Håll de okända folkmorden okända - Levande Historia behövs!

Jag kom just på att jag själv inte skrivit något om historieuppropet mot Levande Historia. Det är ju så här:

Alla som skrivit under uppropet är självklart kommunister. Det måste man vara om man är skeptisk till Levande Historia. Även om man flytt från Sovjetunionen och röstat borgerligt. Hur ska man annars kunna binda dem till kampanjen mot kommunismen genom guilt-by-association?

Nej, vi ska vara tacksamma över att staten styr över hur historien ser ut. Hur skulle det annars bli? Ett märkligt virrvarr av teorier som ställs mot varandra, jämförs och bedöms efter de fakta som finns tillgängliga. En röd-grön röra alltså!

Sådant vill vi inte ha. Bättre med tydliga direktiv. Napoleon har inte funnits som Bonniers förkunnade i en tidig skrift. Kina var dumma då, men snälla nu som Lars Leijonborg sagt. Alla kommunister är dumma och alla som är dumma är kommunister. Alla snälla är anti-kommunister och alla som är anti-kommunister är snälla. Utom nazisterna. Och Pinochet. Och Mussolini. Och Franco. Och apartheids Sydafrika. Och alla de där andra ni vet. Men ni förstår vad jag menar.

Folkmordet på Armenierna - godkänt att vara okänt

Vi ska tacka staten för att den vill ta ansvaret att kritisera vissa folkmord i historien och låta oss leva med vissheten att de andra folkmorden varit godkända, ofta förespråkade och nu bör förbli okända. Hur skulle det annars kännas att gå i krig om våra folkmord inte längre skulle vara acceptabla?

Så tack, Levande Historia, för att ni inte bara håller historien vid liv utan även skriver om dem på ett levande, roligt sätt. Utan er skulle vi själva behöva tänka och ta ställning, en valfrihet som inte passar in i liberalismens idéer.

För övrigt vill jag föra in en rättelse till Claes Arvidsson i SvD. Han skriver:

"Raoul Wallenberg-monumentet på Nybroplan i Stockholm är en illustration av sambandet mellan nazism och kommunism."

Nej, det är det inte. Det är en illustration av några avföringsliknande laktritssniglar som torkat i solen och desperat kravlar sig mot vattnet. Det är en illustration över hur ful och pinsam konsten har blivit och något stockholmare och turister dagligen skakar på huvudet över och undrar när slaggprodukter ska skeppas bort för att bli bojstenar. Hånfulla människor säger att det är en illustration över Levande Historia, men det är naturligtvis tarvligt och elakt av dem.

(. .)

Lakritssniglar på väg mot vattnet

Tidningar om Levande Historia: DN, Aftonbladet, SvD, HD

Andra bloggar om Levande Historia: Roger Jönsson, Svensson, Jinge, Röda Raketer, Kvalitetsbloggen

De bortglömda folkmordens dag

Läser idag om att Levande Historia i år vill använda sig av temat "folkmord" för att åminnas befrielsen av Auschwitz, vars 63 årsminne vi åminnes den 27:e januari. Då myndigheten har statliga direktiv på vad som ska utpekas som folkmord tar den upp Sudan som exempel. Andra konflikter av betydligt värre slag ska glömmas bort, förträngas eller kanske ska folkmordet t.o.m applåderas.

Irak är en sådan konflikt.

I dagens The Guardian kan jag läsa om hur folkmordet i Irak fortsätter:

"Sjukvården är i kaos p.g.a en brist på instutionellt ramverk, bristfällig elektricitet, hälsovådligt vatteb och frekventa brott mot medicinsk neutralitet. Hälsoministeriet och lokala hälsoauktoriteter har inte kunnat möta dessa utmaningar medans FN-grupperingars aktiviteter och de från NGO:s är kraftigt begränsade."

Tidningen berättar om en ny rapport från MEDACT, en organisation för brittiska arbetare inom hälsovården:

"Rapporten, från organisationen MEDACT, berättar om hur avgifterna för hälsovården, borttagna av koallitionsstyrkorna i en våg av idealism, sedan dess har återinförts av hälsomyndigheten som inte kunnat betala de löner och köpra de mediciner som behövts. Värre, nu måste patienterna muta sig in till sjukhuset."

På Saddam Husseins tid, innan sanktionerna mot landet, hade Irak den bästa sjukvården i arabvärlden. Idag flyr utbildad personal utomlands i massor. Outbildad personal måste utföra procedurer utanför deras kompetens. Enligt genévekonventionen har ockupationsmakten en plikt att skydda all hälsoservice, oavsett om en irakisk regering skapats eller ej, men det har helt och hållet ignorerats. Sjukhus skyddades inte under kriget och har inte fått pengar för uppbyggnad.

I går kunde jag berätta om hur detta, inklusive de sänkta matransonerna, det orena vattnet, bristen på säkerhet och elektricitet, orsakade 9000 irakiska barns död i månaden. Ett folmord vida överstigande det i Sudan. Ändå är det Sudan som Levande Historia skriver om när de vill diskutera folmord. Om Irak inte ett ord.  I-n-t-e   e-t-t   o-r-d.

En orsak kan naturligtvis vara att de grupper som styr och ställer över myndigheten, bestämmer över värdiga och ovärdiga offer, själva var med och hejade på detta folkmord. Inledde det och underbyggde det.

Därför kommer de anställda på Levande Historia titta åt sidan medans deras lönepengar tickar in. Skulle de göra för mycket väsen skulle kanske deras bidrag dras in och innerst inne kanske de inte tycker att arabiska liv är särskilt mycket värda.

Därför föreslår jag en sak. Årets 27:e januari kallar vi för "De bortglömda folkmordens dag". Dagen då vi åminner de folkmord som glömts bort av Levande Historia. Av Dagens Nyheter. Av SVT, TV4, Expressen, Aftonbladet och resten av de större medierna.

Då ska vi minnas och sörja de bortglömda. Och be att det aldrig sker igen. Som det sker just nu.