I går frågade en sionist mig om våldtäkter på palestinier:
"Kan du visa mig i dina länkar var det står att palestinska kvinnor blir våldtagna nu under ockupationen?"
Eftersom ockupationen pågått i över 40 år känns det egentligen som en fånig begäran. Vad är det för en individ som tror att en armé kan ockupera mark under så lång tid med absolut makt över hela befolkningen utan att våltäkter sker? Det finns inte en enda armé i världen som skulle kunna motstå sådana frestelser. Men sionister har ju förstås aldrig tänkt särskilt logiskt. Skönt att de då vet att fråga om hjälp!

Faktum är att den israeliska armén är känd för sina machoideal. Hilla Kernel-Soliman på Association of Rape Crisis Centres i Jerusalem konstaterar att det finns
"en atmosfär för att förödmjuka kvinnor i armén" och att hennes organisation konstant får samtal om sexuella trakasserier.
The Guardian skriver:
"Det är oroande eftersom år 2003 visade undersökningar från den Israeliska Försvarsmakten (IDF) att en femtdedel av de kvinnliga soldaterna hade erfarenhet av sexuella trakasserier i armén. Dessa siffror steg till 81% och 69% respektive när specifika exempel på trakasserier som förnedrande insinuationer och sexuella förslag inkluderades."
The Guardian skriver specifikt om våldtäkter på arabiska kvinnor:
"Det är en av de absolut svåraste områdena att undersöka beroende på det tillhörande stigmat för sådana brott i palestinska och andra samhällen. I december 2004 tvingade den libanesiska guerilla-ledaren Mustafa Dirani till slut bort locket på frågan med sina anklagelser om våldtäkt i israelisk fångenskap."
Den israeliska TV:n
rapporterade att IDF:s doktor som undersökt guerilla-ledaren hittat fysiska bevis som bekräftade våldtäkten. The Guardian fortsätter:
"Men det finns ett överflöd av berättelser från tidigare israeliska soldater och palestinska GO:er om incidenter som aldrig undersöktes ordentligt eller som tystades ned eller som aldrig ens undersöktes. Kernel-Soliman berättade också om flera incidenter av påstådda sexuella trakasserier av israeliska soldater mot palestinska kvinnor vid vägkontroller."
Även
Yale Daily News skriver:
""Hela rapporter skrivna av israeliska och amerikanska människorättsorganisationer som Btselem, en israelisk människorättsorganisation, Human Rights watch och Amnesty International har gett tillnyktrande perspektiv på palestinskt liv under israelisk ockupation. Dessa rapporter beskriver dagligt dödande, misshandel, tortyr och våldtäkter på palestinier från israeliska soldater, förhörsledare och bösättare, för att inte tala om den historiska och systematiska förstörelsen av palestinskt land och egendom."
Israel är också känt för att aldrig bry sig om att undersöka våldtäktsfall mot personer de anser vara mindre värda.
Amnesty och andra organisationer har ständigt kritiserat Israel för dess behandling av sexslavar tillhör världens "främsta" länder för.

Intressant är också att våldtäkter i allmänhet tycks följa på våldsamheter. Från 1999 till 2005, största delen under den 2:a intifadan, ökade telefonsamtalen till Association of Rape Crisis centres från 16,682 till 33,424, i princip en dubblering och då sägs ändå mörkertalet vara stort.
Inte ens israeliska flickor kan gå säkra. The Guardian skriver om ett uppmärksammat fall:
"Åtminstone 17 soldater och fem civila utreds nu gällande våldtäkten på en 11-årig flicka på en israelisk militärbas, bekräftade militären igår. En talesman för den israeliska armén berättade för den lokala pressen att incidenten var mycket allvarlig och att "avviker från de lämpliga normerna och värdena för beteende."
Palestinska kvinnor är långt mer ovilliga att anmäla våldtäkter än judiska. År 2004 ringde 6874 judiska kvinnor till våldtäktscentret. Under samma period ringde endast 270 arabiska kvinnor. Hade samtalen istället stått i proportion till befolkningsandelen hade antalet varit sex gånger så högt! Även om just palestinier skulle vara extremt änglalika och goda människor gällande sexuellbehandling, vilket inget indikerar, så är siffran uppenbart alldeles för låg.
Orsaken till detta är flera, men framför allt är det en hederskultur. En våldtagen kvinna skämmer ut hela släkten och kan bli utsatt både för våld och mord. Även med en förstående släkt är det något skamligt. Ingen tillförlitlig statistik finns över hur många hedersmord som sker bland palestinierna, men en
undersökning gjord av det amerikanska Human Right Watch visar att det är alltför vanligt.

Detta utnyttjas av israeliska soldater. En kvinna som av skälen ovan vill förbli anonym
säger:
"Israeliska utredare och säkerhetsofficerare behåller videoband över våldtäkterna för att utpressa kvinnliga fångar. [...] Jag har blivit sexuellt utnyttjad och fotograferad. När jag försökte resa till Jordanien efter att ha blivit släppt överaskade de mig med förnedrande foton."
Canadian Woman Studies
skriver också:
"På grund av den arabiska kulturens nästan tvångsmässiga fokusering på "kvinnors heder" är det ofta som israeliska soldater terroriserar palestinska kvinnor, trakasserar dem, överfaller dem sexuellt. Soldaternas hopp är att genom att hota att råna kvinnorna på deras oskuld så ska fäderna och bröderna avskräcka sina döttrar, systrar och fruar från att vara poliskt aktiva mot ockupationen."
Tanar Mayer
skriver i boken "Women and the Israeli Occupation" om de palestinska kvinnornas situation vid husundersökningar:
"De är ofta ensamma med de män som söker igenom deras hus och som ibland använder detta tillfälle för att ofreda, utnyttna och ibland våldta dem."
Även hon tar upp utnyttjandet av hederskulturen när hon citerar en palestinsk kvinna:
"De slog mig med en pinne...i magen...Sen en dag sa de åt mig att ta av mig kläderna. Det var det första som jag inte klarade av att göra. Jag skakade. En storm mörk ful man kom in med en pinne och jag vissta att han skulle våldta mig med den.
"Snälla, låg bli! Jag är ung!"
"Ska du ta av dig kläderna eller ska jag?"
"Ok", sa jag och började ta av mig.
"Du är inte rädd?"
"Nej", sa jag, för nu kunde jag se att de inte skulle göra något. Deras order var att skrämma mig. Alla åtta förhörsledarna kom in för att smeka mig, skratta åt mig och ta på mina bröst. Jag skämdes så."
Ilan Pappe konstaterar i sin bok
"The Ethnic Cleansing of Palestine" att våldtäkter var vanliga redan vid statens israels skapande. I Ben-Gurions, Israels förste premiärminister, dagbok står det med endast några dagars mellanrum om nya våldtäktsfall där israeliska soldater våldtagit palestinska kvinnor.
Ett
exempel från Juli 1948 är:
"Den bittra frågan har dukt upp gällande plundrandet och våldtäkterna i de besegrade städerna. Soldater från alla bataljoner våldtog och stal."
Pappe ger ett exempel ger ett annat exempel på en 12:årig flicka som kidnappats den 12:e augusti 1949:
"I några dagar därefter blev hon plutonens sexslav när soldaterna rakade hennes huvud, gruppvåldtog henne och till slut mördade henne. Ben-Gurion listar också detta i sin dagbok, men det censurerades av redigerarna. Den 29:e oktober publicerade den israeliska tidningen Ha'aretz historien baserad på vittnesmål från våldtäktsmännen: Tjugotvå soldater tog del i den barbariska tortyren och avrättningen av kvinnan."
Eller som Benny Morris, nu senast inbjuden till Sverige i samband med Judiska Församlingen, beskrev det gällande sin nya
bok:
"Vad det nya materialet visar är att det skedde långt fler israeliska massakrer än vad jag tidigare trott. Till min förvåning fanns också många våldtäktsfall."
Morris nämner ett dussintal våldtäktsfall och konstaterar att de bara är toppen på ett isberg.
Sanningen är att soldater våldtar i krig. I Israel. Tjetjenien. Sudan. Kenya. Somalia. Haiti. Precis som även
israeliska kvinnor våldtagits i de krig som israel utkämpat. Den som vill påstå något annat är en som inte förstått krigens vansinne.