Kosovo, Quebec, Okinawa, Chiapas och självständigheten

Idag har jag läst många artijklar som i mångt och mycket kompletterat det jag skrev om igår. Då skrev jag ett inlägg om vilka stater som kunde komma efter Kosovo om man skulle använda samma kriterier. Här är lite nya uppgifter gällande de länder jag berörde då.

Okinawa

Ett av de potentiella nya länder jag skrev om igår var Okinawa. Igår kom uppgiften om nya protester mot den amerikanska närvaron. Ännu en amerikan står anklagad för våldtäkt på en japansk kvinna. USA har därför infört utegångsförbud från basen på kvällarna och även ytterligare restriktioner.

Chiapas

Aftonbladet har idag en artikel om Chiapas och den legendariske rebelledaren Subkommendant Marcos. Förrutom Mexico i stort skrivs det om "Chiapas böljande och stupande bergsbygder, som i dag kontrolleras av ursprungsbefolkningen, som har tagit tillbaka sin jord för att odla den, och som har byggt skolor, kulturcenter, sjukvårdskliniker".

Kosovo

Reuters skickar ut ett telegram med rubriken "Kosovo-våld visar på risk på partition". Rubriken är aningen märkligt formulerad eftersom skapandet av staten Kosovo just är en partitionering av Serbien. I själva verket handlar detta om det självklara som jag skrev om igår. Att om delar av den serbiska befolkningen ska få bestämma i vilken stat de ska få bo i måste detsamma gälla delar av den nya staten Kosovo. Slovakiens Jan Kubis säger apropåa att erkänna Kosovo:

" För närvarande tänker vi inte göra det. Det finns många skäl, och ett är att självständighetsförklaringen är ensidig. Slovakien har mycket starkt uttryckt vår åsikt att alla lösningar, och definitivt på frågan om Kosovos status, ska komma efter förhandlingar."

Quebec

Quebec nämnde jag bara i förbifarten igår. Idag skriver om Kanadas svårigheter att erkänna Kosovo utan att samtidigt uppmuntra Quebecs självständighetssträvanden. Daniel Turp från Parti Quebecois säger:

"Ett folkbestämmer sig för att bli ett land och andra länder erkänner detta faktum. Och det som är speciellt i det här fallet är att Serbvien är emot självständigheten för en av sina delar och USA, Frankrike och andra länder ignorerar denna invändning. Så om Quebec en gång bestämmer sig för att bli ett land och Kanada protesterar... kommer vi att påminna andra länder om att en protest från en stad inte ska ha företräde över ett folks vilja."

Andra länder som brottas med liknande problem som Kanada har beslutat sig för att inte erkänna Kosovo. Det gäller t.ex Spanien som har problem med den baskiska separatisktrörelsen ETA och Rumänien som har en stor ungersk minoritet.

Vilka stater härnäst?

Så var det dags för en ny stat i Europa - eller kanske inte. Som Fredrik Reinfeldt uttrycker det:

"Det kommer att handla om en långvarig uppbyggnad av en statsbildning som ännu inte är mogen att stå på egna ben, och som under längre tid kommer att ha ett betydande internationellt inflytande över den processen."

I praktiken innebär det att staten inte uppfyller FN:s krav för ett erkännande. Och därmed att Sverige, USA, EU och de andra länderna inte borde ge ett erkännande, eller i alla fall inte ovillkorat. Nu är det dock politik inblandat, det har från första början varit klart att NATO:s bombningar av Serbien 1999 berodde på att man önskade splittra upp det bångstyriga Serbien i än mindre delar. Så nu har vi alltså en ny stat, utan ekonomi att stå på, utan beslutanderätt och patrullerad av utländsk militär. Sa någon EU-ockupation?

Först ut att erkänna Kosovo som självständig stat var USA. Näst därefter kom USA. Det kan verka förvillande, men USA:s första erkännande kom under namnet Afghanistan. I praktiken var detta oundvikligt, efter den långvariga NATO-separeringen av Kosovo från Serbien har alla insett att Kosovo måste bli självständigt för eller senare. Frågan är bara hur för att undvika framtida konflikter.

Det största misstaget vid Jugoslaviens splittring var det tidiga erkännandet av alla nya stater. Utan att förhandla om territorium befann sig plötsligt många Serber i ett främmande land. Hade man velat undvika en konflikt hade det handlat om långa, plågsamma förhandlingar om vilka delar av de nya staterna som skulle förblivit serbiska och vilka som skulle "knoppats av".

Det främsta argumentet för ett självständigt Kosovo är ju att det är vad befolkningen vill. Ska den logiken användas fullt ut måste vi också erkänna att en del av befolkningen inte vill detta. I stort handlar det om en befolkningsgrupp som bor vid Serbiens gräns. Här borde alltså denna del kunna knoppas av från den nya staten för att istället tillfalla Serbien. För inte kan det väl vara så att endast vissa delar av folket ska få bestämma i vilken stat de vill bo?

Så kommer då frågan över vilka stater som kommer att bildas härnäst och som vi bör erkänna på samma kriterier som Kosovo nu erkäns. Här är fem framtida stater:

Lakota

Lakota utropade sin självständighet i december förra året. Den nya staten består av tidigare delar av de amerikanska staterna Nebraska, South Dakota, North Dakota, Montana och Wyoming. De tidigare avtalen med USA förklarades som "värdelösa ord på värdelösa papper". Befolkningen i den nya staten har tidigare utsats för folkmord, fördrivning och etnisk rensning och borde därför få omvärldens sympatier. Mer om det här.

Chiapas

Indianerna i Chiapas har ständigt förtryckts av Mexicos regering. De har massakrerats, plundrats på sin mark och fördrivits. En stark rörelse för autonomi har kämpat längre tid än de i Kosovo och de har också ett minst lika starkt stöd hos befolkningen. Läs mer här.

Okinawa

Okinawa ockuperades av Japan i slutet på 1800-talet. Befolkningen har använts som kanonmat i Japans krig och utsattes för propaganda för massjälvmord i slutet på 2:a världskriget. Nu ockuperas deras mark av USA som har byggt en stor militärbas där mot befolkningens vilja. Läs mer här.

Georgien

Två regioner i Georgien, Abkhazia och Södra Ossetia, har starka självständighetsrörelser som bekämpas av den västvänliga centralregimen. Ett tag skyddades de från massakrer av rysk militär. Ryssland har uttryckligt sagt att ett erkännande av Kosovo också måste påverka statusen för dessa regioner. Läs mer här.

Aztlan

En latinamerikansk, eller "Chicano-rörelse", kämpar för att förvandla de delar av USA som ockuperades från Mexico, och där chicanos fortfarande är i majoritet, till en ny stat med namnet Aztlan. Läs mer här.

Förrutom detta har vi naturligtvis de vanliga fallen som Västsahara, Väst-Papua, Palestina, Kurdistan, Baskien, Norra Italien, Texas Republiken, Quebec...

Läs mer: DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Järnvägar, gatunamn, revolutionshjältar

Under den senaste veckan har jag lämnat det mexikanska fastlandet för att istället åka över till Mexicos kaliforniska halvö, Baja California. För att ta sig dit från Chihuahua kan man ta en av Mexicos enda järnvägar. Det är en av de vackraste vägarna i världen för tågresor och man passerar berg, dalar och makalös vegetation. Längs med järnvägen finns en serie floddalar som på engelska kallas för Copper Canyon, koppar dalen. Det är 20 stycken olika dalar som tillsammans är fyra gånger så stort som Grand Canyon i USA. En av höjdpunkterna i tågresan är när tåget stannar för en matpaus och man har fri utsikt direkt ner i den grönskande floddalen.

Baja California är annars strålande vackert. Smaragdgrönt vatten, makalösa stränder, delfiner, sjölejon, hammarhajar och mantor. Och vid rätt årstid kan man också se valar och valhajar. Enda nackdelen är att priserna är långt högre än i resten av Mexico. Bussarna kostar kring 30% mer, souvenirer och annat ofta det femdubbla priset. Orsaken är naturligtvis alla nordamerikaner som åker ner hit för sin semester. Bland andra nackdelar är stor prostitution och knarksmuggling.

När man åker runt i Mexico noterar man snart att gatunamnet upprepar sig i stad efter stad. Vanligast av dem alla är gatunamnen Hidalgo och Zapata-vägen, båda stora revolutionshjältar. Utöver dem fins naturligtvis också alltid Revolutionsgatan och Självständighetsavenyn.

Miguel Hidalgo var en präst i den mexikanska staten Guanajuato. Han talade franska och flera lokala språk samt kunde skriva texter i aztekiska. Dessutom organiserade han ett uppror bland mestiserna och bönderna. På bara ett år hade han organiserat 200 000 män under stridsropet "Länge leve jungfrun av Guadalupe och död åt spanjorerna". Jungfrun som det talas om är Jungfru Maria som i Mexico är långt viktigare än Jesus. 1811 avrättades Hidalgo tillsammans med de andra revolutionshjältarna Ignacio Allende, José Mariano Jiménez och Juan Aldama, dessa också vanliga som gatunamn. Deras huvuden fanns för uppvisande fram till 1821 då revolutionen vanns och Mexico blev självständigt. Hidalgo räknas nu som far till den mexikanska nationen samt dess befriare.

Emiliano Zapata är den stora revolutionshjälten för södra Mexico. Zapata föddes i en ranchägarfamilj och var som ung känd för att klä sig stiligt i sin pråliga cowboy kostym. Han talade dock det lokala indianspråket Nahautl och blev något av en ledargestalt för dem. Han förde kampanjer för att deras ägande rätt till mark skulle erkännas och när inga framsteg gjordes startade han en väpnad kamp 1910. I denna kamp fick han stöd av bl.a Pancho Villa (som inte har så många gator uppkallade efter sig, antagligen p.g.a av hans tidigare bakgrund som landsvägsrånare, även om han enligt legenden gav pengar till de fattiga). Zapata var influerad av anarkismen som rörelse och det kan man idag se i Chiapas där anarkistmärken är mycket vanliga symboler. Zapata mördades 1919 av en militär som påstod sig vilja byta sida och södra delen av revolutionskrafterna föll sakta men säkert sönder. Zapatas inflytande kan dock ses på alla vänsterrörelser i Mexico, men särskilt på dem i Chiapas.