"Det började i våras med att nytt statistiskt material tvingade fram en nedskrivning av Kinas och Indiens bruttonationalprodukter med 40 procent med hänsyn till valutornas köpkraft. Av samma skäl vänder Världsbanken nu upp och ner på sin statistik över fattigdomens utbredning.
Tidigare hette det att antalet kineser som tvingas leva på mindre än en dollar om dagen pressats ner till 100 miljoner. Enligt de nya beräkningarna är de tre gånger så många, 300 miljoner. I Indien har den uppskattade mängden extremt fattiga fördubblats från 400 miljoner till 800 miljoner. "
Mikael Nyberg stannar dock inte där:
"För sina internationella jämförelser räknar banken om statistik från olika länder till dollar. Då är det vanskligt att använda växelkurserna. Valutasvängningar får stort genomslag, och måttet på vad man får för pengarna på den lokala marknaden kan bli missvisande. I USA kostar en Big Mac drygt tre dollar, men i Sverige räcker detta belopp, växlat till kronor, bara till två tredjedelar av en hamburgare. Räknat i Big Mac är alltså svenska inkomster mindre värda än de synes vara."
Det där är ett stort problem som vi tidigare sett gällande världsbankens definition av fattigdom. Som fattig räknas den som lever på under en dollar om dagen, ibland används två som mätvärde. Men siffran är inte inflationsskyddad. En dollar idag kan vara långt mindre värd en den var för fem år sedan och det är länge, länge sedan måttgränsen sattes. Siffran är också extremt trubbig, om en tillräckligt stor andel av befolkningen ökar sin medelinkomst från 0.99 cent till 1.01 räknas de inte som fattiga längre, men deras liv har knappt ändrats. Det är en av orsakerna till att de som vill framhärda hur fattigdomen minskar, som högerfolket på tidningen Arena, gärna använder denna metod.
Magnus Jiborn och Lars Truedsson är sådana personer. I Arena från år 2006 skriver de:
"Men tvärtemot vad de flesta tror så minskar antalet extremt fattiga i världen för varje år. Sedan 1980 har antalet människor som lever i extrem fattigdom minskat med 400 miljoner, motsvarande mer än halva Europas befolkning."
Nu berodde detta visserligen, som ovan nämnts, på en felräkning som de två inte kunde känna till. I själva verket hade ju fattigdomen ökat med 200 miljoner människor. Men de kunde ändå varit klart skeptiska till sin mätmetod. Detta är hur de vill definiera fattigdom:
"Enligt FN:s Human Development Report lever cirka 1,1 miljarder människor i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. "
Faktum är att om de istället utgått från två dollar hade de knappt fått någon minskning alls. Det var ju just inflationen som putade åtskilliga över just en dollar strecken, men inte var de märkbart mindre fattiga för det.
Andra, bättre, sätt finns att mäta fattigdom som t.ex livslängd, kaloriintag och barnadödlighet. Vid användning av dessa siffror skulle dock spridningen av fattigdomen se helt anorlunda ut. Vilket givetvis är förklaringen till att de inte används. Dock ska vi vara medvetna om att även om fattigdomen ökat i absoluta tal så har den minskat i andel. Vilket självklart är positivt.
Mats Wingborg skriver också i Arena:
"Den sammantagna bilden visar på en kraftig ekonomisk inbromsning. I över 80 länder i världen var BNP per capita högre 1990 än i dag. Den amerikanska studien visar dessutom att höjningen av välfärden avstannat eller avtagit. De stora ramstegen när det gäller medellivslängd, utbildning och barnadödlighet skedde 1960-1980 och inte de två senaste decennierna.
Ett undantag från trenden är Östasien och i synnerhet Kina. Där har både ekonomi och välfärd fortsatt att förbättras i snabb takt, vilket också lett till en imponerande minskning av antalet fattiga. Den ekonomiska tillväxten i Kina har på 15 år lyft 250 miljoner människor ur djup fattigdom."
Fast där blev det visst också fel. 200 miljoner människor mer var ju fattiga. Endast 50 miljoner hade lyfts från fattigdom samtidigt som resten av världen stagnerat. 50 miljoner är dock i absoluta tal en oerhörd siffra.
Vad säger den religiöse Timbro-liberalen Johan Norberg om detta då? Tja, i sin blogg låtsas han som om han inte ens har någon pejl på dessa uppdaterade siffror och tramsar fram med en gammal, ouppdaterad, rapport från 2002.
Och i SvD använder han också gamla siffror och tjoar glatt:
"Sedan 1980-talets början har den extrema fattigdomen minskat med en halv miljard människor, trots en explosiv befolkningsökning."
Vilket inte stämmer alls, i själva verket har den ökat i absoluta tal. Roligt nog tillägger han:
"I södra Afrika, som har förbigåtts av handel och investeringar, har fattigdomen däremot ökat. Som förre FN-chefen Kofi Annan har konstaterat: ”De
stora förlorarna är inte de som har utsatts för alltför mycket globalisering. Det är de som har lämnats utanför globaliseringen.”"
Och där gav han en feting smäll till folkpartiets Birgitta Ohlsson som nyligen på Expressen glatt utropade att "många afrikanska länder är på frammarsch. Demokratin går framåt och på många håll är tillväxten imponerande."
Nå, även Expressen tyckte väl Birgitta Ohlsson var lite opåläst. Så här skrev de dagen efter:
"Det tragiska bakslaget i Kenya är en påminnelse om hur djupa problemen alltjämt är i Afrika. Gång på gång håller Afrika-optimisterna fram lyckade exempel som sägs visa på kontinentens renässans – Uganda, Sydafrika, Kenya. Och gång på gång ser vi hur dessa succéer förvandlas till besvikelser."
Visst är det kul att vara positiv. Men det är roligare att gå efter fakta.
Mer nyheter:
- Enligt Pentagon öppnade amerikanska fartyg nästan eld mot iranska fartyg efter att iranska patrullbåtar ska ha hotat dem med att de skulle "explodera inom några minuter". Iran själva säger att det var en vanlig händelse då de amerikanska patrullbåtarna tillfrågades över vad de gjorde vid iranskt territorialvatten och och därefter fortsatte åt sitt håll. Likheter med då USA startade Vietnam-kriget efter att ha fejkat en attack vid Tonkin-bukten får inte dras.
- Majoriteten av de utländska stridanden i den irakiska motståndsrörelsen kommer från Libyen och Saudiarabien - både allierade till USA.
- Analytiker menar att om Kenya skulle bryta samman så skulle USA också förlora Somalia. Kenya var en av de tilltänkta platserna för AFRICOM, det militära centralkommando USA vill inrätta för att kunna intervenera i olika afrikanska länder. Valfusket i Kenya kan ha berott på att USA vill ha en ledare som kunnat garantera en plats för AFRICOM.
- De 60% av befolkningen i Pakistan som vill att någon form av sharialagar skulle spela större roll i landet är också extra intresserade av att demokrati införs. 70% av befolkningen tror att USA:s mål är att försvaga och splittra Islam. 80% av anser att USA:s närvaro är ett hot, medans endast 60% säger det om talibanerna. Som ett svar på detta funderar USA på att intervenera direkt i Pakistan.
- Amerikanska företag vill använda sig av afrikansk kanonmat i Irak.
24 kommentarer:
Du som är så intresserad av fakta kan ju alltid presentera statistik som påvisar ett samband mellan socialism (minskad handel, förstatliganden, nedmontering av privat äganderätt) och minskad fattigdom. Säg till när det blogginlägget är klart.
För övrigt får jag fram av artikeln att över 500 miljoner antagligen var fattiga med justerade siffror för 80- och 90-talen. Är det 300 miljoner idag så är ju minskningen ändå 200 miljoner, samtidigt som folkmängden ökat med ett antal hundra miljoner beroende på vilket år man räknar ifrån. Inte sant?
Du som är så intresserad av fakta borde väl ha siffror på det Fransisco? Förslagsvis bättre än dina extremt felaktiga kommentarer om Kenya. Tag gärna uttryckliga citat om du vill använda något till din fördel.
Av artikeln borde det också framgå att sättet att mäta är totalt vansinnigt och inte går att använda i praktiken. Det finns andra sätt att mäta som jag redovisar. Där får vi bättre indikationer på vilka praktiska förbättringar folk faktiskt fått. Och det har de fått.
Ursäkta, Kenya?
Någon sådan statistik har jag naturligtvis inte, eftersom den inte existerar. Trenderna är tydliga oavsett hur man mäter: mer ekonomisk liberalism ger minskad fattigdom och dessutom bättre resultat på en rad andra indikatorer. Huruvida själva talen kan eller bör justeras i någon riktning ändrar inte på det faktumet.
Man kan också undra vad det är för tokstollar som fått för sig att alla som inter är liberalhaverister skulle vara socialister. Eller att definitionen på socialism är minskad handel.
Eller att folk skulle bli socialister bara för att de påpekar att statistik är fel.
Japp, Kenya. Här.
Hoppsan, den kommentaren hade jag glömt bort. Kenya hamnar på 82a respektive 72a plats när herritages och världsbanken rankar den ekonomiska friheten, inga toppoäng och ungefär i snitt med vad länder söder om Sahara brukar få. I citatet från Ordfront nämns den offentliga servicen som ett viktigt problem, varvid man kan dra slutsatsen att de vill ha mer offentlig service. Eftersom du citerar dem antar jag att du vill samma sak, men du får du svara för själv. Frågan är om de hjälps av att pengar fördelas eller av att de får chansen att skapa egna pengar. Biståndet till Afrika uppgår till många tusen miljarder, men få eller inga resultat har uppnåtts. Sen kan man ju dra vilka slutsatser man vill från det.
Det finns enormt mycket med statistik som visar att den nyliberala dogman är en fullständigt misslyckande. Marknadsbolchevikerna kommer dock inte att vakna tills deras "stora" ikonen d.v.s. USA går under i en ekonomisk härdsmälta av sällan skådad storlek, vilket för övrigt ska inträffa i år. Om det har jag skrivit sedan 2006.
Du påstod i din kommentar att Kenya var "genomsocialiserat och företagarfientligt", samtidigt som The Economist såg det som en förebild. Kan du säga hur du drog dina slutsatser och hur de stärks av världsbanken?
I Ordfront nämns det som ett problem att det inte finns stadsplanering, infrastruktur, offentlig service, vattenledningar, el, avlopp, sophämtning, sjukvårdsinrättningar och fungerande vägar. Du surnade till över att folk överhuvudtaget skulle vilja ha någon form av offentlig service, än mindre av resten av punkterna. Det var pinsamt. Är du för att de i Nairobis slumm inte ska få ha någon offentlig service alls? Eller el och vatten?
Kommentaren ovan var menad till Francisco.
neo, vilken statistik då? Visa gärna.
Hampus, Kenya är uppenbarligen ett inte speciellt liberalt land, men allting är ju relativt. Jag har inte läst Economistartikeln men kan gärna göra det och se vad de har att säga. Jag erkänner tills vidare att "genomsocialiserat" var en oklar formulering, men med det säger jag heller inte att Kenya är liberalt. Tvärtom, vilket Världsbankens genomgång visar.
Min poäng var i övrigt att det inte är offentlig service som är lösningen på problemen eftersom den också måste finansieras. För att så ska kunna ske måste resurser skapas, och de skapas bäst i en liberal ekonomi. Alltså: först liberalisera och skapa möjligheter för rikedom, sen ta hand om de problem som finns. Det går inte att konsumera mer än man producerar.
Pekade åt rätt håll, nu håller ju landet på att slitas samman p.g.a att för lite satsats på de fattigaste delarna.
Och så långt var väl alla med. Det viktiga är dock två saker. Som The Guardian skrivit om så fick den tredjedel av Nairobis invånare som bodde i Kibera-slummen endast tillgång till 2% av stadens utgifter för vatten. Det handlar alltså mycket om en fördelning av offentlig service.
Din poäng är irrelevant om hela landet slits i stycken av fattigdom. Då kan kanske bistånd eller "offentlig service" vara enda sättet att hålla ihop landet, oavsett om det är mer ineffektivt.
Oavsett det kan vi båda konstatera en sak, du hade fel när du sa att Kenya var genomsocialiserat och företagarfientligt. Här har du en intressant artikel:
"So it is easy to be angry, as well as gloomy, about African leaders' continual betrayal of the democratic values they say they hold so dear. And all the more so in the case of Kenya, which has a strong tradition of holding elections, a vibrant political culture, a relatively free press and a sophisticated economy. Given all these advantages, as we wrote before the election, Kenya had an opportunity to “set an example” to Africa and hold free and fair elections."
Frågan är ju fortfarande: i förhållande till vad? Kolla Världsbanken och Heritage, http://www.doingbusiness.org/ExploreEconomies/?economyid=101 http://www.heritage.org/research/features/index/country.cfm?id=Kenya
Inte så imponerande, dock möjligen bättre än jämförbara länder i regionen, men det säger ju inte så mycket. Nu är det dessutom politisk oro det handlar om, och sådan oro drabbar ekonomin oavsett hur liberal den är.
Heritage är ju en åsiktssmedja med betalt för att säga rätt saker så de är ju ointressanta. Det är bara åsiktssiffror. Enligt världsbanken ligger Kenya 2:a på listan över låginkomstländer gällande hur lätt det är att göra affärer. De är femma på listan i SubSahara. Bland eliten alltså.
Det ger alltså inte något belägg för ditt påstående om att Kenya var genomsocialiserat och företagsfientligt.
Det är alltid bekvämt att bortse från argument för att man inte håller med om dem. Du kan ju berätta varför Heritage är irrelevant genom att använda det de skriver. Om det är så felaktigt borde du enkelt kunna motbevisa dem. Vad gäller Världsbanken tittar du på ETT mått, det finns uppenbarligen flera. Handel tex, 28 av 51 bland låginkomstländer, starta företag 25 av 51, registrera egendom 22 av 50. Viktiga faktorer i en analys av det ekonomiska läget. Och som sagt: att jämföra med andra länder söder om Sahara är att göra det väl enkelt för sig. Att ett land i den regionen är liberalt i förhållande till resten betyder absolut inte att det är liberalt generellt sett. Och framför allt: har den politiska oron ingen skuld alls? Korruption? Etniska motsättningar? Om du vill driva tesen att Kenyas fattigdom beror på att de har en liberal ekonomi så får du anstränga dig mer, men det kanske du inte gör?
Varför ska jag bry mig om några leksakssiffror som ett åsiktsinstitut tjoar ur sig? Sånt får de religiösa leka med själva.
Och naturligtvis kan jag inte jämföra med länder i helt andra situationer. Det blir ju bara korkat.
Återigen till ditt uttalande. Vad är det som gör att du kallar Kenya för företagarfientligt och genomsocialiserat? Är det de siffror du nu anberopar?
Och var har jag överhuvudtaget påstått att fattigdomen skulle bero på "liberalism"? Kan du hitta något sådant tillfälle? Det enda jag konstaterat är att "liberalier" är satans så slarviga på siffror när det gäller att räkna fattigdom. Att anberopa åsiktsinstitut gör det bara dummare.
Om du ska framföra en åsikt måste du ju basera den på någonting, annars är den meningslös. Om du anser att Heritage har fel så får du komma på bättre motargument än att de har en åsikt. Förklara varför det de skriver om det ekonomiska klimatet i Kenya inte stämmer.
Jag hänvisar till tidigare länkare angående varför Kenyas ekonomi inte är liberal. Hur man sen vill använda enskilda ord är ointressant.
Vidare handlade mitt första (andra) inlägg om att även tidigare siffror måste justeras efter köpkraft, men det svarade du inte på. Du påstodd att minskningen var 50 miljoner medan artikeln antyder 200 miljoner. Även om du anser att måttet som sådant är felaktigt så måste du konsekvent använda korrekta siffror, inte sant?
Nej, jag behöver inga argument när jag inte bryr mig om subjektiva siffror som tjoats fram av åsiktsinstitutet. Heritage har betalt för att säga vissa saker, de kommer aldrig föra fran något som skulle säga motsatsen. Deras ranking kan aldrig vara något att utgå från.
Ord är givetvis intressanta. Du kallade Kenya för genomsocialiserat. Menar du nu att det inte är det? Du kallade Kenya för företagsfientligt. Menar du nu att det inte är det?
Och gällande ditt sista stycke. Nämn exakt vilken del av texten det är du talar om, gärna inom citat-tecken. Som jag bad dig om i min kommentar från 08:55 i går.
Riktigt dålig ursäkt måste jag säga, men den får stå för dig. Alla som struntar i argument de inte håller med och inte ens anser sig behöva bemöta dem om saknar trovärdighet i mina ögon.
Jag menar att Kenya är antiliberalt, med stöd av Världsbanken och Heritage.
"'Den ekonomiska tillväxten i Kina har på 15 år lyft 250 miljoner människor ur djup fattigdom.'"
Fast där blev det visst också fel. 200 miljoner människor mer var ju fattiga. Endast 50 miljoner hade lyfts från fattigdom samtidigt som resten av världen stagnerat. "
i FT: "For China, the correction needs to be made back to the 1980s and 1990s, when instead of World Bank estimates of roughly 300m people below the dollar-a-day poverty line, the number was more likely more than 500m"
Alltså: om du ska göra en rättvis jämförelse så måste du använda rätt siffror. Du kan inte först välja icke-korrigerade och sen korrigerade. Om du vill fastställa förändringen måste du räkna från 500 miljoner fattiga till 300 miljonter = minskning med 200 miljoner.
Nej, det är inte en dålig ursäkt att strunta i åsiktsinstitut som fått betalt för att sätta ut siffror på rätt sätt. Liberalhaverister får gärna hålla på med sådant, precis som märkliga kommunister rabblar siffror från sina juche-institut.
Du har fortfarande inte gett minsta skäl för varför Kenya ska sägas vara företagsfientligt eller genomsocialiserat. Har du några sådana eller menar du att det var fel ord du valde? Att de inte stämmer?
Gällande siffrorna från Financial Times. Vi vet att siffrorna idag är falska och världsbanken har erkänt det. Gällande dåtidens siffror säger ju bara FT att man skulle kunna anta att de var fel på 80-talet. Det är bara ett antagande och inte ens ett som har granskats:
"The World Bank’s estimates based on summary data from the late 1980s probably overstated China’s PPP gross domestic product even then. Up to now, the bank has revised its estimate very little. In the meantime, China has repeatedly raised the prices of food, housing, healthcare and a range of other non-traded goods and services. These reforms should have lowered the PPP adjustment, but the bank left it basically unchanged."
Det nämns också att felet i räknemetoden har ökat för varje prisökning vilket gör att det knappast handlat om lika stort antal hela tiden. Visa mig gärna justerade världsbanksiffror för 80-90 så lovar jag att publicera dem.
Jag ger dig skäl, att du inte accepterar dem och vägrar att ens bemöta dem betyder inte att de är felaktiga.
Den andra undanflykten var också ganska söt. Världsbanken har säkert fel om då men inte om nu, eftersom det passar din tes.
När jag började läsa dina inlägg fick jag intrycket av att du var seriös, men efter den här "debatten" kan jag konstatera att så tyvärr inte var fallet.
Fransisco, jag har aldrig fått intrycket av att du varit seriös sedan du kastade dig in i debatten med påståendet att USA:s allierade Kenya var genomsocialiserat och företagsfientligt. Ingen seriös och påläst människa med en gnutta kunskap om Afrika hade kommit med sådana uttalanden. Och du har fortfarande inte redovisat vilken grund du använde för att komma fram till den. Och ej heller tagit avstånd från ordvalet, trots att det är uppenbart felaktigt.
Och ingen tar Heritage Foundations siffror på allvar eftersom de är skapta med ett specifikt ideologiskt mål som syfte. Världsbanken borde duga utmärkt att använda sig av för de som är seriösa.
Världsbanken har delvis rätt nu, efter att de korrigerat siffrorna. De har antagligen inte fullt rätt om de gamla siffrorna eftersom de inte korrigerat dem. Det finns dock inget givet fakta som säger att de skulle justeras ned med 200 miljoner, tvärtom är det ganska otroligt eftersom det har handlat om ett kumulativt fel. Då är inte sifforna vi bör dra ned med samma innan som efter den kumulativa effekten.
Överhuvudtaget, som jag också nämnt, är själva mätmetoden vansinnig i sin trubbighet. Det går inte att använda en metod som säger att en människa inte längre är fattig när den får en cent mer i lön och då går över en dollar i dagslön. Det är också vansinnigt att säga att en människa inte skulle vara fattig om den hade mer än en dollar i lön - i Sverige.
Därför går överhuvudtaget inte det sättet att mäta fattigdom att använda. Och tidningar som Arena bör heller inte göra det. Istället kan de använda andra faktorer som barnadödlighet, analfabetism, etc. Då kommer man också se att fattigdom minskat i andel. Men siffrorna är mer korrekta.
Jag ger dig skäl, att du inte accepterar dem och vägrar att ens bemöta dem betyder inte att de är felaktiga.
Fattigdom kan mätas relativt eller absolut, varav båda är intressanta är på olika sätt. Visst kan mätmetoderna diskuteras, men det var knappast det som var din poäng med inlägget från början.
Och som sagt, det görs framsteg även på andra områden, vilket kan "bevisas" tydligare, och kopplas till liberaliseringar osv.
Det var min poäng från början. Läs om:
"Andra, bättre, sätt finns att mäta fattigdom som t.ex livslängd, kaloriintag och barnadödlighet. Vid användning av dessa siffror skulle dock spridningen av fattigdomen se helt anorlunda ut. Vilket givetvis är förklaringen till att de inte används. Dock ska vi vara medvetna om att även om fattigdomen ökat i absoluta tal så har den minskat i andel. Vilket självklart är positivt."
Skicka en kommentar