Irak är en sådan konflikt.
I dagens The Guardian kan jag läsa om hur folkmordet i Irak fortsätter:
"Sjukvården är i kaos p.g.a en brist på instutionellt ramverk, bristfällig elektricitet, hälsovådligt vatteb och frekventa brott mot medicinsk neutralitet. Hälsoministeriet och lokala hälsoauktoriteter har inte kunnat möta dessa utmaningar medans FN-grupperingars aktiviteter och de från NGO:s är kraftigt begränsade."
Tidningen berättar om en ny rapport från MEDACT, en organisation för brittiska arbetare inom hälsovården:
"Rapporten, från organisationen MEDACT, berättar om hur avgifterna för hälsovården, borttagna av koallitionsstyrkorna i en våg av idealism, sedan dess har återinförts av hälsomyndigheten som inte kunnat betala de löner och köpra de mediciner som behövts. Värre, nu måste patienterna muta sig in till sjukhuset."
På Saddam Husseins tid, innan sanktionerna mot landet, hade Irak den bästa sjukvården i arabvärlden. Idag flyr utbildad personal utomlands i massor. Outbildad personal måste utföra procedurer utanför deras kompetens. Enligt genévekonventionen har ockupationsmakten en plikt att skydda all hälsoservice, oavsett om en irakisk regering skapats eller ej, men det har helt och hållet ignorerats. Sjukhus skyddades inte under kriget och har inte fått pengar för uppbyggnad.
I går kunde jag berätta om hur detta, inklusive de sänkta matransonerna, det orena vattnet, bristen på säkerhet och elektricitet, orsakade 9000 irakiska barns död i månaden. Ett folmord vida överstigande det i Sudan. Ändå är det Sudan som Levande Historia skriver om när de vill diskutera folmord. Om Irak inte ett ord. I-n-t-e e-t-t o-r-d.
En orsak kan naturligtvis vara att de grupper som styr och ställer över myndigheten, bestämmer över värdiga och ovärdiga offer, själva var med och hejade på detta folkmord. Inledde det och underbyggde det.
Därför kommer de anställda på Levande Historia titta åt sidan medans deras lönepengar tickar in. Skulle de göra för mycket väsen skulle kanske deras bidrag dras in och innerst inne kanske de inte tycker att arabiska liv är särskilt mycket värda.
Därför föreslår jag en sak. Årets 27:e januari kallar vi för "De bortglömda folkmordens dag". Dagen då vi åminner de folkmord som glömts bort av Levande Historia. Av Dagens Nyheter. Av SVT, TV4, Expressen, Aftonbladet och resten av de större medierna.
Då ska vi minnas och sörja de bortglömda. Och be att det aldrig sker igen. Som det sker just nu.
