Thailand, Dykning och Militärkupper

Under de senaste dagarna har jag gått en kurs i räddningsdykning. Där får man bl.a lära sig första hjälpen, hur man ska rädda någon under vattnet och vilka skador och olyckor som är vanligast. Gemensamt för alla kursmoment är de första stegen vid åsynen av en olycka: Stanna, Andas, Tänk. Utan att genomföra dessa moment är det lätt hänt att man handlar instinktivt, kanske kastar sig i vattnet utan egen syrgastank för att rädda en panikdrabbad dykare. I så fåll är det lätt hänt att det snart finns två panikdrabbade dykare och situationen har endast förvärrats.

En annat mer deprimmerande konstaterande är att det ofta är för sent att göra något. Situationen är redan allvarlig, även med egen hjälp är det ofta för sent att få upp en skadad dykare ur vattnet för att ge hjärt- och lungräddning. Därför är det alltid viktigast att man ser till sen egen säkerhet först. Om man själv är skadad är alla möjligheter till hjälp borta.

Ibland skulle jag vilja skicka hela bombhögern och Svenska Freds ledning till en sådan dykkurs. De gör precis alla fel som man under kursen får lära sig att undvika. De kastar sig ivrigt ut med önskan om interventioner, förstärkning av militär och bombningar utan att göra de första tre momenten: Stanna, Andas, Tänk.

Att ingripa med militär insats gör att man utsätter sig själv för fara. Det gör också att man inte langre kan utföra vanliga hjälpinsatser eftersom man alltid kommer att associeras med den sida för vilken man ingrepp. Se bara med vilket förakt FN betraktas i Irak. även i Afghanistan har hjälparbetet kraftigt försvårats av de stridsvilliga krigshetsarna. Istället för att rädda ett land ur krist har man endast placerat ytterligare en part i krisen med fara för sitt liv och på så vis ytterligare komplicerat alla räddningsinsatser.

En annan sak man lär sig under dykkursen är att små problem som ignoreras ofta blir större. Det kan vara en något trött dykare som fortsätter att simma mot en ström för att till slut bli för svag för att kunna hålla emot och flyter bort. Palestina-konflikten är ett typexempel där man ignorerade och bojkottade palestiniernas alla rättigheter tills Hamas vann valen.

* * *

Här i Thailand har man också haft en militär statskupp, men eftersom denna, i likhet med alla de otal som skett i Thailand genom åren, som vanligt varit västvänlig har utländsk press i stort ignorerat den. Militärkupper är ju som regel bra om de är västvänliga och jag har inte hört någon av de vanliga pseudoliberalerna uttala sig om bojkott mot Thailand.

Tidningarna i Thailand är ganska roliga. Bangkok Post skriver långa artiklar om hur bra det är med internet-censur för att "stoppa de sidor som förolämpar nationen". Andra artiklar beskriver hur bra militärkuppen var och att man är glad över att Europa förstått hur nödvandig den var. Thailands kung har också visat sig vara en slagkraftig konkurrent mot Sultanen av Brunei. Stilig och godmodig, oftast inramad i guld, är han en ständig följeslagare på restauranger och hotell. Han har också arbetat hårt för ett närmande mellan militär och folk genom att ge sin välsignelse till militärens alla kupper.

I Bangkok har 10 000-tals människor demonsterat mot militärkuppen. Bangkok Post förklarar dock att demonstranterna på intet sätt innebär att de är emot den nuvarande ledningen som kuppades in. Man har bara emot själva kuppen i sig, inte vad den ledde till. Det känns skönt att veta, men jag tror att någon måste informera demonstranterna själva om deras åsikter, ty de tycks inte dela dem.