Martin Luther Kings död - 40 år och en vecka senare

The Guardian har en en intressant artikel om Martin Luther King, på årsdagen av hans död, som beskriver hur kraftigt han och den svarta människorättsrörelsen bekämpades av den amerikanska administrationen:

"I Augusti 1967, fyra månader efter att King kallade den amerikanska staten för världens största leverantör av våld idag", tre månader efter att 30 medlemmar i svarta Patnher-partiet marcherade, beväpnade, in i den Kaliforniska statens huvudstad och fram på tidningarnas löpsedlar över hela världen gav J Edgar Hoover, chefen för USA:s inrikesbyrå för upprätthållande av lagen, Federal Bureau of Investigation, följande direktiv: "Skälet för detta nya kontraspionageåtagande är att avslöja, splittra, avleda, miskreditera och på andra sätt neutralisera dessa aktiviteter från svarta nationalister, hattypsorganisationer och grupperingar, deras ledarskap, talesmän, medlemmar och supporters.""

Bland "hattypsorganisationerna" fanns Southern Christian Leadership Conference, den människorättsrörelse som King var den förste ledaren för. Endast fem månader senare kom nästa direktiv. FBI skulle hindra uppkomsten av en "Messias", en ledare som kunde ena de olika svarta grupperingarna, vare det Malcolm X, Martin Luther King eller Elija Muhammed. Både direktiven inlemmades i vad som kallas för COINTELPRO, ett amerikanskt program för att förfölja, diskretiditera, övervaka och trakassera dissidenter. Flera i den svarta människorättsrörelsen tvingades fly till Sverige.

Martin Luther Kings tal om Vietnam: "Beyond Vietnam, tid att bryta tystnaden"

Stokely Carmichael, en gång "hederspremiärminister" för de svarta pantrarna, fick från sin mor reda på att de svarta pantrarna var ute efter att döda honom. Detta efter att hon informerats om detta, falskeligen, från FBI. Carmichael började därefter distansiera sig från rörelsen och lämnade snart landet. Malcolm X:s livvakter, dagen han blev skjuten, var polisagenter som infiltrerat rörelsen. FBI:s livvakter var kända för sitt hur dåligt jobb de skötte, när svarte panter-ledaren Fred Hampton sköts till döds av polis var det hans livvakt som gett dem en karta över hans hem.

Hoover själv startade rykten om Martin Luther Kings otrohet och sexuella eskapader i hopp om att diskreditera honom. Dessa planterade rykten florerar nu i tidningasartiklar överallt i världen. Utöver det spreds historien till pressen om hur han var "kommunist" och hur hans kampanj för fattiga var en del av planerandet av våldsanvändande mot staten.

Totalt spenderade den amerikanska staten 100 miljoner dollar, i dagens pengavärde motsvarande nära tre miljarder kronor, på att destabilisera och krossa alla självständighets-, människorätts-, freds- och vänsterrörelser i USA.

Än idag är dessa rörelser i stort sett marginaliserade i den amerikanska debatten.

* * *

När det skrivs om Martin Luther King idag görs det mycket av hans icke-våldkamp. Liksom med Nelson Mandela har alla kanter slipats bort för att hans budskap ska bli så lättsmält som möjligt och ifrågasätta dagens normer. I själva verket var Martin Luther King långt mer fördömande än flera av dagens svarta ledare. 1968 förklarade King krig mot fattigdomen:

"Om Amerika inte använder sin enorma rikedom för att göra sig av med fattigdomen och göra det möjligt för alla Guds barn att ha de basala nödvändigheterna kommer hon också att fara till helvetet."

Ett collage av tal av Martin Luther King om USA:s arrogans och krigsförande

Där påminner King mycket om Barack Obamas spirituella rådgivare Jeremiah Wright som efter ett uttalande, "God damn America!", blev utsatt för en hetskampanj så att Obama själv tvingades ta avstånd från hans åsikter. King konstaterade också det märkliga med USA:s ekonomiska system, det som nu sprider sig till resten av världen:

"Så ofta i America har vi socialism för de rika och en ovårdad fri företagande kapitalism för de fattiga."

King kritiserade kolonialismen, han kritiserade det ekonomiska system som låter de rika länderna parasitera på de fattiga, han kritiserade krigsindustrin, han kritiserade hela det kapitalistiska systemet. "Vem äger oljan?", frågade han. "Vem äger järnmalmen? Hur kommer det sig att folk behöver betala vattenräkningar i en värld som består av två tredjedelar vatten?"

Kanske är det därför som de politiker som idag säger sig beundra honom, nästan aldrig vill citera honom eller ljuger om hans åsikter (som t.ex SD och Dick Erixon, om någon skillnad där finns). Och kanske är det därför hans tal, alla filmade, aldrig visas på TV.

Andra bloggar om Martin Luther King:
USAval om hur McCain röstade mot en helgdag till Kings ära, Dick Erixon ljuger om Martin Luther King som var för riktat stöd till minoriteter, Emma Grön om rasismen i USA, Forum för Frihet om jakten på Kings dröm

Dokumentär om mordet på King, "Vem dödade Martin Lutker King?":
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10

Veckans Citat: Hesa, men inte döda

"Min mamma säger att man ska slåss med ord. Det är därför det är sånt himla liv här. Tänk om USA och Vietnam hade stått och skrikit åt varann i flera år. Va’ hesa dom skulle ha varit. Men inte döda."

/Kalle 7 år, citerad av Tyresö U-lands och Fredsförening (TUFF)

Tage Danielsson skulle blivit 80

För några dagar sedan skulle Tage Danielsson blivit 80 år om han fortfarande levt. Därför lägger mina två favoritdikter av honom här:

Innan du blir kapitalist,
kommunist, monetarist,
anarkist, marxist, fascist,
terrorist, imperialist,
socialist, syndikalist,
eller rentav folkpartist
måste lilla du förstå
att så snart som du kan gå
bör du stultande gå med
i det världsparti för fred
som går före allting annat.
Alla ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den.

Och den andra:

Lås era dörrar! Friden är slut!
Vapenvägraren har sluppit ut!
Upptrappa kampen mot ickevåldsverkare!
Skaffa poliserna muskelförstärkare!
Tänk om han kommer där, kristen och galen,
och vägrar anfalla folk på centralen!
Tänk om han gör sig oskyldig till dråp,
orånar gummor och oblåser skåp!
Tänk om han ickevåldför sig på tjejer!
Sätt én i buren igen, Lennart Geijer!
Mot en sån där kan man inte va snäll.
Somliga måste man sätta i cell.
Humanitet, i princip, är försvarligt,
men denna man är ju samhällsofarlig!
Stoppa den brottsliga galenskapen:
skyldig till Oinnehav av vapen!
Sätt honom åter på slangmatsdieten!
Han är en fara för osäkerheten.

Mer om Tage Danielsson: Aftonbladet eller Expressen? Eller SvD.

Fem borta, fyrahundratfemtiotvåtusenniohundranittiofem kvar...

Israel har valt att tömma två av de de 227 bosättningar de har på palestinsk ockuperad mark. Bosättningarna har varit så små att de inte ens funnits med på Peace Nows sammanställning över "illegala utposter". Totalt har Israel alltså valt att flytta på fem personer av de 453 000 bosättarna som lever på palestinsk mark. Palestinierna lär bli utom sig av lycka.

Så vad har de fem att säga då?

"- Varför slösar ni på er tid? Vi kommer tillbaka!"

Fredsprocess i Palestina?

Mellanöstern?

Snart kan Korea-kriget vara slut

DN skriver om hur Korea-kriget snart kan vara slut, ett krig som var fullständigt meningslöst. Korea slogs på de allierades sida under 2:a världskriget, mot Japan. Ändå valde USA och Sovjetunionen att dela upp landet, mot befolkningens vilja, ungefär som när man delade upp Vietnam. I Syd tillsattes diktatorn Syngman Rhee och i norr Kim Il-Sung. Ingen av dem dolde sina planer att ena Korea - under egen ledning. Enligt Bruce Cummings utmärkta bok Koreas Place in the Sun lät Syngman Rhee genomföra flera attacker mot Nord-Korea i ett hopp om att provocera fram krig. 1950 svarade Kim Il-Sung och kriget var ett faktum.

Jag i den kinesiska staden Danang vid gränsen till Nord-Korea

I Nord-Korea genomfördes flera jordbruksreformer, liknande de som USA genomförde i efterkrigstidens Japan, vilket gjorde livet bättre för många Koreaner. I Syd däremot härskade den impopuläre Syngman Rhee likt dagens regim i Burma. Liksom i Vietnam var det både Nord- och Syd-Koreaner som slogs mot hans regim. Skillnaden mot Vietnam är att USA vann, landet förblev delat. Det skulle dröja ända tills 80-talet innan Syd-Koreas ekonomi gick om Nord-Koreas och först i slutet av 80-talet fick Syd-Korea demokrati. Hela det ekonomiska undret i Syd-Korea skedde utan marknadsekonomi utan istället i en form av planekonomi. Staten var delägare i alla storföretag och fördelade själv vilka som skulle få ta hand om vilka näringssektorer.

Nord-Koreanska bönder vid kinesiska gränsen drabbas av nationalism

Idag är Syd-Korea en livskraftig demokrati och Nord-Korea en diktatur i förfall. Många känner dock inte till hur desperat Nord-Korea försöker öppna sig mot omvärlden. I norr, vid gränsen till Kina och Ryssland, har Kasino-städer skapats där rika kineser och ryssar kommer för att spendera sina pengar. Särskilda industriområden med andra liberalare lagar har skapats för utländska investerare. När jag besökte den kinesiska staden Dandong, precis vid gränsen till Nord-Korea, talades det t.o.m om att delar av Nord-Korea skulle avskaffa visum-tvånget för att öka chansen till investeringar och turism.

Både Nord- och Syd-Korea har levt alldeles för länge med osäkerhet och räddslan för krig. Att avsluta det över 50 år gamla kriget måste ge ett stort hopp för framtiden.

Nyfiken - Blåögd

Johanne Hildebrandt skriver i Aftonblandet och är som vanligt upprörd över alla hennes läsare som inte delar hennes entusiasm över olika krigsinsatser. Den här gången är hon putt på att folk inte rinner över av nyfikenhet över hennes dokusåpablogg om amerikanska soldater i Irak. Och det är sant: jag är inte nyfiken alls.

Orsaken är ju just att det inte är en blogg om Irak-kriget. Inte krigsjournalistik i någon mening alls. Snarare är det en liten beundrarblogg över de amerikanska soldater som Hildebrandt delar läger med, en dokusåpa över hur tråkigt det är i hettan, vem som känner sig lite utanför, vem som var full i helgen. Det allra största problemet är att Hildebrandt startade sin blogg för att hon visste "alldeles för lite om vad amerikanska soldaterna egentligen gör i Irak". Som inkapslad journalist som endast följer med dit den amerikanska armén beordrar henne antar jag att Hildebrandt anser sig veta mer.

Naturligtvis får hon inte det. Exempelvis kommer hon med dett märkliga påståndet att det är "mest irakier som mördar varandra". Så är det givetvis inte. Sanningen är ju att p.g.a journalister som Hildebrandt som endast tuffar efter de coola jänkarna i uniform så har vi ingen aning om hur irakier dör. 655,000 irakier har hittills dött, av dessa vet vi endast hur 73,000 civila dött samt en utsaga från USA om hur många "Al Qaida"-milismän de dödat. Vi vet alltså endast om hur 10-20% av irakierna dör. Och p.g.a att Hildebrandt inte vill gräva, utan förerdar att lyssna på amerikanska soldaters utläggningar får vi inte reda på mer.

Hildebrandt får inte vara med på de omfattande bombningar som utförs. Hon får inte vara med där den amerikanska armen använder sig av napalm eller vit fosfor. Amerikanska armen kommer inte ta med henne dit civila misstänks ha massakrerats. Nej, med Hildebrandts metod kommer man knappas få reda på vad amerikanska soldater gör i Irak, det är hon för noga inkapslad för.

Ett annat problem är, som Hildebrandt också erkänner, att ingen journalist vågar träffa irakier på samma sätt eftersom man då "betraktas som västerlänning, därmed en vandrande pengapåse för kidnappare samt ett mål för diverse islamister". Därför kommer vi alltid höra de gulliga små vardagsberättelserna om amerikanska soldater. Aldrig om irakier och motståndsmän. Och Pentagon myser.

överhuvudtaget verkar Hildebrandt vara arg på allt. Genom en hastig titt kan man se att hon klagar på att folk inte är nyfikna, att vi inte låter alla i hela familjen bli ansvariga för att skicka barnen i krig, att folk i Sverige har åsikter om hennes journalistik, att folk vill ha en ungdomsgård i Köpenhamn eftersom det innebär att de vill skada oskyldiga, att folk i vänstern kallas solidariska när de inte är solidariska med henne och att vi inte vill anfalla fler länder.

Märkligast är åsikten att svenskarna är fega trygghetsnarkomaner. Uppenbarligen blir vi rånade, massakrerade och våldtagna nog att uppskatta mer krig. Personligen tycker jag felet är att alla inte är trygghetsnarkomaner. Världen skulle nog bli fredligare då. Inte blir den fredligare av att lyssna på Hildebrandt.