Visar inlägg med etikett Sydafrika. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Sydafrika. Visa alla inlägg

2007-12-16

"Nu flyr vita Sydafrika"

Aftonbladets Wolfgang Hansson brukar vanligtvis hålla en jämn kvalitet med merparten av sina "analyser" hyfsat intelligenta med ett fåtal som rena katastrofen. Det är på den nivån han nu lägger sig.

I en "analys" med rubriken"Nu flyr vita Sydafrika" skriver Hansson om konflikten inom Sydafrikas största parti, ANC. Först konstaterar han att Jacob Zuma, möjlig kandidat som partiledare, blivit frikänd för ett åtal mot våldtäkt. Därefter konstaterar han att Zuma är en brottsling. Någon förklaring ges inte.

En snyggare bild än den Aftonbladet valde

Därefter börjar Hansson bli lagom rasistisk. När det gäller konflikten mellan presidenten Thabo Mbkeki, känd för att omge sig med ja-sägare, och Zuma skriver han:

"Zuma kan som ANC-ledare lägga sig i minsta detalj i presidentens politik. Han kan driva igenom en missförtroendeförklaring mot Mbeki i parlamentet. I ett sånt läge riskerar den forna befrielserörelsen – som lyckades besegra rasiststyret apartheid – att slitas i stycken. Ett stamkrig väntar runt hörnet. Mbeki är xhosa och Zuma är zulu."
Man kan undra varför Hansson använder ord som "stamkrig". Hade det gällt ett europeiskt land hade man sagt etniskt konflikt. Det handlar ju om samma sak, folkstammar. På samma sätt spelar Hansson vidare på de rasistiska tankemönstren om de stackars vita:

"Den välmående svarta medelklassen fruktar att ekonomin störtdyker om Zuma tar över. De vita har redan börjat fly."
Och här kommer det viktiga. Det är inte en fråga om etniska konflikter eller "stamkrig" som Hansson uttrycker det. Det är en klasskonflikt. Bäst illustreras det med två rubriker, från The Telegraph, "Syd-Afrikas fattiga tröttnar på Thabo Mbeki", och från Houston Chronicle, "Syd-Afrikas fattiga ser hopp i Zuma".

"- Jag är hungrig. - Sluta tala politik."

Telegraph skriver:

"De köar tålmodigt för att få reda på varför, efter år på väntelistan för ett nytt hus, de fortfarande lever i små ruckel i slummläger som nu sträcker sig från ena ändan av Mamelodi till kullarna i norr.

Detta är Sydafrikas fördrivna, representanter för de miljoner fattiga svarta som känner att de lämnats efter av President Thabo Mbekis ekonomiska frihandelspolitik."

Under ANC har det visserligen skapats en svart medelklass, men de flesta svarta har lämnats utanför med förhållanden ofta värre än under apartheid-regimen. Under de senaste 10 åren har de vita fått det 15% bättre ekonomiskt samtidigt som de svarta har fått det 19% sämre.

Två tredjedelar av de svarta har aldrig haft ett jobb, på landsbyggden är arbetslösheten uppe i 70% och få ansträngningar görs för att få åtminstonde delar av jordbruksmarken i svarta händer. Vattnet stängs ofta av från vattenledningarna och kolera drabbar många familjer. Mellan 45 och 55% av alla svarta lever i under fattigdomsstrecket.


"- Först, ägna 20 år åt att lära dig detta intrikata verktyg."

Här ses David Zuma som ett hopp. Houston Chronicle skriver:

"Nära tjugo år senare, medans Zwane kämpar för att överleva på de få dollar om dagen han tjänar på att tvätta taxibilar utanför ett glimmrande köpcenter, har han siktat in sig på en ny dröm: Att få David Zuma, den förre guerillakämpen och anti-apartheidmotståndaren vars vinjettsång är "Hämta mitt maskingevär", vald som president till den härskande Afrikanska National Kongressen [ANC].

Zwane säger att han tror att Zuma kommer att ordna både jobb och välstånd till de miljoner svarta invånarna och fullfölja den revolution som avslutade Apartheid 1994. [...] Hans första prioritet, säger analytiker, är allra troligast att utöka nationens sociala skyddsnät och höja minimumlönerna, snarare än nationalisera företag."

Om detta skriver Hansson inget. Han bryr sig mer om ifall de vita lämnar landet för grönare hagar någon annanstans. Vad han inte nämner är varför de lämnar landet, nämligen våldet. Ett våld som ökat ju större inkomstklyftorna blivit och ju mer fattigdomen ökat.

Utan tvekan borde Zumas ansträngningar för att minska anledningarna till våldet vara det effektivaste motmedlet till den flykten. Men frågan är också hur de vita som alltid fått härska ekonomiskt skulle kunna leva med svarta som står på likställd fot och inte bara på pappret.

Mer nyheter:


2007-11-18

Medan bomberna faller

Björn Afzelius har alltid varit en av mina favoriter. Jag kan direkt säga att när jag hör vissa av hans låtar går det rysningar genom hela kroppen på mig. 1985, direkt under valkampanj, sjöng Afzelius låten "Det Svarta Gänget" om hur Moderaterna genom tiderna alltid stöttat diktaturer och kämpat mot demokrati:

"Då var dom kompis med fascisterna.
Då var dom bundis med nazisterna.
Då var dom bästis med rasisterna.
Då var dom ett med falangisterna"
Ulf Adelsohn, den dåvarande moderatledaren, blev så förbannad att han i radio, utan att veta att mikrofonen var på, sa i direktsändning att han personligen skulle döda Afzelius.

Björn Afzelius "Det Svarta Gänget"

Det var under samma valkampanj som Adelsohn förkunnade dessa sedelärande ord:

"Om vi bojkottar varor från Sydafrika, blir ju de stackars negrerna där nere arbetslösa."

Låten hade också, fem år tidigare, spelats in med en annan engelsk text under namnet "War" och är en av de bättre antikrigslåtar som gjorts. I Sverige vägrade man i stort att spela Afzelius i radio, hans texter var alltför politiska och kritiska. Även socialdemokraterna fick känna på Afzelius vassa tunga när han förkunnade att ""Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén är en lantlolla! Och Göran Persson är en medioker pajas som äter ko-mage" i Expressen (27/10-97). Han spelade dock alltid för fulla hus och i danmark och norge sågs han som ett geni.

Nyligen sa en vän till mig upp sig från sitt jobb. De hade just fått ett kontrakt som skulle innebära att hon blev delaktig i vapenproduktion. Företaget de slutit kontrakt med hade hon själv demonstrerat mot flera gånger. Afzelius hade själv noterat den konflikt som många hamnat i i låten "Skyll inte på mig":

"Kom inte här och skyll på oss,
säger jobbarna på Bofors.
Hus och kläder, bil och mat -
allting kostar varje dag.
Priserna går bara opp.
Vad skulle vi göra utan jobb?
Vi rår faktiskt inte för det.
Om inte vi jobbar
så är det nå'n annan som gör det."
Det krävs mycket mod för att säga upp sig från sitt jobb, särskilt om man har barn och inte kan vara säker på att få ett nytt jobb. Att ta det steget kräver en stark integritet och övertygelse. All heder åt det beslutet!


Björn Afzelius "Europa"

2007-10-16

Apartheid dog aldrig ut i Sydafrika

Youtube är inte bara en allmän slasktratt för nätets alla filmsnuttar, det är också en utmärkt sida för att hitta dokumentärfilm som aldrig kommer att visas i svensk TV. En av dessa är John Pilgers film om Sydafrika, "Apartheid Did Not Die".

Efter att apartheid-systemet besegrades har de vita fortsatt styra i Sydafrika, nu inte med staten som metod utan med ekonomin. Sydafrika är nu långt mer ekonomiskt ojämlikt än under apartheid-tiden och klyftorna forstätter att öka. 18 av 45 miljoner mäniskor har inte fått någon nytta av övergången till demokrati. 88% av Sydafrikas rikedomar kontrolleras fortfarande av de vita 10 procenten.

John Pilgers dokumentär tar upp frågorna om ojämlikheten och diskuterar också om huruvida försoning verkligen var rätt väg att gå i Sydafrika.

Apartheid Did Not Die 1:



Apartheid Did Not Die 2:



Apartheid Did Not Die 3:



Apartheid Did Not Die 4:



Apartheid Did Not Die 5:



Apartheid Did Not Die 6: