"Sin syn på Naomi Kleins "Chockdoktrinen" och hur den i mångt och mycket liknar boken "Da Vincikoden" i sin icke-seriositet."
Det låter ju givetvis intressant, särskilt som boken särskilt rekommenderats av New York Times och valts som en av årets bästa av Amazon och Publishers Weekly, något som knappast lär hända en Timbrobok. Givetvis finns det inget av det omskrivna i Benulics föredrag. Hela de första tio minuterna inleds med en märklig teori om att George Bush invaderade Irak för att ta över landets Stargates. Det är en intressant teori från Benulic sida som passar hos Timbro-högern, men vad den har med Klein att göra är oförståeligt. Först därefter börjar hennes bok diskuteras.

Som gammal maoist passar Benulic väl in bland kryptohögern på Timbro
Annars hittar jag under det över 30 minuter långa föredraget endast fyra punkter där Naomi Klein påstås ha haft fel, vilket måste sägas vara sällsynt lite för en nära 600 sidor lång bok. Här är de fel som Benulic till slut lyckas rada upp:
- Milton Friedman ska inte ha varit personlig rådgivare åt Pinochet.
- USA ska ha varit svinaktiga torterare åtminstone sedan 2:a världskriget.
- Shock and Awe - Chock och Fruktan - handlar inte om att sätta skräck i civilbefolkningen.
- Den amerikanska staten lät inte med flit New Orleans förstöras genom att inte göra något, den arbetade aktivt på att förstöra staden genom att förhindra hjälpinsatser.
- Milton Friedman besökte Pinochet i Chile, två efter hans blodiga statskupp och kritiserade honom aldrig för hans avrättningar av opposition och civila. Han var inbjuden av en privat stiftelse för att försöka sälja in en plan om total frihandel till militärjuntan. Han gav Pinochet rekommendationer i ett personligt möte och blev också ombedd att skriva ner sina rekommendationer för Chiles ekonomiska politik och gjorde detta i ett omfattande brev. Glatt konstaterade han att diktatorn var "välvilligt inställd till ekonomisk chockbehandling".
Därefter har han alltid försvarat Chiles ekonomiska politik, den gav ju ”mer utrymme för individuella initiativ och för en privat livssfär”. Personlig rådgivare känns inte helt fel, även om det kan ge intrycket av att han ständigt var till hands för att viska ondskefulla ekonomiska planer. Den nya politiken ledde till en minskad tillväxt och ökad fattigdom för befolkningen.
Här känns det alltid inte som Benulic har mycket att komma med, Friedman själv konstaterar ju att hans ekonomi anammades av Chiles militärjunta. Det är ju det som är det väsentliga i Kleins bok. - Benulic gör ett stort nummer av att USA torterade tyskar i sina fångläger efter 2:a världskriget "och britterna var ännu värre". Det motsägs givetvis inte någonstans i Naomi Kleins bok och är inte relevant på något sätt.
- Chock och Fruktan handlar om "spektakulära maktdemonstrationer gjorda för att paralysera motståndarens iaktagelseförmåga av slagfältet och förstöra dess vilja att kämpa". Åtkomst till vatten, mat och infrastruktur skulle förhindras. Eller som författarna till doktrinen beskriver det, att åstadkomma "en grad av nationell chock liknande den effekten släppandet av atombomben över Hiroshima och Nagasaki hade på japanerna". Vilket är precis i den mening som begreppet används i boken. Bland historiska exempel, enligt författarna till doktrinen, finns släppandet av atombomberna och de massiva bombningarna i över Vietnam och Kambodja.
Att som Benulic påstå att dessa exempel inte satte skräck i civilbefolkningen är mer än lovligt naivt. Ullmans, en av doktrinens författare, enda kritik mot Irak-kriget var ju att taktiken blandades med åtminstone en gnutta humanism. Han önskade man bombade ännu mer vilket skulle lett till ännu fler mördade civila. - Här är Benulic oförståelig. Han försöker argumentera för att den amerikanska staten inte ville att New Orleans skulle gå under genom en drös exempel på hur de aktivt genom inkompetens saboterade räddningsarbetet. Dessutom har det inte ett dugg med Kleins tes att göra. Vad hon skriver är ju endast att privatiseringsdyrkarna drog nytta av katastrofen i New Orleans genom att genfomföra en politik man aldrig annars hade lyckats med. Och det gjorde man ju.
Johan Norbergs föredrag ska jag lyssna igenom senare, förhoppningsvis har det mer innehåll.

Religiösa utspel om Benulic och Timbro hittar ni här och här.
Uppdaterat 2007-12-20: Nu har jag gått igenom Johan Norbergs föredrag också.








