Thailand, JAS och folkmord i Laos

Läser i tidningen att militärdiktaturen i Thailand är intresserade av att köpa våra fina svenska JAS-plan. 3,6 miljarder kronor är de beredda att betala vilket gör att projektet nu endast kostat 116,4 miljarder kronor, en fin återbäring på 3% av kostnaderna. Nu jublas det säkert i regeringskansliet och hos vapenindustrin över militärkuppen i Thailand. För vem kan tro att det Thailändska folket annars skulle betalt så dyrt för militärens nya leksaker?

Det är annars den stora frågan, vad ska JAS användas till? Försvar mot det urfattiga Burma? Kanske mot Laos som man hjälpte amerikanarna att bomba till småsmul under Vietnam-kriget? Eller mot det Kambodja som ständigt invaderats av sina grannländer? överhuvudtaget känns det som om militären bör kunna vara ganska lugn. Thailand lägger ner mer pengar på militären än alla grannländerna tillsammans. Och snart kommer svenska regereringen med tårta till juntan för dess utsökta smak att prioritera vapen framför sjukhus och fattigdomsbekämpning.

* * *

För tre år sen höll det historiska museet i Stockholm en utställning om folkmord. Ett av de folkmorden man beskrev var det på Hmong-folket i Laos som beskrevs som "ett extremt utsatt folk som inte träffat en vit människa på 27 år" och som nu utsattes för "etnisk rensning". Nu är det visserligen sant att Hmong-befolkningen i Luang Prabang kanske aldrig sett vita människor. De västerlänningar som kommer hit är ofta illröda och fjällande eller vackert bruna när det tidigare stadiet gått över. För här i Luang Prabang, Hmong-folkets region, kryllar det av turister som vandrar till Hmong-folkets byar, besöker deras restauranger och bokar biljetter i deras resebyråer. De ser inte så värst etniskt rensade ut, om de inte är så att de gett sig av efter att ha blivit så fasansvärt trötta på alla de horder av turister som trampar runt på deras stigar och in i deras byar.

Det stora problemet är inte något folkmord på Hmong-folket, vilket det ofta talas om i exilkretsar i USA ditt många ur Hmong-befolkningen som slogs för CIA har flyttat. Problemet är snarare att exilkretsar i USA ända sen Vietnam-krigets slut skickat vapen till olika guerilla-rörelser i Laos. Dessa delar av Hmong-folket har fortsatt sitt krig och med tiden blivit allt mer desillusionerade. Idag använder de vapnen mer för rån och plundring vilket lett till att turistbussar från Vientiane till Luang Prabang numera har beväpnade vakter ombord. Det är den Laotiska militärens jakt på denna guerilla, endast några hundra personer, som Historiska Museet kallar för folkmord. Att det finns hundratusentals andra i Hmong-befolkningen, bl.a representerade i riksdagen, bryr sig inte Historiska museet om.

Här kunde Historiska Museet istället tänkt över att nära 500,000 människor dog när USA mellan 1965 och 1973 fällde över 2,000,000 ton bomber över landet. Många av dessa tillhörde Hmong-folket som slogs för Pathet Lao eller vars byar helt enkelt låg i de områden som massbombades. Fortfarande dör människor av de bomber och minor som ännu inte detonerats. Att prioritera några hundra guerilla-kämpar framför flera hundra tusen civilister känns unket och politiskt. Ohistoriska museet tycks vara ett bättre namn.