Dilsa Demirbag-Sten lever i sin dingdinga värld

Gällande tidskriften Mana så har nu Dilsa Demirbag-Sten gått ut med en lång artikel i Expressen om varför den bör bli av med sitt kulturstöd. Hon gör därmed direkt motsatsen till vad hon sa till tidningen ETC:

"– Jag vill inte uttala mig förrän styrelsen gett sitt besked. Då kan vi ha en öppen diskussion. Till dess är det en intern diskussion."

Nu har hon uttalat sig i alla fall. Sanningen är ju uppenbarligen att hon inte vill hålla en diskussion där hon kan få motfrågor. En monolog i Expressen är ju så mycket bättre då.

Det finns fler som vill skriva i Expressen

Hon anklagar därför tidningen för fyra saker:

1. En uppskruvad retorik.
2. Att glida mellan Israelkritik och antisemitism.
3. Rasism
4. Kvinnofötryck.

Låt oss titta på de fyra punkterna:

1. Upskruvad retorik: När jag läser detta har Expressen, som Demirbag-Sten själv skriver i, följande rubriker på sin debattsida (rubrikerna från huvudsidan kan skilja sig från inläggen):
   
   
   • Bodström skyldig till häxprocessen
   • Sluta tjata om kolonialismen
   • Därför vill Adelsohn tysta Svenska Dagbladet
   • Gå ur svenska Amnesty!
   
   
   
   Och apropå Demirbag-Stens uttalande om att det är "svårt att polemisera med en publikation som lever i en ding ding värld":
   
   
   • Anden Ambres finns visst
   
   Nej, någon som skriver i Expressen ska knappast uttala sig mot att andra använder sig av "uppskruvad retorik", vilket Demirbag-Stens egen text är ett utmärkt exempel på.
   
   
2. Att glida mellan Israelkritik och antisemitism: Här kan Demirbag-Sten dock inte ge ett endaste exempel på var antisemitismen skulle komma in. Hon anför dock flera utmärkta exempel på Israelkritik. Därutöver är det endast den redan avslöjade citatförfalskningen om att Joacim Blomqvist skulle vara konspirationsteoretiker. Blomqvist skriver själv om detta:
   
   

   "Ett exempel är i det parti av hans text som angriper en kommentar jag skrivit om ett israeliskt bombangrepp mot Syrien, där han bröt han loss en bisats som ändrade innebörden av min ironiska slutknorr. Med det förfalskade citatet verkade det som om jag försvarade Irans antisemitiska president och tog parti för allehanda antisemitiska konspirationsteorier. I själva verket angrep jag Irans president och tydliggjorde att jag inte har något övers för konspirationsteorier. Om man tar sig vilka friheter som helst när man söker förlöjliga sin motståndare, kan man hitta vad som helst i motståndarens texter. Med rätt citatteknik kan djävulen bli from.
   
   Dilsa Demirbag-Sten lånade Henrik Bachners förfalskade citat och menade att det kom från min kommentar. På liknande sätt går hon på i hela debattartikeln. "
   

   
   

   Dilsa samlar skit för att kasta på sina meningsmotståndare
   

   
   
3. och 4. Rasism och Kvinnofötryck: Intressant nog tycker Demirbag-Sten att tidningen Mana är rasistisk och kvinnoförtryckande mot endast tre personer. Två folkpartister. Vore det inte mer logiskt att säga att tidningen är mot folkpartister? Och snarast är det ju så att de som inte är mot dessa folkpartister faktiskt borde kunna klassifiseras som rasister och kvinnoförtryckare. De vill ju tvångsgranska könen på invandrarkvinnor, något som stämmer bra in för både rasister och kvinnofötryckare. Den tredje personen är Ayaan Hirsi Ali:
   
   

   "Vad är det som får Ruth och andra att tycka att det är förkastligt och, förmodar jag, rasistiskt att kalla människor för nigger/husneger men bara ett retoriskt övertramp” när tidskriften Mana gör det samma (”Ayaan Hirsi Ali: En husnegers hårda lott” av Jorge Capelan på Manas hemsida 17/5 2006). Ingen seriös publikation skulle låta en journalist kalla någon för neger."
   

   
   Låt oss se vad Mana själva har att säga om användandet av detta ord:
   
   

   "Ett av målen bakom den liberala högerns attacker mot Mana är att förbjuda den radikala antirasismen genom att själva ta över definitionen av rasism. Till ändamålet är inga gränser för vad som kan betraktas som anständig intellektuell praxis gilltiga.
   [...]
   Uttrycket "husneger" (house nigger), har gamla anor och användes för de slavar som släpptes in i slavdrivarens hem, antingen som sexslavar eller som hembiträden, mm vilket ofta medförde vissa verkliga eller inbillade privillegier i förhållande till fältslavarna trots de förödmjukande och kränkande omständigheterna.
   [...]
   Om man läser Malcom X:s tal och skrifter konstaterar man att han syftar på slaven som föreställer sig att han tillhör samma grupp som sin herre bara av en anledning att han/hon bor i samma hus. Vad som stör dagens högerliberaler är att vi radikala antirasister pekar på att det faktiskt finns olika sociala grupper med åtskilda intressen som grupp."
   

   
   Vad är det då som får Mana att använda så grova ord mot Ali? Kanske denna intervju i Reason:

   
   

   "Reason: [Kan inte en] våg av frigörelse lyfta islam till vår moderna tid? ... Tror du inte att islam kan åstadkomma sociala och politiska förändringar?
   Hirsi Ali: Bara om islam besegras. Den politiska sidan av islam präglas nu av en makthungrig expansionism och har blivit starkare än de fredsälskande muslimerna. Reason: Menar du inte besegra radikal islam?
   Hirsi Ali: Nej. Islam, punkt. När den besegrats kan den förvandlas till något fredligt. Det är överhuvudtaget svårt att tala om fred nu. Man är inte intresserad av fred. Reason: Måste vi krossa världens 1,5 miljarder muslimer under våra kängor? Vad betyder 'besegra islam' i konkreta termer?
   Hirsi Ali: Jag menar att vi är i krig med islam. Och det finns ingen mittemellanposition i krig. Islam kan besegras på många sätt. Till att börja med genom att motverka spridandet av ideologin i sig själv; för närvarande konverterar västerlänningar till islam, och de blir ibland de mest fanatiska. Det förekommer infiltration på skolor och universitet i väst. Vi kan stoppa det. Vi kan stoppa brännandet av flaggor och andra symboler och vi kan se dem i ögonen, demonstrera vår övertygelse och säga: 'Vi varnar er. Vi
   accepterar inte det här längre.' Det kommer en tid då du tvingas krossa din
   fiende.
   Reason: Militärt?
   Hirsi Ali: På alla sätt, och om vi inte gör det, kommer vi att få leva med konsekvenserna av att själva bli krossade."

Var liberalerna hämtar sina argument

Vad säger då ordföranden i Kulturrådets regferensgrupp, Arne Ruth?

"– Börjar man införa politiska kriterier och blandar samman dem med kvalitetskriterier, då tycker jag att man ska lägga ned hela verksamheten. Då blir det här en censurinstans istället, sade han i förra veckan i SVTs Kulturnyheterna."

Ordföranden i Föreningen för Sveriges kul­tur­tidskrifter, Siri Reuterstrand, säger också sitt:

"– Det är ju hemskt om man drar in stödet för att man anser att någon har obekväma åsikter. Jag skulle bli förvånad om den nya styrelsen säger nej. Det skulle vara en oerhört stark markering. Om de ska följa sitt uppdrag kan de inte säga nej."

Även Arne König, vice-ordförande på Journalistförbundet säger:

"– Vi vill inte ­förekomma styrelsens beslut. Men om det skulle visa sig att styrelsen politiserar bedömningar av kulturtidskrifter kommer vi naturligtvis att reagera."

Nej, Dilsa Demirbag-Sten har inte mycket på fötterna. I sin artikel skriver hon att det är rena fantasier att tala om "liberalismens död och det faktum att dagens realliberalism närmar sig 1930-talets fascism".

Hon motbevisar sig själv bra med sin debattext.

Tidigare texter om detta: Här, här, här och här.

Antisemitiska judar, liberal logik

Al Andalus tipsar mig i en kommentar om att Judar för Israelisk Palestinsk Fred protesterat gällande anklagelserna mot tidningen Mana:

"Öppet brev till kulturrådet

Med anledning av anklagelserna mot tidskriften MANA

Föreningen Judar för Israelisk Palestinsk Fred (JIPF) vill utrycka sitt stöd för tidskriften MANA och för det fria ordet. JIPF är oroad över det faktum att MANAs politiska åsikter tas som argument för att strypa kulturrådets stöd till tidskriften.

Tanken är att stödet från kulturrådet ska »främja hög kvalitet och mångsidigt utbud av åsikter och behandlade ämnen« och kulturrådet bör därför inte vara en instans som tillämpar politisk gallring i sin myndighetsutövning.

Påståenden och anklagelsen om att tidskriften Mana skulle vara antisemitisk är absurda och grundlösa. Trivialiseringen av begreppet antisemitism genom att kritiken mot Israel likställs med kritik av judar kan bidra till att kampen mot antisemitism, liksom kampen mot all form av rasism, försvagas.

Den demokratiska debatten och yttrandefriheten kan ta stor skada om Kulturrådet börjar ägna sig åt politisk censur, när uppgiften är att främja mångfald och kvalitet.

Med vänliga hälsningar
Dror Feiler, Ordf๖rande för Judar för Israelisk Palestinsk Fred (JIPF)
2008-01-17"

Man får anta att Dror Feiler nu kommer bli anklagad för att vara antisemit också. Det skulle i så fall inte vara första gången. Det är idag svårt för en humanist att inte bli anklagad för antisemitism. Andra som anklagats är Desmond Tutu, Olof Palme och Jimmy Carter. En som vill anklaga varje antirasist för att vara antisemit är Henrik Bachner som i en lång och flummig artikel i Antonia Ax:son Johnsons tidning Axess attackerar Mana. Vad framför han då som konkret exempel på antisemitism?

Desmond Tutu - Ond antisemit?

Ingenting alls ska det visa sig förrutom en mängd lösryckta citat som alla formulerar kritik mot Israel, aldrig mot judar. Men så avskyr Bachner kritik mot Israel. För som Bachner tidigare sagt: Det finns "utan tvekan en grundläggande kontinuitet mellan klassisk antisemitism och nutida antisionism". Således har Bachner, känd för sina fejkade undersökningar om antisemitism, tidigare attackerat både Ordfront, Jan Guillou, Lars Hillersberg, Donald Boström och stora delar av svenska folket för antisemitism. När han inte hållit föredrag för Samfundet Sverige-Israel.

För en längre sågning av Bachner, läs här. Märkligast är att Axess tar in en artikel av en person som mest ses som en politisk pajas.

Rolig är också Expressens artikel om det hela. Under rubriken "Så kränker Mana kvinnor och judar" nämns två konkreta exempel, förrutom ett rent arbetsplatsärende. Kränkandet av judar visar sig vara kritik mot Israel, kränkandet av kvinnor visar sig vara kritik mot en, säger en, folkpartistisk kvinna som mest gjort sig känd för att förespråka tvångsgranskning av könen på alla invandrarkvinnor. Det vore snarare en kränkning av kvinnor att inte kritisera politikern.

Går det inte att hitta mer om Mana än detta bör de liberala censurivrarna genast lägga ned sin kampanj.

Gamla inlägg om samma sak: här, här, här och här. Även Aftonbladet skriver om detta.

Och ännu mer liberal censur och nedtystande av olämpliga...

Jinge tipsar om två artiklar gällande det borgerligt tillsatta kulturrådet. Tidigare har jag skrivit (här, här och här) om hur Dilsa Demirbag-Sten vill att tidskrifter som framför kritik mot Israel eller kvinnliga folkpartistiska politker ska bli av med sitt kulturstöd. Nu vill Johan Staël "Om-det-inte-varit-för-mig-hade-landet-körts-i-botten" von Holstein utvidga bannlysningen till alla tidskrifter som kan ses som socialistiska (enligt von Holsteins alla tidskrifter i hela Sverige vad det verkar som). Holstein var annars som roligast när han försvarade sin utnämning till Kulturrådet med att "min fru är minsann konstnär även om hon skriver kokböcker istället".

Som ett svar till de liberala censurplanerna har tidskriften Trom betackat sig för allt kulturstöd:

"Vi tänker inte sitta tysta medan regeringen och dess utnämnda tjänstemän utför politisk censur. I dag är det Mana som tystas, vem blir det i morgon?
Censuren av Mana kan vara ett tecken på vilken ny kulturpolitik vi har att se fram emot: en som med all tydlighet visar ett förakt för oberoende journalistik."

Roligast är när Tromb citerar Dilsa Demirbag-Sten, som nu vill dra in stödet till tidningen Mana för dess Israel-kritik, gällande Lars Vilks Muhammed-hund publicering:

"Till de fundamentalistiska grupper som kräver inskränkningar av demokratiska länders yttrandefrihet måste svaret vara tydligt: vi tolererar inte en avdemokratisering av det liberala samhället."

Det gällde visst bara det "liberala samhället". Resten av samhället ska inskränkas, tystas ned och avdemokratiseras.

Andra som bloggar om detta: Loke, Pelaseyed, Svensson och Vänster.

Liberal censur 3

Ali Esbati tipsar om hur Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter nu också kritiserar hur Kulturrådet vill dra in stödet för tidningen Mana för att den vågat vara kritisk mot Israel:

"– Om en tidskrifts politiska åsikter blir skäl till att inte ge stöd är vi ute på farligt vatten. Idag är det Mana som inte passar, imorgon kan det vara någon annan, säger föreningens ordförande Siri Reuterstrand som själv arbetar med två tidskrifter som får produktionsstöd.

Kulturrådets styrelse verkar i motsats till referensgruppens ordförande Arne Ruth, som noggrant undersökt den aktuella tidskriften, inte ha förstått »stödets övergripande kulturpolitiska funktion och kvalitetsmässiga aspekter«."

Jag har tidigare skrivit om detta här och här.

Liberal censur 2

Nu skriver också Per Wirtén i Expressen, under rubriken "Statens censurråd", om hur statens kulturråd vill dra in alla bidrag för tidskriften Mana:

"Det är när ärendet några dagar senare (9/11) hamnar i Kulturrådets styrelse som det blir obehagligt. Normalt går styrelsen på referensgruppernas sakkunniga rekommendationer. Inget snack. Pang med klubban. Men nu hände nåt. På mötet gavs bara information, men fyra ledamöter gick i gång på Demirbag Stens summariska reservation och gjorde en unik protokollförd invändning mot referensgruppens förslag om pengar till Mana: en anklagelseakt mot Mana präglad av statens allra kallaste maktambitioner. Tidskriften är antidemokratisk, antisemitisk, intolerant och representerar ”en förvrängd tolkning av verkligheten”, skriver de. Läs orden en gång till: ”en förvrängd tolkning av verkligheten”. Det är Stalin."

Om hur Mana blivit falskt anklagad för "antisemitism", "rasism" och "kvinnoförnedring", allt för att tysta politiska motståndare, har jag skrivit här.

Liberal censur - Om att tysta det fria ordet

Att de som idag kallar sig för "liberaler" är bland de största förbudsivrarna är inget nytt. Det är de som förespråkar mer övervakning. Hets mot invandrare. Statlig historieskrivning. Åsiktsförmynderi och McCarthyism. Stöd till apartheid och rastänkande.

En som symboliserar alla dessa dåliga delar är Dilsa Demirbag-Sten. Demirbag-Sten går nu till attack mot tidskriften Mana och vill dra in dess kultusrtöd. Orsak? Tidningen har vågat skriva kritiskt mot Israel.

Israels vänner har alltid varit censurivrare, det är inget nytt. Det går inte att försvara en apartheidregim. Då får man istället förbjuda kritiken. Och argumentationen för censuren blir direkt pinsam. Den antirasistiska och feministiska tidskriften anklagas för en "nedvärderande syn på kvinnor", för att ha en ”onyanserad politisk analys och debatt” och för att ha ett "rastänkande".

Egentligen handlar det ju bara om en sak. Dilsa och de andra förbudsliberalerna är sura över att Mana vågat kritisera Nyamko Sabuni, Sveriges folkpartistiske integrationsminister, för att bete sig just rasistiskt för att bättre passa in hos etablissemanget. Inte undra på att Demirbat-Sten är rasande! Precis samma sak skulle hon ju själv kunna anklagas för, att racka ned på de längre ned på stegen för att själv kunna nå högre upp.



Att Sabuni kritiseras är ganska självklart. Hon har förespråkat speciell tvångsgranskning av invandrarkvinnors kön i skolorna. Hon har lagt ned Centrum mot Rasism, istället för att bara byta ut styrelsen på den om hon ansett de agerat felaktigt. Hon vill försämra för arbetslösa, många av dem invandrare. Hon vill förbjuda muslimer under 15 år att bära sjal, men inga sådana förbud på huvudbonad, ideologi eller religion för någon annan grupp. Hon vill införa språktester för alla invandrare. Hon vill försvåra för invandrare att ta sina anhöriga till Sverige.

Att därför påstå att Mana skulle vara fast i "rastänkande" eller "nedvärdera kvinnor" blir ju bara ren galenskap. Som Mana själva skriver:

"Mana är också ett kollektiv av människor som till största del består av kvinnor, och kvinnor har också några av de viktigaste funktionerna i Manas organisation. Kollektivet består av svartskallar, och svartskallar har några av de viktigaste funktionerna i Manas organisation. Kollektivet består till hundra procent av feministiska och antirasistiska aktivister. Mana ger feministiska och antirasistiska aktivister ett livsnödvändigt utrymme för diskussion. Här kan vi styra över den debatt som gäller våra liv. Här kan ett feministiskt och antirasistiskt klimat frodas som spränger de gränser som satts upp i resten av det svenska – och det internationella – medielandskapet.

Att tala om Mana som kvinnoförnedrande är kvinnoförnedrande. Vi feministiska aktivister i Mana kräver rätten att äga berättelsen om vår tidning och om vår redaktion. Tala inte över våra huvuden. Tala med oss! Tala med alla de feministiska aktivister och forskare som regelbundet skriver i vår tidning – gratis! – för att Mana just är en feministisk fyrbåk."

En feministisk fyrbåk beskriver tidningen sig själv som och de har skäl för det. De har regelbundet publicerat texter om feministisk debatt och om kvinnorörelsen. Är det något man kan anklaga Demirbag-Sten eller Sabuni för? Nej, knappast. Nyamko Sabuni är fullständigt okunnig om vad feminsim överhuvudtaget är. Och Demirbag-Sten då? Nej, hon är mer känd för att läxa upp feminister. Och hoppa på muslimer.

Inte undra på att hon är populär hos "liberalerna". Och de andra i det svarta gänget.

Liberal glass?

Andra som bloggar om detta: Jinge, Ali Esbati, Svensson, Forum för Frihet

Birgitta Ohlsson som neokolonialist

Birgitta Ohlsson skriver en positiv krönika om Afrika i dagens Expressen:

"Antalet allvarliga väpnade konflikter i Afrika (med färre än 1000 döda) har minskat från tolv för tio år sedan till tre i dag. Demokratin går framåt om än på skakiga ben."

Som en händelse som ser ut en tanke kommer Ohlssons krönika in samtidigt som 70 000 människor drivits på flykt och trehundrata människor dödats på en enda dag. Och även om Ohlsson skriver om Sudan så är hon märkbart tyst om både Kongo och Somalia där långt värre konflikter råder. Med USA:s hjälp har Ethiopien valt att invadera Somalia och på så vis krossa vad FN-experter har talat om som "Somalias gyllene era", en tid då kriget var slut, pirater och rövarband var drivna på flykten och folk börjat bygga upp sina liv igen. Efter Ethiopiens inmarch är landet återigen krossat och rövarbanden är tillbaka.

"- Intressant. Gappet mellan rika och fattiga är inte så stort som vi trodde."

Ohlssons krönika, som Expressen valt att lansera med den osmakliga meningen "Sluta tjafsa om kolonialismen" och därmed sagt att svarta livsöden knappast är något Levande Historia bör bevärdiga sig med, är påtagligt ohistorisk. Om Marocko skriver hon:

"Samtidigt gömmer sig afrikanska diktatorer fortfarande bakom tal om kolonialism trots att den enda koloni som finns kvar i Afrika är en inhemsk affär där nordafrikanska Marocko sedan 1975 ockuperat Västsahara."

Men ända sedan 1975 har USA sponsrat Marockos ockupation av det mineralrika Väst-Sahara enligt klassisk kolonial modell, Marocko får 20% av USA:s bistånd till afrika. Så sent som förra året blockerade USA, Storbritannien och Frankrike ett fördömmande av Marocokos brott mot mänskliga rättigheter i FN:s säkerhetsråd. USA ger också militör hjälp och träning och har i gentjänst fått koncessioner för mineraler, olja och naturgas för amerikanska företag.

Om Zimbabwe skriver Ohlsson:

"För att visa de forna kolonialherrarna att den afrikanska solidariteten är stark hålls diktaturledare som Zimbabwes Robert Mugabe om ryggen och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i grannländer ses ofta som ”interna angelägenheter”. Av rädsla att åter kallas kolonialist tassar många västländer på tå inför afrikanska ledare med knappt torkat blod på sina händer."

Från Nigeria.

Det är naturligtvis inte mer sant än att de vita forna kolonialherrarna vill att deras solidaritet fortfarande är stark när det gäller att sätta ner foten om deras forna svarta undersåtar. Sydafrika har gjort mycket klart att stora delar av krisen i Zimbabwe beror på Storbritanniens försök att strypa landets ekonomi och förhindra en uppgörelse mellan parterna i landet:

"Det mest bekymmersamma är att Storbritannien forsätter att förneka sin roll som den huvudsaklige protagonisten gällande Zimbabwe och att de envisas med aktiviteterna för att isolera Zimbabwe. [...] Inga av de västliga länder som har infört de sanktioner som stryper Zimbabwes ekonomi har visat någon vilja att lyfta dem."

Och faktum är ju att oppositionen nu slutit ett avtal med Mugabe, framförhandlat av Sydafrikas Tabo Mbeki, vilket lett till att 30 parlamentsledamöte fått avgå och antalet parlamentariker ökas från 120 till 210. Flera av de hårda medie- och säkerhetslagarna har avskaffats. Detta hade naturligtvis kunnat rapporteras som positiva framsteg av Birgitta Ohlsson.

Ohlsson skriver också:

"Men att Sydafrika har världens mest moderna konstitution, att skyskraporna är högre i många afrikanska huvudstäder än på hemmaplan eller att några länder i dag har en tillväxttakt på fem procent eller mer (vilket är mer än vad Sverige hade under våra framgångsår 1870 till1970) det skriver vi alltför sällan om."

Visst finns det mycket bra som sker i Afrika, men faktum är att det är den enda kontinent som blivit fattigare de senaste 25 åren, oavsett hur många fina hus som slås upp i de större städerna där den välbestälda befolkningen bor. 70% av de fattiga lever ju på landsbygden. De fem procenten tillväxt Ohlsson skriver om låter bra, men faktum är att mycket lite av tillväxten beror på lokala faktorer. Istället handlar det om höga handelspriser, efterskänkningar av skulder och en uppgående internationell ekonomi.

För två år sedan utropade G8-länderna att de skulle bekämpa fattigdomen i Afrika - och sänkte sedan biståndet med 5%. Och här är egentligen grunden av Ohlssons artikel:

"Alliansregeringen ska under våren omforma Sveriges Afrika-politik. Målet måste bli att den ska vara glasklar värderingsmässigt, modig i handling och aktivistisk i fält. Det har funnits en ängslan att våga vara värderingsstyrd ifråga om Afrika. Tycka-synd-om-mentaliteten har ofta vunnit framför att ställa krav på demokrati och gott ledarskap oavsett om det gäller bistånd, handel eller mänskliga rättigheter."

Nu ska de svarta få lära sig att inte tycka synd om sig själva av den modiga och aktivistiska regeringen. Vem bryr sig väl om att 12 miljoner barn dör av svält varje år? Här hoppar inga halta löss! Afrika-politiken ska läggas om och nya krav ska ställas på afrikanerna.

Den "liberala" synen på afrikaner?

Men faktum är ju att kolonialismen pågår för fullt. Senast krävde Världsbanken och IMF att få 73 miljoner USD från det urfattiga Etiopien, nära 10% av statsbudgeten, samtidigt som landet hotades av den värsta svälten på 20 år. Nigeria i sin tur tvingas betala 1.7 miljarder pund till Storbritannien, nära dubbelt så mycket som storbritannien ger i bistånd till hela afrika. Andra länder som nu krävs på pengar är Zambia, Mozambique och Malawi.

Det handlar om återbetalning av skulder som de västerländskt stödda diktatorerna i Afrika tvingats ta. Tanken är enkel: Om ni blir självständiga ska vi ha bundit upp er med lån för evig tid så ni aldrig kan föra en egen politik. Större delen av de löften om skuldavskrivningar som de rika länderna gett har brutits nästan direkt efter.

Andra sätt som kolonialismen fortgår på är att förhindra länder att ge lån till sina bönder. I Rwanda skulle staten vilja ge små banklån till bönder så de kan rosta kaffebönorna själva. Enligt handelsreglerna skulle de då bli bötfällda för "värdeaddering" enligt vad som kallas "Tariff escalation", skatter beroende på värdeökning av en produkt. Istället kan storföretag som Nestlé kamma in vinsterna.

Nej, vän till Afrika kan man nog inte säga att Birgitta Ohlsson är. Neokolonialist är nog ett bättre ord.

Moderat musik och Folkpartiets tillnyktring

Ali Esbati tipsar om borgerlighetens mest märkliga låtar och om varför pop högern aldrig kommer att finna stora idolkretsar. Själv tipsade jag ju nyligen om Carl Bildts givande sångförsök.

Jag kan dock konstatera att en av de borgerligas bästa låtar saknas i listan. Minns ni Mikael "Prinsen" Trolin? Han stod bakom folkpartiets Vägval Socialliberal som tyvärr kasserades och byttes mot Återvändsgränd Bombliberal. Mikael Trolin är dock själv musiker och en av hans bästa låtar måste vara IOGT, nykterhetsförbundets, kampanjlåt "Man kan ragga brudar utan sprit"! Klubb Sunkit, experter på märklig musik skriver om låtens lilla överaskningsmoment:

"Gabriel Romanus (också fp) - den förre chefen för Systembolaget - medverkar
som någon sorts rappare. Han har väl någon sorts skumögd glimt i ögat och låter
mystrevligt uppfostrande. Hans insats är helt klart underhållande."

Hör den själva!

Och missa inte den märkliga Magnus Uggla Covern "Nu har Göran laddat bössan". Verserna är underbara:

Söker sedan jobb igen
Gör allt utom att dela boter
Men jag ändå inget jobb får
det enda som finns är att valla får
Via något EU-projekt om hur landsbyggden mår

Moderaterna ger oss det bästa musiken kan ge

Klubb Sunkit har också en artikel om de allra konstigaste företagslåtarna.