tipsar om ett pressmeddelande från Palestinagrupperna. Ett svenskt biståndsprojekt i Gaza har bombats. Huvudkontoret för ett projekt som ger medicinsk hjälp till 1.4 miljoner palestinier i 490 städer och byar har totalt bombats sönder.

Det är inte första gången som Israelerna gör sitt för att förstöra svenska biståndsprojekt. Föreningen Bibliotek i Samhället (BiS) skrev redan 2002 om deras projekt för att starta bibliotek på Västbanken. Israelerna tog då Kulturministeriet i beslag och det får en att rysa i kroppen över hur de behandlade byggnaden:

"Varenda datorserver är förstörd, de flesta skärmar har försvunnit. Enligt en uppgift har de backup på datorsystemet, hoppas det är så. Finns knappt kvar en hel möbel, papper och disketter och allt möjligt har trampats ut på golven, skotthål i väggar, dörrar och fönster, nerslitna gardiner, graffiti och målarfärg på väggarna, ett privat TV-bolags lokaler på ett våningsplan är totalförstört och mycket av kontrollrumsutrustningen verkar saknas. Men detta är ändå inte det värsta.

De israeliska soldaterna har skitit och kissat i nästan varenda rum i huset. På golven, i papperskorgarna, i blomkrukorna, överallt ligger människoskit, på en del hålls kunde man knappt sätta ner fötterna utan att trampa i avföring. På en kopieringsapparat hade man smetat ut skit, på alla våningsplan stank det. Till och med i skrivbordslådor hade soldaterna skitit. Ruttnade matrester blandade med skit, mögligt bröd, fräscha och gamla grönsaker i en hög bara någon meter från en papperskorg som använts som…"

BiS sammanfattar förstörelsen:

"Visst, det handlar om att förnedra palestinierna så mycket det någonsin går. Men det här har gått längre, det här verkar djuriskt, sjukt på något sätt som jag ännu inte begriper."

Samma ord går utmärkt för att beskriva bombningarna av palestiniernas sjukvårdshögkvarter. Och DN rapporterar om hur Israel mördat ytterligare fyra palestinska barn...

---

Svenskt biståndsprojekt i Gaza bombat!


Vid 22.30 den 27 februari träffades det palestinska inrikesdepartementet i Gaza av en israelisk flygattack. Attacken förstörde också Palestinian Medical Relief Society's (PMRS) huvudkontor i Gaza. I huvudkontorets byggnad fanns också PMRS klinik, deras medicinlager, en mobil klinik, hjälpmedelscentralen och all administration.

Den mobila kliniken, all medicinsk och annan teknisk utrustning förstördes och själva byggnaden är så svårt skadad att den inte kan användas igen utan att stora reparationer utförs.

Sida har genom Palestinagrupperna i Sverige givit stöd till PMRS sedan 1986 och idag är PMRS en av de största och viktigaste hälsovårdsorganisationerna i Palestina. De når 1,4 miljoner palestinier i mer än 490 städer och byar på Västbanken och i Gaza.

I Gaza har PMRS fyra primärvårdskliniker, två ambulanser, två mobila kliniker samt ett väl fungerande arbete med stöd till funktionshindrade, särskilt barn. Allt sedan Israel inledde sin blockad mot Gaza har PMRS utökat sin verksamhet för att möta det ökade behovet hos befolkningen.

Abdel Hadi Abu Khussa, chefsläkare för PMRS i Gaza, säger att ”förstörelsen av PMRS huvudkontor, apotek, klinik och av en av ambulanserna är en förskräcklig attack på PMRS verksamhet och kommer att öka lidandet för människorna i Gaza. Vi är offer för Israels kollektiva bestraffning.”

Israels attack på PMRS anläggning i Gaza är också en attack mot svenskt bistånd till det palestinska folket.

Palestinagrupperna i Sverige kräver nu att Sveriges regering riktar en stark protest mot Israel med kravet att israeliska arm้n omedelbart upphör med de upprepade militära attackerna mot sjukvårdspersonal och civila mål i Gaza. Israels agerande strider mot internationell humanitär rätt och det är hög tid att det internationella samfundet tar sitt ansvar och visar handlingskraft gentemot Israel.

Palestinagrupperna i Sverige

"Ny rapport från Svenskt Näringsliv om flyktingarna"

Politiken för att åtgärda flyktingproblematiken fungerar inte. Den bygger på flera myter. Förrutom de mogna individer som väljer att stanna kvar i sitt hemland och torteras till döds, svälta ihjäl, elle skjutas på fläcken finns även de som väljer att fly. Det är inte bättre än för 10 eller 20 år sedan. En ny undersökning som vi presenterar i dag visar för första gången exakt hur människors flykt går till och varför de inte stannar.

Sverige har hållit sig med en politik för att ta hand om flyktingarna under såväl nuvarande som tidigare regering. Trots att många duktiga människor har lagt ned ett stort engagemang på detta har den inte fungerat. Huvudanledningen är att politiken bygger på flera myter. En verkningslös politik har därmed ersatt åtgärder som på allvar skulle ta itu med hindren.

En myt är att flyktingar främst behöver få stabilitet i sina hemländer för att få stanna. Lika länge som migationsverket funnits har politiken gått ut på att hjälpa länderna att uppnå demokrati, få fart på sin ekonomi och utrota fattigdomen. Så är det fortfarande efter regeringsskiftet.

Istället är det den trygghet de får i mottagarländerna som får dem att fly. En åtgärd man skulle kunna tänka sig är att flyktingarna torteras och beskjuts även här och att de garanteras att leva ett liv i fattigdom. Särskilt stötande är det också att just de som är fattigast är de som helst inte vill utsättas för detta utan vill leva i fred och välstånd. I bästa fall utesluts många av dessa i praktiken från en flyktingsituation till förmån för mer välbemedlade män.

Allt detta kan bara ändras genom att på allvar rucka på hindren för många flyktingars situation. Visst har regeringen försämrat en rad villkor för flyktingarna. Det uppskattas av väljarna i vår undersökning. De största barriärerna tornar dock upp sig lika höga som tidigare då situationen fortfarande är värre i ursprungsländerna. De potentiella återvändande som idag inte beskjuts eller torteras kan då välja att stanna.

Monica Förmerskap
vd, Refugee research institute

Stefan Stenrik
Chefsekonom Svensk Fördrivning

Jonas Förakt
Ekonom Svensk Fördrivning

(. .)

Och Afghanistans kvinnor fortsätter lida...

The Independent skriver om en ny rapport gällande kvinnornas situation i Afghanistan:

"Utnötande fattigdom och det eskalerande kriget driver ett ökande antal afghanska familjer att sälja sina döttrar till tvångsäktenskap.

Flickor så unga som sex blir gifta in till ett liv av slaveri och våldtäkter, ofta från flera familjemedlemar i deras nya släkt. Förbjudna att se sina egna föräldrar eller syskon , är de också förbjudna att gå till skolan. Med litet erkännande av det olagliga i deras situation eller någon effektiv utväg drivs många offer till självantändning - att bränna sig själv till döds - eller kraftiga skador mot sig själv."

Enligt rapporten har kvinnorna det nu värre än någonsin, sex år efter den amerikanska invasionen. Trots nya lagar, som aldrig efterföljs, klagar 87% av kvinnorna på hur de blir attacekrade, ofta i hemmet och ofta sexuelt. 60% av äktenskapen är påtvingade, 57% av brudarna är minderåriga, analfabetismen ligger på 88% bland kvinnor. En barnfru kan ge upp till 30 000 kronor eller tre årslöner för en arbetare.

Som om inte det vore nog arresterades nyligen en reporter för att han laddat ner artiklar från internet om kvinnors rättigheter. Officiellt är han dömd till döden för att ha spridit en artikel som förolämpat Islam, men enligt honom själv hade han endast laddat ned en artikel som ifrågasatte varför månggifte var tillåtet för män, men inte för kvinnor.

Samtidigt rapporterar Washington Post om hur NATO:s krig går bakåt efter att de råkar på förvånansvärt kraftigt motstånd från talibanerna:

"Nu förstår holländarna var som hände. Samtidigt som soldaterna trodde de hade vunnit stöd från den lokala befolkningen hade talibanerna i hemlighet återvänt för att återta Deh Rawood, hemdistriktet för gruppens ärade ledare, Mohammad Omar. Det tog endast några få månader för talibanerna att underminera nära sex års underrättelsearbete gjort av amerikanska styrkor och nära två års goodwill-ansträngningar från de holländska soldaterna."

USA fortsätter dock att bygga ut de baser som en gång påstods vara temporära. Idag finns tre gånger så många soldater på plats som för fyra år sedan då talibanerna ansågs som besegrade.



Mer nyheter:

• Enligt Rysslands utrikesminister skulle hela världen erkänna ett Palestina om de utropade sin självständighet. Abbas är dock inte intresserad eftersom en demokratisk Palestinsk stat knappast skulle välja honom.



• NY Times skriver om varför Kosovo är så viktigt för serberna.

Jag gillar Tom Lehrer!

Tom Lehrer är en av mina föräldrars favoriter och det är från dem jag ärvt förtjusningen över hans musik. De främsta av sina låtar skrev han under 50- och 60-talet, men det är förvånansvärt hur aktuella många av dem känns. Tom Lehrer var en av favoriterna för Pricessan Margareth i Storbritannien.

Enligt myten slutade Lehrer skriva musik efter att Henry Kissinger fick Nobels-fredpris med motivationen att "Satiren nu är officielt död". I själva verkat hade han slutat skriva sina texter flera år tidigare och har själv förnekat myten flera gånger. Om den amerikanska presidenten har han sagt (humorn försvinner vid översättning):

"I'm not tempted to write a song about George W. Bush. I couldn't figure out what sort of song I would write. That's the problem: I don't want to satirise George Bush and his puppeteers, I want to vaporise them."

Här nere följer några av hans bästa låtar:


Tom Lehrer 1: Send the Marines




Tom Lehrer 2: We will all go together when we go




Tom Lehrer 3: Poisoning Pigeons in the Park

Turkmenistan och kackerlackan

Turkmenistans tidigare diktator är, som jag tidigare konstaterat, en av de mest egotrippade diktatorer som någonsin existerat. Här ger han Nord-Koreas Kim Jong-Il en match för pengarna.

Han döpte om sig själv till Turkmenbashi, Alla Turkmeners Fader. Han beställde guldstatyer av sig själv. Och som det inte vore nog har döpte han om månaden April efter sin mor och Januari efter sig själv.

Nu skriver tidningen The Guardian om den nye diktatorns, Berdymukhammedov, knäppryck:

"För tittarna på Turkmenistans populära kvällssända nyhetsprogram Vatan var det ännu en rutinbulletin. Men när nyhetsläsaren började klockan 9-sändningen kunde tittarna i det centralasiatiska landet se något ovanligt som kröp längs med studiobordet: en stor brun kackerlacka.

Kackerlackan lyckades ta ett helt varv över bordet, uppenbarligen oförmärkt, innan den försvann. Hela programmet, komplett med kackerlacka, upprepades klockan 11 den kvällen."

Ett roligt litet inslag kan tyckas, om än lite pinsamt för de inblandade. Enligt diktatorn sårade det dock hela nationen. Omedelbart lät han sparka 30 personer på TV-stationen. Det var både journalister, tekniker, regissörer, kameramän och tekniker. Om inte annat så drabbades i alla fall färre än då den förre diktatorn aldrig fick sin nyårshälsning uppläst i TV för att teknikerna var för fulla.

Vart tog ironi-paranteserna vägen?

Språkbloggen har en bra och rolig text om ironi. Själv har jag ofta upptäckt hur svårt ironi kan vara. När jag talar i radio måste jag vara oerhört tydlig i min ironi för att inte få upprörda lyssnare som ringer till den stackars programledarens hemtelefon. På en blogg är det ännu lurigare eftersom man inte kan signalera med tonfallet, men i gengäld kan man försöka lägga in bilder för att visa i vilke stämning texten ska tolkas.

Ändå misslyckas ironin ofta. Ett bra exempel på upprörda människor som inte förstår mina ironier, trots att jag tycker jag varit väldigt tydlig, kan ni se här. Uppenbarligen blir ironi svår när den dras i ytterligare ett steg.

På den gamla BBS:s-tiden, i mångt och mycket bloggarnas föregångare, fanns det något man kallade för ironiparenteser. De använde man när man ville markera en text som ironisk för att försäkra sig om att ingen misstog sig.

Exempel:

"(. Att Johan Norberg är islamofob har länge varit uppenbart för alla. Inte nog med det, han äter även kinesiska småbarn till frukost, sparkar på tiggare och avslutar dagen med att snyta sig i svenska flaggan. .) "

Det kunde ibland kännas övertydligt att sätta ut parenteserna. Då satte man dem under det ironiska stycket istället:

"Vem kan väl låta bli imponeras av den fullkomliga briljansen i Dick Erixons texter? De är som lysande psalmer i mitt inre. Jag fylls av en helig glöd och min själ strålar saligt i en hel dag efter varje ny bloggpost.
(. .)"

Jag måste säga att jag saknar dem. Nu kan hela kommentarskedjor spinna iväg enbart för att folk vägrar att förstå ironin i vad någon annan säger. Ofta leder det också till betydligt hätskare stämning.

Vilka stater erkänner Kosovo?

Idag har jag suttit och roat mig med att försöka sammanställa en lista över vilka länder som erkänner, inte erkänner eller avvaktar om Kosovo. Ni har den här.

Erkänt eller tänker erkänna:

USA (Afghanistan), USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Turkiet, Sverige, Taiwan, Australien, Italien, Albanien, Österrike, Danmark, Belgien, Finland, Poland, Estland, Litauen, Lettland

Erkänner ej eller planerar inte att erkänna:

Slovakien, Georgien, Nya Zealand, Rumänien, Cypern, Venezuela, Bosnien, Ryssland, Spanien, Serbien, Kina, Indonesien, Sri Lanka, Moldavien, Makedonien, Grekland

Ej bestämt:

Norge, Israel, Malta, Portugal, Bulgarien, Japan, Holland, Ungern, Kroatien

(snälla, hittar ni fler länder eller en bra sammanställning, skriv en kommentar så jag kan uppdatera listan. Skicka med länk då)

Tittar man snabbt på listan kan man konstatera detta. Länder i väst eller västallierade, ofta knutna till NATO tenderar att erkänna Kosovo såvida de inte har egna minoritetsproblem. Länder i öst, ofta knutna till Ryssland, eller med egna minoritetsproblem tenderar att inte erkänna Kosovo. Och sen givetvis de som slits mellan allianser, minoritetsproblem eller viljan att inte stöta sig med någon.

Turkiet förvånar här genom att erkänna Kosovo trots sin historiska konflikt kring kurdistan, men med ottomanska rikets historia kanske det inte är så förvånande ändå. Märkbart är också hur tyst det är både från Afrika, Mellanöstern och Asien.

I grund och botten är detta endast en fortsättning på det Kalla Kriget, även om det finns de som påstår att de faktiskt tog slut. Ett av amerikas största basläger, Camp Bondsteel, finns i Kosovo och den har bl.a använts för att olagligt hålla fångar från USA:s olika krig i världen. Europarådets sändebud har kallat basen för "en mindre version av Guantanamo". Basen tar upp 360 000 kvadratmeter och används även av svensk militär vilket kan ha påverkat Sveriges erkännande av Kosovo. Ryssland är givetvis tveksam till att USA:s militärabaser flyttar allt närmare och närmare och motsätter sig därför ett erkännande av Kosovo.

Camp Bondsteel i Kosovo

Andra bloggar om Kosovo: Svensson, Jinge, UUAA Radio och Adrian Kaba.

Tidigare inlägg om Kosovo: här, här och här.

Uppdaterat 2008-02-22: Wikipedia har en bra lista på detta. Tack, Daniel Eriksson, för tipset. Förhoppningsvis slipper jag uppdatera själv nu.

Veckans Citat: Om danska karikatyrer

"Det här har inte med yttrandefrihet att göra. Om min sjuåriga syster kommer hem och säger att hon har mobbat en tjej i skolan för att hon var tjock så säger inte jag ”bra, du har använt din yttrandefrihet!”

/Asmaa Abdol-Hamid, citerad i ETC

Kosovos eller EU:s nya flagga?

För ungefär ett halvår sedan skrev jag ett inlägg förslaget på ny irakisk flagga från 2004. Den skulle då se ut så här:



Givetvis blev det totalt ståhej. Ingen kunde undgå att se hur mycket flaggan avvek från Iraks grannländer och traditionell arabisk design eller hur mycket den liknade Israels med en religiös symbol i blott på vit bakgrund med två blåa linjer. Den brittiske designern försökte förgäves motivera designen, men den kasserade snart.

Nu har Kosovo fått en ny flagga. Den ser ut så här:


Sa någon EU-flagga? Det kommer inte direkt hjälpa uppfattningen om Kosovo som en ny EU-koloni.

Samtidigt förklarar Washington att det absolut inte finns någon likhet mellan Kosovo och Palestina. Och det är ju sant. Palestina har ju av FN förklarats som ockuperat medans FN erkänt Kosovo som en del av Serbien. Palestina har också en egen förvaltning och en egen vald regering, medans Kosovo har FN-styre. Så där har han rätt. Det är ju uppenbart för alla vilka det är som ska erkännas som en självständig stat.

Det främsta orosmomentet är nu för en militärkonflikt om Serbien skulle välja att behålla de delar av Serbien med serbisk majoritet. En minskning av partitioneringen med andra ord. NATO:s medlemsländer är ju uppknytna i både Irak och Afghanistan och kan knappast fungera i avskräckande syfte, vilket gör att möjligheten till en kraftigt ökad konflikt är alltför nära.

Det misstänkta sabotaget mot internetkablarna

För snart två veckor sedan skrev jag några inlägg (här, här och här). Om internetkablar som påstods ha gått sönder, av en ren slump kring just kring den del av Iran där deras nya oljebörs skulle lanseras. Vissa läste mig då med skepsis:

"Ett grinigt vrak bryr sig, och tar på hela foliehatten med konspirationsteorier."

Nu är det dock dags för FN att ta på sig foliehatten! Under rubriken "Sabotörer kan ha kapat mellanösterns kommunikationskablar: FN-agentur" skriver AFP:

"Skadan på flera av de undervattenskablar som orsakade avbrott över Mellanöstern och Asien kan ha varit ett fall av sabotage sa International Telecommunication Union i måndags.

"Vi vill inte föregripa resultatet av pågående utredningar, men vi bortser inte från att en medveten sabotagehandling orsakat skadan på undervattenskablarna för två veckor sedan", sa Sami al-Murshet, FN:s head of development, till AFP."

Frågan är då om al-Murshet kommer trivas med sin nya foliehatt. Kanske blir han istället förbannad på de som vill tvinga på honom den. Det kunde alltid bli en kul rubrik:

"Vresig bloggare vill tvinga på FN-chef foliehatt"

Kosovo, Quebec, Okinawa, Chiapas och självständigheten

Idag har jag läst många artijklar som i mångt och mycket kompletterat det jag skrev om igår. Då skrev jag ett inlägg om vilka stater som kunde komma efter Kosovo om man skulle använda samma kriterier. Här är lite nya uppgifter gällande de länder jag berörde då.

Okinawa

Ett av de potentiella nya länder jag skrev om igår var Okinawa. Igår kom uppgiften om nya protester mot den amerikanska närvaron. Ännu en amerikan står anklagad för våldtäkt på en japansk kvinna. USA har därför infört utegångsförbud från basen på kvällarna och även ytterligare restriktioner.

Chiapas

Aftonbladet har idag en artikel om Chiapas och den legendariske rebelledaren Subkommendant Marcos. Förrutom Mexico i stort skrivs det om "Chiapas böljande och stupande bergsbygder, som i dag kontrolleras av ursprungsbefolkningen, som har tagit tillbaka sin jord för att odla den, och som har byggt skolor, kulturcenter, sjukvårdskliniker".

Kosovo

Reuters skickar ut ett telegram med rubriken "Kosovo-våld visar på risk på partition". Rubriken är aningen märkligt formulerad eftersom skapandet av staten Kosovo just är en partitionering av Serbien. I själva verket handlar detta om det självklara som jag skrev om igår. Att om delar av den serbiska befolkningen ska få bestämma i vilken stat de ska få bo i måste detsamma gälla delar av den nya staten Kosovo. Slovakiens Jan Kubis säger apropåa att erkänna Kosovo:

" För närvarande tänker vi inte göra det. Det finns många skäl, och ett är att självständighetsförklaringen är ensidig. Slovakien har mycket starkt uttryckt vår åsikt att alla lösningar, och definitivt på frågan om Kosovos status, ska komma efter förhandlingar."

Quebec

Quebec nämnde jag bara i förbifarten igår. Idag skriver om Kanadas svårigheter att erkänna Kosovo utan att samtidigt uppmuntra Quebecs självständighetssträvanden. Daniel Turp från Parti Quebecois säger:

"Ett folkbestämmer sig för att bli ett land och andra länder erkänner detta faktum. Och det som är speciellt i det här fallet är att Serbvien är emot självständigheten för en av sina delar och USA, Frankrike och andra länder ignorerar denna invändning. Så om Quebec en gång bestämmer sig för att bli ett land och Kanada protesterar... kommer vi att påminna andra länder om att en protest från en stad inte ska ha företräde över ett folks vilja."

Andra länder som brottas med liknande problem som Kanada har beslutat sig för att inte erkänna Kosovo. Det gäller t.ex Spanien som har problem med den baskiska separatisktrörelsen ETA och Rumänien som har en stor ungersk minoritet.

Vilka stater härnäst?

Så var det dags för en ny stat i Europa - eller kanske inte. Som Fredrik Reinfeldt uttrycker det:

"Det kommer att handla om en långvarig uppbyggnad av en statsbildning som ännu inte är mogen att stå på egna ben, och som under längre tid kommer att ha ett betydande internationellt inflytande över den processen."

I praktiken innebär det att staten inte uppfyller FN:s krav för ett erkännande. Och därmed att Sverige, USA, EU och de andra länderna inte borde ge ett erkännande, eller i alla fall inte ovillkorat. Nu är det dock politik inblandat, det har från första början varit klart att NATO:s bombningar av Serbien 1999 berodde på att man önskade splittra upp det bångstyriga Serbien i än mindre delar. Så nu har vi alltså en ny stat, utan ekonomi att stå på, utan beslutanderätt och patrullerad av utländsk militär. Sa någon EU-ockupation?

Först ut att erkänna Kosovo som självständig stat var USA. Näst därefter kom USA. Det kan verka förvillande, men USA:s första erkännande kom under namnet Afghanistan. I praktiken var detta oundvikligt, efter den långvariga NATO-separeringen av Kosovo från Serbien har alla insett att Kosovo måste bli självständigt för eller senare. Frågan är bara hur för att undvika framtida konflikter.

Det största misstaget vid Jugoslaviens splittring var det tidiga erkännandet av alla nya stater. Utan att förhandla om territorium befann sig plötsligt många Serber i ett främmande land. Hade man velat undvika en konflikt hade det handlat om långa, plågsamma förhandlingar om vilka delar av de nya staterna som skulle förblivit serbiska och vilka som skulle "knoppats av".

Det främsta argumentet för ett självständigt Kosovo är ju att det är vad befolkningen vill. Ska den logiken användas fullt ut måste vi också erkänna att en del av befolkningen inte vill detta. I stort handlar det om en befolkningsgrupp som bor vid Serbiens gräns. Här borde alltså denna del kunna knoppas av från den nya staten för att istället tillfalla Serbien. För inte kan det väl vara så att endast vissa delar av folket ska få bestämma i vilken stat de vill bo?

Så kommer då frågan över vilka stater som kommer att bildas härnäst och som vi bör erkänna på samma kriterier som Kosovo nu erkäns. Här är fem framtida stater:

Lakota

Lakota utropade sin självständighet i december förra året. Den nya staten består av tidigare delar av de amerikanska staterna Nebraska, South Dakota, North Dakota, Montana och Wyoming. De tidigare avtalen med USA förklarades som "värdelösa ord på värdelösa papper". Befolkningen i den nya staten har tidigare utsats för folkmord, fördrivning och etnisk rensning och borde därför få omvärldens sympatier. Mer om det här.

Chiapas

Indianerna i Chiapas har ständigt förtryckts av Mexicos regering. De har massakrerats, plundrats på sin mark och fördrivits. En stark rörelse för autonomi har kämpat längre tid än de i Kosovo och de har också ett minst lika starkt stöd hos befolkningen. Läs mer här.

Okinawa

Okinawa ockuperades av Japan i slutet på 1800-talet. Befolkningen har använts som kanonmat i Japans krig och utsattes för propaganda för massjälvmord i slutet på 2:a världskriget. Nu ockuperas deras mark av USA som har byggt en stor militärbas där mot befolkningens vilja. Läs mer här.

Georgien

Två regioner i Georgien, Abkhazia och Södra Ossetia, har starka självständighetsrörelser som bekämpas av den västvänliga centralregimen. Ett tag skyddades de från massakrer av rysk militär. Ryssland har uttryckligt sagt att ett erkännande av Kosovo också måste påverka statusen för dessa regioner. Läs mer här.

Aztlan

En latinamerikansk, eller "Chicano-rörelse", kämpar för att förvandla de delar av USA som ockuperades från Mexico, och där chicanos fortfarande är i majoritet, till en ny stat med namnet Aztlan. Läs mer här.

Förrutom detta har vi naturligtvis de vanliga fallen som Västsahara, Väst-Papua, Palestina, Kurdistan, Baskien, Norra Italien, Texas Republiken, Quebec...

Läs mer: DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Israels vänner och islamofobin

Andreas Malm skriver en utmärkt artikel idag om islamofobi, även om jag tror han gör ett misstag när han säger att den har sitt ursprung i 1973 års oljekris. Snarare är det staten Israels tillkomst med den koloniala rasism som dess försvarare utövat som varit grundorsak till rasismen mot alla araber. Islamofobin är, som Malm noterar, bara en fortsättning på det hat som tidigare riktades mot araber och även perser.

Malm skriver:

"När Mellanösterns oljestater undanhöll väst sitt guld spreds en panikartad rädsla; som Gottschalk och Greenberg framhåller var det då den våldsamma, mäktiga, skräckinjagande muslimen etablerades som karikatyr, ibland med en bensinslang som kroknäsa. Hans synd kunde inte ha varit grövre: han nekade väst det fossila bränslet par excellence. Härifrån daterar sig också den ständiga sammanblandningen mellan muslimer och människor från Mellanöstern, i trots mot det faktum att den överväldigande majoriteten av världens muslimer lever öster om Afghanistan, i länder som Indonesien, Indien, Bangladesh."

Här är en belysande bild från Tintin-albumet "Krabban med guldklorna". Vad de flesta inte känner till är att alla Tintin-album, så när som på "Tintin i Sovjet" tecknades om av perfektionisten Hergé.


I den gamla versionen får brutaliteten och grymheten symboliseras av en ond svart man som med vilt stirrande ögon stirrar på den stackars Kapten Haddock. I den senare omtecknade versionen är det en arab som får stå för grymheterna. Det har blivit politiskt inkorrekt att visa rasism mot svarta, men araber är fortfarande godkänt byte.

Överlag är ordet islamofobi ett felaktigt ord, för de som hatas är människor från mellanöstern, kristna som muslimer. Även om en del andra dras in i det hela, som t.ex muslimer från Bosnien eller Albanien, är det inga tvivel om att det är folken i mellanöstern som är det verkliga målet. Hot inte bara mot oljan utan också mot Israels maktposition och ockupation. Och det är bland Israels vänner vi ser den största rasismen och de mest hatiska artiklarna.

Det borde Andreas Malm vågat skriva om.

Till mina läsare från östermalm...

...här är en sedelärande berättelse om hur gammelgäddan besöker Saluhallen.

Ryska flottan i Syrien?

I något år nu har det viskats om ryska militärbaser i Syrien. Janes, den absolut mest trovärdiga källan gällande militära baser och beväpning skriver:

"Israels experter säger att närvaron av en den ryska flottan, troligast stationerade i den syriska hamnen Tartus, skulle representera en märkbar förstärkning av de ryska övervakningsmöjligheterna i regionen. Den ryska flottan antas ha högkvalitativ utrustning kapabel att observera nya vapensystem och lyssna av kommunikationer."

Det hela är en del av att Ryssland nu avvisat det tidigare CFE-avtalet vilket gjordes som ett svar på USA:s planer på att bygga upp missilbaser i Rysslands grannländer. Redan nu har hangarfartyget Admiral Kuznetsov, med 47 stridsflygplan ombord, sänts iväg på väg just mot Tartus.


Enligt The Hindu har ryssarna redan börjat muddra hamnen i Tartus. Tartus hade under sovjet-tiden en rysk militärbas där och har sedan dess behållt en mindre station. Den ryska militärbasen i Sevastopol, Ukraina, blir av med sitt avtal år 2017 och Syrien kan vara en plats för omplacering av en del av fartygen. Samtidigt pågår arbete på att vidga hamnen i Latakia och bygga en docka där.

Ryssland har bra kontakter med Syrien och för ett par år sedan efterskänkte landet 10 miljarder dollar i skulder. Ryssland har också sålt mycket militärutrustning till Syrien. Kring 10 000 syriska officerare har fått träning av sovjetisk och rysk militär. Kring 2000 militära rådgivare sägs nu finnas i Syrien.

Israeliska Ynet News skriver:

"Under sådana omståndigheter kommer den israeliska marinens handlingsfrihet oundviklingen att förändras - och vi kan utgå från att israel har ett problem att slå till mot landbaserade mål under krigstid. De storskaliga Rysk-Syriska vapenföräljningarna inkluderar också system för att skydda kust och hamn och land-to-sea missiler av den mest avancerade sorten. Nu förstår vi varför."

Planerna på en förstärkt rysk närvaro i Syrien kan vara en av orsakerna till att Israel försökte slå ut Hizb'Allah redan 2006 för att undvika framtida komplikationer.

Ny film om Katyn-massakern

Dagens Nyheter skriver om en ny film gällande Katyn-massakern, den sovjetiska massakern på polska officerare under 2:a världskriget som då skyldes på nazisterna. Åke Sandin har skrivit om filmen tidigare:

"Under decennier var den officiella polska och ryska förklaringen att han och tusentals andra dödades av tyskarna.

Den av svenska journalister som vet mest om Polen är Kjell Albin Abrahamson, som bland annat skrivit den läsvärda boken ”Diamant i aska” (1996). I Sveriges Radios utmärkta P 1 i måndags berättade han om Wajda och Katyn. Han uppgav att i början av andra världskriget dödades i Katyn 20 000 polska officerare med nackskott av Sovjetunionens hemliga polis.

Jo, numera påstår också ryska historiker att den polska elit som 1939 tillfångatogs av Röda armén året efter mördades av sovjetiska NKVD. Men i Katyn var det ungefär 4 200 som miste livet, inte 20 000. Fast uppåt 10 000 polacker i två andra fångläger, Starobielsk och Ostaschkow, dödades också. Likräkning – eller body count som det heter på nysvenska — överdriver ofta. Det påstods till exempel under lång tid att man i Sovjet några år före Katyn med nackskott hade dödat miljoner icke önskvärda människor. Numera räknar historikerna med att ungefär 600 000 avrättades under utrensningarna i Sovjet 1937-38, medan ännu flera hamnade i Gulags många läger."

Läs hela Åkes krönika här!

Cthulhu till president!

Här är en kul liten snutt där den amerikanske, republikanske presidentkandidaten John McCains ord satts in i en musikvideo:

Själv undrar jag mest över varför svenska tidningar är så fokuserade på samma kandidater hela tiden. Obama. Clinton. McCain. Uppenbart är ju att de missar den viktigaste och mest intressanta presidentkandidaten av dem alla. Cthulhu!


Cthulhu hyckar inte! När stjärnorna står rätt kommer han upp och förtär jorden. Våra sinnen kommer att tryckas ihop till en skrikande massa när vi inte kan förstå de fasor som följer. Slå det FOX News!


Och visst går det bra att sänka skatterna när hela den offentliga sektorn är uppäten? När vägarna raserats och ingen finns kvar att köra bil på dem ändå? Tänk så mycket vi sparar på underhåll!

Rösta Cthulhu - Varför acceptera den mindre onskan?

Israel och Palestina - Våldtäkter och "heder"

I går frågade en sionist mig om våldtäkter på palestinier:

"Kan du visa mig i dina länkar var det står att palestinska kvinnor blir våldtagna nu under ockupationen?"

Eftersom ockupationen pågått i över 40 år känns det egentligen som en fånig begäran. Vad är det för en individ som tror att en armé kan ockupera mark under så lång tid med absolut makt över hela befolkningen utan att våltäkter sker? Det finns inte en enda armé i världen som skulle kunna motstå sådana frestelser. Men sionister har ju förstås aldrig tänkt särskilt logiskt. Skönt att de då vet att fråga om hjälp!


Faktum är att den israeliska armén är känd för sina machoideal. Hilla Kernel-Soliman på Association of Rape Crisis Centres i Jerusalem konstaterar att det finns "en atmosfär för att förödmjuka kvinnor i armén" och att hennes organisation konstant får samtal om sexuella trakasserier.

The Guardian skriver:

"Det är oroande eftersom år 2003 visade undersökningar från den Israeliska Försvarsmakten (IDF) att en femtdedel av de kvinnliga soldaterna hade erfarenhet av sexuella trakasserier i armén. Dessa siffror steg till 81% och 69% respektive när specifika exempel på trakasserier som förnedrande insinuationer och sexuella förslag inkluderades."

The Guardian skriver specifikt om våldtäkter på arabiska kvinnor:

"Det är en av de absolut svåraste områdena att undersöka beroende på det tillhörande stigmat för sådana brott i palestinska och andra samhällen. I december 2004 tvingade den libanesiska guerilla-ledaren Mustafa Dirani till slut bort locket på frågan med sina anklagelser om våldtäkt i israelisk fångenskap."

Den israeliska TV:n rapporterade att IDF:s doktor som undersökt guerilla-ledaren hittat fysiska bevis som bekräftade våldtäkten. The Guardian fortsätter:

"Men det finns ett överflöd av berättelser från tidigare israeliska soldater och palestinska GO:er om incidenter som aldrig undersöktes ordentligt eller som tystades ned eller som aldrig ens undersöktes. Kernel-Soliman berättade också om flera incidenter av påstådda sexuella trakasserier av israeliska soldater mot palestinska kvinnor vid vägkontroller."

Även Yale Daily News skriver:

""Hela rapporter skrivna av israeliska och amerikanska människorättsorganisationer som Btselem, en israelisk människorättsorganisation, Human Rights watch och Amnesty International har gett tillnyktrande perspektiv på palestinskt liv under israelisk ockupation. Dessa rapporter beskriver dagligt dödande, misshandel, tortyr och våldtäkter på palestinier från israeliska soldater, förhörsledare och bösättare, för att inte tala om den historiska och systematiska förstörelsen av palestinskt land och egendom."

Israel är också känt för att aldrig bry sig om att undersöka våldtäktsfall mot personer de anser vara mindre värda. Amnesty och andra organisationer har ständigt kritiserat Israel för dess behandling av sexslavar tillhör världens "främsta" länder för.


Intressant är också att våldtäkter i allmänhet tycks följa på våldsamheter. Från 1999 till 2005, största delen under den 2:a intifadan, ökade telefonsamtalen till Association of Rape Crisis centres från 16,682 till 33,424, i princip en dubblering och då sägs ändå mörkertalet vara stort.

Inte ens israeliska flickor kan gå säkra. The Guardian skriver om ett uppmärksammat fall:

"Åtminstone 17 soldater och fem civila utreds nu gällande våldtäkten på en 11-årig flicka på en israelisk militärbas, bekräftade militären igår. En talesman för den israeliska armén berättade för den lokala pressen att incidenten var mycket allvarlig och att "avviker från de lämpliga normerna och värdena för beteende."

Palestinska kvinnor är långt mer ovilliga att anmäla våldtäkter än judiska. År 2004 ringde 6874 judiska kvinnor till våldtäktscentret. Under samma period ringde endast 270 arabiska kvinnor. Hade samtalen istället stått i proportion till befolkningsandelen hade antalet varit sex gånger så högt! Även om just palestinier skulle vara extremt änglalika och goda människor gällande sexuellbehandling, vilket inget indikerar, så är siffran uppenbart alldeles för låg.

Orsaken till detta är flera, men framför allt är det en hederskultur. En våldtagen kvinna skämmer ut hela släkten och kan bli utsatt både för våld och mord. Även med en förstående släkt är det något skamligt. Ingen tillförlitlig statistik finns över hur många hedersmord som sker bland palestinierna, men en undersökning gjord av det amerikanska Human Right Watch visar att det är alltför vanligt.


Detta utnyttjas av israeliska soldater. En kvinna som av skälen ovan vill förbli anonym säger:

"Israeliska utredare och säkerhetsofficerare behåller videoband över våldtäkterna för att utpressa kvinnliga fångar. [...] Jag har blivit sexuellt utnyttjad och fotograferad. När jag försökte resa till Jordanien efter att ha blivit släppt överaskade de mig med förnedrande foton."

Canadian Woman Studies skriver också:

"På grund av den arabiska kulturens nästan tvångsmässiga fokusering på "kvinnors heder" är det ofta som israeliska soldater terroriserar palestinska kvinnor, trakasserar dem, överfaller dem sexuellt. Soldaternas hopp är att genom att hota att råna kvinnorna på deras oskuld så ska fäderna och bröderna avskräcka sina döttrar, systrar och fruar från att vara poliskt aktiva mot ockupationen."

Tanar Mayer skriver i boken "Women and the Israeli Occupation" om de palestinska kvinnornas situation vid husundersökningar:

"De är ofta ensamma med de män som söker igenom deras hus och som ibland använder detta tillfälle för att ofreda, utnyttna och ibland våldta dem."

Även hon tar upp utnyttjandet av hederskulturen när hon citerar en palestinsk kvinna:

"De slog mig med en pinne...i magen...Sen en dag sa de åt mig att ta av mig kläderna. Det var det första som jag inte klarade av att göra. Jag skakade. En storm mörk ful man kom in med en pinne och jag vissta att han skulle våldta mig med den.
"Snälla, låg bli! Jag är ung!"
"Ska du ta av dig kläderna eller ska jag?"
"Ok", sa jag och började ta av mig.
"Du är inte rädd?"
"Nej", sa jag, för nu kunde jag se att de inte skulle göra något. Deras order var att skrämma mig. Alla åtta förhörsledarna kom in för att smeka mig, skratta åt mig och ta på mina bröst. Jag skämdes så."

Ilan Pappe konstaterar i sin bok "The Ethnic Cleansing of Palestine" att våldtäkter var vanliga redan vid statens israels skapande. I Ben-Gurions, Israels förste premiärminister, dagbok står det med endast några dagars mellanrum om nya våldtäktsfall där israeliska soldater våldtagit palestinska kvinnor.
Ett exempel från Juli 1948 är:

"Den bittra frågan har dukt upp gällande plundrandet och våldtäkterna i de besegrade städerna. Soldater från alla bataljoner våldtog och stal."

Pappe ger ett exempel ger ett annat exempel på en 12:årig flicka som kidnappats den 12:e augusti 1949:

"I några dagar därefter blev hon plutonens sexslav när soldaterna rakade hennes huvud, gruppvåldtog henne och till slut mördade henne. Ben-Gurion listar också detta i sin dagbok, men det censurerades av redigerarna. Den 29:e oktober publicerade den israeliska tidningen Ha'aretz historien baserad på vittnesmål från våldtäktsmännen: Tjugotvå soldater tog del i den barbariska tortyren och avrättningen av kvinnan."

Eller som Benny Morris, nu senast inbjuden till Sverige i samband med Judiska Församlingen, beskrev det gällande sin nya bok:

"Vad det nya materialet visar är att det skedde långt fler israeliska massakrer än vad jag tidigare trott. Till min förvåning fanns också många våldtäktsfall."

Morris nämner ett dussintal våldtäktsfall och konstaterar att de bara är toppen på ett isberg.

Sanningen är att soldater våldtar i krig. I Israel. Tjetjenien. Sudan. Kenya. Somalia. Haiti. Precis som även israeliska kvinnor våldtagits i de krig som israel utkämpat. Den som vill påstå något annat är en som inte förstått krigens vansinne.

Yttrandefriheten är en viktigt och selektiv rättighet

Så var karikatyrbråket igång igen. Dansk polis har efter flera månaders spaning arresterat tre personer. Orsaken till arresteringen är att de saknar bevis på att de tre personerna skulle ha planerat att utföra ett brott:

"Än så länge har polisen inte bevis nog för att häkta de tre anhållna, men de två tunisierna frihetsberövas till dess att de kan utvisas till sitt hemland. Dansk-marockanen släpptes efter förhör igår, men kommer att stå under fortsatt polis­bevakning."

Jo, att vägra skapa bevis för en önskan att begå brott, trots att de haft flera månader på sig, är givetvis att fördöma. Utvisa de kräken bara!

Hemskt viktig yttrandefrihet!

Yttrandefriheten är en viktigt och selektiv rättighet och därför har danska tidningar igen valt att publicera sina muhammed karikatyrer. Tidigare ursäkter går givetvis inte ta på allvar. Jyllandspostens Carsten Juste sa ju tidigare:

"Det är en ursäkt för att vi har kränkt många muslimer, vilket reaktionerna tydligt har visat. Det har varit oavsiktligt. Vi anade inte att det skulle väcka så mycket förargelse och harm i den muslimska världen. Det är det vi ber om ursäkt för."

Felet var naturligtvis att han oavsiktligt kränkte muslimer. Nu gäller det att kränka dem avsiktligt! 11 stycken danska tidningar publicerar nu bilderna igen. Tidingen Politiken skriver:

"- På vår ledarplats har vi kritiserat Jyllands-Posten för att de använt yttrandefriheten för att publicera teckningarna i den kontexten. Men nu menar vi att det är fullständigt motiverat att visa teckningarna när det är relevant journalistiskt, säger ställföreträdande chefredaktören Jesper Friis till DN.se. Han anser att läsarna bör kunna få se teckningen som tidningen skriver om."

Och det känns ju fint! Jag utgår från att svenska tidningar i nit och entusiasm följer efter. Kanske publicerar de även Jyllandspostens uppmaning att pissa på Koranen som stod med i den ursprungliga publiceringen? Kiss och bajs humor är ju provocerande och därför bra konst som svenska liberaler bör stödja.

Ett blygsamt förslag från min sida är ju givetvis att de också slår hårt för den svenska yttrandefriheten genom att publicera en anvisning av hur man bränner Fredrik Reinfeldt på bål. En sådan handling vore ju också provocerande, både önskvärt och uppskattat ur konst- och yttrandefrihetsperspektiv.

Hemskt dålig yttrandefrihet!

En sak vi absolut inte får acceptera är den yttrandefrihet som protesterar mot demoniseringen av Islam. Avskyvärt. Groteskt. Osmakligt.

Här föregår i all fall amerikansk militär med gott exempel. Tidigare hade de publicerat en artikel på sin hemsida där de kritiserade planerna på en ny holländsk film mot Koranen. Artikeln hette "Att väcka upp hatet" och i den kunde man läsa:

"Medans Frihetens Parti predikar hat och rädsla till sina följeslagare predikar terroristerna hat och hämnd för sina egna."

Artikeln kritiserade också "utövande av yttrandefrihet" för att kränka muslimer kunde slå tillbaka i attacker och självmordsbomber.

Fel. Fel, fel, Fel!

Så fick man givetvis inte säga, det kunde ju tas som intäkt att man inte skulle kränka muslimer i tidningar och filmer. Så artikeln plockades genast bort. Fritt fram för demonisering som det ska vara.

Yttrandefriheten är en viktigt och selektiv rättighet.

Andra som bloggar om detta: Jinge, Rawia Morra, Slutstadium och Lokesson.

Gruvolyckor - nu och då

Arbetarperspektiv skrev om den stackarn som dog i en gruvolycka i Kirunagruvan. För att hedra arbetaren la han in texten för den enda sång han kände till om någon som dig i en gruvolycka, Dropkick Murphys Buried Alive.

Dropkick Murphys tillhör mina favoriter, jag köpte biljetter till deras spelning i Globen den 31:a mars samma dag de släpptes.

Det finns dock ett annat band som tillhör mina favoriter. The Dubliners.

Detta irländska band har framfört den klassiska låten om gruvolyckan i Springhill i Kanada då 74 gruvarbetare dog. Det är en av de vackraste låtar jag känner till och i Dubliners version är den sorgligare än någonsin.

"In the town of Springhill, Nova Scotia
Down in the dark of the Cumberland Mine
There's blood on the coal and the miners lie
In the roads that never saw sun nor sky
In the roads that never saw sun nor sky

In the town of Springhill, you don't sleep easy
Often the earth will tremble and roll
When the earth is restless, miners die
Bone and blood is the price of coal
Bone and blood is the price of coal

In the town of Springhill, Nova Scotia
Late in the year of fifty-eight
Day still comes and the sun still shines
(But it's) Dark as the grave in the Cumberland mine
Dark as the grave in the Cumberland mine

Down at the coal face, miners working
Rattle of the belt and the cutter's blade
Rumble of the rock and the walls closed round
(The) Living and the dead men two miles down
Living and the dead men two miles down

Twelve men lay two miles from the pitshaft
Twelve men lay in the dark and sang
Long hot days in the miners tomb
(It was) Three feet high and a hundred long
Three feet high and a hundred long

Three days past and the lamps
gave out And Kaela Brushton got up and and said
There's no more water, or light, or bread
(So we'll) Live on song and hope instead
Live on song and hope instead

Listen for the shouts of the barefaced miners
Listen thru the rubble for a rescue team
Six hundred feet of coal and slag
Hope imprisoned in a three foot seam.
Hope imprisoned in a three foot seam

Eight days passes and some were rescued
Leaving the dead to lie alone
Thru all their lives they dug their grave
Two miles of earth for a marking stone
Two miles of earth for a marking stone"

Sharia-spöket i Canterbury

Gunnar Hökmark blev till slut en så skrämmande person för moderaterna att de blev tvungna att slänga ut honom till Europa-parlamentet för att inte skrämma bort alla de väljare som De Nya Moderaterna^TM ville skaffa sig. Eftersom han som ordförande för Samfundet Sverige-Israel hyst ett sådant intensivt hat mot allt muslimskt blir man smått förvånad när han på sin blogg plötsligt skriver apropå den brittiska debatten om muslimsk äktenskapslagstiftning:

"Vad den typen av debattörer glömmer är att muslimska människors rättigheter är lika skyddsvärda som andras."

Fast denna tro på lika rättigheter varade förstås inte länge. När Ärkebiskopen av Canterbury dristade sig till att antyda att om kristna ska ha rätt till egen religiös lagstiftning skulle kanske muslimer också kunna få det fick Hökmark frispel:

"Men, och kanske ännu mer anmärkningsvärt för en kyrklig ledare, han relativiserar också sin egen tro och den värdegrund som tar sikte på att religiös tro och världslig lag ska vara skilda företeelser. "

Just det, man får inte relativisera tro. Den kristna är överlägsen, den muslimska underlägsen. Kristna ska ha rättigheter som muslimer inte ska ha. Inga usla relativiseringar här! Därför är det de kristna som ska få bestämma hur giftermål ska få gå till.

Att det finns en skräck hos etablissemanget för gifta muslimer är tydligt. I Ontarioa, Kanada, har olika religiösa grupperingar tillåtits ha sin egen äktenskapslagstiftning sedan 1991. Katolikerna har sin, judarna sin. År 2003 ville även muslimerna ha samma rätt som alla andra religioner. Följden? Skrikande hökmarkare som fradgan rinnande ur munnen gormade om avhuggna händer, spöstraff och islams underlägsenhet mot den så utvecklade judendomen och kristendomen.

Fel! Det är inte de kristna vi ska vara rädda för!

Hur slutade det? Lyckligt måste sägas, varken de tokiga hökmakarna eller de muslimska äktenskapsentusiasterna fick rätt. All religiös lagstiftning togs bort. Inga judiska särlagar. Inga katolska. För som den iranska Homa Arjomand uttryckte det:

"Kvinnors rättigheter är inte skyddade av någon religion."

Även om den brittiska ärkebiskopens kommentarer är långt ifrån t.ex den israeliska verkligheten, där endast religiös lagstiftning är tillåten och det är förbjudet för människor av olika religioner att gifta sig med, bör religioner så långt som möjligt hållas borta från ett lands lagstiftning. Vill religionerna ha egna ceremonier, rådgivning och stöd går det alldeles utmärkt att ha detta utan lagstöd. Det innebär dock inte att vi ska behandla muslimer anorlunda än kristna då de söker lagstöd kring äktenskap. Det förstår t.ex den svenske föredetta ärkebiskopen K. G. Hammar.

Hökmark och andra troll lever dock högt på skräcken för muslimer. Hökmark följer det svarta gängets tradition som senast yttrat sig i olika ledare för moderaternas ungdomsförbund som förordat användande av miliser och terrororganisationer mot fackföreningsmedlemmar i Sydamerika.

Expressen visar också sin vanliga skräck mot de hemska svartmuskiga muslimerna och lyckas tack och lov hitta en ofarlig svensk som konverterat till Islam, bytt namn för att se bättre ut i debattartiklar, som kan trösta dem med att svenska muslimer minsan kan gifta sig på svenskt sätt så här finns inget att vara rädd för. Däremot, säger den svenske Imamen, ska vi vara rädda för alla dessa otäckingar till utlänningar:

"När imamerna kommer från utlandet tar de med sig värderingar och attityder som ofta inte fungerar här, och som i värsta fall innebär segregering och konflikter. [...] De flesta imamer som verkar i Sverige just nu är mycket välvilliga, kunniga och duktiga. Men om man inte är född och uppväxt i ett samhälle saknar man själva grundförståelsen för det samhällets villkor,"

Nej, svenska imamer ska det vara! Tack och lov finns alltid den kristne f.d folkpartiledaren Leijonborg som kan ge Leif Karlsson - förlåt, Abd Al Haqq Kielan heter han ju nu - vad som behövs, nya svenska imamskolor:

"Det påstås att saudiarabiska radikala muslimer erbjuder sig att tillhandahålla imamer gratis, och brist på pengar gör att moderata muslimer som vill starta en moské inte har något alternativ. Då bidrar vi med öppna ögon till en radikalisering av islam i Sverige, vilket är mycket, mycket olyckligt."

Mer moderata muslimer! Det måste ju göra Hökmark glad, kanske kan de lära sig att döda fackföreningsmedlemmar de också? Eller så används ordet "moderat" enligt den Israeldemokratiska Ordlistan:

"Palestiner, moderat:
En palestinier som gör som USA vill."

"Endast svenska muslimer sverige får ha!" kan man förtydliga det enligt liberal pro-israelisk logik. Eller i alla fall bara ofarliga ockupationsvänliga muslimer.



P.S. Innan alla troll och tokstollar får för sig att de vet något om Sharia, läs denna artikel i Guardian först.

Hatarna i Hebron

Jinge tipsar om ett TV-program på måndag (11/2), 20:00. SVT skriver på sin hemsida:

"För de palestinska skolflickorna på Cordobaskolan i staden Hebron på Västbanken är det omöjligt att inte påverkas av den israeliska ockupationen. Skolan ligger nämligen omringad av militära posteringar, taggtråd och religiösa israeliska bosättare. Skolvägen har blivit en förnedringens väg.
[...]
För Leila är det vardag att bli utsatt för stenkastning. I filmen ska hon tillsammans med sin kompis Majd plocka aprikoser från ett fruktträd, då israeliska soldater dyker upp och hotar dem med skarpladdade vapen. Leila och Majd förbjuds att plocka sin frukt eftersom den israeliska armén har minerat marken vid fruktträden."

Tage Danielsson skulle blivit 80

För några dagar sedan skulle Tage Danielsson blivit 80 år om han fortfarande levt. Därför lägger mina två favoritdikter av honom här:

Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.

Och den andra:

Lås era dörrar! Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där, kristen och galen,
och vägrar anfalla folk på centralen!
Tänk om han gör sig oskyldig till dråp,
orånar gummor och oblåser skåp!
Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!
Sätt én i buren igen, Lennart Geijer!
Mot en sån där kan man inte va snäll.
Somliga måste man sätta i cell.
Humanitet, i princip, är försvarligt,
men denna man är ju samhällsofarlig!
Stoppa den brottsliga galenskapen:
skyldig till Oinnehav av vapen!
Sätt honom åter på slangmatsdieten!
Han är en fara för osäkerheten.

Mer om Tage Danielsson: Aftonbladet eller Expressen? Eller SvD.

Avbrotten i internettrafiken 3

En del andra tidningar börjar nu vakna upp runt mysteriet kring de kapade undervattenskablarna för internet (läs tidigare inlägg här och här). Några avfärdar det som konspirationsteorier, som t.ex The Register, Times Online och The Economist. Gemensamt för dem är att de bara talar om fyra kabelbrott, trots att åtta stycken rapporterats. Förra året skedde 50 stycken kabelbrott under hela året. Åtta stycken på två veckor verkar därför tämligen orimligt.

The Economist fortsätter också enligt teorin att kabelbrotten vid Alexandria åstadkommits av skeppsankare, men The Register och Times Online har i alla fall uppfattat att den teorin redan motbevisats av Egyptens kamerabevakning kring området. Dessutom påstår Financial Times att ett av de åtta kabelbrotten, det mellan Förenade Arab Emiraten och Qatar, enbart var en nedtagning av nätet p.g.a elavbrott. Detta motsägs helt av en tidigare artikel som berättat att kabelbolagen hållit på att reparera undervattenskabeln.

Rensey har dock en intressant kommentar gällande kabelavbrotten som bekräftas av The Economist:

"Som många andra länder i regionen så var avbrotten i Iran mycket märkbara, men för det mesta överskreds inte 20% av deras nätverk. 20% är mycket märkbart, men i kontexten att andra länder som tappade nästan all trafik gör förlusten att Iran inte ens placeras bland de 10 mest drabbade länderna."

Så att skära av Iran från omvärlden tycks inte ha varit fallet, i praktiken tycks Iran under en tid ha fått bättre koppling efter ett tag då landet fått färre människor att dela trafiken med.

Var kablar borde kapas

ZDNet skriver om ett amerikanskt projekt från 1989 gällande avlyssning av undervattenskablar:

"Fiberoptiska kablar under vattnet är skyddade av ett tjockt stålskal och begravda i en meter djupa diken. Men när vattendjupet överskrider 300 meter är de ofta dragna oskyddade längs med oceanens botten. Industriexperter tror att NSA avlyssningen måste ha utförts i djupa vatten långt ut i havet där kabeln är utsatt och risken för att bli sedd är lägre. En del kabelopperatörer gör frekventa överflyggningar tjugotals mil från stranden [hundreds of miles] för att hålla reda fiskebåtar vars nät och ankare kan skada kablarna."

ZDNet fortsätter:

"Tidigare underrättelse officerare berättar att byrån [NSA] gjorde sina avlyssningar med hjälp av en anpassad ubåt: "Det är en ubåt som är kapabel att ta in en längd kabel in i en speciell kammare där männen kan utföra sitt arbete" medans ubåten ligger längs havsbotten, säger en tidigare officer."

USA har numera flera ubåtar som anpassats för att lägga på avlyssning på undervattenskablar, som t.ex USS Jimmy Carter (läs mer om båten här). Internetoperatörer utför sina arbeten genom att dra upp kabeln till ytan och skarva den där.

En annan variant, som jag hastigt nämnt tidigare, är möjligheten att dirigera om trafik för att den ska passera genom vissa särskilt avlyssnade punkter. Steven Bellovin, professor i nätverkssäkerhet, beskriver metoden så här:

"För flera år sedan skrev jag och en kollega en uppsats om länkkapningsattacker. Med dessa kapar man några kablar för att tvinga trafik genom den punkt man övervakar. Länkkapande för sådana ändamål är inget nytt, britterna kapade Tysklands telegrafkablar för att tvinga dem att använda mer lättövervakade länkar. [...] Problemet med detta scenario är att fördelarna är kortlivade: kablarna kommer att repareras på enbart några veckor."

Enligt alla uppgifter har Bellovin rätt i sitt sista omdöme, tre kablar ska vara lagade redan till helgen. Bellovin tycker dock personligen att det är lite svårt att svälja att det endast skulle ha varit en olycka med fyra kapningar - och då har han ändå missat att det handlar om det dubbla antalet. Intressant nog bekräftar MSN också Bellovins andra uttalande, Irans trafik efter kapningarna gick nämligen just via USA och Storbritannien, kända för avlyssningssytemet ECHELON.

Vad det skulle vara för viktig information kan man endast spekulera i, men många har nämnt öppnandet av den iranska oljebörsen.

Wired berättar också om hur Senator Rockefeller vill utöka den amerikanska statens möjligheter till avlyssning med hjälp av filter som ska installeras i hela infrastrukturen för USA:s telefoni och internet. Inga särskilda skäl ska längre behövas och ingen domare behövs vara inblandad i beslutet.

Så i alla fall en positiv nyhet gällande alla ubåtar. Den brittiska militären kommer nu att sluta använda getter för att testa riskerna med att utrymma en ubåt i undervattensläge. Testerna har gått ut på att kasta in de bräkande stackarna i tryckkammare och sedan drastiskt ändra trycket. Sex getter har dött av detta och 122 slaktats efter testning.


Jinge skriver också om detta.

Uppdaterat 2007-02-08: UUAA Radio tipsar om I love Bonnies utmärkta blogpost med en bra källgenomgång.