Färden Västerut - Del 2 - Kung Markatta kultiverar sig

Kung Markatta kultiverar sig

Den Stilige Kung Markattas goda humör varade, naturligtvis inte, i tre till fyrahundra år. En dag föll han i depression under en bankett. De andra aporna undrade vad som var fel.

"Trots att jag är lycklig nu", svarade Kung Markatta, "är jag orolig för framtiden. En dag kommer vi att vara gamla och svaga och underjorden kontrolleras av Kungen av Helvetet. När vi dör kommer vi inte att fotsätta leva bland de välsignade, våra liv kommer att ha varit förgäves."

En Gibbon hoppade då upp och skränade: "Endast tre grupper lyder inte under Kungen av Helvetet. Dessa är: Buddhas, De Odödliga och De Visa. De reinkarnras inte, de föds och dör ej". "Var bor de?", frågade Kung Markatta. "I människornas värld, i uråldriga grottor i de magiska bergen." Apkungen var överlycklig. "I morgon ska jag lämna er och gå till bergen. Jag ska finna hemligheten till evig ungdom som för alltid ska hålla oss från Kungen av Helvetets klor!"

Dagen efter hjälptes alla aporna åt att bygga en flotte som de fyllde med vin, blommor och frukt. När den var färdig klättrade apkungen ombord. Han greppade en påle och stötte ut från land. Med vindarnas och vågornas kraft seglade han över oceanen till den Södra Kontinenten av Jambu.

Vid Jambus nordvästra strand plockade människor musslor, jagade gäss och fiskade. Vid åsynen av Den Stilige Kung Markatta flydde de alla, men apungen fångade den slöaste och stal hans kläder. Iklädd dessa lärde han sig människotal, hur han skulle gå och uppträda.

Han strövade genom provinser och prefekturer, men mötte ingen Odödlig. Alla han såg var fullt uppfyllda med sin framgång, de med åsnor ville ha hästar, premiärministrar ville bli kungar. Ingen tid för eget nöje eller tanke på när Kungen av Helvetet skulle komma efter dem. Bara tankar på arvet till barn och barnbarn.

* * *

I åtta år vandrade Kung Markatta genom kontinentens alla land. Vid dess slut var han övertygad om att alla Visa Män och Odödliga måste finnas på en annan kontinent, så han byggde en ny flotte och seglade över den Stora Västra Oceanen till den Västra Kontinenten av Boskapsgåva.

Högt upp i bergen vandrade han, genom skogarna, orädd för vargar och björnar, tills han till slut hörde en röst sjunga:

Tittandes på schackspel hugger jag det ruttna,
Fäller träden, ding, ding
Jag säljer vedträn för att köpa vin
De jag möter är Taoister och Odödliga
Sitter stilla och begrundar min sång

Kung Markatta var överlycklig: "Så här finns de odödliga!" Djupare inne i skogen fann han skogshuggaren, en man i en hatt gjord av skinnet från bambuträd, bälte av silke och kläder från vild-bomull.

Apkungen gick närmare och ropade: "Gamle odödlig, din lärjunge hälsar dig!" "Nej", svarad skogshuggaren, "Jag är ingen odödlig". "Vad betydde då din sång?", frågade Kung Markatta.

"Den", skrattade skogshuggaren, "har jag lärt mig av en Odödlig som bor i närheten. Han trodde den skulle lätta upp när livet är hårt. Han bor vid berget kallat Andens Torn Bergens Hjärta och i berget finner du Den Sjunkande Månens och De Tre Stjärnornas Grotta. I grottan bor den Odödlige kallad Patriarken Sabhuti".

Apkungen tackade för hjälpen och gav sig iväg mot berget.

Efter att ha kommit ut ur skogen kom apkungen till bergets rot. Det var ett magnifikt berg. 10 000 bambuträd växte längs det och 1000 cypress träd. En azurblå dimma hängde över den närliggande dalen och tranors skrin hördes över vindarna. Vid bergets fot fanns en dörr till en grottöppning och vid dörren fanns ett plakat som sa:

ANDENS TORN BERGENS HJÄRTA, DEN SJUNKANDE MÅNENS OCH DE TRE STJÄRNORNAS GROTTA

Kung Markatta tjoade glatt, men vågade inte knacka på dörren. Istället klättrade han upp i ett närliggande träd för att mumsa i sig några nötter.

Inom kort öppnades dörren. En pojke kom ut, kropp och ansikte remarkabla, sinne och utseende toma. Ett evigt barn, oberört av dammkorn. "Vem för ett sådant väsen?", ropade pojken.

"Odödlige barn", svarade apkungen och klättrade ned från trädet, "jag har vandrat länge för att bli lärjunge här. Jag skulle aldrig föra väsen." Pojken skrattade: "Följ med till vår mästare, det var han som sa att någon med kultiverings behov skulle finnas här."

Den Stilige Kung Markatta rättade till sina kläder och följde efter. I grottan fanns majestätiska paviljonger av jade och pärlor och längst inne satt Patriarken Subhuti på en avsats med trettiosex mindre odödliga runt sig.

Apkungen bugade djupt, dunkade huvudet i golvet för emfas och sa: "Mästare, jag har kommit från Berget av Blommor och Frukt, utanför den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp, för att visa min respekt och bli er lärjunge".

"Vad är ditt efternamn?", frågade Patriarken. "Jag är inte alls efter", sa apkungen surt. "Jag menade, vilket namn fick du av dina föräldrar?", sa Patriarken. "Jag har inga föräldrar, jag föddes från en magisk sten när vinden blåste på den." Patriarken dolde sin förtjusning och sa: "Med andra ord föddes du av både himmel och jord."

Patriark Subhuti log och sa: "Jag ska ge dig ett namn. Du ska heta Sun för 'Apa', vilket också antyder barn och man. Du kommer att tillhöra den tionde generationen av min sekt och får därför heta Wu efter 'Uppvaknad'. Ditt fulla namn blir Sun Wukong vilket betyder 'Apa Uppvaknad till Tomhet'."

"Fantastiskt, fantasiskt", sa den Stilige Kung Markatta, "Jag heter hädanefter Sun Wukong."

* * *

Så gick det till när Sun Wukong fick sitt namn och blev lärjunge hos Patriark Subhuti. Om du inte vet vad han fick lära sig får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman. Tidigare delar här: 1)