Quneitra - Den syriska spökstaden

År 2003 gjorde jag en rundresa i Libanon och Syrien på ungefär en månad. En av de platser jag besökte i Syrien var Quneitra. Quneitra ockuperades av Israelerna i 6-dagars kriget 1967. 1973, under Oktober-kriget, togs den tillfälligt tillbaks av Syrien, men slutgiltigt lämnades den tillbaka först i Juni 1974 då Israel drog sig tilbaka. Den är nu en del av den demilitariserade zon mellan Israel och Syrien som administreras av FN. Israel valde dock att fortsätta ockupera Golan-höjderna från vilket Israel hämtar 15% av sitt vatten, vatten som annars skulle gått till Syrien.

Infartsväg till Quneitra, byggnaden till vänster är en kyrka

Redan 1967, då FN:s representant Nils-Göran Gussing besökte staden kunde han se israeliernas brutala framfart: "Nästan varje affär och varje hus hade utsatts för inbrott och plundrats". De 20 000 människor som bott i den lilla marknadsstaden och flytt undan kriget förvägrades rätten att återvända enligt vanligt israeliskt manér.

I bakgrunden ses de av Israel ockuperade Golan-höjderna

Efter Oktober-kriget 1973 lämnades staden tillbaka till Syrien enligt ett av FN-förhandlat stilleståndsavtal som gick i kraft 1974. Israelerna visade här sitt fulla förakt för krigslagar, mänskliga rättigheter, FN och folk med arabisk bakgrund. Innan de lämnade staden började de systematiskt förstöra byggnad för byggnad. Hus raserades med bulldozers, andra besköts med granater och kulsprutor. The Times skrev:

"Idag är staden oigenkännbar. Husen med deras tak ligger på marken likt gravstenar. Delar av spillrorna är täckta med färsk jord som rivits upp av bulldozer spår. Överallt finns fragment av möbler, efterlämnade köksredskap, hebreiska tidningar som daterats från första veckan i juni, här en söndersliten madrass, där fjädrarna från en gammal soffa. På några sektioner av en vägg som fortfarande står kunggörs det i hebreiska inskriptioner: "Det kommer en ny omgång"; "Vill ni ha Quneitra får ni det förstört.""

Ruinhögarna är hus som raserats av israeliska bulldozers

Staden hade systematiskt plundrats, allt som gick att stjäla hade stulits och sålts till israeliska företagare. Varje byggnad som lätt kunde raseras raserades. De större byggnaderna besköts med granater och kulsprutor. Dynamit hade placerats inne i husen för att spränga sönder stödpelare. FN konstaterade att den israeliska armén medvetet förstört hela staden i ett direkt brott mot Genéve-konventionen och dess kommission för mänskliga rättigheter fördömde Israel med 22 röster mot en.

Endast USA röstade mot.

Quneitras sjukhus, varje vägg är dekorerad av kulhål och granathål

När jag själv besökte Quneitra var jag tvungen att först skaffa ett särskilt tillstånd hos inrikesministeriet i Damaskus eftersom Quneitra ligger i en särskild demilitariserad zon. Både Lonely Planet och Rough Guide ger bra beskrivningar över hur man skaffar ett sådant (öppetiderna är snåla). Därefter kan man ta sig dit i en vanlig liten buss, minns att det tog 1-2 timmar innan man kom fram. Väl framme måste tillståndet och ens pass granskas av en vakt och man får sedan en guide tilldelad sig. Guiden är absolut nödvändig eftersom området inte helt rensats från minor. Att vandra runt själv kan alltså vara förenat med livsfara!

Det var i September som jag besökte Quneitra, under torrperioden, så när ni ser bilderna ser allt brunt och torrt ut. Vid andra tider på året är gräset grönskande och vackra gröna träd kan ses. Israel ockuperar också Golan-höjderna, endast en liten bit ifrån, och dess vattentäkter. Därför kan bosättarna i Golan leva med swimmingpools och grönska där Syrien måste snåla på vattnet.

De ockuperade Golan-höjderna, gränsen till Israel-kontrollerat område kan ses på grönskan som tas från de stulna vattentäkterna

Det ger en spöklik känsla att vandra runt i Quneitra. Staden ligger öde, de flesta hus har reducerats till stenhögar. Några hus står kvar: Kyrkan, moskén, sjukhuset. Det senare är dock så bombarderat och attackerat att man kunde trott att kriget pågått inne i själva byggnaden. Pelarna har beskjutits med granater, kulhål täcker väggarna. Det tycks ha funnits ett särskilt israeliskt hat mot humanitära byggnad.

Quneitras sjukhus innifrån

Det finns ett hus där man kan vila och inte förfriskningar. Där finns det också en kikare från vilken man kan spana på de av Israel ockuperade Golan-höjderna. Där kan man se hur stora turistbussar kommer för att spana på Syrien - fienden. På den israeliska sidan rör sig turisterna bland bosättarna. Luftkonditionering ökar på luftfuktigheten med hjälp av det stulna vattnet så turisterna inte ska behöva lida av torkan. På den syriska sidan är det torrt och dammigt.

Karta över Quneitra från 1967

Mer nyheter:

• USA backar nu om incidenten i Hormuz-sundet. Jag har tidigare skrivit tre stycken inlägg om det (här, här och här). Det har varit uppenbart från början att inga hot skett från Irans-sida, ändå har det tagit flera dagar för de svenska tidningarna att införa en rättelse. Bättre än aldrig antar jag, men ändå pinsamt.
  

Israel startade 6-dagarskriget för att erövra mark

Lisbeth Lindborg, en självpåtagen forskare med usla matematikkunskaper som jag tidigare skrivit om, har nu i Expressen skrivit en artikel om 6-dagarskriget. Förutom den rasistiska översättningen av "The Arab League" till "Arabligan" istället för Arabförbundet menar hon att inga araber ville ha krig med Israel vid den tidpunkten, men att israelerna var för inkompetenta, livrädda och korkade för att inse detta.

Israelerna själva gillar dock inte Lindeborgs fördomsfulla avfärdande av hela det israeliska militär-etablissemanget. De vill uttryckligen ta åt sig äran för att ha startat kriget.

"Den här historien om en fara för utrotning har varit ett komplett påhitt och har blåsts upp i efterhand för att rättfärdiga annekteringen av nya arabiska territorier."

/Mordechai Bentov, Kabinettsminister, Le Monde, 3/6, 1972

"I juni 1967 hade vi ännu en gång ett val. De egyptiska armékoncentrationerna i Sinai bevisade inte att Nasser verkligen var på gång att attackera oss. Vi måste vara ärliga med oss själva. Vi valde att attackera honom."

/Menachem Begin, Premiärminister, New York Times, 21/8, 1982

"Att låtsas som om de egyptiska styrkornas placering längs våra gränser skulle varit ett hot mot Israels existens är en direkt förolämpning, inte bara mot intelligensen för vem som helst med kapacitet att analysera en sån här situation, utan framförallt mot den israeliska armén."

/General Matityahu Peled, Ha'aretz, 19/3, 1972

Tvärtom gjorde Israel vad man kunde för att provocera fram ett krig. Man visste att Egypten ville undvika detta då man redan sänt 100 000 män till Jemen. Man beslöt sig därför för att provocera Syrien som Egypten hade en försvarsallians med.

"Vi brukade skicka fram en traktor att plöja ett [omstritt] område (...) och vi visste i förväg att syrierna skulle börja skjuta. Ifall de inte sköt så beordrade vi traktorn att avancera framåt tills syrierna blev så irriterade att de började skjuta. Och då kallade vi in artilleri och senare också flygunderstöd och så gick det till. (...) Jag gjorde ett misstag i att tillåta erövringen av Golan-höjderna. Som försvarsminister borde jag ha förhindrat det, därför att syrierna hotade oss inte vid det tillfället."

/General Moshe Dayan, 1976

Israel erkände senare att erövring var målet med 6-dagars kriget, samtidigt som man visade sitt sedvanliga förakt för FN och hela det internationella världssamfundet.

"Om så generalförsamlingen skulle rösta med 121 röster mot 1 för att Israel skulle dra sig tillbaka till gränserna för vapenstilleståndet [innan 1967] så kommer Israel att vägra följa beslutet."

/Abba Eban, premiärminister, New York Times, 19/6, 1967