Om kidnappningen av tomtens kvarlevor

Så här i juletid kan det väl vara passande att berätta om hur tomtens döda skelett stals från turkiet av italienarna.

Under medeltiden och långt senare var handeln med kvarlevor stark och levande. Reliker från Jesus, jungfru Maria och ett otal helgon såldes överallt längs med pilgrimsrutterna. Det var fingerleder, tänder hår, blod och träbitar från korset. 1600:tals protestanten John Calvin påståd en gång om att man förde alla reliker till samma ställe "så skulle det visa sig att varje apostel hade fyra kroppar och varje helgon två eller tre".

När korstågsriddarna ville inta Palestina hade de med sig ett gyllene kors i vilket ett fragment de påstod vara Jesus riktiga kors fanns inbäddat. Detta användes paraderades i varje stort slag tills det tillfångatogs av den kurdisk-arabiske hjälten Saladin, som paraderade det upp-och-ned längs med Jerusalems gator. Sedan dess har ingen talat mycket om det korset.

Saladin erövrar korset från korstågsriddarna

Handeln med reliker sågs alltid som skamlig. Relikerna kunde ju åstadkomma mirakel och hade en stark påverkan på städers ekonomi. Hur kunde man motivera försäljningen av något mirakelbringande? Det skulle ju endast kunna göras om reliken tappat sin kraft, vilket dock gjorde den värdelös.

Istället stals reliker eller så iscensattes fejkade stölder där tjuvarna läts komma undan med relikerna mot att betalning skedde i hemlighet. En av de som fick sina kvarlevor stulna av reliktjuvar var Sankt Nicholas, en av förebilderna till Santa Claus eller vår moderna Jultomte (om vi bortser från andra förebilder som t.ex Oden).

Sankt Nicholas (270 - 343) var skyddshelgon till alla sjömän, vilket gjorde honom till ett eftertraktansvärt byte. Många sjömän och handelsfartyg lade iland vid den turkiska staden Myra, där han tidigare varit biskop och nu låg begravd, enbart för att få hans välsignelse. Sankt Nicholas var en kristen fundamentalist som glatt lät rasera en drös "hedniska" tempel och också ska ha örfilat upp den kristna prästen Arius vars predikningar om Jesus han inte kunde tåla.

Avbildning av Sankt Nicholas från Boyana Kyrkan i Bulgarien

Annars var han mest känd för att hjälp falskt anklagade, ofta hindra avrättningar och ingripa till stöd för resanden och sjömän. Valet av den 6:e december som högtid för att hedra honom sägs vara ett försök av kyrkan att lägga beslag på den romerska högtiden för Diana, jaktens gudinna.

När Myra år 1087 invaderades av den turkiska stammen seljukerna passade sjömän från den italienska staden Bari på att stjälva Sankt Nicholas reliker från de protesterande munkarna i klostret som byggts till hans ära. Redan då rapporters det att myrra, vanligtvis den torkade saven från ett träd som växer i Somalia och Etipoien, hade börjat flöda från hans benrester. Därefter sägs att benen sedan svettades ut en klar vätska kallad manna, tillräckligt mycket för att fylla en flaska, varje år. Mannan är hemskt mirakulös och en ny flaska fylls fortfarande varje år vid den 6:e december. Elaka cyniker påstår dock att det endast är kondenserad fukt.

Förrutom skyddshelgon för sjömännen var Saint Nicholas också skyddshelgon för pantlånarna och de prostituerade vilket kan sätta en helt annan touch på julavslutningen.