Nelson Mandela fortfarande terrorist för USA

Likt det palestinska Hamas räknas Sydafrikas ANC fortfarande som en terroristorganisation av USA. ANC:s ledare, däribland inräknat Nelson Mandela, behöver fortfarande ett särskilt tillstånd för att släppas in i landet.

Nu ska det dock bli ändring, 18 år efter att Mandela släppts ur sydafrikans fängelse har USA insett hur pinsamt det var att de så länge hjälpte till med apartheidstatens försök att förtrycka alla svarta med raslagar och segregering. Liksom man idag hjälper den israeliska apartheidstaten med samma sak.

Den amerikanska hållningen till apartheid har länge varit klar

För några dagar sedan skrev jag om hur den kristne pastorn John Hagee skänkt pengar till Israel specifikt som stöd för landets ockupation av Jerusalem och Västbanken. John Hagee menar att Israel gör Guds arbete i ett "krig mellan det goda och det onda". Alla palestinier räknas uppenbarligen till de onda. I sin bok Jerusalem Countdown är han ännu tydligare och säger att det handlar om ett religiöst krig mot Islam.

Detta har uppenbarligen glatt amerikanska judiska organisationer som tycks trivas med religionskrig, i alla fall om det är Islam som attackeras. I ett brev till New York Times utropar sju tidigare ordföranden för Conference of Presidents of Major American Jewish Organizations sin tacksamhet till Hagee för hans stöd för Israel mot "de onda" i religionskriget mot Islam.

Hagee själv är i Israel, i en bosättning vid den ockuperade västbanken, där han lett mer än 100 kristna i en vild dans med cowboyhattar. "Israel tillhör Israels folk och endast Israels folk" sa bosättningens ledare till de jublande kristna fundamentalisterna. Den amerikanske presidentkandidaten John McCain har särskilt tackat de kristna fanatikerna för deras stöd.

Andra bloggar om Israel: Claes Krantz, Rawia Morra, Roya och Matilda, Forum för Frihet, Jinge och Anna Wester

Federley fixar fest

Fredrick Federley var nöjd. Han hade ätit middag med Israels ambassadör, Eviatar Manor. Middagen var trevlig och Manor hade ju roliga historier att berätta om hur han 1967 spottade världssamhället i ansiktet då han hjälpte till att ockupera Jerusalem och Västbanken. Sådana historier imponerar på Federley, som själv dock förnumstigt kunde kontra med att han minsann bidragit med nära 30 dollar under den senaste förstörelsen av Libanon. "Pengar luktar inte", tänker Federley i efterhand, "till skillnad från Manor som borde duscha lite oftare".

"Sverige är det mest israelfientliga landet i Europa", hade Manor fräst. "Den platsen delar Sverige med Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Norge, Danmark och resten av europas länder. Det är skamligt!". Manor var upprörd och Federley kunde inte annat än hålla med. Nog var det märkligt hur många palestinavänner som fanns, särskilt som de inte fanns några palestinier eller i alla fall inte skulle finnas när Israel var klara med dem.


Jobbigast blev när Manor höll med Jerusalem Post om att en bojkott mot svenska varor borde inledas. Federley hade satt sitt koschervin från de ockuperade Golan-höjderna i halsen. "Blir det inte väldigt svårt att handla mat då?", hade han frågat tveksamt. "Inte alls", hade ambassadören svarat, "Vi gör som med FN-resolutionerna och struntar i beslutet bara!!".

Annars hade middagen gått bra. Federley hade fått i uppgift att ordna en stor PR-fest åt Israel. Den skulle han anordna med Katrin Schulman och Dominicka Peczinsky. Federley gillade Katrin Schulman. En gång sa hon att hon trivdes med småblåsta människor, något som stämde för Federley också. Tänka att de kunde fungera så bra ihop!

Federley hade redan planerat ut var festen skulle hållas - på Spy Bar. Katrin Schulman hade tidigare anmält dörrvakterna där för misshandel, men åtalet hade lagts ner. "Jag sa bara att de var som kackerlackor i en flaska", sa Shulman med tårar i ögonen, "som drogade kackerlackor i en flaska. Sedan la jag till att tusen personer som de inte kom i närheten av mitt värde. Och då bar de ut mig". Schulman snöt sig i en av sina nyinköpta kachoonäsdukar och Federley dunkade henne medkännande i ryggen. Spy Bar var alltså platsen. Baren skulle ockuperas och de som ägt den skulle få lära sig att det att man inte kan behandla folk hur som helst, det finns gränser. Israeliska gränser vill säga, och nu skulle de flyttas fram lagom till 60-års minnet av den första framflyttningen.


Federley hade redan ringt en av sina vänner i Sverigedemokraterna, Ted Ekeroth, som en gång startade upp hemsidan FIDIM, "För Israel och Demokrati i Mellanöstern". Demokrati enligt sverigedemokratisk modell alltså. Redan då hade Federley inte kunnat låta bli att fnissa över formuleringen. Nu skulle de hjälpa till med ockupationen och övertagandet av Spy Bar. Federley gungade lyckligt på fötterna och tänkte hur trevligt det var att ha några riktiga råskinn på sin sida.

Planenen var enkel: Ägaren till Spy Bar skulle förvisas och de anställda skulle skjutas eller kastas ut. "Så får de lära sig hur kollektivskuld fungerar", sa Katrin triumferande och Federley tillade, "Lite liberal ödmjukhet är vad de behöver lära sig!". Dominicka tittade med skimrande ögon på bilderna av ett av de tatuerade skinnheads de lejt. "Vår egen lilla kärleksarmé", sa hon ömt och kysste fotografiet. De hade alla blivit tveksamma när de sett det det lilla hakkorset som var tatuerat på vänstra sidan halsen på skinnheadet, men Dominicka hade avfärdat det hela: "Kunde de första sionisterna sammarbeta med nazisterna ska det väl vara ok för oss också".

Efter Israel-festen skulle Spy Bar omvandlas till salladsbar. "En annan salladsbar", suckade Katrin. "Nej, det här är inte En Annan Salladsbar", förklarade Federley, "utan en annan salladsbar". "Men nu sa du ju att det var en annan salladsbar?". Katrin rynkade på ögonbrynen. "Ja, en annan, men inte en... äh, strunta i det". Federley fick ont i huvudet. Det fick han alltid av sallad. Eller var det av bokföring? Allt var så knepigt, men som tur var var konkurser enkla.


Den här gången skulle det inte behövas en konkurs dock, Dominicka hade allt planerat. "Vi tar in gästarbetare och stänger in dem i källaren", sa hon leende, "Protesterar de för mycket stänger vi av strömmen för dem". "Bäst att kontrollera dem efter bombbälten", sa Federley som visste hur de där utlänningarna var. Eller var det muslimer? Sak samma, bäst att vara försiktig. "Jag gillar inte bruna människor", mumlade Katrin surt. "Jag vet", sa Federley triumferande, "därför har jag borrat ett litet hål in i källaren. Där kan vi slänga in kinapuffar på dem så att de vill fly och lämna källaren till oss". "Fast vi har ju stängt in dem?". Katrin såg frågande ut. "Detaljer, detaljer." Federley ilsknade till, varför skulle folk alltid ifrågasätta honom? Han visste ju att han hade rätt och då var det väl bara för alla andra att hålla med.

Dominicka stod framför spegeln och övade på att säga könsord. Själv skulle hon ta hand om underhållningen på PR-festen. Förhoppningsvis skulle Carolina Gynning acceptera en inbjudan och fick de bara med Linda Rosing kunde de återuppliva Dominickas gamla favorit "Tutti Frutti". Dominicka själv paxade för att vara Miss Blåbär och hade letat upp en bra blus som snabbt gick att öppna för att visa behagen. Det skulle väl kunna locka dit Carl Bildt! Ulf Ekman från Livets Ord hade lovat att komma och tala i tungor senare fram på kvällen och Alexander Bard skulle ta emot piskrapp för 100 kronor styck, allt som skulle gå till de 2000 nya lägenheterna som just skulle börja byggas på ockuperad mark.


Inbjudningslistan fanns kvar dock. Sverigedemokraterna var ju självskrivna som det mest israelvänliga partiet, näst efter Svenskt Folkeparti. Dessutom arbetades det hårt i bakgrunden på att få loss Helge Fossmo från fängelset. Där fanns en fin israelvän som visat egenskaper på den beundrandsvärda hänsynslöshet som så uppskattades bland Israels vänner. Siewert Öholm skulle i egenskap av mossad-agent smyga runt och attackera folk med frågot han krävde svar direkt på. Och kanske kunde man få med Per Ahlmark? Vid 12-slaget kunde han höja champagneglaset och torrt utropa ett "Lycka till" till det sionistiska projektet.

Hela familjen Bonners skulle naturligtvis komma och ha med sig några tama chefredaktörer. Dessa skulle dock inte få vara med på festen, en särskild lokal fanns där de under 8 timmar skulle få lyssna på "Hava Nagila" och se på hollywoodfilmer med ondsinta muslimer. Dominicka hade lovat att göra plats i rummet åt SvD:s ledarredaktion. Lisa Abramowicz hade dock lämnat återbud. Som företrädare för Svensk Israel-Information och Judiska Församlingen samtidigt hade hon nyligen sett en muslim och drabbats av en ångestattack. "Massakrera självmordsbombaren", hade hon skrikit och försökt strypa honom med den pro-israeliska palestinasjal som hon köpt på postorder. Nu vårdades hon av läkare som 16 timmar om dygnet läste Leon Uris "Exodus" för henne.

Det skulle bli en fantastisk fest. Och om det skulle komma några otäcka anarkister och störa hade Federley redan tänkt på det. Från den israeliska armén hade han fått låna några missilramper och riktat in dem mot slumpvist valda mål bland drägget på söder och bilbomber hade placerats ut hos ledarna för olika palestinavänliga organisationer. Visserligen skulle inte de som försökte störa festen skadas, men någon skulle väl bli arg. Och vad mer kunde man önska?

Tidigare inlägg om Federley här.


Andra bloggar: Paolo Pisoffi och Esbati om Federley, Rawia Morra om hur Egyptien subventionerar Israel med olja

Hatisk centerpartist vill samla rasister till fest

Den övertygade sionisten och folkmordsentusiasten Fredrick Federley är i farten igen. Tidigare, när Israel år 2006 bedrev sin folkmordskampanj mot Libanon, skickade Federley pengar till den israeliska armén för att den skulle kunna fortsätta sitt brottsliga förfarande med att bombardera civila med splitterbomber. Hans kollegor i centerpartiet var då chockade över Federleys ohöljda rasism. Bassem Nasr skrev i ett svar:

"Bidraget är något av det mest osmakliga och omdömeslösa inslaget i svensk politik i dag och kommer att förfölja oss länge. Centerpartister jag har pratat med uttrycker starkt missnöje, men även partiet måste tydligt och officiellt ta avstånd från våldet mot civilbefolkningarna och stå upp för våra värderingar, precis som vårt syskonparti i Finland. Fredrick Federleys eget förbund, Cuf, lade först ut artikeln på hemsidan men den togs snabbt bort igen, den finns inte ens kvar i arkivet. Det är lätt att avlägsna en artikel på hemsidan. Än svårare är det att återvinna trovärdigheten nästa gång vi säger att vi kämpar för de mänskliga rättigheterna."

Federley skulle skänkt pengar till soldaterna

Konkursmakaren Federley fick dock självklart stöd av islamofobiskt israelvänliga organisationer som FIDIM och Israeler.com som försöker sprida hat mot alla muslimer, ockupationsapologetiska grupper som Samfundet Sverige-Israel och massakerälskande, historieförfalskande islamofober som Dibbuk.

Federleys har därefter fortsatt sin kamp mot de mänskliga rättigheterna och för en apartheidstat i Israel. Året därefter blev han imponerad av den kristna falangiströrelsen i Libanon vars skapelse inspirerades av den nazistiska ungdomsörelsen. Falangisterna begick bl.a, med Israels stöd, mord på flera tusen civila palestinier, kvinnor och barn, i flyktinglägret Sabra-Shatila. Inte undra på att Federley blev fascinerad, särskilt som SLA (falangisterna) var så kända för sitt användande av tortyr. Sånt glädjer en "liberal" som Federley som säkert ljublade när han såg bilderna från Abu Ghraib.

Federley vill att denne mans mark stjäls i hopp om att han ska uppta väpnad kamp och då kunna kallas terrorist

Senare nästa år attackerade han Per Granstedt för att denne i SvD konstaterat att det var fel att föra en apartheidpolitik, vare sig det är i Israel eller i Sydafrika.

I början på detta år gladde sig Federley åt att israelerna stängde av strömmen för palestinierna, bl.a genom att förvägra oljeleveranser. Detta ledde till flera dödsfall på de palestinska sjukhusen när livsuppehållande apparatur slutade att fungera och elen i operationssalarna försvann. Sånt glädjer Federley, eftersom det då inte behöver slösas bomber på de döda.

Nu har Federley konfererat med den israeliska ambassadören, ni vet, han som ersatte den galne vandalen som i ett försök att immitera Djinghis Khan gick bärsärk på en utställning. Den nya ambassadören tycks ännu inte hunnit träffa presumtiva mördare och kristna fundamentalister som de i Knutby, men Federley är väl nära nog.

Federleys åsiktsfränder

Mötet ledde till att den tidigare knarkaren Federley ska medverka i att försöka samla ihop sveriges rasister för att de ska kunna medverka i en 60-års fest för ett judiskt Israel där palestinier ska få vara andra klassens medborgare. Federley själv förklarade det genom att håna de som är för mänskliga rättigheter för palestinier, alla palestinier är terrorister menade han:

"- I Sverige tycker vi synd om den som tar på sig ett bombbälte."

Det är de här vi ska tycka synd om enligt Federley

Kvinnors rättigheter garanteras av den irakiska konstitutionen

Lena Aag skriver, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, skriver på SvD:s brännpunkt om Irak. Mycket hon skriver om kvinnors situation i Irak stämmer och är skrämmande:

"Idag är kvinnors rörelsefrihet starkt begränsad i stora delar av Irak. Flickor kan inte gå i skolan på grund av våld och hot om våld. Det har blivit svårt för kvinnor att ägna sig åt politiskt arbete och att på olika sätt delta i utformandet av samhället."

Det Aag skriver är sant. I Basra och resten av Irak har kvinnor attackerats för sina klädedräkter och i andra delar av landet har kvinnor attackerats enbart för sina yrkesval. Ändå var det en sak som Aag sa som fick mig att haja till och undra över hur påläst hon egentligen var:

"Med USA:s hjälp togs en ny konstitution fram för Irak. När konstitutionen förhandlades mellan politiska och religiösa ledare såldes kvinnornas rättigheter ut genom att sharialagar skrevs in. Så fråntogs kvinnor rättigheter de haft sedan 1950-talet. Detta skedde utan att USA och internationella samfundet protesterade."

Problemet är att detta uttalande inte stämmer. I den nya konstitutionen (som visserligen olagligen införts under ockupation) sägs uttryckligen att alla Irakier är lika inför lagen, "utan diskriminering beroende på kön". Sharialagar omnämns inte alls. Vid ett tillfälle sägs att ingen lag kan passera som motsäger "de etablerade bestämmelserna från Islam", men samtidigt sägs också att ingen lag som "motsäger demokratins principer" eller "motsäger de rättigheter och grundläggande friheter som stipuleras i konstitutionen" får stiftas. Dessa nämns bl.a i detta stycke:

"Irakier är lika inför lagen utan diskriminering baserad på kön, ras, etnicitet, ursprung, färg, religion, konfession, tro eller åsikt, eller ekonomisk och social status."

Så exakt vilka rättigheter är det Lena Aag menar har tagits bort i och med konstitutionen? Konstitutionen är annars tydlig:

"Medborgarna, män och kvinnor, har rätten att delta i det offentliga livet och avnjuta politiska rättigheter, inkluderat rätten att rösta, välja och nominera. [...] Arbete är en rätt för alla irakier för att garantera dem ett drägligt liv."

Och går vi vidare till familjelivet kan vi läsa:

"Barnen har rätt över sina föräldrar gällande uppväxt, omhändertagande och utbildning. Föräldrarna har rätt över barnen gällande respekt och omhändertagande, särskilt i tider av nöd, handikapp eller gammal ålder. Ekonomisk exploatering av barn ska bli totalt förbjuden. Staten ska ta nödvändiga åtgärder för att skydda dem. Alla former av våld eller utnyttjande infom familjen, skolan eller samhället ska förbjudas. Staten garanterar individen och familjen -- särskilt kvinnor och barn -- social och hälsomässig säkerhet och de nödvändiga kraven för att leva ett fritt och värdigt liv."

Var i dessa stycken finns de fråntaganden av rättigheter som Aag talar om?

Alla religioners rättigheter garanteras. Yttrandefrihet garanteras. Mötesfrihet garanteras. Föreningsfrihet garanteras. Rörelsefrihet garanteras. Det har t.o.m lagts in en strävan efter att minst en fjärdedel av parlamentarikerna ska utgöras av kvinnor. En större andel än USA lyckats åstadkomma.

Är Aag emot detta? Hon bör läsa konstitutionen själv.

Faktum är ju att det våld, det förtryck och den utsatthet irakiska kvinnor känner av går direkt emot den irakiska konstitutionen och landets lagar. Det är miliser och gangsterband som attackerar kvinnor och vill driva igenom sin egen vilja. Det är fundamentalistiska och hänsynslösa grupperingar som kunnat komma fram i det laglösa Irak som skapats av ockupationen. En del av grupperingarna styrs av grupper inom regeringen, en del av grupperingar utifrån.


Vad Aag är rädd för är att Islam överhuvudtaget nämns i konstitutionen. Det finns nämligen inget i konstitutionen självt som tagit bort kvinnors rättigheter. Enbart en rädsla för att omnämnandet av Islam skulle kunna användas som en gummiparagraf i framtiden som inskränker kvinnornas rättigheter.

Och det finns en viss rätt i oron. Redan i december 2003 röstade det USA-tillsatta parlamentet i hemlighet för att upplösa Iraks äktenskapslagstiftning och hänvisa den till Sharia-domstolar istället. Hela landets kvinnoorganisationer protesterade, de fick stöd av flera inom det muslimska prästerskapet, och lagen genomfördes inte. Sharia gäller fortfarande inte inom äktenskapslagstiftningen i Irak, vad Aag än fått för sig. Även Iraks högste religiöse ledare, Stor-Ayatollah Al Sistan har uttryckligt sagt att han inte vill ha ett teokratiskt system i Irak.

Farhågor finns dock fortfarande för att en liknande lag ska genomföras i framtiden och de bör självklart tas på allvar. Det är dock en annan sak än att kvinnors rättigheter redan nu tagits bort.

Foreign Affairs gjorde för två år sedan en genomgång av den nya konstitutionen och dess roll för kvinnor. Där listades de olika Sharia-traditionerna och hur stor spännvidd som egentligen råder kring dem. En modern tolkning, menar Foreign Affairs, skulle knappast vara i motsatsförhållande till kvinnors rättigheter. Ett exempel togs från Marocko:

"Marocko, till exempel, reviderade nyligen dess civilståndslag (moudawana), men påstod sig göra så enligt Islamisk grund. Reformerna var ett resolutat av tiontals års av påtryckningar från progressiva Marockanska utomparlamentariska grupper (NGO:s) som tryckte på för att höja giftasåldern från 15 till 18, förbjuda polygami, likställa rätten till skilsmässa och ge kvinnor rättigheter till vådnad av barn."

År 2003 genomfördes den nya lagstiftningen, helt motiverad med referenser till Koranen. Aag bör komma ihåg detta nästa gång hon försöker skrämma kvinnor med spöket Sharia.


En sak hon skriver har hon dock självklart rätt i:

"Säkerhet för kvinnor skapas inte enbart med militära medel utan genom att kvinnors rättigheter stärks och genom att kvinnors deltagande i politik och samhällsliv görs möjligt. Sverige och andra berörda parter har ett ansvar att se till att resolutionen genomsyrar de freds- och återuppbyggnadsinsatser som görs i Irak."

Visserligen görs knappt några återuppbyggnadsinsatser i Irak, säkerhetsläget är så länge ockupationen kvarstår allt för osäkert för detta, men principen gäller. I alla länder har det visat sig att stärkandet av kvinnornas ställning också ger ekonomiska effekter på samhället runt dem. Det stora problemet idag är bristen på utbildning. Nära 70% av de irakiska barnen kan inte gå till skolan p.g.a säkerhetsläget. Som Foreign Affairs uttrycker det: "Utbildade kvinnor blir oundvikligen advoktater för sina egna rättigheter".

Ett stop på ockupationen så att säkerheten åter tillåter skolgång tycks då vara bästa sättet att stärka kvinnornas ställning.

Våldtäkter i den amerikanska armén

Oddsen är nu större för en amerikansk kvinlig soldat i Irak att hon blir våldtagen eller sexuellt attackerad av en av sina egna stridskamrater än att hon blir dödad eller skadad av en irakier. År 2006 anmäldes 2947 sexuella attacker mot kvinnliga amerikanska soldater, 73% fler än år 2004. Inte ens 10 % av dessa anmälningar gick vidare till domstol, långt färre än i vanliga civila fall.

Även bland de amerikanska fristående miliserna och legosoldaterna är våldtäkter vanliga. The Nation skriver om överfallet på en kvinlig legosoldat:

"Den gryningen, täckt i blod och exkrement, blödande från sitt anus, fann hon en USA-soldat som hon inte kände liggandes naken i sängen bredvid henne: hans pistol låg på golvet bredvid sängen, hon kunde inte väcka honom och allt hon kunde komma ihåg från natten innan var skrikande och skrikande när soldaten penetrerade henne analt medans en kollega som arbetade för försvarskontrakteraren KBR höll henne i handen -- men istället för att hjälpa henne, som hon hoppades, tryckte han in sin penis i hennes mun."

Lägrets officerare berättade för henne att hon skulle hålla tyst om det som hänt för "om du gjort exakt vad du blivit instruerad att inte göra -- berätta för någon -- så hamnar du i fara".

Detta är ett ytterst reelt hot. Ännu spekuleras det i om soldaten LaVena Johnson, som enligt den amerikanska armén tog sitt eget liv i Irak år 2005, egentligen blev våldtagen och senare mördad när hon rapporterade detta. Hennes far John Johnsson berättar regelbundet om detta på antikrigsmöten.


Gamla inlägg om våldtäkter i Irak: Här, här och här.

Shimon Peres är trött!

Det här är Shimon Peres. Shimon Peres är trött. Shimon Peres är president i Israel och kontrollerar 200 kärnvapenbomber. Men Shimon Pres sover hellre än trycker på knappar. Ockupationen gör honom trött. Vem blir inte trött av tjat om mänskliga rättigheter och rättvisa? Trött på gnäll om apartheid, massakrer och mord?

Och Shimon Peres är trött. Jättetrött.

Andra bloggar: Jinge och Rawia Morra om Irak, Blogge om Levande Historia

USA:s irakiska regering försonar sig med sig själv

Det går inte så bra för Iraks försoningskonferens. Sunnimuslimerna bojkottar den. Sadristerna bojkottar den. Den tidigare amerikanske marionettpremiärministern Ayad Allawis parti bojkottar den.

Återstår för den irakiska regeringen att försona sig med sig själv och med dess roll för att främja den amerikanska ockupationen.


Mer nyheter:

• USA tycker det är ok att sälja vapen till Kosovo, som inte har någon egen ekonomi. Om de köper vapen är det för att USA eller EU ger dem pengar till det, i pratiken själva beväpnar dem. Men det låter inte lika bra att säga.

Andra bloggar: Anne Björnström och Svensson om Irak, Pastey om Guantanamo

Israel och Palestina i siffror

Från Al Jazeera om CIA:s statskupp mot Hamas. Intervjuad är Khalid Mishaal, chef för Hamas politbyrå.

Del 1:



Del 2:


Lite siffror:

• Sedan 29:e september, 2000, har 119 israeliska barn dödats av palestinier och 982 palestinska barn dödats av israeler.



• Sedan 29:e september, 2000, har 1031 israeler dödats och 4528 palestinier dödats.



• Sedan 29:e september, 2000, har 6845 israeler skadats och 31815 palestinier.



• Israel har varit det direkta målet för 65 FN-resolutioner, palestinierna för ingen.



• 1 israel hålls idag som fånge av palestinierna, 10756 palestinier hålls som fångar av Israel.



• 0 israeliska hus har raserats av palestinierna sedan 1967, 18147 palestinska hem har raserats av israelerna under samma tid.



• Israelerna har 9 procents arbetslöshet, palestinierna 40%.



• Israel har 223 bosättningar och "utposter" för endast judar på palestinsk mark. Palestinierna har inga bosättningar på israelisk mark.

Tidningar: Aftonbladet, DN1, DN2 och DN3
Andra bloggar: Pasteys Plats, Svensson och Rawia Morra

Kosovos eller EU:s nya flagga?

För ungefär ett halvår sedan skrev jag ett inlägg förslaget på ny irakisk flagga från 2004. Den skulle då se ut så här:



Givetvis blev det totalt ståhej. Ingen kunde undgå att se hur mycket flaggan avvek från Iraks grannländer och traditionell arabisk design eller hur mycket den liknade Israels med en religiös symbol i blott på vit bakgrund med två blåa linjer. Den brittiske designern försökte förgäves motivera designen, men den kasserade snart.

Nu har Kosovo fått en ny flagga. Den ser ut så här:


Sa någon EU-flagga? Det kommer inte direkt hjälpa uppfattningen om Kosovo som en ny EU-koloni.

Samtidigt förklarar Washington att det absolut inte finns någon likhet mellan Kosovo och Palestina. Och det är ju sant. Palestina har ju av FN förklarats som ockuperat medans FN erkänt Kosovo som en del av Serbien. Palestina har också en egen förvaltning och en egen vald regering, medans Kosovo har FN-styre. Så där har han rätt. Det är ju uppenbart för alla vilka det är som ska erkännas som en självständig stat.

Det främsta orosmomentet är nu för en militärkonflikt om Serbien skulle välja att behålla de delar av Serbien med serbisk majoritet. En minskning av partitioneringen med andra ord. NATO:s medlemsländer är ju uppknytna i både Irak och Afghanistan och kan knappast fungera i avskräckande syfte, vilket gör att möjligheten till en kraftigt ökad konflikt är alltför nära.

Hatarna i Hebron

Jinge tipsar om ett TV-program på måndag (11/2), 20:00. SVT skriver på sin hemsida:

"För de palestinska skolflickorna på Cordobaskolan i staden Hebron på Västbanken är det omöjligt att inte påverkas av den israeliska ockupationen. Skolan ligger nämligen omringad av militära posteringar, taggtråd och religiösa israeliska bosättare. Skolvägen har blivit en förnedringens väg.
[...]
För Leila är det vardag att bli utsatt för stenkastning. I filmen ska hon tillsammans med sin kompis Majd plocka aprikoser från ett fruktträd, då israeliska soldater dyker upp och hotar dem med skarpladdade vapen. Leila och Majd förbjuds att plocka sin frukt eftersom den israeliska armén har minerat marken vid fruktträden."

Berlinmurens fall i Gaza

Muhammed Omar skriver på sin blogg:

"Demonstrera på lördag mot Israels terrorattacker i Gaza. 9/11 inträffade en gång i USA, ja, men så många gånger i Palestina att ingen kommer ihåg datumen."

En del av muren i Gaza har redan fallit. Andra delar står kvar. För eller senare faller de också, under vilka förhållanden beror på Israels agerande.

Vi ses på lördag allihopa, 13:00 på Sergels Torg!

Andra som bloggar om detta: Anna Wester, Ali Esbati, Hans Linde

Nya demonstrationer mot det israeliska mördandet i Gaza

Just hemkommen från demonstration mot det israeliska mördandet i Gaza. Imorgon (23/1) är det dags igen, 18:00 vid Mynttorget. Sedan på Lördag 13:00 vid Norrmalmstorg. Kom ihåg att följa Anna Westers blogg för uppdateringar.

Demonstration för folket i Gaza!

Ida på Forum för Frihet tipsar om en demonstration i morgon (22/1) på Sergels Torg kl. 18:00 för folket i Gaza:

"Folket i Gaza kämpar sedan länge för grundläggande livsmöjligheter, därför är det omöjligt för dessa människor att ställa sig upp mot Hamas, vilket Israel ställer som krav, samt använder som argument för den kollektiva bestraffning man nu utför.

Samtidigt blundar man inför de ständigt ökande olaga bosättningarna, vilket självklart är skadligt för fredsprocessen, samt frustrerar palestiniernas möjlighet att skapa sin egen stat."

Även Anna Wester skriver (22/1):

"SM-Stockholm ska tillsammans med Palestinska föreningen här i Stockholm anordna en demo för Gaza i morgon tisdag kl 18.00 från Sergels torg till israeliska ambassaden.
Vi behöver mobilisera nu så mejla/messa runt det här till alla ni känner i Stockholm. Och kom!!! Ta med palestinska flaggor och banderoller om ni har några hemma."

Vi ses där!

Fem borta, fyrahundratfemtiotvåtusenniohundranittiofem kvar...

Israel har valt att tömma två av de de 227 bosättningar de har på palestinsk ockuperad mark. Bosättningarna har varit så små att de inte ens funnits med på Peace Nows sammanställning över "illegala utposter". Totalt har Israel alltså valt att flytta på fem personer av de 453 000 bosättarna som lever på palestinsk mark. Palestinierna lär bli utom sig av lycka.

Så vad har de fem att säga då?

"- Varför slösar ni på er tid? Vi kommer tillbaka!"

9000 döda irakiska barn i månaden

För en dryg vecka sedan skrev jag om de irakiska barnen. Om hur de knappa matransonerna, nu lägre än under de värsta sanktionerna på Saddam Husseins tid, skördade offer bland iraks yngsta. Under de värsta sanktionsåren dog 5000 barn i månaden. Jag spekulerade i om det inte borde vara värre nu.

Det är inte roligt att få rätt. Enligt en ny rapport från UNICEF dör ungefär ett irakiskt barn var femte minut p.g.a kriget. Det ger nära niotusen döda irakiska barn i månaden. De dör av brist på hälsovård. Brist på vatten. Brist på hygien.

Över fyra miljoner irakier lever på flykt, en och en halv miljon av dem är barn. De har ingen tillgång till utbildning eller skydd. Sjuka och skadade dör de i hundratals p.g.a brist på allmän sjukvård. De dricker förorenat vatten och spädbarnsdiaréer skördar många offer. 80 stycken hjälporganisationer har tillsammans med OXFAM konstaterat att matbristen är värre än innan den amerikanska invasionen och ligger numera på samma nivå som Burundi, ett centralafrikanskt land som slitits sönder i inördeskrig. Svälten i Irak, en gång arabvärldens stolthet, är nu värre än i Uganda och Bolivia. Fyra miljoner irakier lever på mathjälp.

70% av alla irakier saknar fullständig tillgång till vatten och 80% saknar rening. Det har lett till epidemier som kolera vilket kan döda ett barn inom timmar. Cancerfrekvensen för barn har också gått upp, främst p.g.a det amerikanska bombarderandet av bomber med utarmat uran.

Utan kriget skulle dessa problem inte finnas.

Mer nyheter:

• Vid ett simulerat krigsspel från år 2002, då Pentagon försökte utröna vad en konflikt med Iran i Hormuz-sundet skulle innebära, sänkted 16 stycken amerikanska krigsskepp, inklusive hangarfartyg och kryssare, av små iranska båtar och torpeder. Sedan dess är marinen mer nervösa gällande konflikter i Hormuz-sundet.
  
  
• Den amerikanske CIA-chefen förklarade att Waterboarding måste räknas som tortyr - om den användes mot honom: "Om jag hade vatten som rann in genom min näsa, åh Gud, jag kan inte föreställa mig hur smärtsamt! Om det är tortyr enligt någon annans definition, för mig skulle det vara tortyr.
  
  
• Oppositionen i Taiwan vann en jordskredsseger med sin politik om närmare kontakter med Kina.
  
  
• Den ny regeringen på Marshallöarna vill öppna kontakter med Kina och vill kräva skadestånd från USA för de kärnvapenprov som genomfördes på öarna mellan 1946 och 1958 och som orsakade 150 gånger så stort nedfall som Tjernobyl.
  
  
• Israels premiärminister förklarade att det var en skam att inget gjorts för att avveckla de mindre "olagliga" bosättningarna på Västbanken. Därefter gjorde han ingenting för att avveckla dem och de större bosättningarna såg han inget skamligt i.

Quneitra - Den syriska spökstaden

År 2003 gjorde jag en rundresa i Libanon och Syrien på ungefär en månad. En av de platser jag besökte i Syrien var Quneitra. Quneitra ockuperades av Israelerna i 6-dagars kriget 1967. 1973, under Oktober-kriget, togs den tillfälligt tillbaks av Syrien, men slutgiltigt lämnades den tillbaka först i Juni 1974 då Israel drog sig tilbaka. Den är nu en del av den demilitariserade zon mellan Israel och Syrien som administreras av FN. Israel valde dock att fortsätta ockupera Golan-höjderna från vilket Israel hämtar 15% av sitt vatten, vatten som annars skulle gått till Syrien.

Infartsväg till Quneitra, byggnaden till vänster är en kyrka

Redan 1967, då FN:s representant Nils-Göran Gussing besökte staden kunde han se israeliernas brutala framfart: "Nästan varje affär och varje hus hade utsatts för inbrott och plundrats". De 20 000 människor som bott i den lilla marknadsstaden och flytt undan kriget förvägrades rätten att återvända enligt vanligt israeliskt manér.

I bakgrunden ses de av Israel ockuperade Golan-höjderna

Efter Oktober-kriget 1973 lämnades staden tillbaka till Syrien enligt ett av FN-förhandlat stilleståndsavtal som gick i kraft 1974. Israelerna visade här sitt fulla förakt för krigslagar, mänskliga rättigheter, FN och folk med arabisk bakgrund. Innan de lämnade staden började de systematiskt förstöra byggnad för byggnad. Hus raserades med bulldozers, andra besköts med granater och kulsprutor. The Times skrev:

"Idag är staden oigenkännbar. Husen med deras tak ligger på marken likt gravstenar. Delar av spillrorna är täckta med färsk jord som rivits upp av bulldozer spår. Överallt finns fragment av möbler, efterlämnade köksredskap, hebreiska tidningar som daterats från första veckan i juni, här en söndersliten madrass, där fjädrarna från en gammal soffa. På några sektioner av en vägg som fortfarande står kunggörs det i hebreiska inskriptioner: "Det kommer en ny omgång"; "Vill ni ha Quneitra får ni det förstört.""

Ruinhögarna är hus som raserats av israeliska bulldozers

Staden hade systematiskt plundrats, allt som gick att stjäla hade stulits och sålts till israeliska företagare. Varje byggnad som lätt kunde raseras raserades. De större byggnaderna besköts med granater och kulsprutor. Dynamit hade placerats inne i husen för att spränga sönder stödpelare. FN konstaterade att den israeliska armén medvetet förstört hela staden i ett direkt brott mot Genéve-konventionen och dess kommission för mänskliga rättigheter fördömde Israel med 22 röster mot en.

Endast USA röstade mot.

Quneitras sjukhus, varje vägg är dekorerad av kulhål och granathål

När jag själv besökte Quneitra var jag tvungen att först skaffa ett särskilt tillstånd hos inrikesministeriet i Damaskus eftersom Quneitra ligger i en särskild demilitariserad zon. Både Lonely Planet och Rough Guide ger bra beskrivningar över hur man skaffar ett sådant (öppetiderna är snåla). Därefter kan man ta sig dit i en vanlig liten buss, minns att det tog 1-2 timmar innan man kom fram. Väl framme måste tillståndet och ens pass granskas av en vakt och man får sedan en guide tilldelad sig. Guiden är absolut nödvändig eftersom området inte helt rensats från minor. Att vandra runt själv kan alltså vara förenat med livsfara!

Det var i September som jag besökte Quneitra, under torrperioden, så när ni ser bilderna ser allt brunt och torrt ut. Vid andra tider på året är gräset grönskande och vackra gröna träd kan ses. Israel ockuperar också Golan-höjderna, endast en liten bit ifrån, och dess vattentäkter. Därför kan bosättarna i Golan leva med swimmingpools och grönska där Syrien måste snåla på vattnet.

De ockuperade Golan-höjderna, gränsen till Israel-kontrollerat område kan ses på grönskan som tas från de stulna vattentäkterna

Det ger en spöklik känsla att vandra runt i Quneitra. Staden ligger öde, de flesta hus har reducerats till stenhögar. Några hus står kvar: Kyrkan, moskén, sjukhuset. Det senare är dock så bombarderat och attackerat att man kunde trott att kriget pågått inne i själva byggnaden. Pelarna har beskjutits med granater, kulhål täcker väggarna. Det tycks ha funnits ett särskilt israeliskt hat mot humanitära byggnad.

Quneitras sjukhus innifrån

Det finns ett hus där man kan vila och inte förfriskningar. Där finns det också en kikare från vilken man kan spana på de av Israel ockuperade Golan-höjderna. Där kan man se hur stora turistbussar kommer för att spana på Syrien - fienden. På den israeliska sidan rör sig turisterna bland bosättarna. Luftkonditionering ökar på luftfuktigheten med hjälp av det stulna vattnet så turisterna inte ska behöva lida av torkan. På den syriska sidan är det torrt och dammigt.

Karta över Quneitra från 1967

Mer nyheter:

• USA backar nu om incidenten i Hormuz-sundet. Jag har tidigare skrivit tre stycken inlägg om det (här, här och här). Det har varit uppenbart från början att inga hot skett från Irans-sida, ändå har det tagit flera dagar för de svenska tidningarna att införa en rättelse. Bättre än aldrig antar jag, men ändå pinsamt.
  

Är det fel att stjäla?

Mer nyheter:

• Israels presiden Shimon Peres ber om ursäkt för att landet 1956 massakrerade 48 stycken obeväpnade palestinier isamband med att man gick till anfall mot Egypten. Alla soldater inblandade slapp straff.
  
  
• Jultomten fortsätter att demonstrera mot den israeliska apartheid-staten.
  
  
• Antalet konflikter i världen har slutat att minska. Orsaken är tills stor del att USA börjat stödja och starta fler konflikter som de i Afghanistan, Irak och Somalia.

Storbritanniens rasistiska israelpolitik

Bloggaren al-Andalus tipsar mig om att den brittiske utrikesministern David Miliband påstås ha besökt sina religiösa släktingar i bosättningarna på den ockuperade Västbanken. Miliband själv förnekar allt sådan, själv har han minsann endast ätit middag i Tel Aviv. Miliband är dock inte en total israeldyrkare. När Israel försökte bomba Libanon tillbaks till stenåldern år 2006 var Miliband en av de som till slut protesterade mot Tony Blairs godkännande av bombningarna.

Just nu är annars den brittiska politiken fanatiskt israelvänlig. Gordon Brown, premiärministern, har förklarat sig som beskyddare åt JNF, den Judiska National Fonden. JNF är en uttalat rasistisk organisation som äger stora delar av den mark som stals från palestinierna vid deras fördrivning 1948. JNF har i stadgarna att icke-judar aldrig kan tilldelas land från fonden.

Oppositionsledaren David Cameron har gått ännu längre. Genom att förklara sig som sionist har han tagit direkt ställning mot alla icke-judar som bor inne i Israel. Extra fanatisk blir han när han säger att Israel inte ska göra några som helst eftergifter vid en fredsuppgörelse.

En kultiverad Gordon Brown petar sig i näsan

I detta läge väljer israeliska diplomater att starta en aggresiv ny kampanj i brittiska medier. De ska arbeta för ett brittiskt kungabesök till Israel, trots att det brittiska hovet börjar se kampanjerna som rena trakasserierna. Dessutom ska medierna övertygas om att sätta in de israeliska övergreppen i en ny "kontext". Ett problem är, som Jewish News Weekly skriver, att israelvänliga judar är centrala aktörer i de brittiska finansskandalerna. Mer om det har jag skrivit här.

Mer nyheter:

• En fjärdedel av de israeliska soldaterna på Västbanken har deltagit i eller bevittnat missbruk av maktställning som krav på mutor, förödmjukelser och godtyckliga fördröjningar.
  


• Israel börjar bli rädda för att framstå som krigshetsare mot Iran. Nu ska de fortsatta försöken att driva fram ett krig skötas i det tysta.
  


• Den amerikanska armén i Irak har tappat bort ytterligare 12,000 vapen, inklusive 800 maskingevär samt 2300 granatkastare, och allt möjligt från 2100 el-generatorer till 6 sopbilar.
  


• "Presidenten" i de kurdiska delarna av Irak har förklarat att han inte vill signera den nya lagen om rätten att arrestera kritiker och införa censur.
  


• USA:s president säger att Israel inte går att beskyllas för förhållandena i Gaza. Detta gör hon direkt efter att Oxfam, Världsbanken och Röda Korset konstaterat att Israels järngrepp över Gaza och Västbanken totalt strypt den palestinska ekonomin.
  


• Israel stjäl mer mark från Västbanken, samtidigt som dess invånare förvägras israeliskt medborgarskap. De samhällen som därför tvingats bli en del av Israel saknar rätten att studera eller få de av välfärd i Israel.
  


• Irak har nu mer än fem miljoner föräldralösa barn.

Legosoldater våldtar i Irak

Det amerikanska justitiedepartementet vägrar att väcka åtal mot en amerikansk legosoldatanställd av KBR som tidigare var en del av Halliburton, för våldtäktsförsök på en kollega. Detta trots att det amerikanska utrikesdepartementet rekommenderar att åtal väcks. Den undersöknande tjänstemannen på utrikesdepartementet, Lynn Falanga, gick så långt att hon rekommenderade den våldtagna kvinnan att stämma den amerikanska staten om inget åtal väcktes.

Den utsatta kvinnan, Tracy Baker, har berättat om att hennes överordnade ständigt stötte på henne och hotade att isolera henne om hon gick vidare med anmälan av våldtäktsförsöket. Baker berättar:

"När jag anlände till Basra fanns ungefär fem män som arbetade i lägret [för Halliburton/KBR] och de väntade på mig. Jag gick berättat att de ville se hur jag såg ut för att vara säkra på att jag såg fräsch ut innan de accepterade min förflyttning. [...] Min överordnade i lägret gjorde ständigt gester om hur jag måste sova med honom om jag ville ha säkerhet att leva i lägret och han fortsatte att upprepa detta för mig."

Om hur lägret såg ut berättar hon:

"På vägen in till kontoret hängde bilder på prostituerade och djur som hade sex med varandra på väggarna. Vårt kontor var endast tapetserat med pornografi. Det fanns ingen plats på väggen alls. [...] Mina medanställda berättade för mig att 'Du kan antingen sitta vid ändan av mitt skrivbord eller på golvet, för det är där som kvinnor som arbetar med mig sitter."

Tracy Baker är inte det enda fallet. Jamie Leigh Jones berättar om hur hennes kolleger i Baghdad drogade henne och genomförde en gruppvåldtäkt, knappt en vecka efter att hon anlänt till landet. Därefter stängde de in henne i en container. En av de anställda lånade i smyg ut sin telefon till henne så hon kunde ringa till sin far och berätta om gruppvåldtäkten. På den vägen lyckades till slut en kongressman få utrikesdepartementet att befria henne från containern. Inget åtal har väckts, trots att detta skedde för två år sedan, och mycket av bevisningen har försvunnit spårlöst.

MSNBC:s inslag om Jamie Leigh Jones

Det intressanta är att det inte verkar gå att åttala våldtäktemännen. CNN:s analytiker konstaterar:

"Hon skrev under ett anställningskontrakt med en bindande skiljedomsklausul i kontraktet. Det säger att vid varje konflikt som uppstår vid anställningen eller relaterad till anställningen så ska konflikten inte ställas inför jury, inte gå till domstol, utan ställas infölr skiljedom. [...] Vi talar om pengar, inte fängelsetid för de anklagade om de ses som skyldiga."

Det är naturligtvis inte bara de anställda på Halliburton/KBR eller amerikanska soldater som blir våldtagna. Irakierna går knappast säkra. Just nu pågår en rättegång i USA där fem soldater anklagas för att ha våldtagit en 14-årig irakisk flicka och dödat henne och hela hennes familj. Både tortyr och våldtäkter begicks i Abu Ghraib-fängelset.

Sedan den amerikanska invasionen säljs också tusentals irakiska kvinnor till sexuellt slaveri i grannländerna och också för att underhålla de amerikanska soldaterna.

MSNBC inslag om den 14-åriga flickan som gruppvåldtogs och dödades av amerikanska soldater

Mer nyheter:

• En undersökning bland amerikanska judar konstaterar att: 1) Israelhögern som påstår sig tala för Israel och judar generellt har åsikter som delas av endast en minoritet av de amerikanska judarna. 2) Åsikter som rutinartat anklagas för antisemitism hålls av en majoritet av de amerikanska judarna. 3) De flesta amerikanska judarna är mot amerikanska militära interventioner i Mellanöstern - inklusive både Irak och Iran.

Lars Ohly skriver om Palestina

Utmärkt artikel av Lars Ohly i dagens Aftonbladet:

"När muren byggdes runt Betlehem fann sig en palestinsk familj vara avskuren från de olivlundar de ägde. När de protesterade och ville ha tillgång till sina olivträd grävde israelerna helt enkelt upp ett antal träd och dumpade på familjens tomt. I vägspärrarna trakasseras palestinier och våld hör till vardagen. Att palestinier måste begära tillstånd för att få röra sig i sitt eget land bryter självklart mot internationell lag.
[...]
Samtidigt som denna apart-heidpolitik konsekvent genomförs på Västbanken har Israel lämnat Gaza. Men situationen där är ännu värre, Gazaremsan är nästan helt avskuren från omvärlden. Cirka 30 lastbilar med förnödenheter kommer in varje dag genom den enda öppna vägspärren. Dessa varor ska försörja 1,4 miljoner palestinier. Fisket förhind-ras av att Israel förbjudit fiskebåtar mer än sex sjömil från land och ingen import av reservdelar eller jordbruksmaskiner tillåts."