Kvinnors rättigheter garanteras av den irakiska konstitutionen

Lena Aag skriver, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, skriver på SvD:s brännpunkt om Irak. Mycket hon skriver om kvinnors situation i Irak stämmer och är skrämmande:

"Idag är kvinnors rörelsefrihet starkt begränsad i stora delar av Irak. Flickor kan inte gå i skolan på grund av våld och hot om våld. Det har blivit svårt för kvinnor att ägna sig åt politiskt arbete och att på olika sätt delta i utformandet av samhället."

Det Aag skriver är sant. I Basra och resten av Irak har kvinnor attackerats för sina klädedräkter och i andra delar av landet har kvinnor attackerats enbart för sina yrkesval. Ändå var det en sak som Aag sa som fick mig att haja till och undra över hur påläst hon egentligen var:

"Med USA:s hjälp togs en ny konstitution fram för Irak. När konstitutionen förhandlades mellan politiska och religiösa ledare såldes kvinnornas rättigheter ut genom att sharialagar skrevs in. Så fråntogs kvinnor rättigheter de haft sedan 1950-talet. Detta skedde utan att USA och internationella samfundet protesterade."

Problemet är att detta uttalande inte stämmer. I den nya konstitutionen (som visserligen olagligen införts under ockupation) sägs uttryckligen att alla Irakier är lika inför lagen, "utan diskriminering beroende på kön". Sharialagar omnämns inte alls. Vid ett tillfälle sägs att ingen lag kan passera som motsäger "de etablerade bestämmelserna från Islam", men samtidigt sägs också att ingen lag som "motsäger demokratins principer" eller "motsäger de rättigheter och grundläggande friheter som stipuleras i konstitutionen" får stiftas. Dessa nämns bl.a i detta stycke:

"Irakier är lika inför lagen utan diskriminering baserad på kön, ras, etnicitet, ursprung, färg, religion, konfession, tro eller åsikt, eller ekonomisk och social status."

Så exakt vilka rättigheter är det Lena Aag menar har tagits bort i och med konstitutionen? Konstitutionen är annars tydlig:

"Medborgarna, män och kvinnor, har rätten att delta i det offentliga livet och avnjuta politiska rättigheter, inkluderat rätten att rösta, välja och nominera. [...] Arbete är en rätt för alla irakier för att garantera dem ett drägligt liv."

Och går vi vidare till familjelivet kan vi läsa:

"Barnen har rätt över sina föräldrar gällande uppväxt, omhändertagande och utbildning. Föräldrarna har rätt över barnen gällande respekt och omhändertagande, särskilt i tider av nöd, handikapp eller gammal ålder. Ekonomisk exploatering av barn ska bli totalt förbjuden. Staten ska ta nödvändiga åtgärder för att skydda dem. Alla former av våld eller utnyttjande infom familjen, skolan eller samhället ska förbjudas. Staten garanterar individen och familjen -- särskilt kvinnor och barn -- social och hälsomässig säkerhet och de nödvändiga kraven för att leva ett fritt och värdigt liv."

Var i dessa stycken finns de fråntaganden av rättigheter som Aag talar om?

Alla religioners rättigheter garanteras. Yttrandefrihet garanteras. Mötesfrihet garanteras. Föreningsfrihet garanteras. Rörelsefrihet garanteras. Det har t.o.m lagts in en strävan efter att minst en fjärdedel av parlamentarikerna ska utgöras av kvinnor. En större andel än USA lyckats åstadkomma.

Är Aag emot detta? Hon bör läsa konstitutionen själv.

Faktum är ju att det våld, det förtryck och den utsatthet irakiska kvinnor känner av går direkt emot den irakiska konstitutionen och landets lagar. Det är miliser och gangsterband som attackerar kvinnor och vill driva igenom sin egen vilja. Det är fundamentalistiska och hänsynslösa grupperingar som kunnat komma fram i det laglösa Irak som skapats av ockupationen. En del av grupperingarna styrs av grupper inom regeringen, en del av grupperingar utifrån.


Vad Aag är rädd för är att Islam överhuvudtaget nämns i konstitutionen. Det finns nämligen inget i konstitutionen självt som tagit bort kvinnors rättigheter. Enbart en rädsla för att omnämnandet av Islam skulle kunna användas som en gummiparagraf i framtiden som inskränker kvinnornas rättigheter.

Och det finns en viss rätt i oron. Redan i december 2003 röstade det USA-tillsatta parlamentet i hemlighet för att upplösa Iraks äktenskapslagstiftning och hänvisa den till Sharia-domstolar istället. Hela landets kvinnoorganisationer protesterade, de fick stöd av flera inom det muslimska prästerskapet, och lagen genomfördes inte. Sharia gäller fortfarande inte inom äktenskapslagstiftningen i Irak, vad Aag än fått för sig. Även Iraks högste religiöse ledare, Stor-Ayatollah Al Sistan har uttryckligt sagt att han inte vill ha ett teokratiskt system i Irak.

Farhågor finns dock fortfarande för att en liknande lag ska genomföras i framtiden och de bör självklart tas på allvar. Det är dock en annan sak än att kvinnors rättigheter redan nu tagits bort.

Foreign Affairs gjorde för två år sedan en genomgång av den nya konstitutionen och dess roll för kvinnor. Där listades de olika Sharia-traditionerna och hur stor spännvidd som egentligen råder kring dem. En modern tolkning, menar Foreign Affairs, skulle knappast vara i motsatsförhållande till kvinnors rättigheter. Ett exempel togs från Marocko:

"Marocko, till exempel, reviderade nyligen dess civilståndslag (moudawana), men påstod sig göra så enligt Islamisk grund. Reformerna var ett resolutat av tiontals års av påtryckningar från progressiva Marockanska utomparlamentariska grupper (NGO:s) som tryckte på för att höja giftasåldern från 15 till 18, förbjuda polygami, likställa rätten till skilsmässa och ge kvinnor rättigheter till vådnad av barn."

År 2003 genomfördes den nya lagstiftningen, helt motiverad med referenser till Koranen. Aag bör komma ihåg detta nästa gång hon försöker skrämma kvinnor med spöket Sharia.


En sak hon skriver har hon dock självklart rätt i:

"Säkerhet för kvinnor skapas inte enbart med militära medel utan genom att kvinnors rättigheter stärks och genom att kvinnors deltagande i politik och samhällsliv görs möjligt. Sverige och andra berörda parter har ett ansvar att se till att resolutionen genomsyrar de freds- och återuppbyggnadsinsatser som görs i Irak."

Visserligen görs knappt några återuppbyggnadsinsatser i Irak, säkerhetsläget är så länge ockupationen kvarstår allt för osäkert för detta, men principen gäller. I alla länder har det visat sig att stärkandet av kvinnornas ställning också ger ekonomiska effekter på samhället runt dem. Det stora problemet idag är bristen på utbildning. Nära 70% av de irakiska barnen kan inte gå till skolan p.g.a säkerhetsläget. Som Foreign Affairs uttrycker det: "Utbildade kvinnor blir oundvikligen advoktater för sina egna rättigheter".

Ett stop på ockupationen så att säkerheten åter tillåter skolgång tycks då vara bästa sättet att stärka kvinnornas ställning.

Jag är inte en snäll pojke!

Genialisk text av Tanja Suhinina på hennes blog. Hon är tyvärr både duktigare och mer intelligent än mig, men jag slår vad om att jag slår henne på Donkey Kong. Nå, jag kan alltid försvara mig med att jag inte nödvändigtvis är en snäll pojke. Bitsk och elak är epitet som används oftare, men jag brukar trösta mig med att jag har ett hjärta av guld. Och tyvärr är pojkstadiet lämnat sedan länge.

Hennes text handlar om kvinnoförtryck, fördomar och svårigheten att uttala komplicerade ord som "patriarkat". Läs den här!

Antisemitiska judar, liberal logik

Al Andalus tipsar mig i en kommentar om att Judar för Israelisk Palestinsk Fred protesterat gällande anklagelserna mot tidningen Mana:

"Öppet brev till kulturrådet

Med anledning av anklagelserna mot tidskriften MANA

Föreningen Judar för Israelisk Palestinsk Fred (JIPF) vill utrycka sitt stöd för tidskriften MANA och för det fria ordet. JIPF är oroad över det faktum att MANAs politiska åsikter tas som argument för att strypa kulturrådets stöd till tidskriften.

Tanken är att stödet från kulturrådet ska »främja hög kvalitet och mångsidigt utbud av åsikter och behandlade ämnen« och kulturrådet bör därför inte vara en instans som tillämpar politisk gallring i sin myndighetsutövning.

Påståenden och anklagelsen om att tidskriften Mana skulle vara antisemitisk är absurda och grundlösa. Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas.

Den demokratiska debatten och yttrandefriheten kan ta stor skada om Kulturrådet börjar ägna sig åt politisk censur, när uppgiften är att främja mångfald och kvalitet.

Med vänliga hälsningar
Dror Feiler, Ordf๖rande för Judar för Israelisk Palestinsk Fred (JIPF)
2008-01-17"

Man får anta att Dror Feiler nu kommer bli anklagad för att vara antisemit också. Det skulle i så fall inte vara första gången. Det är idag svårt för en humanist att inte bli anklagad för antisemitism. Andra som anklagats är Desmond Tutu, Olof Palme och Jimmy Carter. En som vill anklaga varje antirasist för att vara antisemit är Henrik Bachner som i en lång och flummig artikel i Antonia Ax:son Johnsons tidning Axess attackerar Mana. Vad framför han då som konkret exempel på antisemitism?

Desmond Tutu - Ond antisemit?

Ingenting alls ska det visa sig förrutom en mängd lösryckta citat som alla formulerar kritik mot Israel, aldrig mot judar. Men så avskyr Bachner kritik mot Israel. För som Bachner tidigare sagt: Det finns "utan tvekan en grundläggande kontinuitet mellan klassisk antisemitism och nutida antisionism". Således har Bachner, känd för sina fejkade undersökningar om antisemitism, tidigare attackerat både Ordfront, Jan Guillou, Lars Hillersberg, Donald Boström och stora delar av svenska folket för antisemitism. När han inte hållit föredrag för Samfundet Sverige-Israel.

För en längre sågning av Bachner, läs här. Märkligast är att Axess tar in en artikel av en person som mest ses som en politisk pajas.

Rolig är också Expressens artikel om det hela. Under rubriken "Så kränker Mana kvinnor och judar" nämns två konkreta exempel, förrutom ett rent arbetsplatsärende. Kränkandet av judar visar sig vara kritik mot Israel, kränkandet av kvinnor visar sig vara kritik mot en, säger en, folkpartistisk kvinna som mest gjort sig känd för att förespråka tvångsgranskning av könen på alla invandrarkvinnor. Det vore snarare en kränkning av kvinnor att inte kritisera politikern.

Går det inte att hitta mer om Mana än detta bör de liberala censurivrarna genast lägga ned sin kampanj.

Gamla inlägg om samma sak: här, här, här och här. Även Aftonbladet skriver om detta.

Och ännu mer liberal censur och nedtystande av olämpliga...

Jinge tipsar om två artiklar gällande det borgerligt tillsatta kulturrådet. Tidigare har jag skrivit (här, här och här) om hur Dilsa Demirbag-Sten vill att tidskrifter som framför kritik mot Israel eller kvinnliga folkpartistiska politker ska bli av med sitt kulturstöd. Nu vill Johan Staël "Om-det-inte-varit-för-mig-hade-landet-körts-i-botten" von Holstein utvidga bannlysningen till alla tidskrifter som kan ses som socialistiska (enligt von Holsteins alla tidskrifter i hela Sverige vad det verkar som). Holstein var annars som roligast när han försvarade sin utnämning till Kulturrådet med att "min fru är minsann konstnär även om hon skriver kokböcker istället".

Som ett svar till de liberala censurplanerna har tidskriften Trom betackat sig för allt kulturstöd:

"Vi tänker inte sitta tysta medan regeringen och dess utnämnda tjänstemän utför politisk censur. I dag är det Mana som tystas, vem blir det i morgon?
Censuren av Mana kan vara ett tecken på vilken ny kulturpolitik vi har att se fram emot: en som med all tydlighet visar ett förakt för oberoende journalistik."

Roligast är när Tromb citerar Dilsa Demirbag-Sten, som nu vill dra in stödet till tidningen Mana för dess Israel-kritik, gällande Lars Vilks Muhammed-hund publicering:

"Till de fundamentalistiska grupper som kräver inskränkningar av demokratiska länders yttrandefrihet måste svaret vara tydligt: vi tolererar inte en avdemokratisering av det liberala samhället."

Det gällde visst bara det "liberala samhället". Resten av samhället ska inskränkas, tystas ned och avdemokratiseras.

Andra som bloggar om detta: Loke, Pelaseyed, Svensson och Vänster.

Liberal censur 3

Ali Esbati tipsar om hur Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter nu också kritiserar hur Kulturrådet vill dra in stödet för tidningen Mana för att den vågat vara kritisk mot Israel:

"– Om en tidskrifts politiska åsikter blir skäl till att inte ge stöd är vi ute på farligt vatten. Idag är det Mana som inte passar, imorgon kan det vara någon annan, säger föreningens ordförande Siri Reuterstrand som själv arbetar med två tidskrifter som får produktionsstöd.

Kulturrådets styrelse verkar i motsats till referensgruppens ordförande Arne Ruth, som noggrant undersökt den aktuella tidskriften, inte ha förstått »stödets övergripande kulturpolitiska funktion och kvalitetsmässiga aspekter«."

Jag har tidigare skrivit om detta här och här.

Liberal censur 2

Nu skriver också Per Wirtén i Expressen, under rubriken "Statens censurråd", om hur statens kulturråd vill dra in alla bidrag för tidskriften Mana:

"Det är när ärendet några dagar senare (9/11) hamnar i Kulturrådets styrelse som det blir obehagligt. Normalt går styrelsen på referensgruppernas sakkunniga rekommendationer. Inget snack. Pang med klubban. Men nu hände nåt. På mötet gavs bara information, men fyra ledamöter gick i gång på Demirbag Stens summariska reservation och gjorde en unik protokollförd invändning mot referensgruppens förslag om pengar till Mana: en anklagelseakt mot Mana präglad av statens allra kallaste maktambitioner. Tidskriften är antidemokratisk, antisemitisk, intolerant och representerar ”en förvrängd tolkning av verkligheten”, skriver de. Läs orden en gång till: ”en förvrängd tolkning av verkligheten”. Det är Stalin."

Om hur Mana blivit falskt anklagad för "antisemitism", "rasism" och "kvinnoförnedring", allt för att tysta politiska motståndare, har jag skrivit här.

Liberal censur - Om att tysta det fria ordet

Att de som idag kallar sig för "liberaler" är bland de största förbudsivrarna är inget nytt. Det är de som förespråkar mer övervakning. Hets mot invandrare. Statlig historieskrivning. Åsiktsförmynderi och McCarthyism. Stöd till apartheid och rastänkande.

En som symboliserar alla dessa dåliga delar är Dilsa Demirbag-Sten. Demirbag-Sten går nu till attack mot tidskriften Mana och vill dra in dess kultusrtöd. Orsak? Tidningen har vågat skriva kritiskt mot Israel.

Israels vänner har alltid varit censurivrare, det är inget nytt. Det går inte att försvara en apartheidregim. Då får man istället förbjuda kritiken. Och argumentationen för censuren blir direkt pinsam. Den antirasistiska och feministiska tidskriften anklagas för en "nedvärderande syn på kvinnor", för att ha en ”onyanserad politisk analys och debatt” och för att ha ett "rastänkande".

Egentligen handlar det ju bara om en sak. Dilsa och de andra förbudsliberalerna är sura över att Mana vågat kritisera Nyamko Sabuni, Sveriges folkpartistiske integrationsminister, för att bete sig just rasistiskt för att bättre passa in hos etablissemanget. Inte undra på att Demirbat-Sten är rasande! Precis samma sak skulle hon ju själv kunna anklagas för, att racka ned på de längre ned på stegen för att själv kunna nå högre upp.



Att Sabuni kritiseras är ganska självklart. Hon har förespråkat speciell tvångsgranskning av invandrarkvinnors kön i skolorna. Hon har lagt ned Centrum mot Rasism, istället för att bara byta ut styrelsen på den om hon ansett de agerat felaktigt. Hon vill försämra för arbetslösa, många av dem invandrare. Hon vill förbjuda muslimer under 15 år att bära sjal, men inga sådana förbud på huvudbonad, ideologi eller religion för någon annan grupp. Hon vill införa språktester för alla invandrare. Hon vill försvåra för invandrare att ta sina anhöriga till Sverige.

Att därför påstå att Mana skulle vara fast i "rastänkande" eller "nedvärdera kvinnor" blir ju bara ren galenskap. Som Mana själva skriver:

"Mana är också ett kollektiv av människor som till största del består av kvinnor, och kvinnor har också några av de viktigaste funktionerna i Manas organisation. Kollektivet består av svartskallar, och svartskallar har några av de viktigaste funktionerna i Manas organisation. Kollektivet består till hundra procent av feministiska och antirasistiska aktivister. Mana ger feministiska och antirasistiska aktivister ett livsnödvändigt utrymme för diskussion. Här kan vi styra över den debatt som gäller våra liv. Här kan ett feministiskt och antirasistiskt klimat frodas som spränger de gränser som satts upp i resten av det svenska – och det internationella – medielandskapet.

Att tala om Mana som kvinnoförnedrande är kvinnoförnedrande. Vi feministiska aktivister i Mana kräver rätten att äga berättelsen om vår tidning och om vår redaktion. Tala inte över våra huvuden. Tala med oss! Tala med alla de feministiska aktivister och forskare som regelbundet skriver i vår tidning – gratis! – för att Mana just är en feministisk fyrbåk."

En feministisk fyrbåk beskriver tidningen sig själv som och de har skäl för det. De har regelbundet publicerat texter om feministisk debatt och om kvinnorörelsen. Är det något man kan anklaga Demirbag-Sten eller Sabuni för? Nej, knappast. Nyamko Sabuni är fullständigt okunnig om vad feminsim överhuvudtaget är. Och Demirbag-Sten då? Nej, hon är mer känd för att läxa upp feminister. Och hoppa på muslimer.

Inte undra på att hon är populär hos "liberalerna". Och de andra i det svarta gänget.

Liberal glass?

Andra som bloggar om detta: Jinge, Ali Esbati, Svensson, Forum för Frihet