Infartsväg till Quneitra, byggnaden till vänster är en kyrka
Redan 1967, då FN:s representant Nils-Göran Gussing besökte staden kunde han se israeliernas brutala framfart: "Nästan varje affär och varje hus hade utsatts för inbrott och plundrats". De 20 000 människor som bott i den lilla marknadsstaden och flytt undan kriget förvägrades rätten att återvända enligt vanligt israeliskt manér."Idag är staden oigenkännbar. Husen med deras tak ligger på marken likt gravstenar. Delar av spillrorna är täckta med färsk jord som rivits upp av bulldozer spår. Överallt finns fragment av möbler, efterlämnade köksredskap, hebreiska tidningar som daterats från första veckan i juni, här en söndersliten madrass, där fjädrarna från en gammal soffa. På några sektioner av en vägg som fortfarande står kunggörs det i hebreiska inskriptioner: "Det kommer en ny omgång"; "Vill ni ha Quneitra får ni det förstört.""
Staden hade systematiskt plundrats, allt som gick att stjäla hade stulits och sålts till israeliska företagare. Varje byggnad som lätt kunde raseras raserades. De större byggnaderna besköts med granater och kulsprutor. Dynamit hade placerats inne i husen för att spränga sönder stödpelare. FN konstaterade att den israeliska armén medvetet förstört hela staden i ett direkt brott mot Genéve-konventionen och dess kommission för mänskliga rättigheter fördömde Israel med 22 röster mot en.
Endast USA röstade mot.
Det var i September som jag besökte Quneitra, under torrperioden, så när ni ser bilderna ser allt brunt och torrt ut. Vid andra tider på året är gräset grönskande och vackra gröna träd kan ses. Israel ockuperar också Golan-höjderna, endast en liten bit ifrån, och dess vattentäkter. Därför kan bosättarna i Golan leva med swimmingpools och grönska där Syrien måste snåla på vattnet.
Det ger en spöklik känsla att vandra runt i Quneitra. Staden ligger öde, de flesta hus har reducerats till stenhögar. Några hus står kvar: Kyrkan, moskén, sjukhuset. Det senare är dock så bombarderat och attackerat att man kunde trott att kriget pågått inne i själva byggnaden. Pelarna har beskjutits med granater, kulhål täcker väggarna. Det tycks ha funnits ett särskilt israeliskt hat mot humanitära byggnad.
Det finns ett hus där man kan vila och inte förfriskningar. Där finns det också en kikare från vilken man kan spana på de av Israel ockuperade Golan-höjderna. Där kan man se hur stora turistbussar kommer för att spana på Syrien - fienden. På den israeliska sidan rör sig turisterna bland bosättarna. Luftkonditionering ökar på luftfuktigheten med hjälp av det stulna vattnet så turisterna inte ska behöva lida av torkan. På den syriska sidan är det torrt och dammigt.
Mer nyheter:
- USA backar nu om incidenten i Hormuz-sundet. Jag har tidigare skrivit tre stycken inlägg om det (här, här och här). Det har varit uppenbart från början att inga hot skett från Irans-sida, ändå har det tagit flera dagar för de svenska tidningarna att införa en rättelse. Bättre än aldrig antar jag, men ändå pinsamt.
2 kommentarer:
Jag fick hjärtklappning. Det är ju så himla likt södra Libanon där jag tillbringat många somrar när jag var riktigt liten och sen bodde jag där några år!
Avståndet (Det militära) gör att man glömmer hur nära det är, att det är ju samma landskap, samma område :(
Jo, det ser verkligen likadant ut och lika deprimerande att sitta och titta över ännu en israelisk bosättning.
Skicka en kommentar