Ny rapport säger mer än en miljon döda irakier

Ännu en rapport från Opinion Research Business (ORB) har släppts om de irakiska offren för det amerikanska kriget i Irak. Över en miljon irakier har dött som resultat av kriget. Var femte hushåll i Irak har förlorat minst en familjemedlem. I Baghdad var resultatet det dubbla, två femtedelar av familjerna hade förlorat en familjemedlem.

Siffran som ORB tidigare kommit fram till var 1.2 miljoner döda, vilket jag tidigare skrivit om, men efter att ha gjort kompletterande mätningar på landsbyggden har den reviderats ned till 1.03 miljoner, fortfarande en hissnande hög siffra. Då har ändå inte de två mest våldsamma provinserna, Kerbala och Anbar, räknats in vilket gör att siffran antagligen är betydligt högre.

Resultatet ligger i linje med tidigare undersökningar.



Samtidigt fortsätter en rättegång i Storbritannien där brittiska soldater anklagas för att ha stympat, torterat och dödat irakiska fångar som tillfångatogs 2004. Tidigare harde domare vid högsta domstolen förbjudit tidningar från att rapportera om rättegången, men det beslutet har nu upphävts.

Självmorden är också på väg upp bland amerikanska soldater. År 2007 rapporterades 2100 fall av självmord eller försök att skada sig själva, en sexdubbling sedan 2002 och 20% högre än 2006.

* * *

McClathy skriver om hur valet i Kenya riggades direkt i kontrollräkningscentret. Av de 22 valkommissionärerna var 17 helt nytillsatta och allierade till presidenten. Alla de nya saknade erfarenhet av att arrangera val:

"Den långtidstjänande ordföranden för Kenyas valkomussion spelade en aktiv roll i bedrägeriet enligt observatörer. När en rösträknare presenterade en lista som visade på 115% röstande i Maragua, ett fäste för Kibaki i det centrala höglandet, så ogiltigförklarades inte resultatet enligt vad lagen krävde, utan ordföranden reducerade siffran till 85% och rapporterade resultatet en timma senare.

Detta var mönstret som observatörerna rapporterade: Resultat utropades även när dokument saknades, var ofullständiga, saknade signaturer av officerare eller partirepsentanter, hade felaktiga tabeller, var kopierade eller förfalskade."

När distriktet Molo räknades blev den slutgiltiga siffran 50,145 röster för Kibaki, när ordföranden senare förkunnade resultatet sa han 75,261 röster. 25 000 röster adderades i efterhand.

Mer nyheter:

• FN:s högsta ombud för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, har gett stöd till påståendet att sionism är samma sak som rasism genom att ge stödja de Arabiska stadgarna om mänskliga rättigheter som bland annat "tar avstånd från alla former av rasism och sionism, vilka är ett brott mot de de mänskliga rättigheterna och ett hot mot fred och säkerhet".

P.S. Nu är min internetuppkoppling installerad så nu tar bloggandet fart igen.

Okända massakrer och västligt historieförnekande

Tidningen The Guardian skriver om hur väst döljer och tystar ned de brott mot mänskligheten som utförs. Hur kolonialismens förintelser förblir okända:

"I boken Late Victorian Holocausts, publicerad år 2001, berättar Mike Davis historien om den svält som dödade mellan 12 och 29 miljoner indier. Dessa människor blev, demonstrerar han, mördade av brittisk statspolitik."

1876, när El Niño spred förödelse bland bönderna vid Deccan-platån fanns ett överskott av risk och vete i Indien. Den brittiske Lord Lytton krävde dock att det skulle exporteras till England, mitt under svältens höjdpunkt. När bönderna började svälta blev tjänstemännen beordrade att "motarbeta hjälparbete på alla möjliga sätt". Ny lagstiftning från 1877 förbjöd "privata hjälpdonationer mot påföljden av fängelsestraff om de skulle inverka på marknadens vetepriser".


Samtidigt som bönder internerades i arbetsläger med högre dödlighen än Buchenwald startades en militär kampanj för att driva in skatter som skulle finansiera britternas krig i Afghanistan. Den kampanjen gjordes odödlig av Rudyard Kipling i hans dikt "Den unge brittiske soldaten" vars två sista verser lyder:

"If your officer's dead and the sergeants look white,
Remember it's ruin to run from a fight:
So take open order, lie down, and sit tight,
And wait for supports like a soldier.
Wait, wait, wait like a soldier . . .

When you're wounded and left on Afghanistan's plains,
And the women come out to cut up what remains,
Jest roll to your rifle and blow out your
brains An' go to your Gawd like a soldier.
Go, go, go like a soldier,
Go, go, go like a soldier,
Go, go, go like a soldier,
So-oldier _of_
the Queen!"

Britterna drevs ut ur Afghanistan med svansen mellan benen, men innan dess hade spritt död och förödelse runt sig med sin utsvältningspolitik. Både Oud och Punjabi hade under tre år fått rekordskördar, men den brittiska exportpolitiken ledde till minst 1.25 miljoner döda i de orterna. Detta brott, som dödat mellan dubbla och femdubbla mängden människor som den nazistiska förintelsen, förblir i dag okänd.

The Guardian tar ett exempel till, om hur de vita bosättarna i Kenya tryckte ned Mau Mau-upproret 1950:

"Efter att ha blivit utslängda från sin bästa mark och blivit berövade alla politiska rättigheter började Kikuyu-folket organisera sig - en del våldsamt - mot kolonialmakten. Britterna svarade med att spärra in upp till 320 000 av dem i koncentrationsläger. De flesta av återstoden - mer än en miljon - hölls i "omgärdade byar". Fångar frågades ut med hjälp av "avskärning av öron, borrandet av hål i trummhinnan, piskning till döden, hälla paraffin över fångarna som sedan antändes och bränna trumhinnorna med cigaretter". Brittiska soldater använde sig av "kastrationsinstrument i metall" för att kapa av testiklar och fingrar. "När jag skar av hans kulor", skröt en bosättare, "hade han inga öron och hans öga, det högra tror jag, hängde ut ur dess ögonhåla". Soldaterna blev tillsagda att de kunde skjuta vem de ville "så länge de var svarta"".

Mer än 100 000 Kenyaner mördades eller svalts ihjäl i fånglägren.

The Guardian listar fler exempel på brittiska koloniala brott som folkmordet i Tasmanien, kollektivbestraffningen i Malaya, bombningen av byar i Oman, det smutsiga kriget i norra Yemen och fördrivningen av befolkningen från Diego Garcia, långt i från de enda på listan. Och då ska vi minnas att det fanns fler kolonialmakter, Belgien lyckades ju t.ex ta kål på halva Kongos befolkning. Kolonialismen i sig var långt dödligare och brutalare än både Hitlers nazism och Stalins kommunism.

Så hur kommer det sig att vi nästan aldrig får läsa om dessa händelser? Att våra skolböcker aldrig nämner svälten i Bengalen. Att Levande Historia håller knäpptyst om kolonialismen. Att tidningarna blott i undantagsfall skriver om västliga brott. Tvärtom vill ju vissa framhålla att vi ska tala mindre om kolonialismen.

I större delen av världen har människor en helt annan syn på västlig politik. Vår tystnad om de egna brotten är en av orsakerna till detta. I Hiroshima-muséet kunde en sanning läsas på en skylt: "Vill du veta något om din egen nations historia, läs skollböckerna hos dina grannländer".

Själv skulle jag föredra att historian också fanns med i våra skolböcker.

The Economist om Kenya

En av de bättre artiklarna för att förstå den nuvarande konflikten i Kenya skrevs av The Economist i Juni. Den hittar ni här.

Kenya och fattigdomen

Kenyas regering har förbjudit all direktsänding av radio och tv-program, samtidigt som de sagt att det absolut inte är ett försök att "sätta munkavle på medierna och begränsa deras frihet". Samtidigt har polis gått till anfall med tårgas och vattenkanoner mot de demonstranter och upplopsmakare som gett sig ut på gatorna. Våldet har dock minskat, även om underströmmar finns kvar. Det finns i dagsläget ingen som helst orsak att dra paraleller till Darfur, Kongo eller Rwanda.

Kenyas chefsåklagare har förklarat att en oberoende undersökning måste göras gällande presidentens valfusk, likaså 22 av valkommissionärerna som tagit detta till högsta domstolen. Inga av partierna verkar dock vara intresserade.

Enligt internationella hjälparbetare har numera nästan 200 000 människor flytt sina hem och en halv miljon kan behöva hjälp denna månad. Många av dem lär dock säkert ha behövt hjälp redan innan valet. Stridigheterna verkar dock inte vara politiska, beväpnade gäng passar på att att stjäla och råna i det allmäna kaoset. Genom att försöka hänvisa till etniska konflikter får de en ursäkt att driva bort folk från deras hem för att sedan själva kunna plundra och ta över dem. Fattigdomen i Nairobis slumm är enorm och desperationen gör att våldet får en långt kraftigare utsträckning.

Senaste numret av Ordfront (1-2/2008) har en lång artikel om Kibera, Nairobis största slummområde, där en miljon människor lever under missär:

"Här finns ingen stadsplanering. Ingen infrastruktur överhuvudtaget. Eller offentlig service. Inga vattenledningar. Ej heller el, avlopp, sophämtning, sjukvårdsinrättningar eller fungerande vägar. Gatunätet har uppstått av slump, efter hand, mänskliga myrstigar i vindlingar krokar och snäva gränder.

Värst är nog det sanitära läget. En latrin betyder ett hål i marken, delat av 50 hushåll. Vanligaste toaletten är dock en plastpåse. Om natten slungas de efter användning som handgranater över taken. Landar ofta i och vid de bäckar där många tar sitt vatten.

Rent vatten säljs i 25-litersdunkar för upp till tio gånger mer än vad kranvattnet kostar i Nairobis finare områden."

Ordfront konstaterar:

"Att slummen är ett helvete är ingen falsk bild. Kibera är ett hål av fattigdom och elände, en människolivskvarn, som det är nästan omöjligt att ta sig upp ur för egen maskin. Och de flesta försök att ovanifrån uppgradera området slutar bara i en omflyttning av fattigdomen. Roten finns kvar, i underutvecklingen, orättvisorna och korruptionen."

Kibera är ett av områdena för det värsta våldet och fördrivningarna. Är det någon som är förvånad?

Guero fortsätter rapportera från plats, Camjam har också bilder från upploppen. DN och SvD skriver om hur viktig Kenya är som partner för USA (som jag skrivit om i tidigare), Expressen bryr sig mest om svenskar som inte är längre är där och Aftonbladet skriver en bra sammanfattning av situationen.

Mer nyheter:

• Igår skrev jag om hur en irakisk soldat sköt ihjäl två amerikanska soldater. Idag får jag reda på att det var för att de hade börjat slå och sparka på en gravid irakisk kvinna.
  
  
• FN försöker nu skapa ett nytt program som ska ge mat åt en miljon fördrivna irakier. Detta efter att den irakiska regeringen misslyckats kapitalt, halverat matransonerna och uteslutit fem miljoner människor från hjälp. Även de flyktingar som tagit sig till Syrien ska få del av denna hjälp.
  
  
• Röstmaskinerna för det amerikanska valet fungerar inte, ger felaktiga resultat och är omöjliga att kontrollera i efterhand.

Kenya är en ekonomisk konflikt, ej en etnisk

Bloggaren Guero, närvarande på plats i Kenya och skeptisk till den allmäna medierapporteringen, tipsar mig om en artikel i SvD. Så här säger SvD i sin analys, gjord av statsvetaren Anders Sjögren:

"Ekonomiska motsättningar spelar stor roll, eftersom anledningen till valfusket är att en ekonomisk elit vill slå vakt om sina privilegier. Även om det i dag tar sig etniska uttryck är det väldigt mycket en klassfråga."

Vidare konstaterar SvD att oppositionen vanns i 6 av landets 8 provinser, att valfusk misstänks i de övriga två (som jag skrivit om tidigare).



Även brittiska The Guardian konstaterar att det handlar om en ekonomisk konflikt och inte ett "stammkrig" som vita reportrar gärna gillar att kalla konflikter i Afrika (svarta har stammkrig, vita har etniska konflikter). The Guardian skriver:

"Men denna veckas våldsamheter har visat motsatsen; att vardagliga saker som socialpolitik, samhällsservice och infrastruktur påverkar, och att långt före Presdent Kibaki riggade valet så hade han misslyckats med att göra tillräckligt för att förbättra Kenya.

I 2005 drabbade masaierna vid Mau-stupet vid kanten av Rift Valleysamman med Kikuyu-nybyggarna gällande vatten. Floderna och bäckarna hade ebb och endast en enda gemensam vattenpump fanns som en säker källa till vatten för hela samhället. Myndigheterna skulle ha tagit hänsyn till denna miljöfråga, gällande torkan som orsakades av avskogningen i Rift Valley, och konstaterat det sociala behovet av fler borrhål. Istället avfärdade Kibakis ministrar skärmytslingarna som en "etnisk konflikt" och fortsatte att doppa sina fingrar i den offentliga plånboken."

Efter att ha konstaterat korruptionen hos den sittande presidenten, Mwai Kibaki, och hans regering fortsätter tidningen om oppositionsledaren Raila Odinga:

"Raila Odingas Langata-distrikt innefattar Kibera, den största slummen i Afrika med över en miljon människor som trängts samman i omöjligt små skjul vid kanten av öppna avlopp. Den innehåller faktiskt en tredjedel av hela Nairobis befolkning, men får endast del av 2% av stadens utgifter för vatten. Dess skolor och vägar får ännu futtigare andelar. I denna myllrande fattigdom och frustration är det lätt för en politisk ledare att skapa stöd för en politisk samling, enbart genom att lova gratis matt och dryck för en dag."

DN skriver också:

"Livet i Nairobis slum är inte lätt, och det är ett av de stora skälen till det utbredda och numera våldsamma missnöjet med president Kibaki. Trots en rekordhög ekonomisk tillväxt under hans regeringstid de senaste fem åren lever nästan hälften av kenyanerna på mindre än en dollar om dagen."

Som inte det vore nog med tramset om stammkrig finns det olika troll som fått för sig att Odinga, enbart för att han skulle vara muslim, skulle vilja införa någon sorts Sharia-lagar. Och han är inte ens muslim. Muslimska företrädare har kallat detta för rena smutskastningen som utförts med hjälp av förfalskade dokument. Ett dokument har funnits fritt tillgängligt och öppet, det har inte innehållit något om Sharia-lagar. Istället har det handlat om hur diskrimineringen av muslimer bör bekämpas.


Kristna grupper har däremot spridet ett annat, förfalskat dokument. Där har de skrivit in saker som att den kristne Odinga skulle vilja låta den muslimska minoriteten införa Sharia i hela landet. Kyrkan som spridit detta dokument, Evangelical Alliance of Kenya, har också ljugit om hans religion. De skriver att han är "presumtiv muslim" trots att han är en döpt kristen som regelbundet går till kyrkan.

Och vad skriver Expressen om det hela? Jo, där vill Mark Klamberg skicka ned fina svenska soldater för att röja upp bland de svarta afrikanerna. Kongo, Somalia och Darfur får vänta, det är Kenya vi ska jämföra med Rwanda:

"Jag anser att när hoten mot människor är av denna karaktär har Sverige och andra länder ett ansvar att ingripa även om det saknas FN-mandat. För det fall inget annat visar sig tillräckligt, handlar det i klartext om att skicka fredsbevarande eller fredsframtvingande trupper till landet."

Krig är alltid en rolig lösning för de som inte vill bry sig om grundläggande samhällsproblem som fattigdom och hunger.

---

Inslag från Inside Story från innan valet:

Kenya, valfusket och USA

Kenya har länge, vid sidan om den repressiva regimen i Etiopien, varit USA:s främsta allierade i Afrika. USA har haft tillgång till militärbaser både för flyg och marin. När det nya amerikanska kommandocentret Africom lanserades nyligen var den kenyanska hamstaden Mombasa ett av de första anläggningsplatserna för det amerikanska krigsfartyget USS Porter. Fartygen fick sitt namn från den amerikanske marinofficeren David Porter som hjälpte till att trycka ned de muslimska piraterna utanför algeriet. Nära 100 000 amerikanska turister väntades besöka landet år 2008. Den amerikanska presidentkandidaten Barack Obamas farmor bor fortfarande i landet.

Därför var det inte underligt att det amerikanska utrikesdepartementet inledningsvis stödde valresultatet som gav presidenten Mwai Kibaki makten, trots kritik från alla valobservatörer om omfattande valfusk. Enbart ett röstdistrikt hade 25 000 extra röster än vad man sagt på valdagen senare getts till Kibaki, ett annat distrikt röstade över 115 procent av väljarna och Kibakis egna distrikt röstade 140 000 av 70 000 invånare. Valresultatet gav också motsatt beskedd till över 50 opinionsundersökningar. När upploppen startade drog dock USA tillbaka sitt stöd.

USA:s president George Bush och Kenyas president Mwai Kibaki

På nätet huserade det redan innan valdagen flera rykten om hur USA hjälpt till att förfalska opinionsundersökningar för att ge mer stöd till Kibaki. Kenya är ett av de länder som USA vill bygga nya militärbaser i för Africom. Detta, inklusive landets stöd till Etiopien och internering av kenyanska muslimer i Guantanamo-basen, är djupt impopulär bland landets befolkning.

Så är då Raila Odinga, oppositionens ledare, ett hot mot USA? Nej, knappast. Odinga använder sig själv av amerikanska rådgivare, mest känd, eller snarare ökänd, är Dick Morris. Morris var tidigare aktiv i Bill Clintons presidentvalskampanj 1996, men tvingades avgå efter avslöjandet att han haft ett ettårigt förhållande med en prostituerad som tog 200 dollar i timmen. Förrutom en böjelse för fotfetishism lät Morris också den prostituerade Sherry Rowlands lyssna in på telefonsamtal med presidenten. Morris är också känd för sina skattesmiterier.

Så här arg blir Dick Morris när han inte får slicka på prostituerades fötter

Och även om Odinga har en marxistisk bakgrund, han har döpt sin sin efter Fidel Castro, så är detta länge sedan:

"Ni vet, under 60-talet, imperialismens dagar, när det fanns amerikaner i Vietnam, i Kambodja, var det väldigt trendriktigt att vara vänster!"

Odinga har också anklagats för att få stöd från USA. Vad de flesta inte vet är att Odinga också är en av Kenyas rikaste män. Pengarna har han gjort i oljeindustrin, framförallt via kontrakt med Saudiarabien när han fortfarande var Kenyas energiminister, men också med stöd från Libyen.

Kanske är USA:s stöd till Kibaki kanske så enkelt som att Kibaki företräder de stora kristna grupperna medans oppositionens kandidat Raila Odinga har stöd också i de muslimska områdena. I ett sandlådebråk anklagas Kibakis kandidater för att vara anställda av CIA, Odingas anklagas för att tillhöra Al Qaida. Kenya har en växande muslimsk befolkning särskilt i de ekonomiskt viktiga områdena som Mombasa och Nairobi. Israel har också haft en särskild relation till de kristna ledarna i Kenya.

Läs mer om Kenyas val i DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.

Uppdaterat 2007-01-04: Odinga är själv inte muslim, utan kristen. Däremot har han sina stora valdistrikt bland muslimerna och också goda kontakter med de muslimska arabländerna.