Det finns dock en faktor som gör att vi kan anta att misshandelsfallen är betydligt färre i muslimska länder. I Sverige sker en stor del av fallen under alkoholpåverkan. När det blev lördagsöppet på systemet skedde en fördubbling av misshandelsfallen. I Islam är alkohol förbjudet, vilket säkert räddat mången muslimsk fru från att bli "spöad med dunder och med brak" som Corneliis Wreeswijk skrev i sången Personliga Persson.
Lisbeth Linderborg är dock inte intresserad av detta. "Jag förmedlar fakta och låter muslimska kvinnor komma till tals" skriver hon för att sedan berätta om två kvinnor i hennes lokalgrupp av gud-vet-vad som inte är muslimer, utan sekulariserade som hon verkar kunna lyssna på. Muslimer som inte blivit förtryckta "förvanskar sin bakgrund" och får inte uttala sig.
Och här har vi problemet. I Lindeborgs värld är alla muslimer suspekta. I DN skriver hon att:
"Deras infiltrationstaktik går så långt att de inte ens skyggar för äktenskap med en icke-muslim. Men under ytan är de fanatiska islamister vilka inte längre vill finna sig i den islamiska världens tillbakagång och nu vill göra sig till herrar över de landvinningar som västvärlden gjort under flera århundraden"
Om man har en sådan bild av muslimer, hur kan man då samtidigt påstå att man vill låta dem komma till tals? Faktum är ju att Linderborg uttryckligen skriver att hon inte vill behöva lyssna på muslimer, man använder sig ju av "den islamistiska vilseledande strategin och talar om sin vilja till dialog medan det långsiktiga målet är raserandet av de västliga demokratierna".
Läs gärna Jan Guillous dissekering av Lindeborgs tidigare DN artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar