Massakern i Nanjing - Om Nanjings levande Buddha

Aftonbladet hade igår en längre artikel om Nanjing-massakern där japanska trupper massakrerade över 100 000 kineser. Civila, kvinnor och barn. Jag har tidigare avhandlat den frågan i en krönika från Kina i juni förra året då jag själv befann mig på platsen. Då var muséet på platsen stängt för upprustning inför OS, förhoppningsvis har det väl hunnit öppna igen nu.

Massakern i Nanjing är just ett av de otaliga glömda folkmord som vi idag nästan aldrig får läsa om. Det skulle inte falla Levande Historia in att berätta om kinesiska eller asiatiska offer under 2:a världskriget. De är och förblir ovärdiga offer. Därför är det positivt att Aftonbladet tagit upp denna händelse. Läs gärna min äldre krönika för en bakgrund och omfattning av folkmordet,

Läs även Blogges krönika om kinesernas rätt att berätta om sin egen historia utan att anklagas för att följa "politiska vindar".

När jag blev uppringd av Göran Persson

På fredag kommer jag få min nya internetuppkoppling installerad och då kommer min blog ta ordentlig fart igen. Tills dess vill jag bjuda på denna gamla klassiker.

Den är från radioprogrammet Pippirull som på den tiden gjorde många samtal hem till folk. En av de som blev uppringda var jag. I det här fallet låtsas en av programmets immitatörer att han är Göran Persson som vill kommentera en insändare jag skrivit tidigare i veckan. Jag har där undrat över hur Göran Persson kunnat skapa en regim som låter svenska bolag sponsra israeliska krigsförbrytelser.

Göran Persson svarar då:

"Med en vilja utav stål."

Lyssna själva!

Missa inte heller (observera, satir):

• Praktikant-Fredrik besöker judiska församlingens ordförande och undrar när palestinierna ska sluta ockupera israelisk mark.
  
  
• Jan Guillou blir uppringd och tillsagd att han blivit utnämnd till hedersdoktor vid hebreiska universitetet i Jerusalem, i själva verket är det Per Ahlmark som fått utmärkelsen.
  
  
• Ruth Goldmann är upprörd över att irakier och iranier ska få bära huvor vid demonstrationer för att ha hemlig identitet.

Judisk Krönika i samma situation som Mana?

Bulten i Bo skriver ett briljant inlägg om tidskriften Mana och dess likheter med Judisk Krönika:

"Något som varit mindre uppmärksammat i debatten om stöd till tidskriften Mana är att Judisk krönika också beviljats fortsatt kulturstöd - 150 papp. Detta dock utan minsta ifrågasättande från referensgruppens politiska kommissarie Dilsa Demirbag Sten, trots att denna tidskrift faktiskt gjort sig skyldig till exakt samma överträdelser som Mana anklagas för."

Vilka överträdelser syftar Bulten på? Läs själva!

För övrigt skriver SvD om att Mana nu beviljats ett bidrag på 225 000 kronor samt 50 000 kronor för sin hemsida. Johan Staël von Holstein har dock reserverat sig från beslutet: "Jag har svarta kompisar som mejlat mig och sagt att de känner sig kränkta av det som skrivits."

Dilsa Demirbag-Sten tycks dock ha insett att hon haft för lite på fötterna:

"Det är ingenting konstigt med att de inte brydde sig om min reservation."

Där är vi böjda att hålla med henne.

För er som saknat mig...

...har precis flyttat och inte hunnit få internetuppkoppling hem vilket gjort uppdateringar av bloggen lite luriga. Har beställt uppkoppling, men bredbandsbolaget är inte de snabbaste leverantörer.

Förhoppningsvis löser det sig hela snart så jag kan komma i gång igen.

Berlinmurens fall i Gaza

Muhammed Omar skriver på sin blogg:

"Demonstrera på lördag mot Israels terrorattacker i Gaza. 9/11 inträffade en gång i USA, ja, men så många gånger i Palestina att ingen kommer ihåg datumen."

En del av muren i Gaza har redan fallit. Andra delar står kvar. För eller senare faller de också, under vilka förhållanden beror på Israels agerande.

Vi ses på lördag allihopa, 13:00 på Sergels Torg!

Andra som bloggar om detta: Anna Wester, Ali Esbati, Hans Linde

Gränsövergången i Gaza

Byst och bäcken under 90 centimeter är dekadans!

Innan bloggarna, innan BBS:erna, fanns något annat. Telefonsvararen. Många var de som talade in sitt budskap till folket på de då dyrinköpta telefonsvararna. Klubb Sunkit har skrivit om en av dem.

"- Sanningens röst, Sveriges samvete, Margaretha Falkudd, 710 15 Vintrosa, Örebro: Gift renlevnadskvinna utan sex, lyx eller last."

Så kunde det låta när Margaretha Falkudd, dåtidens kristna höger, lämnade sina budskap. Klubb Sunkit skriver:

"Margaretha Falkudd var fram till senare hälften av 1980-talet den tokkristna tokhögerns tokigaste förkunnare. Hon spelade in dagliga budskap från hemmet i Vintrosa utanför Örebro. Korta, kanske improviserade, brottstycken ur hennes mycket upprörda tankeflod. Hon började med sina budskap i svararen 1977, som ett direkt svar på att hennes insändare refuserades i tidningarna.

Margaretha Falkudds främsta merit var att hon hade fått sparken från sitt arbete som lärare på Markbackens skola i Örebro. Naturligtvis var hon ytterst förbittrad över detta avskedande och anklagade skolan och myndigheterna för att ha förföljt henne på grund av hennes »kristna värderingar« – vilket i just detta fall förefaller helt rimligt."

Klubb Sunkit konstaterar också att Margaretha var en ivrig rashygienist:

"Det här med bystmått var också något som återkom i Falkudds svada; en kvinna utan en stor byst var inte kapabel att avla fram barn som det var något med. Självfallet var hon själv ytterst välutrustad på den fronten (»Byst 110, bäcken 100«), något som hon gärna och ofta visade upp på de vykort hon spred. Margaretha är ofta fotograferad i åtsittande t-shirt eller bikini!"

Några exempel på hur viktig bysten var ges också:

• "Du kvinna med bystmått över 90; föd ditt a-barn idag!"
  
  
• "Byst och bäcken under 90 centimeter är dekadans!"

På sunkits hemsida ligger också några underbara inspelade exempel från hennes telefonsvararmeddelanden. Lyssna på dem själva!

Dilsa Demirbag-Sten lever i sin dingdinga värld

Gällande tidskriften Mana så har nu Dilsa Demirbag-Sten gått ut med en lång artikel i Expressen om varför den bör bli av med sitt kulturstöd. Hon gör därmed direkt motsatsen till vad hon sa till tidningen ETC:

"– Jag vill inte uttala mig förrän styrelsen gett sitt besked. Då kan vi ha en öppen diskussion. Till dess är det en intern diskussion."

Nu har hon uttalat sig i alla fall. Sanningen är ju uppenbarligen att hon inte vill hålla en diskussion där hon kan få motfrågor. En monolog i Expressen är ju så mycket bättre då.

Det finns fler som vill skriva i Expressen

Hon anklagar därför tidningen för fyra saker:

1. En uppskruvad retorik.
2. Att glida mellan Israelkritik och antisemitism.
3. Rasism
4. Kvinnofötryck.

Låt oss titta på de fyra punkterna:

1. Upskruvad retorik: När jag läser detta har Expressen, som Demirbag-Sten själv skriver i, följande rubriker på sin debattsida (rubrikerna från huvudsidan kan skilja sig från inläggen):
   
   
   • Bodström skyldig till häxprocessen
   • Sluta tjata om kolonialismen
   • Därför vill Adelsohn tysta Svenska Dagbladet
   • Gå ur svenska Amnesty!
   
   
   
   Och apropå Demirbag-Stens uttalande om att det är "svårt att polemisera med en publikation som lever i en ding ding värld":
   
   
   • Anden Ambres finns visst
   
   Nej, någon som skriver i Expressen ska knappast uttala sig mot att andra använder sig av "uppskruvad retorik", vilket Demirbag-Stens egen text är ett utmärkt exempel på.
   
   
2. Att glida mellan Israelkritik och antisemitism: Här kan Demirbag-Sten dock inte ge ett endaste exempel på var antisemitismen skulle komma in. Hon anför dock flera utmärkta exempel på Israelkritik. Därutöver är det endast den redan avslöjade citatförfalskningen om att Joacim Blomqvist skulle vara konspirationsteoretiker. Blomqvist skriver själv om detta:
   
   

   "Ett exempel är i det parti av hans text som angriper en kommentar jag skrivit om ett israeliskt bombangrepp mot Syrien, där han bröt han loss en bisats som ändrade innebörden av min ironiska slutknorr. Med det förfalskade citatet verkade det som om jag försvarade Irans antisemitiska president och tog parti för allehanda antisemitiska konspirationsteorier. I själva verket angrep jag Irans president och tydliggjorde att jag inte har något övers för konspirationsteorier. Om man tar sig vilka friheter som helst när man söker förlöjliga sin motståndare, kan man hitta vad som helst i motståndarens texter. Med rätt citatteknik kan djävulen bli from.
   
   Dilsa Demirbag-Sten lånade Henrik Bachners förfalskade citat och menade att det kom från min kommentar. På liknande sätt går hon på i hela debattartikeln. "
   

   
   

   Dilsa samlar skit för att kasta på sina meningsmotståndare
   

   
   
3. och 4. Rasism och Kvinnofötryck: Intressant nog tycker Demirbag-Sten att tidningen Mana är rasistisk och kvinnoförtryckande mot endast tre personer. Två folkpartister. Vore det inte mer logiskt att säga att tidningen är mot folkpartister? Och snarast är det ju så att de som inte är mot dessa folkpartister faktiskt borde kunna klassifiseras som rasister och kvinnoförtryckare. De vill ju tvångsgranska könen på invandrarkvinnor, något som stämmer bra in för både rasister och kvinnofötryckare. Den tredje personen är Ayaan Hirsi Ali:
   
   

   "Vad är det som får Ruth och andra att tycka att det är förkastligt och, förmodar jag, rasistiskt att kalla människor för nigger/husneger men bara ett retoriskt övertramp” när tidskriften Mana gör det samma (”Ayaan Hirsi Ali: En husnegers hårda lott” av Jorge Capelan på Manas hemsida 17/5 2006). Ingen seriös publikation skulle låta en journalist kalla någon för neger."
   

   
   Låt oss se vad Mana själva har att säga om användandet av detta ord:
   
   

   "Ett av målen bakom den liberala högerns attacker mot Mana är att förbjuda den radikala antirasismen genom att själva ta över definitionen av rasism. Till ändamålet är inga gränser för vad som kan betraktas som anständig intellektuell praxis gilltiga.
   [...]
   Uttrycket "husneger" (house nigger), har gamla anor och användes för de slavar som släpptes in i slavdrivarens hem, antingen som sexslavar eller som hembiträden, mm vilket ofta medförde vissa verkliga eller inbillade privillegier i förhållande till fältslavarna trots de förödmjukande och kränkande omständigheterna.
   [...]
   Om man läser Malcom X:s tal och skrifter konstaterar man att han syftar på slaven som föreställer sig att han tillhör samma grupp som sin herre bara av en anledning att han/hon bor i samma hus. Vad som stör dagens högerliberaler är att vi radikala antirasister pekar på att det faktiskt finns olika sociala grupper med åtskilda intressen som grupp."
   

   
   Vad är det då som får Mana att använda så grova ord mot Ali? Kanske denna intervju i Reason:

   
   

   "Reason: [Kan inte en] våg av frigörelse lyfta islam till vår moderna tid? ... Tror du inte att islam kan åstadkomma sociala och politiska förändringar?
   Hirsi Ali: Bara om islam besegras. Den politiska sidan av islam präglas nu av en makthungrig expansionism och har blivit starkare än de fredsälskande muslimerna. Reason: Menar du inte besegra radikal islam?
   Hirsi Ali: Nej. Islam, punkt. När den besegrats kan den förvandlas till något fredligt. Det är överhuvudtaget svårt att tala om fred nu. Man är inte intresserad av fred. Reason: Måste vi krossa världens 1,5 miljarder muslimer under våra kängor? Vad betyder 'besegra islam' i konkreta termer?
   Hirsi Ali: Jag menar att vi är i krig med islam. Och det finns ingen mittemellanposition i krig. Islam kan besegras på många sätt. Till att börja med genom att motverka spridandet av ideologin i sig själv; för närvarande konverterar västerlänningar till islam, och de blir ibland de mest fanatiska. Det förekommer infiltration på skolor och universitet i väst. Vi kan stoppa det. Vi kan stoppa brännandet av flaggor och andra symboler och vi kan se dem i ögonen, demonstrera vår övertygelse och säga: 'Vi varnar er. Vi
   accepterar inte det här längre.' Det kommer en tid då du tvingas krossa din
   fiende.
   Reason: Militärt?
   Hirsi Ali: På alla sätt, och om vi inte gör det, kommer vi att få leva med konsekvenserna av att själva bli krossade."

Var liberalerna hämtar sina argument

Vad säger då ordföranden i Kulturrådets regferensgrupp, Arne Ruth?

"– Börjar man införa politiska kriterier och blandar samman dem med kvalitetskriterier, då tycker jag att man ska lägga ned hela verksamheten. Då blir det här en censurinstans istället, sade han i förra veckan i SVTs Kulturnyheterna."

Ordföranden i Föreningen för Sveriges kul­tur­tidskrifter, Siri Reuterstrand, säger också sitt:

"– Det är ju hemskt om man drar in stödet för att man anser att någon har obekväma åsikter. Jag skulle bli förvånad om den nya styrelsen säger nej. Det skulle vara en oerhört stark markering. Om de ska följa sitt uppdrag kan de inte säga nej."

Även Arne König, vice-ordförande på Journalistförbundet säger:

"– Vi vill inte ­förekomma styrelsens beslut. Men om det skulle visa sig att styrelsen politiserar bedömningar av kulturtidskrifter kommer vi naturligtvis att reagera."

Nej, Dilsa Demirbag-Sten har inte mycket på fötterna. I sin artikel skriver hon att det är rena fantasier att tala om "liberalismens död och det faktum att dagens realliberalism närmar sig 1930-talets fascism".

Hon motbevisar sig själv bra med sin debattext.

Tidigare texter om detta: Här, här, här och här.

Nya demonstrationer mot det israeliska mördandet i Gaza

Just hemkommen från demonstration mot det israeliska mördandet i Gaza. Imorgon (23/1) är det dags igen, 18:00 vid Mynttorget. Sedan på Lördag 13:00 vid Norrmalmstorg. Kom ihåg att följa Anna Westers blogg för uppdateringar.

Interpellation till kulturministern om Mana

Mana tipsar om att det lämnats in en interpellation till kulturministern gällande tidskriften. Planerad dag för debatt kring interpellationen är den 29:e januari.

"Interpellation 2007/08:317
den 17 januari

Stödet till tidskriften Mana

av Siv Holma (v)
till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Enligt de kulturpolitiska mål som fortfarande gäller för regeringens och riksdagens arbete ska kulturpolitiken tjäna till att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den. Den ska också ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället. Detta var ett beslut av en enhällig riksdag.

Statens kulturråd har regeringens uppdrag att fördela stöd till kulturtidskrifter i enlighet med förordningen 1993:567.

Vid ett möte i Kulturrådets styrelse den 13 december 2007 diskuterade styrelsen referensgruppens förslag till fördelning av produktionsstöd till kulturtidskrifterna för 2008. Fem styrelseledamöter reserverade sig mot referensgruppens förslag till stöd till tidskriften Mana med motiveringen att den skulle ha en nedvärderande syn på kvinnor och vara för onyanserad i sin politiska analys och debatt. Reservanterna ansåg att Manas texter innehåller ”antidemokratiska, antisemitiska och intoleranta, på gränsen till rasistiska toner och undertoner” och att de uppvisar en ”förvrängd bild av verkligheten”.

Referensgruppens ordförande Arne Ruth skriver i en bilaga till referensgruppens protokoll (LB Ti 2007:2) att han visserligen har egna politiska invändningar mot tidskriftens innehåll men att han utgår från pluralism i kriterierna för referensgruppen och därför är beredd att ge tidskriften ekonomiskt stöd. Han gör en lång analys av tidskriftens innehåll i förhållande framför allt till kritiken att den skulle ”glida mellan Israelkritik och antisemitism”. Hans slutsats är att Manas journalistik ”inte överskrider gränsen mellan politisk polemik och rasistisk propaganda”. Referensgruppens majoritet har dessutom uttalat åsikten att tidskriften är en närmast unik informationskälla i flyktingfrågor. Beträffande kvalitetskriteriet har referensgruppen fullgjort sitt uppdrag att granska om det uppfylls och funnit att så är fallet, om än med en ojämnhet som kunde motivera en viss neddragning av stödet. De har således inte funnit att stödet till Mana står i konflikt med bestämmelserna i Kulturrådets regleringsbrev eller i förordningen om statligt stöd till kulturtidskrifter.

Nu riskerar alltså kulturtidskriften Mana – liksom nätversionen uppmana.nu – ändå att bli utan statligt produktionsstöd.

Mana beskrivs av kollektivet som står bakom utgivningen som en ”fyrbåk i det högerdominerade och etniskt rensade medielandskapet i Skåne och i Sverige”. Den tar politisk ställning. Sedan behöver varken jag eller borgerliga styrelseledamöter instämma i alla åsikter som presenteras där. Detsamma bör givetvis gälla för tidskrifter med högersympatier om vi vill värna yttrandefriheten.

Jag vill nu fråga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta så att en politisering av Kulturrådets bidragsgivning förhindras?

Inkom: 2008-01-17
Sista svarsdatum: 2008-01-31
Planerad dag för debatt: 2008-01-29"

Demonstration för folket i Gaza!

Ida på Forum för Frihet tipsar om en demonstration i morgon (22/1) på Sergels Torg kl. 18:00 för folket i Gaza:

"Folket i Gaza kämpar sedan länge för grundläggande livsmöjligheter, därför är det omöjligt för dessa människor att ställa sig upp mot Hamas, vilket Israel ställer som krav, samt använder som argument för den kollektiva bestraffning man nu utför.

Samtidigt blundar man inför de ständigt ökande olaga bosättningarna, vilket självklart är skadligt för fredsprocessen, samt frustrerar palestiniernas möjlighet att skapa sin egen stat."

Även Anna Wester skriver (22/1):

"SM-Stockholm ska tillsammans med Palestinska föreningen här i Stockholm anordna en demo för Gaza i morgon tisdag kl 18.00 från Sergels torg till israeliska ambassaden.
Vi behöver mobilisera nu så mejla/messa runt det här till alla ni känner i Stockholm. Och kom!!! Ta med palestinska flaggor och banderoller om ni har några hemma."

Vi ses där!

Rättshaveristisk citatfuskare vill kasta flugskit på mig

Igår skrev jag ett längre inlägg över hur israelvännen Henrik Bachner använder sig av citatfusk för att kunna anklaga andra för antisemitism. Det fick i sin tur en annan Israelvän vid namn Jonathan Leman, eller Göken Jonte som han själv vill kalla sig (Gök är onekligen ett passande tillmäte), att få frispel!

Det här är vad han inte skrev om i sitt inlägg:

• Att de judiska bosättarna på palestinsk mark ökat med 5 % förra året.
  
  
• Att israel kontrollerar 38% av den palestinska marken på Västbanken.
  
  
• Att Israels behandling av palestinierna i allt väsentligt är densamma som Sydafrikas behandling av de svarta.

Nej, Israels politik skulle det inte talas om, här handlade det om att predika mot antisemitismen som varje människa i hela världen tycktes lida av. "Göken" började med att anklaga mig för att "inte kunna handskas med källor". Intressant nog använder han en fullständigt avskyvärd hantering av källor själv för detta, nästan lika usel som Bachners egen.

Göken Jonathan försöker dra en vals för mig

Bl.a skriver han om en text i tidningen Mana av Joacim Blomqvist:

"När det gäller citatet stämmer det att Blomquist visar att han är kritisk till hmadinejad genom att säga att han har ”sinne för långsökta konspirationsteorier”. Men det är inte tydligt att Blomquist är ironisk i fallet Vilks. Det kan ju vara så att den iranske presidenten denna gång faktiskt har rätt. Så tolkade iaf jag citatet i fråga."

Men Joacim Blomqvist själv skriver ju:

"Jag rekommenderar varmt att Henrik Bachner läser hela min text, men inte som fan läser Bibeln. Jag har aldrig försvarat Ahmadinjead utan tvärtom angriper
jag honom i texten som citeras men de orden har påpassligt nog fallit bort. I min ironiska avslutning på ovan nämnda text står det; "Man kan undra ifall Mahmoud Ahmadinjead, Irans president med sinne för långsökta konspirationsteorier inte i själva verket har rätt. Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar", dvs jag gillar varken konspirationsteorier eller Irans president. Något man tydligt förstår om man läser hela texten. Kommentaren handlar om bombningen av Syrien och inte om Ahmadinjead eller Lars Vilks rondellhundar."

Som ni ser ovan så är helt enkelt Jonathan genuint usel på att förstå ironi. Nu vet han i alla fall vad Blomqvist menade.

Jonathan försöker hitta fler sätt att bevisa att Mana-redaktionen skulle vara antisemitisk genom att komma med en mängd citat där de är kritiska mot Israel. Det är ju bara rena dumheterna, ingen har ju sagt annat än att de är israelikritiska.
Sedan kommer han till sitt trumfkort:

""Nobelprisförfattaren Alexander Solsjenitsyn som skrev om Gulag, hävdade att den ursprungliga ryska arkipelagen var utarbetad och administrerad av judar. Hans påstående blev kritiserat och förnekat av judiska organisationer. Det finns emellertid ingen tvekan om vem som skapade Palestinas Gulag."

030129

Underförstått i det sista citatet är att de judiska organisationerna inte har någon trovärdighet och att det de facto var judarna som låg bakom Gulag, precis som alla andra hemskheter i Världen enligt författaren som kallar sig Israel Shamir som Mana gav utrymme till. "

Nå, detta är en gammal artikel av Shamir som inte längre får publicera sig i Mana. Är den antisemitiskt? Nej, inte enligt den israeliska nyhetstjänsten Ynetnews som under rubriken "Stalins judar" skriver:

"Och vi, judarna? En israelisk student går ut högskolan utan att någonsin få höra namnet "Genrikh Yagoda", den största judiska mördaren under 1900-talet, GPU:s ställföreträdande kommendant och grundaren och kommendanten för NKVD. Yagoda implementerade flitigt Stalins kollektivordrar och är ansvarig för minst 10 miljoner människors död. Hans judiska assistenter etablerade och underhöll Gulag-systemet."

Så det är uppenbarligen endast israeliska tidningar som får skriva om detta. Detta är uppenbarligen en punkt då i alla fall Jonathan inte har särskilt stor trovärdighet. Här måste jag dock distansera mig. Den israeliska Ynetnews tycks försöka påstå att någon sorts kollektivskuld skulle finnas för alla judar enbart för att några av Stalins värsta medhjälpare skulle ha varit det. Det är givetvis rena dumheterna och som tur är skrevs aldrig något sådant i Mana.

Typisk antisemit!

Efter att ha fått uttryckligt fel på två punkter fortsätter Jonathan raskt med att tramsa vidare om nästa. För att visa hur ondskefullt antisemitiska Ordfront är för att de kritiserar Gamla Testamentet hänvisar han till ett nyhetsbrev från SKMA, kända för en sämre citatteknik än Henrik Bachner. Som Jan Guillou beskriver dem:

"Aftonbladets kulturchef har just antisemitstämplats i den andra kvällstidningen av den anledningen. Emellertid handlar den svenska diskussionen om antisemitism alltid om något annat. Svenska kommittén mot antisemitism och liknande politiska grupper har nämligen utvecklat en egen pseudovetenskap där de kan finna antisemitism där ingen annan finner den. Minst fyra av Aftonbladets kolumnister ingår i detta sortiment av antisemiter som antingen förnekar sin uppfattning, är omedvetna om den eller i vart fall inpiskade nog att dölja sina böjelser genom att, fräckt nog, inte uttrycka sig antisemitiskt.

Detta andra som diskussionen döljer är naturligtvis Israels ockupationspolitik. När debatten om Hillersberg rasade som hetast i morgonpressen attackerade Israels krigsmakt palestinska getton med artilleri och flygbeskjutning. Värst drabbades Gaza, där närmare en miljon människor hålls inspärrade tätt sammanpackade men där trettio procent av området är upplåtet åt något tusental israeliska kolonister som måste ”skyddas” från de palestinska infödingarna.

Detta är inte lätt att försvara. Skillnaden mellan Israel och apartheidstaten Sydafrika är att Israel avrättar fler människor och håller fler inspärrade eller i militärt omringade gettobildningar. Därför blir frågan om antisemitism så angelägen för Israels försvarare."

Givetvis kan organisationen inte hitta ett enda citat som skulle göra Ordfront till antisemitisk, istället skriver man in egna ord för att texten ska verka mer illasinnad.

"Den judiska bibelns Gud var en "psykotisk mördare", rasist och "fullblodsnazist". Han kunde ha varit "läromästare" åt Hitler."

Men det står ju aldrig "den judiska bibelns Gud"! Det är något som SKMA bara hittat på. Det gäller att klippa och klistra, ta lösryckta ord, lägga in andra och försöka tejpa ihop dem till en Goebbels-bild. Jonathan ser Hitler i Rorshack-testet. Vi andra ser en illa utspilld bläckfläck som han försökt svärta ned Ordfront med.

Kristna är antisemiter, vi vet nog!

Jonathan går dock oförvätet vidare med sina lösryckta citat och sin historieförfalskning. Nästa offer är Stefan Hjertén. Henrik Bachner anklagade Hjertén för att "passionerat ha försvarat Faurissons 'teorier' om Förintelsen som en 'sionistisk' bluff". För att bevisa detta citerar Jonathan Hjertén:

"Hjertén inte bara förklarade Faurissons påståenden som icke-antisemitiska, han menade själv att han genom Faurisson insett att gaskamrarna var besvärliga ur källsynpunkt".

Jonathan tycks ha lite olika definitioner mot "passionerat försvar" än vi andra. Och var skulle Hjertén sagt något om att den nazistiska förintelsen skulle vara en bluff? Givetvis citerar han inte alls de skäl som Hjertén framhåller:

"Den franske historikern Georges Wellers förklarar det på följande vis i en bok — Les chambres a gaz ont existe — som han gav ut förra året som polemik mot Faurisson:Hitler, Göring, Heydrich och Eichmann ville från 1942 utrota alla judar i underlydande länder. Men de insåg vilken opinion de kunde få mot sig både i Tyskland och utanför. De ville inte heller schavottera inför eftervärlden. Därför beslöt de att genomföra allt i hemlighet. Principbeslutet skrevs aldrig ned. Alla order utfärdades i chiffer under oskyldiga rubriker. Inga listor över de avrättade i gaskamrarna fick föras. När nederlaget närmade sig, mest påtagligt österifrån genom Röda armen, beslöt den högsta ledningen att utplåna gaskamrarna. 1944 -45 sprängdes alla fungerande gaskamrar. Därför - skriver Wellers - är källäget svårt. Brottet avslöjades i full utsträckning först under processen i Nürnberg. I dag är frågan ännu svårare genom att de som bekände eller vittnade i Nürnberg i stor utsträckning avrättades eller tog livet av sig."

Vad i denna beskrivning är fel? Vad är det som Jonathan finner så ondsint i att Hjertén menar gaskamrarna är svåra ur källsynpunkt eftersom de systematiskt förstörts och inga listor över avrättade tilläts göras? Det är väl inte direkt något nytt att nazisterna försökte förstöra alla bevis kring gasningarna? Att använda lösryckta citat tycks vara en specialitet för alla som rör sig kring Bachner. Inte ett påstående går att hitta om att Hjertén skulle ha sagt att den nazistiska förintelsen vore en bluff. Hela Hjerténs text finns här.

Äckliga, avskyvärda antisemiter!

När det gäller Donald Boström börjar Jonathan flumma runt. Bachner framförde en tydlig lögn om att Boström skulle "ha misstänkliggjort tre svenska journalister endast på grundval att de var judar". I själva verket berömde Boström en av de tre journalisterna för Sveriges bästa mellanösterrapportering. De andra två kommenterade han inte. För att bevisa detta citerar Jonathan Nathan Shachar, vars far var ordförande i Samfundet Sverige-Israel. Shachar skriver dock inte ett dugg om det citatfusk som Bachner begick. Det är ohederligt av Jonathan att ignorera grundproblemet. Att Bachner ljög om Boström.

Enligt Bachner är Ulrika Kärnborg en hemskt taskig typ som teoretiserar om "sionistiska sammansvärjningar" när hon skriver:

"Efter att pliktskyldigast, med överväldigande stöd från världsopinionen, och märk väl: resultatlöst, ha jagat Usama bin Ladin i Afghanistan, kunde man så återgå till den ursprungliga planen, att störta Saddam Hussein för att på så vis eliminera åtminstone en av Ariel Sharons fiender.""

Det var ju blott ett mycket logiskt inlägg om att Israel var en av orsakerna till USA:s invasion av Irak. Ariel Sharon har ju uttryckt sin glädje över Irak-kriget flera gånger och också hjälpt till att försöka ge underlag för att starta kriget. Jag tror ingen idag säger emot detta och det kan knappas räknas som en konspirationsteori. Bara för knappt två veckor sedan sa gav ju en av Israels över-rabbiner följande besked till George Bush vid hans besök i Israel:

"Jag vill tacka dig för att du stödjer Israel och för att du för ett krig mot Irak."

Zarembas kritik passar bra också på Jonathan, att han "likt en paleontolog som ritar en dinosaurie utifrån ett lårben, återskapat en hel tankekedja ur sju lösryckta ord".

Alla vet att den usle Jimmy Carter är antisemit!

Att dessa anklagelser bygger på den israeliska idétraditionen att anklaga alla kritiker för antisemiter är knappast en sensation, annat än för dem som förespråkar staten Israels rätt att kränka alla FN:s lagar om mänskliga rättigheter och att uppföra en direkt rasistisk apartheidstat och hyser ett utrotningsinriktat hat mot alla Israels fiender.

Givetvis tycker jag inte det ovan, men det är den typ av ordval och resonemang som Jonathan trivs med (läs själva hans inlägg). Och det säger en hel del om hans sätt att argumentera.

EMCA publicerade en rapport som stod för dålig forskning. Bra tycker Jonathan. Frågan är om Jonathan står för Bachners teori om att det var en konspiration som låg bakom att rapporten inte publicerades. SvD skriver om rapporten:

"EUMC:s rapport som Bachner nämner i sin artikel övertygar inte heller. Exempelvis finns i avsnittet om Sverige ett försåtligt resonemang som går ut på att antalet antisemitiska attacker är högre i Malmö än i andra svenska städer. Några statistiska belägg framförs inte, men orsaken uppges vara att Malmö har en högre andel muslimer bland sin befolkning än andra städer. Författarna anser sig nämligen ha "indikationer" på att muslimer är mer antisemitiska än andra befolkningsgrupper. På detta resonemang följer en uppräkning av antisemitiska incidenter i Malmö - jag får det till sex fall av vandalisering av judiska platser. Genom att först hävda att muslimer är antisemiter mer än andra och sedan redovisa antisemitiska incidenter, försöker man uppenbarligen skapa en koppling mellan muslimerna och incidenterna. Men så vitt jag vet har ingen gripits för vandaliseringen, som alltså mycket väl helt eller delvis kan ha utförts av ickemuslimer.

Det noteras i rapporten att en grupp "unga araber" skrikit "judejävel" till en kvinna. Vilka kriterier som använts för att bestämma deras etnicitet framgår inte. Ändå pekas de ut som "araber".

Att skribenter som ägnar sig åt att forska om antisemitismen själva har så lätt att hamna i uppenbart fördomsfulla resonemang om araber/muslimer är en gåta."

Vi tar åter in Henrik Bachners citat som Jonathan tycker står för en "historiskt betingad försiktighet":

"I Frankrike och USA har judarna uppnått en position där de blir omöjliga att förbigå. Naturligtvis förklaras detta till viss del av deras stora antal, men mycket beror också på att de har agerat på ett sätt som gjort det mycket
svråt för de makthavande att negligera judiska intressen. De har blivit ett permanent inslag i dessa länders politiska och kulturella liv. De judiska minoriteterna gör sig där inte endats märkbara när de attackeras. En liknande utveckling måste till i Sverige."

Själv ser jag det som Der Stürmer-teorier om judisk makt. Och Jonathan verkar stödja denna typ av konspirationsteorier och menar att det är naturligt för judar att agera konspiratoriskt enligt detta sätt p.g.a "historiskt betingad försiktighet". Hade någon annan framfört att judar skulle oganisera sig för att "bli omöjliga att förbigå" eller för att "de har agerat på ett sätt som gjort det mycket svråt för de makthavande att negligera judiska intressen" hade de omedelbart blivit anklagade för att vara antisemiter.

Och det med rätta.

Bara antisemiter är emot aparheid...

Att Bachner är känd för sin dåliga citatteknik är en sak, men värre är hans hat mot alla araber (vilket jag hoppas att Jonathan inte delar). SvD skriver:

"Att skribenter som ägnar sig åt att forska om antisemitismen själva har så lätt att hamna i uppenbart fördomsfulla resonemang om araber/muslimer är en gåta. Det är inte ens ovanligt att den så kallade nazianalogin används mot araberna. Tossavainen gjorde det när han presenterade sin undersökning på DN Debatt, och Henrik Bachner har själv gjort det i sin avhandling.
[...]
Ja, det är minst sagt anmärkningsvärt att Bachner och flera andra av de forskare som skrivit i den här angelägna frågan själva har ägnat sig åt grovt kränkande generaliseringar av araber. Vissa har till och med funnit det legitimt att jämföra arabvärlden - och därmed araberna - generellt med nazisterna. Henrik Bachner själv tillhör tyvärr denna grupp."

Nej, av göken Jonathans försök att bemöta mig blev bara flugskit. Men från den typen av rättshaverist som agerar med falska citat ska man väl inte förvänta sig annat.

Mer om Bachners citatfusk

Joacim Blomqvist på Mana har nu kommenterat det förtal som Henrik Bachner skrivit om honom i tidningen Axess:

"Jag rekommenderar varmt att Henrik Bachner läser hela min text, men inte som fan läser Bibeln. Jag har aldrig försvarat Ahmadinjead utan tvärtom angriper jag honom i texten som citeras men de orden har påpassligt nog fallit bort. I min ironiska avslutning på ovan nämnda text står det; "Man kan undra ifall Mahmoud Ahmadinjead, Irans president med sinne för långsökta konspirationsteorier inte i själva verket har rätt. Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar", dvs jag gillar varken konspirationsteorier eller Irans president. Något man tydligt förstår om man läser hela texten. ommentaren handlar om bombningen av Syrien och inte om Ahmadinjead eller Lars Vilks rondellhundar."

Mer om Bachners citatfusk hittar ni här.

"...och vi blev inte mindre palestinier för det"

Rawia Morra skriver bra och känslosamt om den israeliska blockaden mot Gaza under rubriken "Israel skapar sina egna mardrömmar":

"Att nu stänga in befolkningen och stänga av alla livsmöjligheterna till Gaza kommer inte att göra slut på motståndet. Jag själv överlevde Tall al-Zaatar massakern 1976. I hela 53 dagar var vi utan vatten, läkemedel, mat eller ens möjlighet att byta kläder till slut. Samtidigt som bomberna föll. De vuxna räknade då att det föll igenomsnitt tre bomber i minuten trots att området som vi befann oss i var 1 kvadratkilometer och krympte hela tiden. Många dog, förblödde till döds. Många dog av kallbrand i sommarhettan. Men vi överlevde. Och vi blev inte mindre palestinier för det."

Blockaden har redan skördat 72 palestinska liv på grund av medicinbrist, detta utöver de som mördats av israeliska bombattacker.

Henrik Bachner, citatfusk och fejkad forskning

Kristoffer Ejnermark berättar om hur Henrik Bachner använder sig av citatfusk för att få tidningen Mana att verka antisemitisk. När Joacim Blomquist i tidningen skriver:

"Här i Sverige dränktes vi istället under förra veckans största geopolitiska klavertramp av en parodisk pressfrihetsdebatt om några pennteckningar. Man kan undra ifall Mahmoud Ahmadinejad, Irans president med sinne för långsökta konspirationsteorier inte i själva verket har rätt. Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar."

...så lyder Bachners version:

"I samband med debatten om Lars Vilks bild av Muhammed som rondellhund meddelade Irans antisemitiske president Ahmadinejad att det var "sionister" som låg bakom publiceringen av teckningen. Också detta var en tankegång som attraherade Mana. I en kommentar den 18/9 2007 undrade redaktionssekreteraren Joacim Blomqvist om inte Ahmadinjead "i själva verket har rätt". Israel hade just bombat ett mål i Syrien, påminde Blomqvist och förklarade: "Det var Israel som påverkade Lars Vilks att göra rondellhundarna, för att på det här viset kommer landets folkrättskränkning bort från löpsedlar och nyhetssändningar.""

Den kritiska meningen om Ahmadinejad har helt fallit bort i Bachners version eftersom den inte skulle stämma in med den version han försöker måla upp. I själva verket kritiserar ju Blomquist den typen av tänkande som konspiratoriskt, men skriver ironiskt att rondellshunddebatten var det bästa som kunnat hända för att dölja Israels folkrättskränkningar.

Antisemitiska flickor!

Tyvärr är denna typ av citatfusk standard för Bachners skrivmetoder och är orsaken till att hans opinonsundersökningar sågas, ifrågasätts och skrattas ut.

Låt mig ge några exempel:

• Bachner försöker tillskriva skribenten Ulrika Kärnborg antisemitiska åsikter vilket får DN:s Maciej Zaremba att skriva: "Det är en helt ogrundad tillvitelse. Det finns i Ulrika Kärnborgs artikel ingen antydan om judiska komplotter. Det är som om Henrik Bachner, likt en paleontolog som ritar en dinosaurie utifrån ett lårben, återskapat en hel tankekedja ur sju lösryckta ord."



• Donald Boström anklagas för att "ha misstänkliggjort tre svenska journalister endast på grundval att de var judar." I själva verket säger Boström: "En av de bästa journalisterna över huvud taget i den här konflikten är Cordelia Edvardson, Svenska Dagbladet, som har judisk bakgrund.".
  
  
• Stefan Hjertén påstås "passionerat ha försvarat Faurissons 'teorier' om Förintelsen som en 'sionistisk' bluff". I själva verket ansåg han att yttrandefrihet också gällde Faurisson och att mannen inte skulle misshandlas eller mordhotas. Samma som gäller Hirsi Ali eller Salman Rushdie alltså. Hela Hjerténs text finns här.

Antagligen bara en potentiell antisemit...

Herman Lindqvist skrev en gång om det bemötande som Israels kritiker får:

"Under min egen drygt trettioåriga erfarenhet av konflikten har jag gång på gång fått uppleva hur nästan alla svenska journalister, politiker och vanliga turister som kommer för att studera problemen från bägge sidor mycket snart chockeras av den israeliska arrogansen och rasismen mot araberna. Få vågar eller orkar skriva detta då de kommer hem, för de som gör det blir omedelbart giftbesprutade av mäktiga och inflytelserika pro-israeliska lobbygrupper. Då är det bekvämare att tiga."

Henrik Bachner är just en av "giftbesprutarna", en person som genast använder antisemitvapnet för att försöka tysta all kritik mot staten Israel. Det har han kvar sen sin tid som ledamot i Solidaritetskommittén för Israel, sedmera Svensk Israel-Information. För att försöka bevisa hur spridd antisemitismen är så är ingen forskning för dålig:

"Henrik Bachner pekar på den studie som EU:s centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, EUMC, lät ta fram 2003. Rapporten publicerades aldrig eftersom den sades ha stora vetenskapliga brister. Henrik Bachner är säker på att den verkliga förklaringen snarare var de kontroversiella resultaten."

Mera konspirationsteorier alltså. Eller som Jan Guillou uttryckte det:

"Bachner har som huvudsyssla i livet att leta antisemitism och han kan finna den överallt. Om han så letade antisemitism bland pingvinerna i Antarktis skulle han finna vad han önskade, klara bevis. Fast pingvinerna sannolikt skulle tillhöra samma lömska variant som kolumnisterna i Aftonbladet, sådana som inte ärligt avslöjar sig själva."

Bachner vill också stämpla all kritik av Gamla Testamentet som antisemitisk vilket fick Ordfronts chefredaktör Johan Berggren att skriva:

"Eva Mobergs kritik av Gamla testamentet (nr 1-2, 2000) gör henne knappast till en galen, konspiratorisk antisemit, lika lite som Lena Anderssons kritik av Nya testamentet (nr 10, 2005) innebär att Ordfront hyser en antikristen
konspiration. Även om det är känsligt att kritisera urkunder som hålls heliga av vissa, kan man inte för den skull låta bli att göra det i en
demokratisk offentlighet."

Just rätten att kritisera religioner är ju en av de punkter som nästan dagligen framförs på tidingarnas debattsidor. Intressant att Bachner motsätter sig den.

Antisemiter - allihopa!

Levande Historia har kallat antisemitismen för "Den gränslösa konspirationsteorin". Uppenbart är att Bachner ser antisemitiska konspirationer vart han än vänder sig. Det värsta är dock att den största antisemiten av dem alla är Bachner själv! I Judisk Krönika Nr. 2-3 från 1988 skriver han att:

"I Frankrike och USA har judarna uppnått en position där de blir omöjliga att förbigå. Naturligtvis förklaras detta till viss del av deras stora antal, men mycket beror också på att de har agerat på ett sätt som gjort det mycket svråt för de makthavande att negligera judiska intressen. De har blivit ett permanent inslag i dessa länders politiska och kulturella liv. De judiska minoriteterna gör sig där inte endats märkbara när de attackeras. En liknande utveckling måste till i Sverige."

Utan tvekan kan detta bara tolkas som ren antisemitism, en text som skulle kunnat hämtas från Der Stürmer eller Sions Vises Protokoll. Men det är Bachner som menar att situationen var sådan i Frankrike 1988. Och det är Bachner som ville ha det så i Sverige.

Jag tror det är bäst att återigen citera Judar för Israelisk Palestinsk Fred om antisemitismen:

"Påståenden och anklagelsen om att tidskriften Mana skulle vara antisemitisk Är absurda och grundlösa. Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas."

Något att tänka på för de som verkligen vill bekämpa antisemitism och inte bara fungera som Israels PR-agenter.

Tidigare artiklar om detta här, här, här, här och här.

Uppdaterat 2007-01-22: En längre text om detta som bemöter en knäppgök som försökt bemöta detta finns här.

Jag gillar ukuleles!

Ett av momenten i min femårsplan är att lära mig att spela ukulele. Tills dess får jag nöja mig med såna här fantastiska videos från Youtube:

Ukulele 1: Den Onde, Den Gode och Den Fule



Ukulele 2: Världens bästa ukulele



Ukulele 3: Petty Booka, Drottningen av Ukulele



Ukulele 4: Blitzkrieg Bop

Jag är inte en snäll pojke!

Genialisk text av Tanja Suhinina på hennes blog. Hon är tyvärr både duktigare och mer intelligent än mig, men jag slår vad om att jag slår henne på Donkey Kong. Nå, jag kan alltid försvara mig med att jag inte nödvändigtvis är en snäll pojke. Bitsk och elak är epitet som används oftare, men jag brukar trösta mig med att jag har ett hjärta av guld. Och tyvärr är pojkstadiet lämnat sedan länge.

Hennes text handlar om kvinnoförtryck, fördomar och svårigheten att uttala komplicerade ord som "patriarkat". Läs den här!

151 000 eller 1.2 miljoner dödade i Irak?

För en dryg vecka sedan publicerade Världshälsoorganisationen WHO en rapport de gjort tillsammans med den av den amerikanska ockupationsmakten tillsatta irakiska regeringen. Enligt rapporten skulle 151 000 irakier dött p.g.a den amerikanska invasionen år 2003. Det var ungefär dubbelt så många som tidigare hade erkänt.

På kul slog jag upp på Knuff vilka sidor som skrivit om denna rapport. I princip hade detta uppmärksammats endast av två troll som annars mest brukat uttrycka glädje över döda araber och muslimer.

Tyvärr verkar de helt enkelt inte ens ha läst rapporten vilket gör att deras kommentarer blir rätt så pinsamma. Det ena trollet skriver:

"I de märkliga metoder som läkartidningen New England Journal of Medicine använder, som inte bygger på fakta utan “uppskattningar” som liknar opinionsmätningar, har man tidigare hävdat att 600.000 människor dött i Irak under de tre första åren efter invasionen. Nu har en förnyad beräkning av samma period genömförts och då kommer man fram till 151.000 döda, rapporterar CNN. Denna gång har studien haft tekniskt stöd av WHO, Världshälsoorganisationen."

Här jämför han dock äpplen och bananer.

• Som jag skrev i en kommentar häromdagen så tar Lancets rapport upp alla de som dött som en direkt följd av invasionen, oavsett om orsaken är våld, sjukdomar eller svält. De konstaterar att fram till juli år 2006 hade 650 000 irakier dött som en grund av invasionen. Extrapolerat skulle det innebära över en miljon döda irakier i detta nu. Denna rapport bygger på inhämtade dödscertifikat från ett större cluster av hushåll och sedan har resultatet kalkylerats över hela landet. Vad som är märkligt i denna metodologi kan trollen inte förklara eftersom detta tillvägagångssätt är standard i alla större konflikter som Rwanda, Sudan, Kongo och Irak.
  


• Den irakiska myndighetens rapport däremot räknar endast med de som anses ha dött i en direkt våldsam död. Utöver detta sägs också de icke-våldsamma dödsfallen ha ökat med 60%. Bland dessa dödsfall finns exempelvis de 9000 barn som dör varje månad bl.a p.g.a brist på mediciner, hälsovådligt vatten och tidigare utrotade epidemisjukdomar. Räknar vi in även denna typ av dödsfall skulle denna undersökning ge ungefär samma resultat som Lancets. Den här rapporten är dock mer osäker eftersom mätningar inte gjorts i de våldsammaste distrikten kring Anbar, 11% av hushållen granskades aldrig, och inga bevis i form av dödscertifikat har krävts.
  


• Dessutom har vi undersökningen från Opinion Research Business från förra året. Enligt den hade över 1.2 miljon irakier dött i Augusti förra året, fler än de i kriget i Rwanda.

Trollet skriver också:

"Det jag nu skulle vilja se är en jämförelse med antalet dödade efter invasionen med antalet dödade före densamma. Saddam Hussien slaktade irakier i än högre takt. Irak var sanneligen ingen lugn och fridfull plats före invasionen, utan ett helvete där minsta motståndsyttring mot regimen innebar tortyr och död."

Det är enkelt att ge. 1.2 miljoner människor har dött som ett direkt resultat av invasionen utöver de som dött under åren innan. USA och dess allierade är alltså 1.2 miljoner döda irakier värre än Saddam Hussein.

Som mest beräknas Saddam Hussein ha meverkat i närmare 1.2 miljoner människors död, om vi räknar med både Iran-Irak-kriget, där han hade USA:s stöd, och det interna fötrycket, fördrivandet och tortyren. I gengäld har USA och dess allierade stått för över två miljoner döda irakier om vi tar med både effekten av de ekonomiska sanktionerna och Irak-kriget. Det är fler dödade än Pol Pot orsakde i Kambodja.

Det var nog inte de siffrorna som trollet ville se.

Antisemitiska judar, liberal logik

Al Andalus tipsar mig i en kommentar om att Judar för Israelisk Palestinsk Fred protesterat gällande anklagelserna mot tidningen Mana:

"Öppet brev till kulturrådet

Med anledning av anklagelserna mot tidskriften MANA

Föreningen Judar för Israelisk Palestinsk Fred (JIPF) vill utrycka sitt stöd för tidskriften MANA och för det fria ordet. JIPF är oroad över det faktum att MANAs politiska åsikter tas som argument för att strypa kulturrådets stöd till tidskriften.

Tanken är att stödet från kulturrådet ska »främja hög kvalitet och mångsidigt utbud av åsikter och behandlade ämnen« och kulturrådet bör därför inte vara en instans som tillämpar politisk gallring i sin myndighetsutövning.

Påståenden och anklagelsen om att tidskriften Mana skulle vara antisemitisk är absurda och grundlösa. Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas.

Den demokratiska debatten och yttrandefriheten kan ta stor skada om Kulturrådet börjar ägna sig åt politisk censur, när uppgiften är att främja mångfald och kvalitet.

Med vänliga hälsningar
Dror Feiler, Ordf๖rande för Judar för Israelisk Palestinsk Fred (JIPF)
2008-01-17"

Man får anta att Dror Feiler nu kommer bli anklagad för att vara antisemit också. Det skulle i så fall inte vara första gången. Det är idag svårt för en humanist att inte bli anklagad för antisemitism. Andra som anklagats är Desmond Tutu, Olof Palme och Jimmy Carter. En som vill anklaga varje antirasist för att vara antisemit är Henrik Bachner som i en lång och flummig artikel i Antonia Ax:son Johnsons tidning Axess attackerar Mana. Vad framför han då som konkret exempel på antisemitism?

Desmond Tutu - Ond antisemit?

Ingenting alls ska det visa sig förrutom en mängd lösryckta citat som alla formulerar kritik mot Israel, aldrig mot judar. Men så avskyr Bachner kritik mot Israel. För som Bachner tidigare sagt: Det finns "utan tvekan en grundläggande kontinuitet mellan klassisk antisemitism och nutida antisionism". Således har Bachner, känd för sina fejkade undersökningar om antisemitism, tidigare attackerat både Ordfront, Jan Guillou, Lars Hillersberg, Donald Boström och stora delar av svenska folket för antisemitism. När han inte hållit föredrag för Samfundet Sverige-Israel.

För en längre sågning av Bachner, läs här. Märkligast är att Axess tar in en artikel av en person som mest ses som en politisk pajas.

Rolig är också Expressens artikel om det hela. Under rubriken "Så kränker Mana kvinnor och judar" nämns två konkreta exempel, förrutom ett rent arbetsplatsärende. Kränkandet av judar visar sig vara kritik mot Israel, kränkandet av kvinnor visar sig vara kritik mot en, säger en, folkpartistisk kvinna som mest gjort sig känd för att förespråka tvångsgranskning av könen på alla invandrarkvinnor. Det vore snarare en kränkning av kvinnor att inte kritisera politikern.

Går det inte att hitta mer om Mana än detta bör de liberala censurivrarna genast lägga ned sin kampanj.

Gamla inlägg om samma sak: här, här, här och här. Även Aftonbladet skriver om detta.

Och ännu mer liberal censur och nedtystande av olämpliga...

Jinge tipsar om två artiklar gällande det borgerligt tillsatta kulturrådet. Tidigare har jag skrivit (här, här och här) om hur Dilsa Demirbag-Sten vill att tidskrifter som framför kritik mot Israel eller kvinnliga folkpartistiska politker ska bli av med sitt kulturstöd. Nu vill Johan Staël "Om-det-inte-varit-för-mig-hade-landet-körts-i-botten" von Holstein utvidga bannlysningen till alla tidskrifter som kan ses som socialistiska (enligt von Holsteins alla tidskrifter i hela Sverige vad det verkar som). Holstein var annars som roligast när han försvarade sin utnämning till Kulturrådet med att "min fru är minsann konstnär även om hon skriver kokböcker istället".

Som ett svar till de liberala censurplanerna har tidskriften Trom betackat sig för allt kulturstöd:

"Vi tänker inte sitta tysta medan regeringen och dess utnämnda tjänstemän utför politisk censur. I dag är det Mana som tystas, vem blir det i morgon?
Censuren av Mana kan vara ett tecken på vilken ny kulturpolitik vi har att se fram emot: en som med all tydlighet visar ett förakt för oberoende journalistik."

Roligast är när Tromb citerar Dilsa Demirbag-Sten, som nu vill dra in stödet till tidningen Mana för dess Israel-kritik, gällande Lars Vilks Muhammed-hund publicering:

"Till de fundamentalistiska grupper som kräver inskränkningar av demokratiska länders yttrandefrihet måste svaret vara tydligt: vi tolererar inte en avdemokratisering av det liberala samhället."

Det gällde visst bara det "liberala samhället". Resten av samhället ska inskränkas, tystas ned och avdemokratiseras.

Andra som bloggar om detta: Loke, Pelaseyed, Svensson och Vänster.

Jihadisten i Malmö sprider falska rapporter igen

Nu har Jihadisten i Malmö skrivit ett inlägg om hur en knäpp dansk tipsat om en ny rapport där det görs gällande att onda muslimer sprider antisemitiskt material i alla Storbritanniens moskéer. Med ett minne som en guldfisk, knappt tre minuter, har han glömt att han skrev om detta redan den 3:e november förra året.

Allra mest pinsamt är att rapporten avslöjades som en förfalskning för en månad sedan och att han och hans otäcka troll till kumpaner fortfarande skriver om den. Att medvetet sprida förfalskat material måste väl ändå vara höjden av skamligt agerande!

Islamisterna är inga kristdemokrater

Häromdagen skrev jag ett kritiskt inlägg gällande Adrian Kaba, idag skriver jag ett positivt. I en post tipsade Kaba om en bra artikel av Ingemar Karlsson, i tidningen Fokus. Karlsson skriver om det sekulariserade Turkiets lagstiftning:

"Den strafflag som Atatürk införde var kopierad från den italienska från 1889 och anpassad till turkiska traditioner, bland annat synen att kvinnans kropp var mannens egendom och att sexuella övergrepp mot kvinnor var ett brott mot familjens heder. Våldtäkt inom äktenskapet ansågs inte vara ett brott, en våldtäktsman gick fri från straff om han gifte sig med sitt offer och på så sätt räddade den drabbade familjens ära. Strafflindring medgavs om offret för ett våldsbrott ertappats i en otrohetsakt. Ogifta kvinnor värderades genomgående lägre än gifta."

Så hur har det då gått när Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) vunnt valet? Partiet är en turkisk och muslimsk motsvarighet till sveriges kristdemokrater. Bara det borde få oss att oroa ioss. Men inte. Karlsson skriver:

"I september 2004 ändrade AKP-regeringen inte mindre än 35 artiklar i strafflagen som undanröjde dessa och en rad andra bestämmelser. Våldtäkt i äktenskapet kriminaliserades, straffsänkning för hedersrelaterade brott ströks, sexuella trakasserier på arbetsplatsen kriminaliserades. Särskilda familjedomstolar har inrättats, arbetslagstiftningen ändrats, nya program har införts för att motverka våld i hemmet och öka kvinnors möjligheter till utbildning. Med dessa lagar kan Turkiet sägas ha tagit första steget in i en postpatriarkal värld.

I motsats till övriga partier har AKP vidare en stor och aktiv kvinno­organisation med 800 000 medlemmar och partiet har infört en kvot på 30 procent kvinnor i de lokala parti­apparaterna. I dag är en dryg tredjedel av partiledningen i Istanbul kvinnor men med betydligt mindre andel på den anatoliska landsbygden i brist på kandidater."

Samtidigt som fler i befolkningen identierat sig som muslimer har användandet av sjal på huvudet minskat. När identiteten inte längre ifrågasätts behöver den inte ständigt bevisas. Användandet av burkan, en mundering som i väst endast används av spökplumpen, har minskat till en tredjedel.

Tack och lov så är de turkiska islamisterna inga kristdemokrater.

Fem borta, fyrahundratfemtiotvåtusenniohundranittiofem kvar...

Israel har valt att tömma två av de de 227 bosättningar de har på palestinsk ockuperad mark. Bosättningarna har varit så små att de inte ens funnits med på Peace Nows sammanställning över "illegala utposter". Totalt har Israel alltså valt att flytta på fem personer av de 453 000 bosättarna som lever på palestinsk mark. Palestinierna lär bli utom sig av lycka.

Så vad har de fem att säga då?

"- Varför slösar ni på er tid? Vi kommer tillbaka!"

Liberal censur 3

Ali Esbati tipsar om hur Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter nu också kritiserar hur Kulturrådet vill dra in stödet för tidningen Mana för att den vågat vara kritisk mot Israel:

"– Om en tidskrifts politiska åsikter blir skäl till att inte ge stöd är vi ute på farligt vatten. Idag är det Mana som inte passar, imorgon kan det vara någon annan, säger föreningens ordförande Siri Reuterstrand som själv arbetar med två tidskrifter som får produktionsstöd.

Kulturrådets styrelse verkar i motsats till referensgruppens ordförande Arne Ruth, som noggrant undersökt den aktuella tidskriften, inte ha förstått »stödets övergripande kulturpolitiska funktion och kvalitetsmässiga aspekter«."

Jag har tidigare skrivit om detta här och här.

De bortglömda folkmordens dag

Läser idag om att Levande Historia i år vill använda sig av temat "folkmord" för att åminnas befrielsen av Auschwitz, vars 63 årsminne vi åminnes den 27:e januari. Då myndigheten har statliga direktiv på vad som ska utpekas som folkmord tar den upp Sudan som exempel. Andra konflikter av betydligt värre slag ska glömmas bort, förträngas eller kanske ska folkmordet t.o.m applåderas.

Irak är en sådan konflikt.

I dagens The Guardian kan jag läsa om hur folkmordet i Irak fortsätter:

"Sjukvården är i kaos p.g.a en brist på instutionellt ramverk, bristfällig elektricitet, hälsovådligt vatteb och frekventa brott mot medicinsk neutralitet. Hälsoministeriet och lokala hälsoauktoriteter har inte kunnat möta dessa utmaningar medans FN-grupperingars aktiviteter och de från NGO:s är kraftigt begränsade."

Tidningen berättar om en ny rapport från MEDACT, en organisation för brittiska arbetare inom hälsovården:

"Rapporten, från organisationen MEDACT, berättar om hur avgifterna för hälsovården, borttagna av koallitionsstyrkorna i en våg av idealism, sedan dess har återinförts av hälsomyndigheten som inte kunnat betala de löner och köpra de mediciner som behövts. Värre, nu måste patienterna muta sig in till sjukhuset."

På Saddam Husseins tid, innan sanktionerna mot landet, hade Irak den bästa sjukvården i arabvärlden. Idag flyr utbildad personal utomlands i massor. Outbildad personal måste utföra procedurer utanför deras kompetens. Enligt genévekonventionen har ockupationsmakten en plikt att skydda all hälsoservice, oavsett om en irakisk regering skapats eller ej, men det har helt och hållet ignorerats. Sjukhus skyddades inte under kriget och har inte fått pengar för uppbyggnad.

I går kunde jag berätta om hur detta, inklusive de sänkta matransonerna, det orena vattnet, bristen på säkerhet och elektricitet, orsakade 9000 irakiska barns död i månaden. Ett folmord vida överstigande det i Sudan. Ändå är det Sudan som Levande Historia skriver om när de vill diskutera folmord. Om Irak inte ett ord.  I-n-t-e   e-t-t   o-r-d.

En orsak kan naturligtvis vara att de grupper som styr och ställer över myndigheten, bestämmer över värdiga och ovärdiga offer, själva var med och hejade på detta folkmord. Inledde det och underbyggde det.

Därför kommer de anställda på Levande Historia titta åt sidan medans deras lönepengar tickar in. Skulle de göra för mycket väsen skulle kanske deras bidrag dras in och innerst inne kanske de inte tycker att arabiska liv är särskilt mycket värda.

Därför föreslår jag en sak. Årets 27:e januari kallar vi för "De bortglömda folkmordens dag". Dagen då vi åminner de folkmord som glömts bort av Levande Historia. Av Dagens Nyheter. Av SVT, TV4, Expressen, Aftonbladet och resten av de större medierna.

Då ska vi minnas och sörja de bortglömda. Och be att det aldrig sker igen. Som det sker just nu.

Liberal censur 2

Nu skriver också Per Wirtén i Expressen, under rubriken "Statens censurråd", om hur statens kulturråd vill dra in alla bidrag för tidskriften Mana:

"Det är när ärendet några dagar senare (9/11) hamnar i Kulturrådets styrelse som det blir obehagligt. Normalt går styrelsen på referensgruppernas sakkunniga rekommendationer. Inget snack. Pang med klubban. Men nu hände nåt. På mötet gavs bara information, men fyra ledamöter gick i gång på Demirbag Stens summariska reservation och gjorde en unik protokollförd invändning mot referensgruppens förslag om pengar till Mana: en anklagelseakt mot Mana präglad av statens allra kallaste maktambitioner. Tidskriften är antidemokratisk, antisemitisk, intolerant och representerar ”en förvrängd tolkning av verkligheten”, skriver de. Läs orden en gång till: ”en förvrängd tolkning av verkligheten”. Det är Stalin."

Om hur Mana blivit falskt anklagad för "antisemitism", "rasism" och "kvinnoförnedring", allt för att tysta politiska motståndare, har jag skrivit här.

Okända massakrer och västligt historieförnekande

Tidningen The Guardian skriver om hur väst döljer och tystar ned de brott mot mänskligheten som utförs. Hur kolonialismens förintelser förblir okända:

"I boken Late Victorian Holocausts, publicerad år 2001, berättar Mike Davis historien om den svält som dödade mellan 12 och 29 miljoner indier. Dessa människor blev, demonstrerar han, mördade av brittisk statspolitik."

1876, när El Niño spred förödelse bland bönderna vid Deccan-platån fanns ett överskott av risk och vete i Indien. Den brittiske Lord Lytton krävde dock att det skulle exporteras till England, mitt under svältens höjdpunkt. När bönderna började svälta blev tjänstemännen beordrade att "motarbeta hjälparbete på alla möjliga sätt". Ny lagstiftning från 1877 förbjöd "privata hjälpdonationer mot påföljden av fängelsestraff om de skulle inverka på marknadens vetepriser".


Samtidigt som bönder internerades i arbetsläger med högre dödlighen än Buchenwald startades en militär kampanj för att driva in skatter som skulle finansiera britternas krig i Afghanistan. Den kampanjen gjordes odödlig av Rudyard Kipling i hans dikt "Den unge brittiske soldaten" vars två sista verser lyder:

"If your officer's dead and the sergeants look white,
Remember it's ruin to run from a fight:
So take open order, lie down, and sit tight,
And wait for supports like a soldier.
Wait, wait, wait like a soldier . . .

When you're wounded and left on Afghanistan's plains,
And the women come out to cut up what remains,
Jest roll to your rifle and blow out your
brains An' go to your Gawd like a soldier.
Go, go, go like a soldier,
Go, go, go like a soldier,
Go, go, go like a soldier,
So-oldier _of_
the Queen!"

Britterna drevs ut ur Afghanistan med svansen mellan benen, men innan dess hade spritt död och förödelse runt sig med sin utsvältningspolitik. Både Oud och Punjabi hade under tre år fått rekordskördar, men den brittiska exportpolitiken ledde till minst 1.25 miljoner döda i de orterna. Detta brott, som dödat mellan dubbla och femdubbla mängden människor som den nazistiska förintelsen, förblir i dag okänd.

The Guardian tar ett exempel till, om hur de vita bosättarna i Kenya tryckte ned Mau Mau-upproret 1950:

"Efter att ha blivit utslängda från sin bästa mark och blivit berövade alla politiska rättigheter började Kikuyu-folket organisera sig - en del våldsamt - mot kolonialmakten. Britterna svarade med att spärra in upp till 320 000 av dem i koncentrationsläger. De flesta av återstoden - mer än en miljon - hölls i "omgärdade byar". Fångar frågades ut med hjälp av "avskärning av öron, borrandet av hål i trummhinnan, piskning till döden, hälla paraffin över fångarna som sedan antändes och bränna trumhinnorna med cigaretter". Brittiska soldater använde sig av "kastrationsinstrument i metall" för att kapa av testiklar och fingrar. "När jag skar av hans kulor", skröt en bosättare, "hade han inga öron och hans öga, det högra tror jag, hängde ut ur dess ögonhåla". Soldaterna blev tillsagda att de kunde skjuta vem de ville "så länge de var svarta"".

Mer än 100 000 Kenyaner mördades eller svalts ihjäl i fånglägren.

The Guardian listar fler exempel på brittiska koloniala brott som folkmordet i Tasmanien, kollektivbestraffningen i Malaya, bombningen av byar i Oman, det smutsiga kriget i norra Yemen och fördrivningen av befolkningen från Diego Garcia, långt i från de enda på listan. Och då ska vi minnas att det fanns fler kolonialmakter, Belgien lyckades ju t.ex ta kål på halva Kongos befolkning. Kolonialismen i sig var långt dödligare och brutalare än både Hitlers nazism och Stalins kommunism.

Så hur kommer det sig att vi nästan aldrig får läsa om dessa händelser? Att våra skolböcker aldrig nämner svälten i Bengalen. Att Levande Historia håller knäpptyst om kolonialismen. Att tidningarna blott i undantagsfall skriver om västliga brott. Tvärtom vill ju vissa framhålla att vi ska tala mindre om kolonialismen.

I större delen av världen har människor en helt annan syn på västlig politik. Vår tystnad om de egna brotten är en av orsakerna till detta. I Hiroshima-muséet kunde en sanning läsas på en skylt: "Vill du veta något om din egen nations historia, läs skollböckerna hos dina grannländer".

Själv skulle jag föredra att historian också fanns med i våra skolböcker.

Liberal censur - Om att tysta det fria ordet

Att de som idag kallar sig för "liberaler" är bland de största förbudsivrarna är inget nytt. Det är de som förespråkar mer övervakning. Hets mot invandrare. Statlig historieskrivning. Åsiktsförmynderi och McCarthyism. Stöd till apartheid och rastänkande.

En som symboliserar alla dessa dåliga delar är Dilsa Demirbag-Sten. Demirbag-Sten går nu till attack mot tidskriften Mana och vill dra in dess kultusrtöd. Orsak? Tidningen har vågat skriva kritiskt mot Israel.

Israels vänner har alltid varit censurivrare, det är inget nytt. Det går inte att försvara en apartheidregim. Då får man istället förbjuda kritiken. Och argumentationen för censuren blir direkt pinsam. Den antirasistiska och feministiska tidskriften anklagas för en "nedvärderande syn på kvinnor", för att ha en ”onyanserad politisk analys och debatt” och för att ha ett "rastänkande".

Egentligen handlar det ju bara om en sak. Dilsa och de andra förbudsliberalerna är sura över att Mana vågat kritisera Nyamko Sabuni, Sveriges folkpartistiske integrationsminister, för att bete sig just rasistiskt för att bättre passa in hos etablissemanget. Inte undra på att Demirbat-Sten är rasande! Precis samma sak skulle hon ju själv kunna anklagas för, att racka ned på de längre ned på stegen för att själv kunna nå högre upp.



Att Sabuni kritiseras är ganska självklart. Hon har förespråkat speciell tvångsgranskning av invandrarkvinnors kön i skolorna. Hon har lagt ned Centrum mot Rasism, istället för att bara byta ut styrelsen på den om hon ansett de agerat felaktigt. Hon vill försämra för arbetslösa, många av dem invandrare. Hon vill förbjuda muslimer under 15 år att bära sjal, men inga sådana förbud på huvudbonad, ideologi eller religion för någon annan grupp. Hon vill införa språktester för alla invandrare. Hon vill försvåra för invandrare att ta sina anhöriga till Sverige.

Att därför påstå att Mana skulle vara fast i "rastänkande" eller "nedvärdera kvinnor" blir ju bara ren galenskap. Som Mana själva skriver:

"Mana är också ett kollektiv av människor som till största del består av kvinnor, och kvinnor har också några av de viktigaste funktionerna i Manas organisation. Kollektivet består av svartskallar, och svartskallar har några av de viktigaste funktionerna i Manas organisation. Kollektivet består till hundra procent av feministiska och antirasistiska aktivister. Mana ger feministiska och antirasistiska aktivister ett livsnödvändigt utrymme för diskussion. Här kan vi styra över den debatt som gäller våra liv. Här kan ett feministiskt och antirasistiskt klimat frodas som spränger de gränser som satts upp i resten av det svenska – och det internationella – medielandskapet.

Att tala om Mana som kvinnoförnedrande är kvinnoförnedrande. Vi feministiska aktivister i Mana kräver rätten att äga berättelsen om vår tidning och om vår redaktion. Tala inte över våra huvuden. Tala med oss! Tala med alla de feministiska aktivister och forskare som regelbundet skriver i vår tidning – gratis! – för att Mana just är en feministisk fyrbåk."

En feministisk fyrbåk beskriver tidningen sig själv som och de har skäl för det. De har regelbundet publicerat texter om feministisk debatt och om kvinnorörelsen. Är det något man kan anklaga Demirbag-Sten eller Sabuni för? Nej, knappast. Nyamko Sabuni är fullständigt okunnig om vad feminsim överhuvudtaget är. Och Demirbag-Sten då? Nej, hon är mer känd för att läxa upp feminister. Och hoppa på muslimer.

Inte undra på att hon är populär hos "liberalerna". Och de andra i det svarta gänget.

Liberal glass?

Andra som bloggar om detta: Jinge, Ali Esbati, Svensson, Forum för Frihet