2007-06-30

USA:s krig för knarket

Maj Wechselmann har läst samma bok som jag (The Politics of Heroin) om CIA:s inblandning i narkotika-trafiken och skriver om den i Aftonbladet. Den stora skillnaden är att hon har läst den nya updaterade utgåvan från 2003 medans jag läst den gamla från 1972. Dessutom har hon haft boken bredvid sig medans hon skrivit, medans jag fått skriva från minnet.

Därför är hennes artikel mycket bättre än min. Som komplement vill jag också rekommendera Cocaine Politics som även den berättar om hur The War on Drugs oftast blir The War for Drugs när CIA:s allierade behöver pengar för att rusta sina miliser mot olika sociala rörelser.

300 Spartaner i Irak

300 Spartaner i Irak.

Knugens Kuk, Thailands Monark och Kriget i Laos

En gång för 25 år sen hörde jag för första gången låten "Knugens Kuk". Texten, av Kriminella Gitarrer, var enkel, men genialisk på sitt eget lilla vis. En man läser i tidningen om att Silvia blivit med barn. Plötsligt får han en fix idé: Han måste få reda på hur Kungens könsorgan ser ut! I vers efter vers grubblar han vidare ända tills slutet då han får svar på alla sina frågor inne i livrustskammarens toalett.

Låten var just en av det märkliga fåtal som på ett magiskt sätt för evigt etsat sig in i mitt minne. Tur var väl det, inom kort hade låten dödskallemärkts av Sveriges Radios fantomer, bannlysts, utvisats för att aldrig spelas mer. Hade det inte varit för en smått klärvojant bror, med ett maniskt sinne för låtsamlande, hade jag väl aldrig fått höra den igen.

Här i Thailand lär det dröja länge innan en sån låt görs och den som skulle våga spela den offentligt skulle antagligen riskera att halshuggas, hängas och sedan kastas i fängelse för resten av sitt liv. Kung Bhumibol har nu firat 61 år som monark, längre än någon annan levande kung, och är omåttligt populär. Inte bara hos befolkningen, utan också hos varje kuppledare som han har stött. Hittills har han klarat sig igenom 17 militärkupper, 20 premiärministrar och 15 grundlagar. även de tiotusentals människor som fortfarande protesterar på gatorna mot den senaste, av väst godkända, militärkuppen skulle aldrig komma på tanken att yttra ett ord av kritik mot kungens inblandning.

* * *

Efter en tid i Phukets svenskträsk, där jag tappert försökte fira midsommar utan sill, men väl med raggmunk, skagenröra, absolut vodka och sång, befinner jag mig nu i norra Thailands Udon Thani. Att landa på flygplatsen i Udon Thani ger en speciell känsla. Inte för att flygplatsen är särskilt märkvärdig. Liten och oansenlig hinner man knappt märka den innan man är utomhus, det speciella ligger i dess historia och inte dess yttre.

Under det "hemliga kriget" om Laos var CIA:s högkvarter placerat i Udon Thani och dess flygplats byggdes specifikt för den amerikanska underrättelsetjänstens räkning. Härifrån leddes de massiva bombningarna av Laos vilka orsakade så mycket död och förgörelse. Fler bomber släpptes över Laos mellan 1965 och 1973 än under Tyskland under hela 2:a världskriget. åtminstone 350 000 Laoiter beräknas ha dött och fortfarande skördar öxploderade bomber sina offer.

Udon Thani var också den stad i vilket opiumet, som bekostade den USA-stödda gerillans operationer, raffinerades till heroin. Delar av guerillan, utgjort av delar av Hmong-folket, finns än idag kvar och fortsätter sitt lönlösa stridande i norra Laos med hjälp av pengar de fått från de Hmong-grupper som nu lever i exil i USA.

Detta stöd kan dock snart upphöra, sen de främsta amerikanska Hmong-ledarna nu sitter fängslade av FBI i USA. Anklagelserna mot dem är att de ska ha försökt samla en armé av legosoldater med uppdrag att förstöra "myndighetsbyggnader, reducera dem till grus och försöka få det att se ut som resultatet av en attack liknande den i New York, 11:e september". En av ledarna, Lo Cha Thao, citerades ha sagt att "CIA förberedde sig för att stödja ett Hmong-uppror så snart övertagandet av Laos har börjat".

Så mycket övertagande blev det nu inte och eventuella CIA-förberedelser får nog spendera ytterligare ett par år i garderoben. Tills de plockas fram igen vid ett mer gynsamt läge.

2007-06-29

USA-soldater och samlandet av öron och skallar

  • Ryssland fortsätter hålla kontakt med Hamas på Västbanken: "'Söndra och härska'-agendan hjälper inte till att lösa konflikten. Om det finns någon lösning alls på konflikten så är det i dialog mellan de två ledande palestinska krafterna". Moskva påpekade samtidigt att Hamas var folkligt valda och inte borde ignoreras. EU menade att man måste ställa krav på Hamas som man aldrig skulle ställa på Israel och ansåg sig därför ha en bra ursäkt att bojkotta den palestinska demokratin.

  • Libyen har fått resning i målet om Lockerbie-attentatet, efter att landet blivit allierat med USA. Istället riktar man nu in sig på att komma med anklagalser utan bevis mot Syrien och Iran, eftersom dessa fortfarande inte följer Washingtons agenda.

  • Amerikaner lider av den mentala störningen PADD, Political Attention Deficit Disororder, enligt Council on Science and Public Health of the American Medical Association. Den innebär att 80% av amerikanerna inte kan behallå uppmärksamheten länga nog för att följa politiska frågor eller läsa längre artiklar och böcker om politiska ämnen.

  • Bush anser att Israel är en förebild för Irak. Det innebär att ockupationen ska vara i minst 40 år, flyktingkatastrofen skall permanentas, etnisk rensning ska fortsätta i evighet och särlagar ska skapas för olika etniska grupper.

  • Irans president Mahmud Ahmadinejad anser att de som lever i Israel och dess ockuperade områden själva borde få bestämma sin framtid i en folkomröstning där både kristna, judar och muslimer deltar. Om de röstar för en två-statslösning, där Israel och Palestina ligger sida vid sida, anser han det vara en bra lösning.

  • Den amerikanska krigsförbrytaren och tidigare utrikesministern Henry Kissinger gav sitt stöd till Turkiets invasion av Cypern, för att försäkra sig om fortsatt amerikanskt inflytande över som en avlyssningspost över Mellanöstern.

  • Saudi-Arabien gav den palestinske presidenten en knäpp på näsan när dess Kung Abdullah vägrade möta honom vid ett besök i Jordanien. Istället sa han uttryckligen att Abbas måste tala med Hamas eftersom interna stridigheter endast gynnar Israel.

  • USA är inblandat i ett troligt förberedande till destabilisering av Bolivia. En amerikansk medborgare greps av boliviansk polis efter att ha smugglat in fem lådor med ammunition i landet. Direkt efter insmugglingen möttes hon av hustrun till den militäre sambandsofficeren vid amerikanska ambassaden.

  • Expressen rapporterar om att amerikanska soldater använda tog med sig vietnamesiska skallar hem till USA och använde som askkoppar. Detta är inget nytt. Under 2:a världskriget överräckte amerikanska soldater en kniv till den amerikanska presidenten, som de hade täljt ut ur benet från en japansk soldat. Till Trumans heder tog han inte emot den. Vid ett annat tillfälle skickade en löjtnant hem en skalle till sin flickvän, signerad av honom själv och hans 13 kamrater. I Laos samlade den amerikanske CIA-agenten Tony Poe på öron från skjutna fiender. Dessa öron skickade han i säckar till den amerikanska ambassaden.

2007-06-28

Israeldemokrater skriver mer hotbrev

Tog bort några inlägg från en rabiat Israeldemokrat som hotade att förfalska bevis om barnporr mot mig och skicka det till mitt jobb. En annan tokstolle försökte få mig att börja hata alla judar för vad Israel gör. Där har vi ytterligare anti-semitism från Israel-vännerna. Som om alla judar skulle vilja bli associerade med Israels apartheidpolitik.

Det säger en hel del om det debattklimat som drabbar de som vågar kritisera Israel. Hot, attacker, utfall, smädelser. Allt utom att diskutera sakfrågan. Jag antar att det är det som drabbar alla anti-rasister.

2007-06-27

Sverigedemokraterna + Israel = Sant

Israeldemokraterna har länge varit ett smeknamn för de fanatiska Israelkramare som gör allt de kan för att skapa ett Israel som en etnisk ren stat, eller "Judisk Demokrati" som de själva kallar det.

Nu har uppenbarligen Sverigedemokraterna insett vilken nära allierad Israel är och hur stora likheter de har med Israeldemokraternas rasistiska politik. FDIM, För Israel och Demokrati i Mellanöstern (en självmotsägelse kan tyckas), är en organisation skapad av två Sverigedemokrater. Det de delar med Israel är ett hat mot blandade samhällen där olika folkgrupper lever tillsammans.

Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds hemsida kan man följa debatterna om hur Sverigedemokraterna älskar Israel och vill utrota varenda Palestinier i Gaza och i Sverigedemokraternas tidning SD-kuriren kan man läsa kärleksfoerklaringar till Israel.

För så är det. Ända sen sionisterna kollaborerade med nazisterna, så har Israels vänner alltid funnits bland de rasistiska (Syd-Afrika) och fundamentalistiska (Livets Ord) grupperna.

Det kan man bl.a se på de Israeldemokrater som kommenterat i denna blog.

CIA ville ha åter maffia styre på Kuba

2007-06-26

Syd-Afrika fördömer Israels apartheid-regim

Den 6:e juni i år höll den Syd-Afrikanska parlamentsledamoten Ronnie Kasril ett tal till det Syd-Afrikanska parlamentet. Syd-Afrikanerna har ännu inte glömt hur israelerna sammarbetade med den Syd-Afrikanska apartheid-regimen, bl.a om dess kärnvapenprogram.

Ärke-Biskop Desmond Tutu sa en gång (The Guardian, 29/4-02):

"Men ni, likväl som jag, vet att på något sätt placeras den israeliska regeringen på pidestal och att kritisera den är att bli omedelbart dubbad som anti-semit, som om inte palestinierna vore semiter. Jag är inte ens anti-vit, trots galenskapen från den gruppen. Och hur kom det sig att Israel kollaborerade med apartheidregeringen om säkerhetsåtgärder?

Folk är rädda i det här landet, att säga att fel är fel, därför att den judiska lobbyn är mäktig - mycket mäktig."

Ronnie Kasrils tal är inget undantag från den Syd-Afrikanska kritiken mot Israel :

"Några påstår att Israel är justifierat och skyldigt, från dess tillkomst som stat 1948, att skydda sitt land med våld om så nödvändigt. Men var är moralen i det? Fortet Israel, en militärisk och aggressiv stat, försvarar ett stulet land som tillhört ett annat folk."

Det mest intressanta med Kasrils tal är dock de citat från israeliska källor han använder. Jag har översatt några till svenska. Länk till talet som helhet hitta ni underst.

"Inför [palestiniernas] ögon äger vi deras land och deras byar där de och deras förfäder har bott. (...) Vi är kolonisatörernas generation och utan pipan på ett gevär kan vi inte plantera ett träd eller bygga ett hus."
/General Moshe Dayan, Original Sins: Reflections on the History of Zionism and Israel av Benjamin Beit-Hallahmi

"Varför skulle araberna sluta fred? Om jag var arabledare skulle jag aldrig förlika mig med Israel. Det är naturligt: Vi har tagit deras land. Visst, Gud lovade oss det, men vad gör det för skillnad för dem. Våran Gud, inte deras. Vi kommer från Israel, det är sant, men för tvåtusen år sen och vad är det för dem? Det har funnis anti-semitism, nazister... men var det deras fel? De ser endast en sak: vi kom hit och stal deras land."

/David Ben Gurion, premiärminister, The Jewish Paradox av Nathan Goldman

"Nu har vi också betett oss som nazister och hela mitt jag är skakat."

/Aharon Cizling, israelisk kabinettsminister om massakern vid Deir Yassin, The First Israelis av Tom Seger

"Våra fäder nådde gränserna som vi blev tillerkända i FN:s delningsplan 1947 [56 procent av marken]. Vår generation nådde gränserna av 1949 [78 procent av marken]. Nu har Sex Dagars Generationen [av 1967] lyckats nå Suez, Jordanien och Golan Höjderna. Detta är inte slutet."

/Moshe Dayan, London Times, 25/6-69

"Vi vet för väl att vår frihet är inkomplett utan palestiniernas frihet."

/Nelson Mandela vid en bankett för att hedra Yasser Arafat den 11 Augusti 1998


Läkare för Miljön

Läkare för Miljön har nu publicerat en av mina texter om Hiroshima och utarmat uran i sitt senaste Nyhetsbrev (2-3/2007).

2007-06-25

Expressen och deras vanliga historieförfalskning

Lisbeth Lindeborg, kvinnan med de dåliga matematikkkunskaperna, är i gång igen. Efter att ha hittat på lite konstigheter om att Israel inte skulle ha startat 6-dagarskriget vill hon nu ge sig på Hamas i en artikel i Expressen.

Enligt Lindeborg är Hamas arvtagare till de araber som stödde Hitler. Visserligen skapades organisationen först 1987 och hade från början stöd av Israel som ville ha en motvikt mot Fatah, men jag antar att Lindeborg anser att Israel också är Hitlers arvtagare. Många sionister var just nazist-kollaboratörer. Nästa sak hon skriver är nog att de irländarna som vill ha ett fritt Nord-Irland också är Hitlers arvtagare, eftersom Irland skickade ett kondoleansbrev till Tyskland vid Hitlers död. För att inte tala om de onda balter som inte ville bli ockuperade av Stalin.

Andra märkvärdigheter Lindeborg skriver är att araberna borde ha accepterat att ge bort en fjärdedel av hela Palestina till den lilla judiska minoriteten. Shlomo Ben-Ami, tidigare utrikesminister i Israel och en av dess förhandlare med PLO, har ju själv sagt att Israel aldrig ägt mer än 6-7% av Palestina. Resten stals efter omfattande etnisk rensning och Lindeborg anser att palestinierna skulle acceptera att Israelerna fick stjäla 20% av deras land (1937) eller 70% (1948). Ser man till befolkningsmängd blir det ännu märkligare, 1907 var judarna t.e.x endast 7% av Palestinas befolkning.

Om Lindeborg lovar att ge mig en 70% av sin förmögenhet ska jag givetvis omvärdera saken. Jag kan kanske t.o.m kan nöja mig med 20%.

P.S. Tack, Magnus Lindberg, för tipset om att Lindeborg ljög också om att hela kustremsan skulle bli Israelisk enligt planen.

P.P.S. Och tack, "Anonym", för att du nämnde att planen rekommenderade tvångstransferering och etnisk rensning av den arabiska befolkningen. Israel var uppenbarligen Hitlers arvtagare! Och Lindeborg också som stöder planen.

Hårdrockande trädgårdstomtar

SvD skriver om att trädgårdstomtar som tvingas bära Lordi-utstyrslar snart kan tvingas stå för allmän beskådan i olika trädgårdar. Det här känns lite som de katter man tvingat på kläder eller hur afrikaner tvingats dansa folkdanser för feta turister.

Om tomtarna själva är hårdrockare är det givetvis positivt, men det måste vara frivilligt.

Släpp tomtarna fria!

2007-06-24

Färden Västerut - Del 3 - Den Upplyste Kung Markatta

Den Upplyste Kung Markatta

Efter att ha fått sitt nya namn jublade och hoppade den Stilige Kung Markatta innan han bugade sig för patriarken för att visa sin tacksamhet. Sun Wukong leddes sedan därifrån och varje dag därefter läste han språk, övervägde skrifter, debatterade Vägen och brände rökelse. Vid sin lediga tid sopade han golven, grävde grönsaksland och bar vatten. Så förflöt sju år innan Patriark Subhuti kallade alla Odödliga samman för att förklara världen.

Nu predikades vägen
Han visade hur de tre sanningarna var den samma
Vid förklarandet av ett ord hämtade han en tillbaks till sanningen
Och berättade om hur undvika födsel och förstå ens natur

Apa blev så förtjust att han drog sig i örat, vevade med händerna och stampade i golvet. "Varför hoppar du som en galning under lektionen?" frågade Patriarken. "Dina ord gjorde mig så glad att jag skuttade. Förlåt mig." "Om du förstår mina ord, vilken Väg är det du vill lära dig?" "Det beror på vad du lär ut. Har det bara en gnutta väg så ska er lärjunge lära sig det".

"Vad sägs om De Magiska konsternas Väg? Den inkluderar kallandet av odödliga, att hämta god lycka och spående med en sandbräda." "Blir man odödlig av den?" frågade Apa. "Nej, absolut inte" sa Patriarken. "Näpp, ska inte lära mig".

"Handlingens Väg då? Att handla och göra, dra ut det Negativa för att bygga det Positiva, spänna en båge, pilla sin navel för att låta humorn flöda, äta 'rött bly' och dricka kvinnors mjölk." "Ger det mig evigt liv?" frågade Apa. "Nej, det är som att fånga månens spegelbild i en hink vatten." sa Patriarken. "Näpp, ska inte lära mig."

När Patriarken hörde detta klev han ned från sin avsats och slog Apa i huvudet tre gånger. "Du vill varken lära dig det ena eller det andra, så vad vill du Apa?". Sedan gick han ut med händerna bakom ryggen och stängde dörren. Klassen var shockad och alla skyllde på Sun Wukong. "Din kaxiga apa, varför lyssnar du inte när mästaren vill lära ut?" Alla var arga på honom och fyllda av förakt, men Sun Wukong var leende och obesvärad, ty han hade förstått Patriarkens gåta. När patriarken slog honom tre gånger menade han den tredje vakten. Och när han gick ut med händerna bakom ryggen och stängde dörren menade han att Apkungen skulle gå in bakdörren och lära sig Vägen i hemlighet.

Den överlycklige Sun Wukong väntade otåligt på nattens inträde. Vid skymningen lade han sig ned bland de andra, men låtsades endast sova. Vid den tredje vakten reste han sig upp och smög ut. Månen lyste klart och fåglarna sov i sina bon. Patriarkens dörr var öppen och Sun Wukong gick in dit Patriarken sov i sin säng.

Inom kort vaknade Patriarken och Sun Wukong sa: "Mästare, er lärljunge har kommit för att lära. Patriarken var förtjust över att Sun Wukong förstått hans budskap. "Du är förutbestämd", sa han, "så jag är glad över att berätta om den Mirakulösa Vägen till Odödlighet". Sun Wukon knäböjde vid sängen, dunkade pannan i golvet och lyssnade uppmärksamt.

Patriarken sa:

"Sanna besvärjelser, ger hemligheter och kraft,
Måste aldrig berättas, gömmas i kroppen
De gör en ren med glittrande utstrålning,
Och man kan plantera den gyllene lotusen i eld
Grip de Fem Elemeten och vänd dem upp och ner
Om om du lyckas, bli en Buddha eller en Odödlig"

Patriarken förklarade Vägens rot och Apkungen memorerade besvärjelserna. Vid gryningens inträde bugade han inför Patriarken och gick ut. Tillbaka hos de andra lärljungarna ropade han: "Det är gryning, det är gryning. Stig upp!"

I tre år studerade Kung Markatta hos Patriarken varje natt tills Patriarken på nytt satt bland sina studenter. Han berättade om berömda ordspråk och diskuterade fenomen tils han plötsligt frågade Sun Wukong: "Vilken väg har du lärt dig sen du kom hit?" "Jag är hyfsat konversant med Dharma och min Källa blir starkare" svarade Apkungen. "Känner du då till de tre katastroferna?" "De tre katastroferna?"

Patriarken svarade: "Detta är inte den vanliga Vägen. Den tar själva Skapelsen av Himmel och Jord och när elixiret gjorts kan ej andar och djävlar tolerera det. Trots att du förblir ung kommer Himlen om 500 år slå dig med en blixt. Du måste vara klartänkt nog att gömma dig för den. Efter ytterligare 500 år kommer Himlen bränna dig med eld, innifrån från fotsulorna till huvudets topp. Och efter 500 år till kommer en vind, ej från norr, söder, öst eller väst, en 'monster vind' som skakar dina inälvor, peneterar dina nio öppningar sliter ditt fläsk och ben i stycken. Du måste lära dig undvika de tre katastroferna."

Sun Wukongs hår stod på ända, han slog huvudet i golvet: "Mästare, visa medlidande och lär mig undvika dessa." "Du är inte lik andra" sa Patriarken, "men nåväl. Vill du lära dig de trettiosex himmelska omvandlingarna eller de sjuttiotvå jordiska?" "Så många som möjligt, de sjuttiotvå jordiska." Och Patriarken viskade i Sun Wukongs öra och vem vet vilka besvärjelser han fick lära? Sådan var Sun Wukong att han lärde sig besvärjelserna på platsen. Han tränade och praktiserade tills han mästrat dem alla.

"Låt mig se dig flyga", sa Patriarken en dag. "Mina resultat är perfekta" sa Sun Wukong och med en serie saltomortaler hoppade han 15 meter upp i luften. Han vandrade över molnen i nära en kilometer innan han landade bredvid Patriarken. "Mästare, jag flög och svepte över molnen".

Patriarken skrattade: "Det där var inte att flyga bland molnen, det var att klättra på dem. Att se Norra Havet på morgonen och Cangwu på kvällen är att flyga. När du besökt de Fyra Haven samma dag är du en molnsvepare". "Inga halvmesyrer" sa Sun Wukong, "Mästare, lär mig moln-svepning. Och patriarken lärde hur Sun Wukong kunde ta avstamp, recitera en besvärjelse och med en volt färdas tusen mil.

Den natten tränade Sun Wukong att röra sin ande och bemästrade moln-voltning. Efter det var han fri från alla begränsningar, njöt av livet som Odödlig och färdades dit han ville.

* * *

Så gick det till när Kung Markatta fick lära sig att undvika de Tre Katastroferna. Om du inte vet vad som hände när han återvände till Berget av Blommor och Frukt får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman. Tidigare delar här: 1, 2)

USA spenderar 290 miljarder kronor på biologisk krigföring

Expressen låter bedragare skriva

Idag skriver Gabi Gleichmann (som jag tidigare skrivet om här) i Expressen om att muslimer är hemskt onda och elaka. Själv är han förstås snäll och god. Enda problemet är att Gabi Gleichmann är än känd bedragare. 1994 avslöjade Tidningen Z att han sålt förfalskade intervjuer till den norska tidningen Aftonposten och senare försökte han lura Tidens Tegn. Han tvingades senare avgå som ordförande för Svenska Pen efter att ha utnyttjat Taslima Nasrin i sina skriverier mot Islam. Kort sagt en bedragare.

Och uppenbarligen gillar Expressen att låta bedragare skriva. Tidigare har de låtit den bedrägeridömda Jesús Alcalá skriva på Expressens debatt-sida om Tsunami katastrofen till försvar för socialdemokraternas Lars Danielsson. Jesús Alcalá fälldes i domstol för missbruk av urkund och bedrägeri. Jag undrar bara hur de kan tro att folk ska lita ett endaste dugg på vad de skriver.

Nu väntar jag bara på att Expressen ska anställa Refaat El-Sayed för att skriva på deras ekonomisidor.

P.S. En person som påstår sig vara Gabi Gleichmann har svarat i den här tråden.

2007-06-23

Israel har kostat USA 20,000 miljarder kronor

Enligt Ynet News har Bush lovat ökat ekonomiskt stöd till Israel, ett land som fortfarande inte kan klara sig utan internationell hjälp. Detta då Israel krävt extra pengar för att dess turism minskat p.g.a dess internationella pariah-status.

Artikeln har dock fel då den påstår att Israel endast tar emot 3 miljarder USD per år (20 miljarder SEK), varav 1,8 miljarder i direkt militärt bistånd. Den siffran innehåller nämligen inte de lån USA ger till Israel och sen själv betalar tillbaka. Ej heller det extra stöd USA delar ut som t.ex när man förra året sammarbetade om att förvandla Libanon till grus.

Skulle det stödet också finnas redovisat skulle man konstatera att USA årligen betalar Israel kring 10 miljarder USD (67 miljarder SEK), ungefär 1,5 svenska militärbudgetar, för att upprätthålla dess folkmordspolitik mot palestinierna. Totalt, med icke-inflationskorrigerade siffror, har USA gett 108 miljarder USD (720 miljarder SEK) till den israeliska apartheid-staten. Israel får även kring 1,5 miljarder USD (10 miljarder SEK) i privata donationer från USA varje år. Även organisationer i Sverige och resten av världen samlar in pengar till Israel, ofta med det specifika syftet att utöka bosättningarna och förstärka ockupationen.

Räknar man på vad USA:s stöd till Israel har kostat landet, t.ex med effekten av det arabiska oljeembargot och sanktioner mot olika arabiska stater, så är en konservativ siffra kring 3,000 miljarder USD (20,000 miljarder SEK). Då finns inte Irak-kriget, till stor del utkämpat för Israels skull, med i beräkningarna.

Israel har också fått stora ekonomiska bidrag från Tyskland. Nahum Goldmann, tidigare ledare för Världsjudiska Kongressen, skrev i sina memoarer:

"Utan de tyska bidragen skulle inte Israel ha hälften av sin nuvarande infrastruktur: varje tåg i Israel är tyskt, skeppen är tyska liksom elektriciteten, en stor del av industrin..."

Tyskland fortsätter än idag att skänka pengar till Israel, ofta med direkt militär hjälp som kan användas mot Israels grannländer. Bland annat har man skänkt två u-båtar som kan användas som kärnvpenplattformar, detta trots att tysk lag förbjuder försäljning och handel med vapen till länder som är inblandade i väpnade konflikter.

Totalt gör detta Israel till en av världens främsta tiggarstater.

2007-06-22

Utan USA:s krig, färre vanvårdade barn i barnhem

  • * USA har, enligt den amerikaska amén, räddat ett barnhem fullt av svältande barn som levt i exkrement. De har inte gjort någon stor sak över att de själva är orsaken till alla nya barnhem. 650 000 irakier har hittills dött som följd av kriget. Enligt officiella siffror dör kring 100 män om dagen av våld. De barn som inte kan tas om hand av släkt och vänner hamnar på barnhem, ibland som detta, under olidliga förhållanden.

    Utan USA:s krig hade de inte behövt hamna där.

  • USA stärker banden med diktaturen i Turkmenistan. Landets diktator kämpar hårt med Nord-Koreas Kim Jong-Il om titeln som världens mest ego-trippade diktator. Bland annat har han gett sig själv namnet Turkmenbashi, Alla Turkmeners Fader, beställt en gyllene staty av sig själv, döpt om April efter sin mor och Januari efter sig själv.

  • När Hamas intog Fatahs säkerhetskomplex i Gaza hittade de enorma mängder USA-tillverkade vapen, inkluderande 7.400 M-16 maskingevär, granatkastare, 800,000 kulor och 18 USA-tillverkade trupptransporter. De hittade också CIA-rapporter om kollaborationen mellan Fatah, Israel och amerikansk säkerhetstjänst, CIA metoder för att spåra Hamas-celler samt planer på mördande av medlemmar i Hamas och andra organisationer.

Sex, Israel och Slavhandel

2007-06-21

Asien och heroinet

Här i Thailand har jag under de senaste dagarna umgåtts med en grupp australiensiska soldater som tills nyligen varit stationerade i Afghanistan. Jag passade på att fråga om de märkt av några problem med heroin-beroende bland soldaterna. Detta var ett stort problem i Vietnam. På den tiden producerades ungefär 30% av det heroin som senare smugglades till USA i Syd-Ost asien.

* * *

I princip alla led i smuggelkedjan bestod på ett eller annat sätt av CIA-kontakter. Opiumet odlades av Hmong-folket i nord-västra Laos under dess ledare General Vang Pao. General Pao lät flyga ut opiumet med Air Americas, CIA:s flygbolag, plan för att sedan rafinera det till heroin i ett laboratorium intill CIA-högkvarteret tvärs över gränsen i Thailand. Heroinet smugglades sedan vidare av maffian, som stod under skydd av CIA för dess hjälp att bryta upp strejker i Italien och Frankrike. Som en fotnot kan nämnas att Vang Pao just nu står inför rätta i USA för att ha planerat en blodig kupp, med terrordåd mot civila som ingrediens, mot Laos regering.

Heroinet var en viktig inkomstkälla för USA:s allierade i asien. Chang Kaishek använde det för att finansiera attacker mot Kina från Burma, den Syd-Vietnamesiska lydregeringen för att muta grupper att ge stöd mot FNL och Hmong-folket i Laos för att kunna överleva och köpa vapen. Därför såg USA först mellan fingrarna med försäljningen till de amerikanska soldaterna som använde sig av heroinet för att dämpa ångesten över krigets fasor. Först senare försökte man ta tag i problemet, men de officerare som var allt för nitiska blev utsatta för s.k "fragging", deras egna soldater kastade handgranater mot dem. I extrema fall vågade armén inte ens dela ut vapen till de desillusionerade soldaterna, rädda för en väpnad revolt vilket skedde vid några få tillfällen.

I Afghanistan är situationen på många sätt liknande. USA:s allierade är de knarkbaroner som talibanerna drev bort. Produktionen av heroin har, från att under talibanerna varit näst intill obefintlig, stigit till den grad att nästan allt världens heroin nu kan spåras till afghanistans opiumfält.

Mina nya australiensiska vänner förklarade att de inte märkt av något heroinmissbruk i den USA-ledda koalitionen, men menade att talibanerna själva använde sig av heroin. Vid husrannsakningar hos misstänkta milismedlemmar var det mycket vanligt att man hittade använda kanyler.

* * *

Nu skriver The Times (20/6, -07) om hur allvarligt heroin-problemet blivit i Afghanistan:

"Sen talibanernas fall 2001 har flera faktorer bidragit till att skapa heroin-beroende över hela landet. För det första så har tusentals återvändande flyktingar från Iran och Pakistan, där heroinmissbruk är vanligt, tagit med sig sitt beroende.
För det andra så har de labb som raffinerar opium till heroin, vilka tills för några år sen var placerade i grannländerna, funnit en gyllene tillvaro i Afghanistan och lett till en dramatisk ökning av drogens tillgänglighet.
Dessutom har höga arbetslöshets siffror, krigstrauma och smärtsamma förluster gett bränsle till populationens aptit för drogen."

Enligt FN så är närmare 4% av befolkningen, nära en miljon människor, droganvändare och 10% av landets jordbruksland används för att odla opium. Detta endast några få år efter att talibanerna nästan helt lyckats utrota opiumodlingen.

Dr. Zia, doktor på en av landets fem rehabiliteringskliniker, menar att heroinberoende män, ofta utstötta från sina familjer, väljer att jobba i den USA-bekostade afghanska polismakten.

"De flesta av våra poliser i de avlägsna distrikten är missbrukare", säger han. "En av våra drogberoende officerare, Fayezullah, berättade för mig att den säkraste platsen för en missbrukare är en polisstation eller en säkerhetskontroll. Stanna en bil, stanna en cykel, ta lite pengar, köp lite heroin."

* * *

Hittills tycks ockupationsmaktens soldater ha klarat sig från missbruket, trots dess rikliga tillgång. Det är dock möjligt att missbruket är vanligare än vad som rapporteras, men att militären valt att hålla tyst om detta. Så var det i Vietnam. När Alfred W McCoys banbrytande verk "The politics of Heroin in Southeast Asia", om CIA:s inblandning i heroin-handeln, gavs ut 1972 köptes bokförlaget upp av den amerikanska staten och alla osålda exemplar förstördes.

Vad vi dock vet är att heroinproduktionen i Afghanistan ökat hundrafalt sen USA:s intåg. Den afghanska civilbefolkningen lever nu under knarkbaroner samtidigt som korrupta poliser plundrar dem på pengar för att underhålla sitt missbruk. Heroinet säljs också till resten av världen för att hjälpa till att skapa ytterligare en generation av drogmissbrukare.

I kampen mot knarket finns det en sak som västvärlden främst borde överväga. Att sluta ge pengar och beskydd till de som producerar drogerna.

Israel startade 6-dagarskriget för att erövra mark

Lisbeth Lindborg, en självpåtagen forskare med usla matematikkunskaper som jag tidigare skrivit om, har nu i Expressen skrivit en artikel om 6-dagarskriget. Förutom den rasistiska översättningen av "The Arab League" till "Arabligan" istället för Arabförbundet menar hon att inga araber ville ha krig med Israel vid den tidpunkten, men att israelerna var för inkompetenta, livrädda och korkade för att inse detta.

Israelerna själva gillar dock inte Lindeborgs fördomsfulla avfärdande av hela det israeliska militär-etablissemanget. De vill uttryckligen ta åt sig äran för att ha startat kriget.

"Den här historien om en fara för utrotning har varit ett komplett påhitt och har blåsts upp i efterhand för att rättfärdiga annekteringen av nya arabiska territorier."

/Mordechai Bentov, Kabinettsminister, Le Monde, 3/6, 1972

"I juni 1967 hade vi ännu en gång ett val. De egyptiska armékoncentrationerna i Sinai bevisade inte att Nasser verkligen var på gång att attackera oss. Vi måste vara ärliga med oss själva. Vi valde att attackera honom."

/Menachem Begin, Premiärminister, New York Times, 21/8, 1982

"Att låtsas som om de egyptiska styrkornas placering längs våra gränser skulle varit ett hot mot Israels existens är en direkt förolämpning, inte bara mot intelligensen för vem som helst med kapacitet att analysera en sån här situation, utan framförallt mot den israeliska armén."

/General Matityahu Peled, Ha'aretz, 19/3, 1972

Tvärtom gjorde Israel vad man kunde för att provocera fram ett krig. Man visste att Egypten ville undvika detta då man redan sänt 100 000 män till Jemen. Man beslöt sig därför för att provocera Syrien som Egypten hade en försvarsallians med.

"Vi brukade skicka fram en traktor att plöja ett [omstritt] område (...) och vi visste i förväg att syrierna skulle börja skjuta. Ifall de inte sköt så beordrade vi traktorn att avancera framåt tills syrierna blev så irriterade att de började skjuta. Och då kallade vi in artilleri och senare också flygunderstöd och så gick det till. (...) Jag gjorde ett misstag i att tillåta erövringen av Golan-höjderna. Som försvarsminister borde jag ha förhindrat det, därför att syrierna hotade oss inte vid det tillfället."

/General Moshe Dayan, 1976

Israel erkände senare att erövring var målet med 6-dagars kriget, samtidigt som man visade sitt sedvanliga förakt för FN och hela det internationella världssamfundet.

"Om så generalförsamlingen skulle rösta med 121 röster mot 1 för att Israel skulle dra sig tillbaka till gränserna för vapenstilleståndet [innan 1967] så kommer Israel att vägra följa beslutet."

/Abba Eban, premiärminister, New York Times, 19/6, 1967

Afghanistansk kvinnlig parlamentariker anser USA vara värre än talibanerna

Korta notiser:

2007-06-20

Trädgårdstomtar gripna i smuggelhärva

Enligt Aftonbladet så har flera tomtar gripits för ormsmuggling. Efter att ha försökt gömma sig i ett paket tillsammans med ormarna upptäcktes de av en misstänksam tulltjänsteman. Sen trädgårdstomtarna började kidnappas från skogen och placeras i trädgårdar har det blivit allt vanligare att de förekommer i olika former av brottslighet.

För mer information om hur du kan rädda en trädgårdstomte från ett liv i brott:

Free the Gnomes!

Thailand, Dykning och Militärkupper

Under de senaste dagarna har jag gått en kurs i räddningsdykning. Där får man bl.a lära sig första hjälpen, hur man ska rädda någon under vattnet och vilka skador och olyckor som är vanligast. Gemensamt för alla kursmoment är de första stegen vid åsynen av en olycka: Stanna, Andas, Tänk. Utan att genomföra dessa moment är det lätt hänt att man handlar instinktivt, kanske kastar sig i vattnet utan egen syrgastank för att rädda en panikdrabbad dykare. I så fåll är det lätt hänt att det snart finns två panikdrabbade dykare och situationen har endast förvärrats.

En annat mer deprimmerande konstaterande är att det ofta är för sent att göra något. Situationen är redan allvarlig, även med egen hjälp är det ofta för sent att få upp en skadad dykare ur vattnet för att ge hjärt- och lungräddning. Därför är det alltid viktigast att man ser till sen egen säkerhet först. Om man själv är skadad är alla möjligheter till hjälp borta.

Ibland skulle jag vilja skicka hela bombhögern och Svenska Freds ledning till en sådan dykkurs. De gör precis alla fel som man under kursen får lära sig att undvika. De kastar sig ivrigt ut med önskan om interventioner, förstärkning av militär och bombningar utan att göra de första tre momenten: Stanna, Andas, Tänk.

Att ingripa med militär insats gör att man utsätter sig själv för fara. Det gör också att man inte langre kan utföra vanliga hjälpinsatser eftersom man alltid kommer att associeras med den sida för vilken man ingrepp. Se bara med vilket förakt FN betraktas i Irak. även i Afghanistan har hjälparbetet kraftigt försvårats av de stridsvilliga krigshetsarna. Istället för att rädda ett land ur krist har man endast placerat ytterligare en part i krisen med fara för sitt liv och på så vis ytterligare komplicerat alla räddningsinsatser.

En annan sak man lär sig under dykkursen är att små problem som ignoreras ofta blir större. Det kan vara en något trött dykare som fortsätter att simma mot en ström för att till slut bli för svag för att kunna hålla emot och flyter bort. Palestina-konflikten är ett typexempel där man ignorerade och bojkottade palestiniernas alla rättigheter tills Hamas vann valen.

* * *

Här i Thailand har man också haft en militär statskupp, men eftersom denna, i likhet med alla de otal som skett i Thailand genom åren, som vanligt varit västvänlig har utländsk press i stort ignorerat den. Militärkupper är ju som regel bra om de är västvänliga och jag har inte hört någon av de vanliga pseudoliberalerna uttala sig om bojkott mot Thailand.

Tidningarna i Thailand är ganska roliga. Bangkok Post skriver långa artiklar om hur bra det är med internet-censur för att "stoppa de sidor som förolämpar nationen". Andra artiklar beskriver hur bra militärkuppen var och att man är glad över att Europa förstått hur nödvandig den var. Thailands kung har också visat sig vara en slagkraftig konkurrent mot Sultanen av Brunei. Stilig och godmodig, oftast inramad i guld, är han en ständig följeslagare på restauranger och hotell. Han har också arbetat hårt för ett närmande mellan militär och folk genom att ge sin välsignelse till militärens alla kupper.

I Bangkok har 10 000-tals människor demonsterat mot militärkuppen. Bangkok Post förklarar dock att demonstranterna på intet sätt innebär att de är emot den nuvarande ledningen som kuppades in. Man har bara emot själva kuppen i sig, inte vad den ledde till. Det känns skönt att veta, men jag tror att någon måste informera demonstranterna själva om deras åsikter, ty de tycks inte dela dem.

2007-06-19

Tossigheter galore av hyperventilerande israelkramare

Ann Sofie Dahl, "docent i statsvetenskap", får frispel i Expressen. Hon är rasande över att Carl Bildt, liksom större delen av resten av världen, inklusive USA och Israel, förespråkar en palestinsk stat. Tyvärr är hon inte läskunnig eller har helt enkelt bojkottat alla nyhetsprogram de senaste 10 åren - något som måste försvåra hennes "statsvetenskaperi" en aning.

Här är några av de tossigheter hon påstår:
  • Det var onda palestinska fundamentalister som attackerade tvillingtornen i USA.
  • Det var onda palestinier som bodde på Bali i Indonesien och utförde terrordåd.
  • Onda fundamentalister brände svenska flaggan för att protestera mot Danmark.
  • Hamas är så onda att de vill införa Sharia-lag. Så onda är de att de vill det trots att de sagt motsatsen och inte föreslagit en enda lag enligt detta.
  • Svensk hjälp till palestinierna har inte varit bra för något. Utan hjälp hade de kunnat leva på luft och det regn som inte israelerna samlat in till sina bosättningar.
  • Carl Bildt är så ond att han ändrat Sveriges utrikespolitik till exakt samma som den var innan.
  • Carl Bildt är ännu mer fruktansvärt ond eftersom han konstaterade att Hamas faktiskt vann det val de vann. Det är fel. I alla val vinner de som Israel anser ska vinna, oavsett hur folket röstar.
  • Svensk utrikespolitik är så anti-israelisk att man regelbundet möter israeliska ministrar och ger dem beröm för deras stat, samtidigt som man är glad över att ha särskilt priviligierade handelsavtal med Israel inom EU:s ramar. Fy för detta!

Min rekommendation till Ann Sofie är enkel. Det är snart midsommar. Ta ett par supar. Sätt dig ned och andas lugnt. Lär dig sen att läsa och titta på de senaste årens nyheter. Sen ska det nog gå bättre.

Färden Västerut - Del 2 - Kung Markatta kultiverar sig

Kung Markatta kultiverar sig

Den Stilige Kung Markattas goda humör varade, naturligtvis inte, i tre till fyrahundra år. En dag föll han i depression under en bankett. De andra aporna undrade vad som var fel.

"Trots att jag är lycklig nu", svarade Kung Markatta, "är jag orolig för framtiden. En dag kommer vi att vara gamla och svaga och underjorden kontrolleras av Kungen av Helvetet. När vi dör kommer vi inte att fotsätta leva bland de välsignade, våra liv kommer att ha varit förgäves."

En Gibbon hoppade då upp och skränade: "Endast tre grupper lyder inte under Kungen av Helvetet. Dessa är: Buddhas, De Odödliga och De Visa. De reinkarnras inte, de föds och dör ej". "Var bor de?", frågade Kung Markatta. "I människornas värld, i uråldriga grottor i de magiska bergen." Apkungen var överlycklig. "I morgon ska jag lämna er och gå till bergen. Jag ska finna hemligheten till evig ungdom som för alltid ska hålla oss från Kungen av Helvetets klor!"

Dagen efter hjälptes alla aporna åt att bygga en flotte som de fyllde med vin, blommor och frukt. När den var färdig klättrade apkungen ombord. Han greppade en påle och stötte ut från land. Med vindarnas och vågornas kraft seglade han över oceanen till den Södra Kontinenten av Jambu.

Vid Jambus nordvästra strand plockade människor musslor, jagade gäss och fiskade. Vid åsynen av Den Stilige Kung Markatta flydde de alla, men apungen fångade den slöaste och stal hans kläder. Iklädd dessa lärde han sig människotal, hur han skulle gå och uppträda.

Han strövade genom provinser och prefekturer, men mötte ingen Odödlig. Alla han såg var fullt uppfyllda med sin framgång, de med åsnor ville ha hästar, premiärministrar ville bli kungar. Ingen tid för eget nöje eller tanke på när Kungen av Helvetet skulle komma efter dem. Bara tankar på arvet till barn och barnbarn.

* * *

I åtta år vandrade Kung Markatta genom kontinentens alla land. Vid dess slut var han övertygad om att alla Visa Män och Odödliga måste finnas på en annan kontinent, så han byggde en ny flotte och seglade över den Stora Västra Oceanen till den Västra Kontinenten av Boskapsgåva.

Högt upp i bergen vandrade han, genom skogarna, orädd för vargar och björnar, tills han till slut hörde en röst sjunga:

Tittandes på schackspel hugger jag det ruttna,
Fäller träden, ding, ding
Jag säljer vedträn för att köpa vin
De jag möter är Taoister och Odödliga
Sitter stilla och begrundar min sång

Kung Markatta var överlycklig: "Så här finns de odödliga!" Djupare inne i skogen fann han skogshuggaren, en man i en hatt gjord av skinnet från bambuträd, bälte av silke och kläder från vild-bomull.

Apkungen gick närmare och ropade: "Gamle odödlig, din lärjunge hälsar dig!" "Nej", svarad skogshuggaren, "Jag är ingen odödlig". "Vad betydde då din sång?", frågade Kung Markatta.

"Den", skrattade skogshuggaren, "har jag lärt mig av en Odödlig som bor i närheten. Han trodde den skulle lätta upp när livet är hårt. Han bor vid berget kallat Andens Torn Bergens Hjärta och i berget finner du Den Sjunkande Månens och De Tre Stjärnornas Grotta. I grottan bor den Odödlige kallad Patriarken Sabhuti".

Apkungen tackade för hjälpen och gav sig iväg mot berget.

Efter att ha kommit ut ur skogen kom apkungen till bergets rot. Det var ett magnifikt berg. 10 000 bambuträd växte längs det och 1000 cypress träd. En azurblå dimma hängde över den närliggande dalen och tranors skrin hördes över vindarna. Vid bergets fot fanns en dörr till en grottöppning och vid dörren fanns ett plakat som sa:

ANDENS TORN BERGENS HJÄRTA, DEN SJUNKANDE MÅNENS OCH DE TRE STJÄRNORNAS GROTTA

Kung Markatta tjoade glatt, men vågade inte knacka på dörren. Istället klättrade han upp i ett närliggande träd för att mumsa i sig några nötter.

Inom kort öppnades dörren. En pojke kom ut, kropp och ansikte remarkabla, sinne och utseende toma. Ett evigt barn, oberört av dammkorn. "Vem för ett sådant väsen?", ropade pojken.

"Odödlige barn", svarade apkungen och klättrade ned från trädet, "jag har vandrat länge för att bli lärjunge här. Jag skulle aldrig föra väsen." Pojken skrattade: "Följ med till vår mästare, det var han som sa att någon med kultiverings behov skulle finnas här."

Den Stilige Kung Markatta rättade till sina kläder och följde efter. I grottan fanns majestätiska paviljonger av jade och pärlor och längst inne satt Patriarken Subhuti på en avsats med trettiosex mindre odödliga runt sig.

Apkungen bugade djupt, dunkade huvudet i golvet för emfas och sa: "Mästare, jag har kommit från Berget av Blommor och Frukt, utanför den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp, för att visa min respekt och bli er lärjunge".

"Vad är ditt efternamn?", frågade Patriarken. "Jag är inte alls efter", sa apkungen surt. "Jag menade, vilket namn fick du av dina föräldrar?", sa Patriarken. "Jag har inga föräldrar, jag föddes från en magisk sten när vinden blåste på den." Patriarken dolde sin förtjusning och sa: "Med andra ord föddes du av både himmel och jord."

Patriark Subhuti log och sa: "Jag ska ge dig ett namn. Du ska heta Sun för 'Apa', vilket också antyder barn och man. Du kommer att tillhöra den tionde generationen av min sekt och får därför heta Wu efter 'Uppvaknad'. Ditt fulla namn blir Sun Wukong vilket betyder 'Apa Uppvaknad till Tomhet'."

"Fantastiskt, fantasiskt", sa den Stilige Kung Markatta, "Jag heter hädanefter Sun Wukong."

* * *

Så gick det till när Sun Wukong fick sitt namn och blev lärjunge hos Patriark Subhuti. Om du inte vet vad han fick lära sig får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman. Tidigare delar här: 1)

2007-06-18

Abbas övertagande planerat månader tillbaka

Korta notiser:

2007-06-17

Regeringen - det är jag, säger Abbas

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har upplöst den palestinska regeringen och låtit arrestera alla parlamentariker som inte håller med honom. Istället har han utnämnt lite slumpartade andra personer till sin egen lilla regering.

Hans rådgivare Nabil Amir säger att "de flesta av ministrarna i den nya palestinska nödregeringen är oberoende teknokrater". Det tyder på två saker:

1) Ministrarna har inte röstats fram och saknar folkligt stöd.

2) De har valts ut uttryckligen för sitt stöd till Abbas personligen, inte för medlemskap i Fatah/PLO.

Orsaken till den andra punkten kan vara flera. Abbas kan vara osäker på sitt stöd inom Fatah och har därför valt personer utifrån. Han kan också försöka verka mer enande genom att inte låta valets förlorare Fatah göra ett direkt övertagande av regeringen . Sist men inte minst kan personerna ha valts ut direkt av USA och Israel.

Valet av Salam Fayyad till premiärminister tycks vara ett sådant val. Den israeliske krigsförbrytaren och förre premiärministern Ariel Sharons talesman sa en gång:

"Allt Fayyad försöker göra är mycket uppskattat och är det rätta att göra."

Den israeliska tidningen Haaretz kallade honom "allas favorit palestinier" och Condolezza Rice mötte honom personligen.

Så vem är det då som USA och Israel vill ha till premiärminster och vilka är hans demokratiska kvalifikationer? Först och främst är Fayyad utbildad vid Texas Universitetet i George Bushs hemstat. Dessutom har han arbetat i de USA-styrda organisationerna IMF och Världsbanken vars uppdrag det är att anpassa länders ekonomier på ett för USA fördelaktigt sätt.

Peter Beaumont i The Observer skriver:

"I förra årets val - det val som Hamas vann - säkrade Fayyads lista endast 2,4% av rösterna. Inte direkt en populär kille att leda ett kollapsande samhälle. Det är inte hans enda problem. Analytiker av den palestinska politiken värderar inte Fayyads brist på demokratiska kvalifikationer enbart på hans svaga resultat i valen.

De berättar att han är i stort okänd för palestinierna [...] Verkligheten är att de enda som faktiskt stödjer Salam Fayyad är europeiska och USA diplomater som länge sjungit lovsånger om honom till alla journalister som varit beredda att lyssna."

Peter Beaufort får också avsluta:

"Så vilken är den riktiga kuppen? Hamas blodiga attack mot de våldsamma gangstrar allierade till Fatah som terroriserat Gaza i ett år? Eller Abbas okonstitutionella drag igår med amerikas uppbacking?"

2007-06-16

Våld i Libanon mot USA, inte för Syrien

I Libanon dödades nyligen den pro-amerikanske parlamentsledamoten Walid Eido. Enligt Robert Fisk - legendarisk libanonkorrespondent och författare till boken Pity the Nation, den absolut bästa och mest heltäckande boken om det libanesisk inbördeskriget - så är orsaken antalet parlamentariker i parlamentet.

Om den USA-stödde okonstitutionelle premiärministern Siniora förlorar ytterligare tre parlamentariker förlorar han samtidigt sin "majoritet" i parlamentet. Hans regering har redan blivit ett brott mot konstitutionen eftersom han fortsatt regera trots att hans stödparti Hizb'allah dragit tillbaks allt stöd och alla ministrar.

Detta ger en ny syn på saken. Under inbördeskriget deltog ungefär40 olika miliser och stater i våldet. Många grupper har försvunnit eller gått samman, men andra finns kvar. Sinioras regering är avskydd av många för det direkta stöd man får från USA, men stöds av de kristna pro-israeliska rörelserna. Kort och gott samma grupper som under inbördeskriget.

Den pro-israelska sidan förlorade inbördeskriget, men försöker få tillbaka makten med hjälp av Sinioras regering som mutats av amerikanska pengar, bl.a för att bygga en amerikansk militärbas i norra Libanon. Kristna och pro-israeliska styrkor utbildas också i Jordanien och Egypten. USA har också stött Al Quaida-positiva grupperingar i hopp om att skapa en motvikt mot Hizb'allah (se idigare bloggpost).

Detta gör att alla de grupperingar, pro-syriska eller ej, som motsätter sig USA:s och Israels inflytande i regionen också är mot regeringen Sionora.

Tidigare har man försökt med demokratiska medel. Man har krävt att vallagarna, med flit skrivna av kolonialmakten Frankrike för att gynna den fransktalande kristna befolkningen och där en shiit aldrig kan bli premiärminister, ska reformeras. Man har också krävt en befolkningsräkning för att få de rikiga förhållandena av Shia, Sunni och kristna. Sionora har vägrat allt detta och sitter nu kvar i en olaglig minoritetsregering.

Om någon av alla dessa grupperingar kan få bort honom med hjälp av att bomba parlamentsledamöter kommer de också att göra det. Så länge USA:s inblandning fortgår kommer våldet öka.

Anti-semiter mot Israel-bojkott

Enligt tidningen Jewish Chronicle så är det judiska och israeliska akademiker som är de starkaste krafterna i fackföreningarnas kamp för en bojkott mot Israel. Bland annat var de organiserade i gruppen Jews for the Boycotting of Israeli Goods (Judar för Bojkottmot Israeliska Varor).

En av de som var för bojkotten var israelen Haim Bresheeth, professor i Media och Kultur vid Universitetet i Östra London:

"Jag är själv jude och israel och jag önskar ingen skada till någon sida. Men hur länge kan ockupationen fortsätta?"

Även i Sverige är det många judar som engagerat sig mot Israel, i t.ex Palestinagrupperna eller Judar för en Israelisk-Palestinsk Fred. Dror Feiler och Henry Asher. De stora, eller snarare mest högljudda, judiska organisationerna har dock en mer rasistisk "Judisk Makt" hållning. De utgör ett nätverk gemenligen kallade "Israeldemokraterna" för deras likhet med Sverige- och Nationaldemokraterna. Dit tillhör t.ex Judisk Krönika och Svensk Israelinformtion.

Uppenbart är dock att dessa grupper nu bör betraktas som anti-semiter, möjligtvis också självhatare. Hur kan de vara mot en bojkott mot Israel då det främst är judar som driver en sådan?

2007-06-15

Fatah i USA-styrd revolt mot folket

Nu pågår "inbördeskriget" för fullt i Palestina påstår våra svenska dagstidningar. Det är som vanligt en sanning med modifikation. Fatah har nämligen fått vapen direkt från Israel och representerar alltså ockupationsmakten. Israels tidigare utrikesminister Shlomo Ben-Ami gjorde flera intressanta uttalatanden om Fatah i den amerikanska radiokanalen Democracy Now:
"Arafat betraktade Oslo som en väg, inte nödvändigtvis för att sluta ett avtal,
utan viktigare för honom vid det tillfället, att komma tillbaka till
territorierna [israeliskt ockupationsbejakande uttryck för Gaza och Västbanken]
och kontrollera politiken för den palestinska familjen. Glöm inte att Intifadan,
som Oslo blev ett slut för, startade oberoende av PLO:s ledarskap och han såg
att han tappade kontrollen över palestiniernas öde."

Liksom Hamas togs PLO på sängen när den första intifafan utbröt, men en viktig skillnad fanns. Där Hamas valde att gå med i motståndskampen mot Israel (som tidigare stött Hamas som en motvikt mot PLO) och för första gången förespråka beväpnad kamp av rädsla för att annars bli politiskt irrelevanta valde PLO en annan väg. De, palestinier i utlandet utan direkt kontakt me de som levde under ockupation eller i flyktingläger, valde att kollaborera med fienden.

Ben-Ami fortsätter:

"Hans enda metod tillbaka till territorierna var genom ett avtal med Israel.
Så, genom Oslo, gjorde han enorma eftergifter.

Faktum är, att samtidigt som han förhandlade i Oslo med oss, så förhandlade
en officiell palestinsk delegation med en israeisk delegation i Washington och
den officiella palestinska delegationen frågade alla de rätta sakerna ur
palestinsk synvinkel - självbestämmande, rätten att återvända, slut på
ockupationen, alla nödvändiga argument - medans Arafat i Oslo slöt ett avtal som
inte ens nämnde självbestämmande för palestinierna, inte ens nämnde
nödvändigheten av Israel att stoppa bosättningarna."

PLO förvandlade sig genom detta till Israels polisstyrka för att genomföra en smidigare ockupation, på samma sätt som de vill låta FN göra deras smutsiga jobb Libanon för att skydda ockupationen av Sheebah-farmarna och på samma sätt som Israel nu vill att utländsk trupp ska överta deras ockupation av Gaza.

Som ockupationsmaktens lydmilis kidnappade man 1996 flera Hamasledare och rakade av dem skäggen för att förödmjuka dem. Det är efter år av sådan arrogans och behandling av politiska konkurrenter som man måste se den nuvarande konflikten.

Även Ben-Ami är skeptisk till PLO/Fatahs påstående att de på något sätt skulle representera det palestinska folket:

"Jag tror att det enligt min synvinkel finns en nästan poetisk rättvisa med
Hamas seger.Trots allt, vad är orsaken till denna nostalgi efter Arafat och PLO?
Drev de affärerna för palestinierna på ett rent sätt? Du nämnde korruptionen,
ineffektiviteten. Naturligtvis har Israel bidragit mycket till det palestinska
systemets sönderfall, inga tvivel om det, men deras ledare svek dem. Deras
ledare förådde dem och Hamas seger är rättvisa på många sätt. Så vi kan inte
predika demokrati och säga att de som vann inte accepteras av oss. Antingen
finns det demokrati eller så finns det ingen demokrati."

Och faktum är att Hamas vann stort i Gaza-remsan och fick även en majoritet på Västbanken. Ändå har Fatah/PLO i en öppen revolt mot det palestinska folkets vilja försökt behålla makten över säkerhetsstyrkorna. Detta trots att de är underordnade den Palestinska Myndigheten, i praktiken Hamas. Det är inte Hamas som gjort revolt, det är Fatah/PLO som vägrat acceptera ett valnederlag och försökt hålla makten över flera institutioner. DN:s rapport om att den djupt impopuläre presidenten Mahmoud Abbas nu bildar en egen, icke folkvald, regering är bara ett nytt exempel på detta.

Detta görs med hjälp av vapen och pengar de fått från USA. Enligt SvD skickar nu USA extra pengar för att försäkra sig om att de mest korrupta krafterna ska styra i Västbanken och helst splittra de palestinska områdena. Det är samma USA som enligt det nu avgående FN-sändebudet, Alvaro de Soto, är det största hindret för att nå fred i Mellanöstern. Han citerar en amerikansk myndighetsanställd:

"Jag gillar det här våldet... Det betyder att andra palestinier gör motstånd mot
Hamas."

Aftonbladets Wolfgang Hansson har dock en logisk kommentar om det hela:

"Hamas militära triumf får en viss positiv effekt i Gaza.
Genom att Hamas nu verkar ta full kontroll över alla säkerhetsstyrkor försvinner en tung destabiliserande faktor. De gamla makthavarna Fatah kan inte längre sabotera Hamas styre."

Läs mer i DN och SvD.

2007-06-14

Notiser om Mellersta Östern

Lite nyheter från det mellersta östern:
  • Enligt det Israeliska Demokrati-institutet så anser 69% av israelerna att "några få starka ledare gör landet mer nytta än alla möten och lagar".
  • Libyen, USA:s allierade diktatur, som till skillnad från Irak har kemiska massförstörelsevapen, förklarar nu att de inte kommer att förstöras. Bland vapnen finns 23 ton senapsgas, förbjudet enligt internationell lag.
  • Larry Register, nyhetschef på den amerikanska statens arabisktalande TV-kanal Al Hurrah, tvingas nu avgå. Orsaken är att programmen inte tillräckligt väl rensat bort allt som kan uppfattas som kritik mot Israel.
  • Södertälje tog förra året emot dubbelt så många flyktingar från Irak som hela USA.
  • Qatars tidigare ambassadör till USA har valts in i styrelsen för Al Jazeera. Han har tidigare hjälp till att koordinera USA: sändningar av klusterbombar till Israel för att använda mot folket i södra Libanon. I samband med detta har USA och Israel-kritik börjats rensas bort från kanalens sändningar.

Hong Kong, Massakern vid himmelska fridens torg, Kinesisk hälsokost och Militära utgifter

Då mitt 30-dagars kinavisums utgång sammanföll med en kraftig förkylninm några vänliga schweizare bjudit på, beslöt jag mig för att inte tackla den kinesiska byråkratin i en kamp för förlängning utan återvände istället till Hong Kong. På vägen till mitt Hotell passerade vid en stor park där den lugnaste rocckkonsert jag någonsin sett pågick. Tiotusentals människor stod med tändare uppsträckta i luften, likt ett hav av lyktgubbar. Medans stilla musik pumpades ut ur högtalare i takt till en äldre herres tysta oreringar.

Nu var det inte en rockkonsert, utan lugnet berodde på att det var en minneshögtid för massakern vid himmelska fridens torg 18 år tidigare. Sen dess har många massakrer skett i många olika länder och få personer brukar markera denna årsdag, men detta år fick man oväntat stöd av ledaren för Hong Kongs pro-kinesiska part, Ordförande Ma Lik.

Som en Hong Kongs version av Per Ahlmark berättade Ma för några reportrar att kommunistpartiet aldrig hade massakrerat några människor vid himmelska fridens torg och eftersom Hong Kongs befolkning var så opatriotisk att de trodde på västerlänningarnas version så kunde de knappast få full demokrati förrän 2022. Så kom det sig att massor av människor som aldrig tidigare demonstrerat stod med lyfta tändare och stearinljus.

* * *

Mitt hotell i Hong Kong visade sig ligga precis bredvid stadens IKEA, vilket var både en välsignelse och förbannelse. En välsignelse då jag efter över åtta månader återigen kunnat avnjuta såna läckerheter som lakritsbåtar och princesstårta, en förbannelse eftersom delikatsserna inte är kända för sitt låga kaloriinnehåll.

För att försöka kontra detta ohälsosamma matintag sprang jag in i en kinesisk hälsokostaffär. Här kunde jag köpa torkade sjögurkor, sjöstjärnor, märkliga örter och saker som varken bör beskrivas eller nämnas vid namn. För att visa god vilja köpte jag två torkade ödlor på pinne. Jag förstod dock inte hur de skulle tillagas, så nu ligger de i ett paket påväg mot Sverige. Om någon kan tipsa om recept kan vi laga till en måltid tillsammans och avnjuta till ett gott vin.

* * *

Läser i tidningen om det hemska kinesiska militärspenderandet. Det har ökat så till den milda grad att det passerat det pacifistiska japan. Om de otäcka kineserna fortsätter så här kanske de t.o.m kan passera Storbritannien! Inte undra på att våra anglofila tidningar är upprörda.

Även ryssarna är påtagligt skurkaktiga läser jag i Svenska Dagbladet. De har dragit tillbaka alla tunga vapen från de europeiska delarna av Ryssland och placerat dem bakom Ural-bergen och dragit ned sin militär med 300 000 personer. Detta samtidigt som NATO byggt två nya militärbaser i Rumänien och Bulgarien, nya vapen skickats till Öst-Europa och USA avbrutit ABM-avtalet och vill placera misilsystem i amerikanska miitärbaser i Polen och Tjeckien. Nu hotar de usla ryssarna att inte avrusta mer om inte USA slutar upprusta vid deras gränser. Det är småsint av dem och svensk militär gör rätt i att måla upp hotbilder och kräva mer pengar. Hur ska de annars kunna motivera att svensk militärbudget inte minskat ett dyft samtidigt som personalstyrkan halverats?

2007-06-13

Färden Västerut - Del 1 - Den Stilige Kung Markattas Födelse

Den Stilige Kung Markattas Födelse

En gång i tiden, 131 400 år efter universums början, skapades människan. Detta skedde när himlen fortfarande var ljus och jorden fortfarande färsk och det positiva blandades med det negativa. Världen var uppdelad i fyra kontinenter: Den Östra av Överlägsen Kropp, den Västra av Boskaps-gåva, den Södra av Jambu och den Norra av Kuru.

Vid den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp, bortom dess sjöar, ligger landet Aolai, näst intill en ocean och i mitten av denna ocean ligger en ö kallad Berget av Blommor och Frukt. Vid dess röda klippor sjunger fenixfåglarna i par, ensamma enhörningar ligger vid dess skrevor och i grottorna bor drakar - när de så vill. Det bor magiska rävar i skogarna, blommor av jade och märkliga plantor vissnar aldrig. Mangoträden bär alltid frukt. Ön är den pelare där alla floder möts, jordens rot, oförändrad genom eoner.

Vid denna ö fanns en gång en sten. Den var 365 händer hög och 24 fötter bred. Inga träd växte kring stenen, blott magiska mossor och orkidéer. Sedan skapelsen hade den fått sanningen från himlen, skönheten från jorden, essänsen av solen och månens underbarhet och hade nu magiska krafter. En dag lade stenen ett ägg.

När vinden blåste på ägget omvandlades det till en stenapa. Från apans ögon sken ett sådant ljus att det överaskade Jade Kejsaren, långt borta i Nordstjärnans palats. Jade Kejsaren beordrade två officerare att rapportera dess ursprung:

"En stenapa har fötts vid Berget av Blommor och Frukt vid landet Aolai vid den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp. När han rörde sina ögon lyste de upp Nordstjärnans palats, men nu när han börjat äta dör ljuset sakta ut."

Jade Kejsaren nickade och förkunnade med vishet och medkänsla: "Varelser där nedan föds i essänsen av himmel och jord; det finns inget märkligt med honom."

* * *

Stenapan sprang och hoppade. Den drack från bäckarna, åt från blommor och träd. Den blev vän med vargarna, kamrat med tigrarna, bekant med hjortarna och familj med de andra aporna. På morgonen jagade han och hans apsläkt trollsländor, kastade sten, vävde stråhattar, åt flugor och putsade sina pälsar. Efter att ha lekt badade de i floden.

En dag sa en av aporna, för liksom fåglar kan sjunga kunde aporna tala: "Varifrån kommer vattnet i floden?"

Med ett tjut sprang alla aporna, apbarnen, deras bröder och systrar, upp längs floden. Snart hade de kommit till ett stort vattenfall. En av aporna föreslog: "Den som är listig nog att klättra genom vattenfallet och komma ut helskinnad ska bli vår kung!" Alla aporna höll med, men ingen vågade försöka. När förslaget ropats ut tre gånger svarade stenapan i högröst: "Jag ska gå, jag ska gå." Modiga apa!

Idag ska han göra sitt namn
Imorgon ska hans öde triumfera
Han är förutbestämd att leva här
Som en Kung ska han inträda i de odödligas palats

Och med ett mäktigt hopp kastade sig stenapan in i vattenfallet. Där fann han en bro av järn och på andra sidan ett hus. Blommor växte vid dess lena bänkar, pärlor hängde i nicher. Söta stolar och sängar fanns i dess rum och utanför växte bambuträd. På en stentavla stod att läsa: BERGET AV FRUKT OCH BLOMMORS LYCKLIGA LAND, VATTENDRAPERIETS HIMMELSKA GROTTA.

Stenapan var utom sig av lycka och sprang tillbaka. En efter en vågade sig de andra aporna in genom vattenfallet. När de såg huset skrek de av glädje. De hoppade i sängarna, ryckte åt sig tallrikar och slogs om stolarna. Stenapan satte sig högsätet och sa: "Mina herrar. Ni lovade att den som var listig nog att ta sig in hit och ut igen skulle bli er kung. Nå, jag har gjort detta och också givit er ett hem där ni kan leva och sova i fred. Varför är jag ännu inte er kung?"

De andra aporna vågade inte annat än att be om förlåtelse, de bugade och förklarade att stenapan var deras "Kung för Tusen År". Stenapan tog sig sedan en tron, strök sten från sitt namn och förklarade att han nu ville kallas "Stilige Kung Markatta". Han delade upp sina apor i härskare och undersåtar, meniga och officerare. På morgonen strövade de runt Berget av Blommor och Frukt och på kvällen drog de sig tillbaka till Vattengrottan.

* * *

Så gick det till när Den Stilige Kung Markatta blev Kung vid Berget av Blommor och Frukt. Om du inte vet vad han gjorde när han blivit Kung får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman)

2007-06-11

Inte bara japaner i amerikanska fångläger

Artikel i San Fransisco Chronicle om hur amerikaner med tysk bakgrund behandlades i USA under och efter 2:a världskriget. Uppenbarligen internerades de, som japanrna, ofta flera år efter krigets slut, även om antalet internerade japaner (120 000) var långt större än det för tyskar (12 000) eller italienare (3 000). Många blev av med både jobb och företag.

Märkligt nog försökte det amerikanska förintelse-muséet förneka att detta hänt. Man tycker att de borde vara känsliga för historieförfalskning eller försök att förminska andras lidande, särskilt som en del av internerade tysk-amerikanerna hade judisk bakgrund. USA har tidigare bett om ursäkt för fängslande av amerikaner med japansk bakgrund. Snart får vi reda på hur de med tysk eller italiensk kommer att bemötas.

2007-06-10

Stalker

"Picknick vid vägkanten" var en alldeles utmärkt Science Fiction-bok av Strugatskij, som jag läste för en tid senare. Rymdvarelser hade landat på jorden och flugit vidare. Kvar fanns ett område där naturlagarna ibland kunde fungera anorlunda. Märkliga faror fanns, men också möjligheter till fynd som kunde göra en människa rik.

Läser nu i DN att boken, som tidigare blivit film, nu också blivit datorspel. Stalker heter det, liksom filmen. Jag kommer garanterat att köpa det senare.

2007-06-09

Judisk fundamentalism allt märkligare

1300 judiska bosättare har, enligt den israeliska tidningen Haaretz, under en helig cermoni på en muslimsk kyrkogård, beskyddade av den israeliska armén, krossat gravstenar och skrivit "död åt araberna" på dem.

Överhuvudtaget känns den judiska fundamentalismen allt märkligare. Nyligen ville de börja offra djur igen vid klagomuren och innan dess förklarade en judisk professor att man visst hade ritualmördat kristna barn f ör några hundra år sen.

Nyss dödades två palestinska barn av israelisk militär. Utan riter, men med Israel som religion. Sveriges synagogor, liksom Judisk Krönika, tycks också mest vara en stödorganisation för Israel som hyllar det heliga kriget mot Libanon och Israels andra grannländer, även om man nu koncentrerar sig på ett krig mot Iran.

Och i Sverige är man rädda för muslimer.

2007-06-07

Povel är död! :(

I 12-års åldern gick jag i sjätteklass vid Igelbodaskolan i Saltsjöbaden. Vid ena sidan av skolan passerade Saltsjöbanan förbi mellan Igelboda och Tippen-station. Järnvägsspåret gick längs med en kulle ett antal meter över skolgården och vid kullens nedre del fanns ett staket som hindrade oss barn från att springa upp på spåret. Året innan, precis efter den första snön fallit, hade någon klättrat över staketet och stegat upp namnet för det just då populäraste rockbandet i snön. Jag minns inte vilket det var, men det kan ha varit KISS eller Iron Maiden.

Den som skrivit i den detta namn hade i vilket fall bytt årskurs och därmed skola förra terminen. Det här året var det jag som var på väg hem över skolgården. Det var jullov och det hade snöat hela ledigheten. Längs med banvallen låg snön som ett täcke av vitt ritpapper. Den var precis lagom fuktig, lätt att trampa upp utan att delar högre upp skulle rasa och förstöra de nyuppspårade bokstäverna. Ingen nöjeshatande vuxen var i närheten som kunde hindra mig att klättra över staketet, att bli den som förkunnade årets bästa musikskapare för resten av alla skolans elever.

Efter en sista titt runt omkring mig hasade jag över staketet vid banvallens vänstra ände. Jag tog ett långt steg ut så inga onödiga steg skulle förstöra renheten i texten. Sedan började jag trampa upp bokstav för bokstav. För varje steg trampade jag upp och ned flera gånger så avtrycket skulle bli djupt och inte förstöras av nya snöfall. Efter säkert minst 30 minuter var jag klar. Jag hävde mig tillbaka över staketet sprang några steg bort och betraktade de bokstäverna, högre än jag själv. Perfekt! Sedan sprang jag hem. Det var hade blivit rejält kallt och bävernylån kan bara skydda för så mycket långsamt metodiskt arbete i snön.

Vid vårterminens start hade ingen ny snö fallit. I stora bokstäver, synliga för hela skolan kunde alla se vem härskaren på musikhimlen var. "POVEL RAMEL" förkunnade mitt budskap i lysande vita bokstäver.

* * *

I går fick jag ett mail förklarade att Povel Ramel gått bort vid 85-års ålder. Povel var länge min stora idol och även om jag visste att han var gammal så känns det ända som en otrolig förlust. Han hann aldrig fullborda sitt opus. Kokosnöten är oöppnad. Punchen saknar fortfarande is, tvålen är spårlöst försvunnen och jag kommer aldrig att få reda på vad det stod på den franska biljetten.

Jag vet inte riktigt hur man kommer att högtidlighålla det här i Sverige. Om det kommer att finns kondoleansböcker att skriva i, en öppen minnesstund eller kanske t.o.m en TV-sänd begravning. Jag vet bara att jag kommer att missa allt detta då jag för tillfället är i Hong Kong. Så jag får försöka göra det bästa möjliga.

Jag kommer att bojkotta purjolök i en månad, chansa när jag går på toaletten, ta av mig skorna, prata högljudd skånska i telefon och stoppa kyckling i örat när jag flyger. Dessutom kommer jag att kalla alla hundar för gullet, äta stångkorv istället för kallskuret, proppa arsenik i frukostfrallan och påpeka att Knasper faktiskt stod DÄR.

* * *

Som avslutning, för att hedra Povels minne, vill jag citera den märkliga manicken från "Min Fars Fabrik":

"Zum. I Zum-zum. Zum-zum zipp! Blubb-blubb-blubb-blubb!"

(Läs mer om Povels död i DN, SvD, Aftonbladet och Expressen)

2007-06-06

Kung Fu, Taiping-upproret och massakern i Nanjing

När man som utlänning vandrar runt i Kina får man vänja sig vid att behandlas som någon ytlig B-kändis. Folk runt omkring stirrar vilt på en när man går förbi eller fredligt försöker äta sin lunch, men ingen kommer fram och ber om autografer. Ibland försöker jag ge kineserna lite mer valuta för stirrandet genom att ta några spontana Travolta-danssteg, men reaktionerna har varit blandade. Alla är kritiker nu för tiden.

Förra veckan berättade jag om hur mitt besök till Shaolin-templet, kampsportens Kung Fus födelseort, tillfälligt tvingats skjutas upp på grund av regn. Nu har jag varit där och sett uppvisningarna från de kampsportselever som ivrigt väntar på filmkontrakt och däremellan gör ballettliknande uppvisningar med simulerade strider och svärdssvingande. Bland de mer intressanta uppvisningarna fanns de Kung Fu-grenar som baserats på olika djurarter. Där fanns apans oförutsägbarhet och gymnastiska rörelser. En annan kampsportsspecialist gjord en akrobatisk version av "Små grodorna" där sparkande och slag blandades med söta små grodhopp. Mest ineffektiv verkade örnformen vara. Ingen har ännu vunnit en strid genom att sträcka ut armarna bakom ryggen och låtsats att han kan flyga.

* * *

Staden Nanjing (tidigare: Nanking), i närheten av Shanghai, är inte bara ännu en av Kinas otaliga miljonstäder. Den är också en av stad av starkt historiskt intresse. Bland annat var den i mitten av 1800-talet platsen för den så kallade Taiping-revolten, där en religiös och nationalistisk rörelse gjorde uppror mot den svaga och av utlänningar undertryckta Qing-regeringen. Efter 15 år slogs rörelsen till slut ner med utländsk hjälp, 20 miljoner människor sägs totalt ha dött, men idag ihågkoms den fortfarande som en primitivt socialistisk rörelse och som en föregångare till Maos kommunister. Detta var dock inte det enda tillfället då Nanjing var centrum för ett blodbad.

Nanjing-massakern är en av de otaliga massakrer från andra världskriget som saknas i de flesta historieböcker. Ändå var den ett av krigets värsta illdåd. Massakern, som utfördes av japanska trupper vid invasionen av den kinesiska miljonstaden Nanjing 1937, är också till skillnad från många andra massakrer väldokumenterad, både av japanska och europeiska tidningar och ett stort antal utlänningar var på plats för att själva bevittna det hela. George Fitch, representant för YMCA (KFUM), skrev följande:
"Total anarki har varat i 10 dagar - det har varit helvetet på jorden. (..) Att tvingas stå vid sidan när till och med de allra fattigaste får sina sista ägodelar ifråntagna - sin sista slant, sina sista filtar (i det iskalla vädret), den fattige rikshaw föraren sin rikshaw,: medan tusentals avväpnade soldater, som sökt en tillflyktsort hos dig, tillsammans med flera hundra oskyldiga civilister tas ut framför dina ögon för att skjutas eller användas för bajonetträning och du tvingas att lyssna på ljudet från gevären som dödar dem: medan tusentals kvinnor knäböjer framför dig, gråtandes hysteriskt, bedjandes att du ska rädda dem från de bestar som våldför sig på dem".

Som i de flesta fall när det gäller krig och massakrer kan det vara svårt att hålla ta reda på vad som består hörsägen och ibland direkt propaganda. Eftersom Nanjing-massakern länge varit ett av andra världskrigets nedtystade brott har mycket information spridits från mun till mun och det kan därför vara svårt att lista ut vad som är sant. I den uppenbara greuel- propagandan finns det historier om hur japanerna skurit av könsorganen på kineser för att sedan äta upp dem för att förbättra sin potens. Andra historier, som att japaner tänt eld på levande offer, har visat sig sanna och har dokumenterats både på foto och på film.

Bland de historier som man först kunde tro vara propaganda finns den om hur man tävlade om att döda kineser. Den japanska tidningen Japan Advertiser skriver den 7 december 1937 om de två officerarna Muka och Noda:
"Underlöjtnant Mukai Toshiaki och underlöjtnant Noda Takeshi, båda tillhörande Katagiri gruppen vid Kuyung, deltar i en vänskaplig tävling om vem som först hinner fälla 100 kineser med hjälp av svärd, och befinner sig nu i den sista fasen av tävlingen, liggandes nära sida vid sida. På söndagen (...) var resultatet, enligt Asahi: Underlöjtnant Mukai 89, och underlöjtnant Noda, 78."

En vecka senare rapporterade tidningen att man inte kunnat enas om vem som först passerat 100 och valt att fortsätta till 150, eftersom tävlingen, som Mukai uttryckte det, var "rolig".

Vi vet inte idag hur många som mördades i Nanjing, men siffran verkar ligga någonstans mellan 150 000 och 250 000 människor. En av orsakerna till att så många mördades var den japanska arméns svårighet att kontrollera så många fångar. Den japanska tidningen Asahi Shimbun skrev den 16 december:
"Armén stötte på stora svårigheter, eftersom det här var första gången ett så stort antal av krigsfångar tillfångatagits. (...) Det fanns inte tillräckligt många män för att bevaka dem."

Ett beslut fattades att mörda alla krigsfångar, för att på så vis undvika det stora problemet med att föda och bevaka fångarna, som vida översteg antalet japanska soldater. Den japanska militärkorrespondenten Yukio Omata beskrev tillvägagångssättet:
"De i den första raden blev halshuggna, de i den andra raden tvingades att dumpa de stympade kropparna i floden innan de själva halshöggs. Mördandet pågick utan stopp hela natten, men de lyckades endast döda 2000 fångar på detta vis. Nästa dag, trötta på dödandet på detta vis, satte man upp kulsprutor. Två av dem högg med korseld in på de uppradade fångarna. Rat-tat-tat-tat. Avtryckarfinger drogs in. Fångarna flydde ner i vattnet, men ingen lyckades ta sig till andra stranden."

* * *

Att inte fler dödades i Nanjing beror otvivelaktigt på det 20-tal utlänningar i staden som upprättade en "säkerhetszon", en fredad zon dit civilister kunde fly för att sedan vaktas av det lilla antalet utlänningar som gjorde vad de kunde för att skydda dem mot de japanska soldaternas framfart. Främst av dessa utlänningar var den tyska ordföranden i stadens nazist-parti, John Rabe. John Rabe, ofta kallad Nanjings levande Buddha, motiverade själv sitt engagemang så här, när han tvingades försvara sig inför en japansk officer:
"Mina barn och barnbarn föddes här och jag är lycklig här. Jag har alltid behandlats väl av det kinesiska folket, även under kriget. Om jag hade tillbringat 30 år i Japan och behandlats lika väl av japanerna, kan ni vara säker på att jag i en tid av kris, liksom den Kina nu befinner sig i, inte skulle lämna det japanska folkets sida."

Rabe lät använda Siemens-fabrikens område, där han själv jobbade, som flyktingläger. Ju mer de japanska grymheterna fortsatte, desto mer upprörd blev Rabe. I ett brev till ockupationsmakten skrev han:
"Alla 27 västerlänningar i staden, och vår kinesiska befolkning, togs med överaskning av de våldtäkter, rån och dödande som initierats av era soldater den 14 december.(...)Igår, i fullt dagsljus, våldtogs flera av kvinnorna på seminariet i ett stort rum fullt av barn, kvinnor och män! Vi 22 västerlänningar kan inte föda 200 000 kinesiska civilister och skydda dem hela nätterna och dagarna. Det är en skyldighet för den japanska armén."

Rabe och de andra utlänningarna turades om att vakta de kinesiska flyktingarna i skift. På nätterna försökte japanska soldater smyga sig in i lägret för att kidnappa kvinnorna och ett system för att hämta en västerlänning som beskydd vid såna försök infördes. Rabe själv började patrullera i själva staden, utanför skyddszonen, för att handgripligen ingripa vid våldtäkter. Den första januari skrev han i sin dagbok:
"Modern till en ung attraktiv kvinna ropade till mig, hon kastade sig ner på knä, gråtande, och bad att jag skulle hjälpa henne. När jag kom in, såg jag en japansk soldat som låg totalt naken på en ung kvinna, som grät hysteriskt. Jag skrek åt svinet på varje språk som det kunde förstå, 'Gott nytt år!', och han flydde, naken, med byxorna i handen".

Rabe skrev också rapporter till Hitler:
"De fortsatte att våldta kvinnorna och flickorna och mördade allt och alla som gjorde någon form av motstånd, försökte fly från dem eller bara råkade vara på fel plats vid fel tid. Det var flickor 8 år gamla och kvinnor över 70 som våldtogs och sen, på det mest brutala tillvägagångssätt, slogs ned och misshandlades. Vi hittade lik av kvinnor liggandes på ölglas och andra som spetsats av bambupålar."

Så vad hände med Rabe när den delen av kriget var över? Först belönades han med medaljer och ärades. Han turnerade runt i landet bland partimedlemmar och visade foton och filmer från massakern i Nanjing för att försöka skapa opinion mot den japanska arméns metoder. Men i juni 1938 förhördes han av Gestapo. Tyskland hade valt att alliera sig med Japan, och Rabes lobbyarbete var inte längre populärt.Efter andra världskriget var Rabe som tidigare nazist förbjuden att ta någon anställning. Rabe skrev i sin dagbok:
"Igår blev min ansökan om att bli avnazifierad avslagen. Trots att jag räddade livet på 250 000 kineser som ledare av den Internationella Kommittén för Nanjings säkerhetszon, blev min ansökan avslagen. (...) Om jag hade hört om liknande grymheter från nazisterna i Kina hade jag aldrig gått med i NSDAP och om min åsikt som tysk på något sätt hade skilt sig från den de andra utlänningarna i Nanjing hade, engelsmän, amerikaner, danskar, etc, etc, hade de aldrig valt mig som ordförande!"

När de överlevande från Nanjing fick höra att Rabe 1948 nu levde i största armod i Tyskland började de skicka brev, matpaket och gåvor till honom. Detta var i grevens tid, för hans matransoner var så knappa att han plockade örter i skogen och hans fru vägde knappt 44 kilo. Rabe dog bara 2 år senare, men hade innan dess samlat 2000 sidor dokument om Nanjing-massakern, illustrerat, dokumenterat med både film och foto med vittnesmål från alla utlänningar som befann sig där. Det tog 50 år innan detta material offentliggjordes, eftersom det efter andra världskriget inte var politiskt korrekt att beskriva en nazist som hjälte.

Idag är det enda som påminner om massakern ett minnesmärke en bit utanför stadens centrum. Liksom allt annat i Kina var det stängt för renovering inför de olympiska spelen 2008 då man hoppas att horder av sportentusiaster ska ha intresse för mera än för vem som får nästa guldmedalj.