Färden Västerut - Del 3 - Den Upplyste Kung Markatta

Den Upplyste Kung Markatta

Efter att ha fått sitt nya namn jublade och hoppade den Stilige Kung Markatta innan han bugade sig för patriarken för att visa sin tacksamhet. Sun Wukong leddes sedan därifrån och varje dag därefter läste han språk, övervägde skrifter, debatterade Vägen och brände rökelse. Vid sin lediga tid sopade han golven, grävde grönsaksland och bar vatten. Så förflöt sju år innan Patriark Subhuti kallade alla Odödliga samman för att förklara världen.

Nu predikades vägen
Han visade hur de tre sanningarna var den samma
Vid förklarandet av ett ord hämtade han en tillbaks till sanningen
Och berättade om hur undvika födsel och förstå ens natur

Apa blev så förtjust att han drog sig i örat, vevade med händerna och stampade i golvet. "Varför hoppar du som en galning under lektionen?" frågade Patriarken. "Dina ord gjorde mig så glad att jag skuttade. Förlåt mig." "Om du förstår mina ord, vilken Väg är det du vill lära dig?" "Det beror på vad du lär ut. Har det bara en gnutta väg så ska er lärjunge lära sig det".

"Vad sägs om De Magiska konsternas Väg? Den inkluderar kallandet av odödliga, att hämta god lycka och spående med en sandbräda." "Blir man odödlig av den?" frågade Apa. "Nej, absolut inte" sa Patriarken. "Näpp, ska inte lära mig".

"Handlingens Väg då? Att handla och göra, dra ut det Negativa för att bygga det Positiva, spänna en båge, pilla sin navel för att låta humorn flöda, äta 'rött bly' och dricka kvinnors mjölk." "Ger det mig evigt liv?" frågade Apa. "Nej, det är som att fånga månens spegelbild i en hink vatten." sa Patriarken. "Näpp, ska inte lära mig."

När Patriarken hörde detta klev han ned från sin avsats och slog Apa i huvudet tre gånger. "Du vill varken lära dig det ena eller det andra, så vad vill du Apa?". Sedan gick han ut med händerna bakom ryggen och stängde dörren. Klassen var shockad och alla skyllde på Sun Wukong. "Din kaxiga apa, varför lyssnar du inte när mästaren vill lära ut?" Alla var arga på honom och fyllda av förakt, men Sun Wukong var leende och obesvärad, ty han hade förstått Patriarkens gåta. När patriarken slog honom tre gånger menade han den tredje vakten. Och när han gick ut med händerna bakom ryggen och stängde dörren menade han att Apkungen skulle gå in bakdörren och lära sig Vägen i hemlighet.

Den överlycklige Sun Wukong väntade otåligt på nattens inträde. Vid skymningen lade han sig ned bland de andra, men låtsades endast sova. Vid den tredje vakten reste han sig upp och smög ut. Månen lyste klart och fåglarna sov i sina bon. Patriarkens dörr var öppen och Sun Wukong gick in dit Patriarken sov i sin säng.

Inom kort vaknade Patriarken och Sun Wukong sa: "Mästare, er lärljunge har kommit för att lära. Patriarken var förtjust över att Sun Wukong förstått hans budskap. "Du är förutbestämd", sa han, "så jag är glad över att berätta om den Mirakulösa Vägen till Odödlighet". Sun Wukon knäböjde vid sängen, dunkade pannan i golvet och lyssnade uppmärksamt.

Patriarken sa:

"Sanna besvärjelser, ger hemligheter och kraft,
Måste aldrig berättas, gömmas i kroppen
De gör en ren med glittrande utstrålning,
Och man kan plantera den gyllene lotusen i eld
Grip de Fem Elemeten och vänd dem upp och ner
Om om du lyckas, bli en Buddha eller en Odödlig"

Patriarken förklarade Vägens rot och Apkungen memorerade besvärjelserna. Vid gryningens inträde bugade han inför Patriarken och gick ut. Tillbaka hos de andra lärljungarna ropade han: "Det är gryning, det är gryning. Stig upp!"

I tre år studerade Kung Markatta hos Patriarken varje natt tills Patriarken på nytt satt bland sina studenter. Han berättade om berömda ordspråk och diskuterade fenomen tils han plötsligt frågade Sun Wukong: "Vilken väg har du lärt dig sen du kom hit?" "Jag är hyfsat konversant med Dharma och min Källa blir starkare" svarade Apkungen. "Känner du då till de tre katastroferna?" "De tre katastroferna?"

Patriarken svarade: "Detta är inte den vanliga Vägen. Den tar själva Skapelsen av Himmel och Jord och när elixiret gjorts kan ej andar och djävlar tolerera det. Trots att du förblir ung kommer Himlen om 500 år slå dig med en blixt. Du måste vara klartänkt nog att gömma dig för den. Efter ytterligare 500 år kommer Himlen bränna dig med eld, innifrån från fotsulorna till huvudets topp. Och efter 500 år till kommer en vind, ej från norr, söder, öst eller väst, en 'monster vind' som skakar dina inälvor, peneterar dina nio öppningar sliter ditt fläsk och ben i stycken. Du måste lära dig undvika de tre katastroferna."

Sun Wukongs hår stod på ända, han slog huvudet i golvet: "Mästare, visa medlidande och lär mig undvika dessa." "Du är inte lik andra" sa Patriarken, "men nåväl. Vill du lära dig de trettiosex himmelska omvandlingarna eller de sjuttiotvå jordiska?" "Så många som möjligt, de sjuttiotvå jordiska." Och Patriarken viskade i Sun Wukongs öra och vem vet vilka besvärjelser han fick lära? Sådan var Sun Wukong att han lärde sig besvärjelserna på platsen. Han tränade och praktiserade tills han mästrat dem alla.

"Låt mig se dig flyga", sa Patriarken en dag. "Mina resultat är perfekta" sa Sun Wukong och med en serie saltomortaler hoppade han 15 meter upp i luften. Han vandrade över molnen i nära en kilometer innan han landade bredvid Patriarken. "Mästare, jag flög och svepte över molnen".

Patriarken skrattade: "Det där var inte att flyga bland molnen, det var att klättra på dem. Att se Norra Havet på morgonen och Cangwu på kvällen är att flyga. När du besökt de Fyra Haven samma dag är du en molnsvepare". "Inga halvmesyrer" sa Sun Wukong, "Mästare, lär mig moln-svepning. Och patriarken lärde hur Sun Wukong kunde ta avstamp, recitera en besvärjelse och med en volt färdas tusen mil.

Den natten tränade Sun Wukong att röra sin ande och bemästrade moln-voltning. Efter det var han fri från alla begränsningar, njöt av livet som Odödlig och färdades dit han ville.

* * *

Så gick det till när Kung Markatta fick lära sig att undvika de Tre Katastroferna. Om du inte vet vad som hände när han återvände till Berget av Blommor och Frukt får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman. Tidigare delar här: 1, 2)

Färden Västerut - Del 2 - Kung Markatta kultiverar sig

Kung Markatta kultiverar sig

Den Stilige Kung Markattas goda humör varade, naturligtvis inte, i tre till fyrahundra år. En dag föll han i depression under en bankett. De andra aporna undrade vad som var fel.

"Trots att jag är lycklig nu", svarade Kung Markatta, "är jag orolig för framtiden. En dag kommer vi att vara gamla och svaga och underjorden kontrolleras av Kungen av Helvetet. När vi dör kommer vi inte att fotsätta leva bland de välsignade, våra liv kommer att ha varit förgäves."

En Gibbon hoppade då upp och skränade: "Endast tre grupper lyder inte under Kungen av Helvetet. Dessa är: Buddhas, De Odödliga och De Visa. De reinkarnras inte, de föds och dör ej". "Var bor de?", frågade Kung Markatta. "I människornas värld, i uråldriga grottor i de magiska bergen." Apkungen var överlycklig. "I morgon ska jag lämna er och gå till bergen. Jag ska finna hemligheten till evig ungdom som för alltid ska hålla oss från Kungen av Helvetets klor!"

Dagen efter hjälptes alla aporna åt att bygga en flotte som de fyllde med vin, blommor och frukt. När den var färdig klättrade apkungen ombord. Han greppade en påle och stötte ut från land. Med vindarnas och vågornas kraft seglade han över oceanen till den Södra Kontinenten av Jambu.

Vid Jambus nordvästra strand plockade människor musslor, jagade gäss och fiskade. Vid åsynen av Den Stilige Kung Markatta flydde de alla, men apungen fångade den slöaste och stal hans kläder. Iklädd dessa lärde han sig människotal, hur han skulle gå och uppträda.

Han strövade genom provinser och prefekturer, men mötte ingen Odödlig. Alla han såg var fullt uppfyllda med sin framgång, de med åsnor ville ha hästar, premiärministrar ville bli kungar. Ingen tid för eget nöje eller tanke på när Kungen av Helvetet skulle komma efter dem. Bara tankar på arvet till barn och barnbarn.

* * *

I åtta år vandrade Kung Markatta genom kontinentens alla land. Vid dess slut var han övertygad om att alla Visa Män och Odödliga måste finnas på en annan kontinent, så han byggde en ny flotte och seglade över den Stora Västra Oceanen till den Västra Kontinenten av Boskapsgåva.

Högt upp i bergen vandrade han, genom skogarna, orädd för vargar och björnar, tills han till slut hörde en röst sjunga:

Tittandes på schackspel hugger jag det ruttna,
Fäller träden, ding, ding
Jag säljer vedträn för att köpa vin
De jag möter är Taoister och Odödliga
Sitter stilla och begrundar min sång

Kung Markatta var överlycklig: "Så här finns de odödliga!" Djupare inne i skogen fann han skogshuggaren, en man i en hatt gjord av skinnet från bambuträd, bälte av silke och kläder från vild-bomull.

Apkungen gick närmare och ropade: "Gamle odödlig, din lärjunge hälsar dig!" "Nej", svarad skogshuggaren, "Jag är ingen odödlig". "Vad betydde då din sång?", frågade Kung Markatta.

"Den", skrattade skogshuggaren, "har jag lärt mig av en Odödlig som bor i närheten. Han trodde den skulle lätta upp när livet är hårt. Han bor vid berget kallat Andens Torn Bergens Hjärta och i berget finner du Den Sjunkande Månens och De Tre Stjärnornas Grotta. I grottan bor den Odödlige kallad Patriarken Sabhuti".

Apkungen tackade för hjälpen och gav sig iväg mot berget.

Efter att ha kommit ut ur skogen kom apkungen till bergets rot. Det var ett magnifikt berg. 10 000 bambuträd växte längs det och 1000 cypress träd. En azurblå dimma hängde över den närliggande dalen och tranors skrin hördes över vindarna. Vid bergets fot fanns en dörr till en grottöppning och vid dörren fanns ett plakat som sa:

ANDENS TORN BERGENS HJÄRTA, DEN SJUNKANDE MÅNENS OCH DE TRE STJÄRNORNAS GROTTA

Kung Markatta tjoade glatt, men vågade inte knacka på dörren. Istället klättrade han upp i ett närliggande träd för att mumsa i sig några nötter.

Inom kort öppnades dörren. En pojke kom ut, kropp och ansikte remarkabla, sinne och utseende toma. Ett evigt barn, oberört av dammkorn. "Vem för ett sådant väsen?", ropade pojken.

"Odödlige barn", svarade apkungen och klättrade ned från trädet, "jag har vandrat länge för att bli lärjunge här. Jag skulle aldrig föra väsen." Pojken skrattade: "Följ med till vår mästare, det var han som sa att någon med kultiverings behov skulle finnas här."

Den Stilige Kung Markatta rättade till sina kläder och följde efter. I grottan fanns majestätiska paviljonger av jade och pärlor och längst inne satt Patriarken Subhuti på en avsats med trettiosex mindre odödliga runt sig.

Apkungen bugade djupt, dunkade huvudet i golvet för emfas och sa: "Mästare, jag har kommit från Berget av Blommor och Frukt, utanför den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp, för att visa min respekt och bli er lärjunge".

"Vad är ditt efternamn?", frågade Patriarken. "Jag är inte alls efter", sa apkungen surt. "Jag menade, vilket namn fick du av dina föräldrar?", sa Patriarken. "Jag har inga föräldrar, jag föddes från en magisk sten när vinden blåste på den." Patriarken dolde sin förtjusning och sa: "Med andra ord föddes du av både himmel och jord."

Patriark Subhuti log och sa: "Jag ska ge dig ett namn. Du ska heta Sun för 'Apa', vilket också antyder barn och man. Du kommer att tillhöra den tionde generationen av min sekt och får därför heta Wu efter 'Uppvaknad'. Ditt fulla namn blir Sun Wukong vilket betyder 'Apa Uppvaknad till Tomhet'."

"Fantastiskt, fantasiskt", sa den Stilige Kung Markatta, "Jag heter hädanefter Sun Wukong."

* * *

Så gick det till när Sun Wukong fick sitt namn och blev lärjunge hos Patriark Subhuti. Om du inte vet vad han fick lära sig får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman. Tidigare delar här: 1)

Färden Västerut - Del 1 - Den Stilige Kung Markattas Födelse

Den Stilige Kung Markattas Födelse

En gång i tiden, 131 400 år efter universums början, skapades människan. Detta skedde när himlen fortfarande var ljus och jorden fortfarande färsk och det positiva blandades med det negativa. Världen var uppdelad i fyra kontinenter: Den Östra av Överlägsen Kropp, den Västra av Boskaps-gåva, den Södra av Jambu och den Norra av Kuru.

Vid den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp, bortom dess sjöar, ligger landet Aolai, näst intill en ocean och i mitten av denna ocean ligger en ö kallad Berget av Blommor och Frukt. Vid dess röda klippor sjunger fenixfåglarna i par, ensamma enhörningar ligger vid dess skrevor och i grottorna bor drakar - när de så vill. Det bor magiska rävar i skogarna, blommor av jade och märkliga plantor vissnar aldrig. Mangoträden bär alltid frukt. Ön är den pelare där alla floder möts, jordens rot, oförändrad genom eoner.

Vid denna ö fanns en gång en sten. Den var 365 händer hög och 24 fötter bred. Inga träd växte kring stenen, blott magiska mossor och orkidéer. Sedan skapelsen hade den fått sanningen från himlen, skönheten från jorden, essänsen av solen och månens underbarhet och hade nu magiska krafter. En dag lade stenen ett ägg.

När vinden blåste på ägget omvandlades det till en stenapa. Från apans ögon sken ett sådant ljus att det överaskade Jade Kejsaren, långt borta i Nordstjärnans palats. Jade Kejsaren beordrade två officerare att rapportera dess ursprung:

"En stenapa har fötts vid Berget av Blommor och Frukt vid landet Aolai vid den Östra Kontinenten av Överlägsen Kropp. När han rörde sina ögon lyste de upp Nordstjärnans palats, men nu när han börjat äta dör ljuset sakta ut."

Jade Kejsaren nickade och förkunnade med vishet och medkänsla: "Varelser där nedan föds i essänsen av himmel och jord; det finns inget märkligt med honom."

* * *

Stenapan sprang och hoppade. Den drack från bäckarna, åt från blommor och träd. Den blev vän med vargarna, kamrat med tigrarna, bekant med hjortarna och familj med de andra aporna. På morgonen jagade han och hans apsläkt trollsländor, kastade sten, vävde stråhattar, åt flugor och putsade sina pälsar. Efter att ha lekt badade de i floden.

En dag sa en av aporna, för liksom fåglar kan sjunga kunde aporna tala: "Varifrån kommer vattnet i floden?"

Med ett tjut sprang alla aporna, apbarnen, deras bröder och systrar, upp längs floden. Snart hade de kommit till ett stort vattenfall. En av aporna föreslog: "Den som är listig nog att klättra genom vattenfallet och komma ut helskinnad ska bli vår kung!" Alla aporna höll med, men ingen vågade försöka. När förslaget ropats ut tre gånger svarade stenapan i högröst: "Jag ska gå, jag ska gå." Modiga apa!

Idag ska han göra sitt namn
Imorgon ska hans öde triumfera
Han är förutbestämd att leva här
Som en Kung ska han inträda i de odödligas palats

Och med ett mäktigt hopp kastade sig stenapan in i vattenfallet. Där fann han en bro av järn och på andra sidan ett hus. Blommor växte vid dess lena bänkar, pärlor hängde i nicher. Söta stolar och sängar fanns i dess rum och utanför växte bambuträd. På en stentavla stod att läsa: BERGET AV FRUKT OCH BLOMMORS LYCKLIGA LAND, VATTENDRAPERIETS HIMMELSKA GROTTA.

Stenapan var utom sig av lycka och sprang tillbaka. En efter en vågade sig de andra aporna in genom vattenfallet. När de såg huset skrek de av glädje. De hoppade i sängarna, ryckte åt sig tallrikar och slogs om stolarna. Stenapan satte sig högsätet och sa: "Mina herrar. Ni lovade att den som var listig nog att ta sig in hit och ut igen skulle bli er kung. Nå, jag har gjort detta och också givit er ett hem där ni kan leva och sova i fred. Varför är jag ännu inte er kung?"

De andra aporna vågade inte annat än att be om förlåtelse, de bugade och förklarade att stenapan var deras "Kung för Tusen År". Stenapan tog sig sedan en tron, strök sten från sitt namn och förklarade att han nu ville kallas "Stilige Kung Markatta". Han delade upp sina apor i härskare och undersåtar, meniga och officerare. På morgonen strövade de runt Berget av Blommor och Frukt och på kvällen drog de sig tillbaka till Vattengrottan.

* * *

Så gick det till när Den Stilige Kung Markatta blev Kung vid Berget av Blommor och Frukt. Om du inte vet vad han gjorde när han blivit Kung får du läsa om det i en senare bloggpost.

(översättning och förkortning av Wú Chéng'ēns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman)