Här i Thailand har jag under de senaste dagarna umgåtts med en grupp australiensiska soldater som tills nyligen varit stationerade i Afghanistan. Jag passade på att fråga om de märkt av några problem med heroin-beroende bland soldaterna. Detta var ett stort problem i Vietnam. På den tiden producerades ungefär 30% av det heroin som senare smugglades till USA i Syd-Ost asien.
* * *
I princip alla led i smuggelkedjan bestod på ett eller annat sätt av CIA-kontakter. Opiumet odlades av Hmong-folket i nord-västra Laos under dess ledare General Vang Pao. General Pao lät flyga ut opiumet med Air Americas, CIA:s flygbolag, plan för att sedan rafinera det till heroin i ett laboratorium intill CIA-högkvarteret tvärs över gränsen i Thailand. Heroinet smugglades sedan vidare av maffian, som stod under skydd av CIA för dess hjälp att bryta upp strejker i Italien och Frankrike. Som en fotnot kan nämnas att Vang Pao just nu står inför rätta i USA för att ha planerat en blodig kupp, med terrordåd mot civila som ingrediens, mot Laos regering.
Heroinet var en viktig inkomstkälla för USA:s allierade i asien. Chang Kaishek använde det för att finansiera attacker mot Kina från Burma, den Syd-Vietnamesiska lydregeringen för att muta grupper att ge stöd mot FNL och Hmong-folket i Laos för att kunna överleva och köpa vapen. Därför såg USA först mellan fingrarna med försäljningen till de amerikanska soldaterna som använde sig av heroinet för att dämpa ångesten över krigets fasor. Först senare försökte man ta tag i problemet, men de officerare som var allt för nitiska blev utsatta för s.k "fragging", deras egna soldater kastade handgranater mot dem. I extrema fall vågade armén inte ens dela ut vapen till de desillusionerade soldaterna, rädda för en väpnad revolt vilket skedde vid några få tillfällen.
I Afghanistan är situationen på många sätt liknande. USA:s allierade är de knarkbaroner som talibanerna drev bort. Produktionen av heroin har, från att under talibanerna varit näst intill obefintlig, stigit till den grad att nästan allt världens heroin nu kan spåras till afghanistans opiumfält.
Mina nya australiensiska vänner förklarade att de inte märkt av något heroinmissbruk i den USA-ledda koalitionen, men menade att talibanerna själva använde sig av heroin. Vid husrannsakningar hos misstänkta milismedlemmar var det mycket vanligt att man hittade använda kanyler.
* * *
Nu skriver The Times (20/6, -07) om hur allvarligt heroin-problemet blivit i Afghanistan:
"Sen talibanernas fall 2001 har flera faktorer bidragit till att skapa heroin-beroende över hela landet. För det första så har tusentals återvändande flyktingar från Iran och Pakistan, där heroinmissbruk är vanligt, tagit med sig sitt beroende.
För det andra så har de labb som raffinerar opium till heroin, vilka tills för några år sen var placerade i grannländerna, funnit en gyllene tillvaro i Afghanistan och lett till en dramatisk ökning av drogens tillgänglighet.
Dessutom har höga arbetslöshets siffror, krigstrauma och smärtsamma förluster gett bränsle till populationens aptit för drogen."
Enligt FN så är närmare 4% av befolkningen, nära en miljon människor, droganvändare och 10% av landets jordbruksland används för att odla opium. Detta endast några få år efter att talibanerna nästan helt lyckats utrota opiumodlingen.
Dr. Zia, doktor på en av landets fem rehabiliteringskliniker, menar att heroinberoende män, ofta utstötta från sina familjer, väljer att jobba i den USA-bekostade afghanska polismakten.
"De flesta av våra poliser i de avlägsna distrikten är missbrukare", säger han. "En av våra drogberoende officerare, Fayezullah, berättade för mig att den säkraste platsen för en missbrukare är en polisstation eller en säkerhetskontroll. Stanna en bil, stanna en cykel, ta lite pengar, köp lite heroin."
* * *
Hittills tycks ockupationsmaktens soldater ha klarat sig från missbruket, trots dess rikliga tillgång. Det är dock möjligt att missbruket är vanligare än vad som rapporteras, men att militären valt att hålla tyst om detta. Så var det i Vietnam. När Alfred W McCoys banbrytande verk "The politics of Heroin in Southeast Asia", om CIA:s inblandning i heroin-handeln, gavs ut 1972 köptes bokförlaget upp av den amerikanska staten och alla osålda exemplar förstördes.
Vad vi dock vet är att heroinproduktionen i Afghanistan ökat hundrafalt sen USA:s intåg. Den afghanska civilbefolkningen lever nu under knarkbaroner samtidigt som korrupta poliser plundrar dem på pengar för att underhålla sitt missbruk. Heroinet säljs också till resten av världen för att hjälpa till att skapa ytterligare en generation av drogmissbrukare.
I kampen mot knarket finns det en sak som västvärlden främst borde överväga. Att sluta ge pengar och beskydd till de som producerar drogerna.
