2007-12-23

Otroligt märkvärdig musik

Vad jag kanske inte sagt tidigare är att jag samlar på otroligt märklig musik. Det är jag givetvis inte ensam om. Bäst på sådant är givetvis Klubb Sunkit. En annan person som samlar på liknande musik är Anna-Lena Lodenius som specialiserat sig på julmusik. Valda låtar från hennes samling spelas alltid vid Sunkits julavslutning. Nyligen har jag konstaterat att Youtube är en underbar källa för några av de underligaste låtarna som gjorts. Lått mig ge några exempel:

Tiny Tims version av "Do ya think I'm Sexy?"

Tiny Tim var en märklig person. Mest känd är han för sin version av låten "Tiptoe through the tulips". Tiny Tim "behärskade" både falsettröst och barryton och i låten "I got you babe" sjöng han duett med sig själv. Beatles skickade ut honom speciellt till alla fans på sitt julalbum där han gjorde en version av "Nowhere man". Efter sitt andra äktenskap levde Tiny Tim på en diet av råa potatisar, öl och tomatsås och gick upp i vikt till över 110 kilo. Tiny Tim var också en stark förespråkare av vuxenblöjor.


"Fish Heads" av Barnes & Barnes, deras mest kända låt

Barnes & Barnes var två barndomsvänner som brukade göra små märkliga kortfilmer på super 8-kamera. De slog igenom på TV i Dr. Demento Show. Dr. Demento var annan känd samlare på konstig musik. Tillsammans gjorde de över 10 skivor och blev år 2005 invalda i Comedy Music Hall of Fame.


Florence Foster Jenkins framför Bell Song av Lakmé

Florence Foster Jenkins var en överklasskvinna som för ett tag levde som pianolärare. När hennes far dog gav hennes arv henne möjlighet att ta upp den sångkarriär som hennes föräldrar och förre man avrått henne från. Detta var tur för oss eftersom Florence helt saknar både rytm och ton. Mest känd är hon för sin hiskeliga version av "Nattens drottning" från operan Trollflöjten. Florence blev en kult personlighet, vilket inte förtogs av att hon, när hon efter en taxi olycka fann sig kunna sjönga "ett högre F än innan", valde att inte stämma taxibolaget utan skickade dit en låda cigarrer istället. Hennes främsta framträdande var när hon fyllde Carnegie Hall vid 76 års ålder, biljetterna sålde ut veckor i förväg. Publiken gav henne stående ovationer och kastade upp blommor på scen. En svensk motsvarighet är Anna-Lisa Ingemansson.

Det får räcka för denna gång. Jag ska vid senare tillfälle återkomma om fler band.

1 kommentar:

Pastey sa...

Ahh...Barnes & Barnes Fish Heads väcker fina minnen :D