En av Hamas tjänsteman förklarade att George Bushs kommande besök i Mellanöstern inte skulle vara ett försökt att skapa fred i Israel-Palestina-konflikten, utan snarare ett försök att sikta in sig på Iran. George Bush själv gav honom rätt när han sa att ett av hans främsta mål var att hindra Irans "agresseiva ambitioner", dvs Irans vägran att låta USA och Israel bestämma över hela regionen.
"Målet med dessa upprepade besök är att kompensera för den misslyckade amerikanska politiken i regionen."
Egypten har också börjat bli skeptiska till det bistånd man får från USA, efter att USA försökt länka biståndet till krav från den amerikanska Israel-lobbyn. Israel självt gör vad det kan för att hetsa fram ett krig mot Iran ihopp om att Iran ska möta samma tragiska öde som Irak. Israels säkerhetspersonal ska gå igenom med George Bush hur de två länderna skulle kunna attackera Iran.
Enligt ett mindre rationelt uttalande fårn en israelisk kabinettsminister är Iran så hemskt eftersom det skulle kunna attackera Grekland eller delar av södra Europa. Varför Iran skulle attackera Grekland kunde han inte ge något svar på. Den israeliske säkerhetsministern, Avi Dichter, förklarade också att Iran var ondskefullt eftersom landet skulle kunna attackera Europa. Det kan naturligtvis Israel också med precis lika bra/dåliga motiv.
Samtidigt är Israels egna kärnvapenprogram allt mer ifrågasatt. Brittiska Sunday Times förklarade nyligen att Israel placerat ut "mullvadar" i de amerikanska institutioner som sysslar med kärnteknologi för att få tillgång till känsliga forskningsfaciliteter. Även den israeliska kärnkraftsreaktorn Dimona får kritik eftersom den sägs vara ytterst känslig för härdsmälta, liknande den ryska reaktorn i Tjernobyl. Läckage från reaktorn har lett till ökad cancerfrekvens för befolkningen i området.
Mer nyheter:
Israeliska militärdomstolar fäller automatiskt de palestinier som åtalas, 99.7% av alla fälls. Vid en granskning av 38 fall varade domstolsförhören i mellan 2 och fyra minuter i sju fall, mellan en och två minuter i nitton fall och 12 var över innan en minut hade gått. Förhören sker på hebreiska med delar av översättningen av israeliska soldater för att palestierna inte ska förstå ordentligt. Hälften av de 9000palestinier som sitter fängslade i Israel har dömts av sådana domstolar.
För två år sedan massakrerades 24 civila irakier i Haditha av ett amerikanskt kompani. Endast fyra de amerikanska soldaterna ställdes till rätta. I det fallet, som den amerikanska militären medvetet försökte tysta ned och förhindra utredande av, rapporterar nu Washington Post att ingen av soldaterna kommer att anklagas för mord, som mest kommer de att åtalas för dråp. Detta trots att flera av offren dödades direkt i sina sängar och att bildbevis på händelserna finns.
10-åriga Iman Walid berättar om hur sju personer i hennes familj dödades av amerikanska soldater i Haditha - från ITV, 2006-05-30
De irakiska flyktingar som försökt återvända från Syrien har funnit att deras hem har funnit dörrarna uppbrutna, deras hem plundrade och ofta skadade av eld. Ibland lever en annan familj där som vägrar att flytta. Myndigheterna menar att det är omöjligt att ta emot de flyktingar som vill återvända. Ca. 30 000 flyktingar har försökt återvända från Syrien sedan mitten av september. I kring hälften av fallen är skälet att de inte längre har råd att stanna i Syrien.
Bland de flyktingar som hittills stannat i Syrien, ca. 1.5 miljoner människor, säger en tredjedel att deras finanser endast kommer att vara i kring tre månader till. Många lever redan idag på prostitution och självsvält. Nattklubbar runt hela Damaskus är fyllda av irakiska kvinnor som tvingats prostituera sig. Även barn tvingas regelbundet till prostitution.
DN och SvD tycker som vanligt det är roligare att skriva om de mer spektakulära bombexplosionerna, trots att det folk dör av mest är svält och sjukdomar.
Mer nyheter:
Satellitbilder har publicerats med markeringar över upplopen i Kenya.
Afrikanska asylsökanden i Israel har internerats i Ktsiyot-fängelset där de hållits fängslade under hårda förhållanden, utan dragen värme eller varmvatten. Kvinnorna hålls separerade från männen.
70% av kvinnorna i Niger ser det som vanligt att deras män, bröder och föräldrar slår och våldtar dem.
Kenyas regering har förbjudit all direktsänding av radio och tv-program, samtidigt som de sagt att det absolut inte är ett försök att "sätta munkavle på medierna och begränsa deras frihet". Samtidigt har polis gått till anfall med tårgas och vattenkanoner mot de demonstranter och upplopsmakare som gett sig ut på gatorna. Våldet har dock minskat, även om underströmmar finns kvar. Det finns i dagsläget ingen som helst orsak att dra paraleller till Darfur, Kongo eller Rwanda.
Kenyas chefsåklagare har förklarat att en oberoende undersökning måste göras gällande presidentens valfusk, likaså 22 av valkommissionärerna som tagit detta till högsta domstolen. Inga av partierna verkar dock vara intresserade.
Enligt internationella hjälparbetare har numera nästan 200 000 människor flytt sina hem och en halv miljon kan behöva hjälp denna månad. Många av dem lär dock säkert ha behövt hjälp redan innan valet. Stridigheterna verkar dock inte vara politiska, beväpnade gäng passar på att att stjäla och råna i det allmäna kaoset. Genom att försöka hänvisa till etniska konflikter får de en ursäkt att driva bort folk från deras hem för att sedan själva kunna plundra och ta över dem. Fattigdomen i Nairobis slumm är enorm och desperationen gör att våldet får en långt kraftigare utsträckning.
Senaste numret av Ordfront (1-2/2008) har en lång artikel om Kibera, Nairobis största slummområde, där en miljon människor lever under missär:
"Här finns ingen stadsplanering. Ingen infrastruktur överhuvudtaget. Eller offentlig service. Inga vattenledningar. Ej heller el, avlopp, sophämtning, sjukvårdsinrättningar eller fungerande vägar. Gatunätet har uppstått av slump, efter hand, mänskliga myrstigar i vindlingar krokar och snäva gränder.
Värst är nog det sanitära läget. En latrin betyder ett hål i marken, delat av 50 hushåll. Vanligaste toaletten är dock en plastpåse. Om natten slungas de efter användning som handgranater över taken. Landar ofta i och vid de bäckar där många tar sitt vatten.
Rent vatten säljs i 25-litersdunkar för upp till tio gånger mer än vad kranvattnet kostar i Nairobis finare områden."
Ordfront konstaterar:
"Att slummen är ett helvete är ingen falsk bild. Kibera är ett hål av fattigdom och elände, en människolivskvarn, som det är nästan omöjligt att ta sig upp ur för egen maskin. Och de flesta försök att ovanifrån uppgradera området slutar bara i en omflyttning av fattigdomen. Roten finns kvar, i underutvecklingen, orättvisorna och korruptionen."
Kibera är ett av områdena för det värsta våldet och fördrivningarna. Är det någon som är förvånad?
Guero fortsätter rapportera från plats, Camjam har också bilder från upploppen. DN och SvD skriver om hur viktig Kenya är som partner för USA (som jag skrivit om i tidigare), Expressen bryr sig mest om svenskar som inte är längre är där och Aftonbladet skriver en bra sammanfattning av situationen.
Mer nyheter:
Igår skrev jag om hur en irakisk soldat sköt ihjäl två amerikanska soldater. Idag får jag reda på att det var för att de hade börjat slå och sparka på en gravid irakisk kvinna.
FN försöker nu skapa ett nytt program som ska ge mat åt en miljon fördrivna irakier. Detta efter att den irakiska regeringen misslyckats kapitalt, halverat matransonerna och uteslutit fem miljoner människor från hjälp. Även de flyktingar som tagit sig till Syrien ska få del av denna hjälp.
Röstmaskinerna för det amerikanska valet fungerar inte, ger felaktiga resultat och är omöjliga att kontrollera i efterhand.
Den brittiska tidningen The Guardian skriver om prostitutionen och trafficking i Sverige:
"Antalet kvinnor som förs till Sverige har ökat, med de från Estland, Ryssland, Polen och Litauen som mest framträdande. År 2003 beröknades de ligga på 400-600 personer. Kajsa Wahlberg, en detektiv som är landets nationella rapportör om människotrafficking tror att siffran idag kan ligga på 1000 personer.
Men trafficking har ökat överallt, säger hon, och den svenska siffran är ingenting jämfört med dess skandinaviska grannländer. Wahlberg uppskattar att siffrorna i Norge och Danmark ligger kring 6 000 och mellan 12 000 och 15 000 i Finland. Alla tre länderna har befolkningar på ungefär halva Sveriges."
Så uppenbarligen är Sveriges politik gällande prostitution i alla fall bättre än grannländernas.
Det amerikansk tillsatta irakiska regeringen beslöt sig nyligen för att skära ner matransonerna för irakiska civila med hälften. Dessutom ska fem miljoner mindre människos få rätt till ransonerna. Det innebär att irakierna togs om hand bättre av Saddam Hussein under de internationella sanktionerna mot landet, än vad de gör nu.
Sanktionerna som utfördes mot Irak kallades då för ett uttryckligt folkmord av Denis Halliday, FN:s samordnare i Irak, som avgick i protest mot dem. Minst en halv miljon barn dog som direkt följd av sanktionerna mot irak och lika många vuxna. USA:s utrikesminister, Madeleine Albright, sa då att priset de döda fick betala "var värt det".
År 1999, innan den senaste amerikanska invasionen hade lättnader gjorts i de irakiska sanktionerna. Mer mat blev tillgängligt, mattransporter behövde inte säkerhetsgranskas och många grannländer började bryta mot sanktionsprogrammet. Enbart två år efter kunde
UNICEF konstaterade då att den kroniska undernäringen bland barn gått ned med 20% och den kritiska undernäringen med 50%. Ändå var 19% av barnen undernärda. Nu, efter den amerikanska invasionen, ligger siffran på 28%, den överstiger alltså den värsta under Saddam Husseins år. Då dog femtusen barn i månaden. Nu dör antagligen långt fler.
Tidigare detta år konstaterade Oxfam att 60% av irakierna var beroende av matransoner från myndigheterna. 43% av dem led av absolut fattigdom och antalet undernärda barn hade ökat från 19% till 28% (från att ha varit i princip okänt innan de amerikanska bombanfallen under Gulf-kriget -91). En halvering ransonerna kommer att slå hårt mot den irakiska befolkningen och barnadödligheten förväntas skena.
Eftersom nära hälften av befolkningen nu är arbetstösa tvingas fler och fler irakier sälja sina barn för att säkra sin och resten av familjens överlevnad. Många av köparna , enligt en oberoende undersökning från Iraqi Families Association, uppger sig komma från Sverige. Ett barn kan bringa inkomster på från 3 000 dollar till över 30 000 dollar beroende på ålder. Enligt IFA säljs minst två barn varje vecka och ytterligare fyra rapporteras som försvunna:
"Siffrorna är alarmerande. Det har skett en 20% ökning i de rapporterade fallen av försvunna barn sedan förra året. Vid tidigare år har barn rapporterats försvunna på väg hem från skolan eller efter att ha lekt nmed vänner utanför sina hem. Polisundersökningar rapporterade dock att många hade sålts av sina föräldrar till utländska par eller specialiserade gäng."
Hur många av dessa barn som säljs till den omfattande sexhandeln är svårt att säga, men barnen drogas ofta innan de förs ur landet. Därför har nya rutiner införts där alla barn måste väckas och frågas ut innan får resa. Khalid Jabboury, som sålde sin dotter till adoption för 20 000 dollar säger:
"Efter ett år har jag hört från mina släktingar att de sett min sjuåriga dotter arbeta som en tjänare i den förmodade nya familjen, och hon blir också slagen."
Enligt UNICEF så blir 25 000 barn varje månad fördrivna från sina hem tillsammans med sina föräldrar, 75 000 barn tvingas leva i tillfälliga läger och 760 000 barn (nära 20% av alla iraks barn) kunde inte gå till skolan alls. 20% av alla barn under fem år får inte ens rutinmässiga vaccinationer och en lika stor andel av barnen visar tecken på tillväxthämningar, främst p.g.a brist på mat och rent vatten.
USA har i sin tur svarat på detta med att släppa färre och färre flyktingar in i landet. Bryr sig DN och SvD om detta? Nej, de skriver om hur en irakisk soldat skjutit ihjäl två amerikanska ockupanter.
Mer nyheter:
Fler och fler arabstater vill knyta närmare kontakter med Iran och motsätter sig USA:s Iran-politik.
Israels president Ehud Olmert erkänner att Israel inte brytt sig om "vägmappen för fred": "Det finns vissa motsättningar i vad vi verkligen ser och vad vi lovade. Skyldigheter ska inte bara begäras av andra, utan måste också hedras av oss själva. Så det finns vissa problem här."
Olmert sa senare att det var Guds hand som sett till att Bush var president i USA, samtidigt som den tidigare Mossad-agenten Nicolas Sarkozy var president i Frankrike, Judiska Nationalfonds beskyddaren Gordon Brown premiärminister i England, den kristna fundamentalisten Tony Blair sändebud i Mellanöstern och Angela Merkel som upprustat Israel utan betalning kansler i Tyskland.
Våldsamheterna i Kongo fortsätter och är fortfarande värre än de i Sudan. Sedan Augusti har 400 000 människor tvingats fly från sina hem och nu går även våldtäkterna upp, även bland barn.
Israel placerar med flit militära anläggningar vid arabiska byar för att försöka använda arabiska civila som mänskliga sköldar.
Den amerikanske generalen Dan McNeill, chef för NATO:s uppdrag i Afghanistan, räknar med nya rekord i opiumskörden. Innan den amerikanska invasionen hade opiumodlingen nästan upphört, men står Afghanistan för 93% av hela världens opiumodling.
USA:s sändebud till Kenya tycker att den valfuskande presidenten Kibaki ska leda en sammarbetsregering, trots hans valfusk. USA ervar de första att gratulera honom till vinsten, men drog tillbaks gratulationen när resten av världen valde att påtala valfusket när upplopen bröt ut.
Bloggaren Guero, närvarande på plats i Kenya och skeptisk till den allmäna medierapporteringen, tipsar mig om en artikel i SvD. Så här säger SvD i sin analys, gjord av statsvetaren Anders Sjögren:
"Ekonomiska motsättningar spelar stor roll, eftersom anledningen till valfusket är att en ekonomisk elit vill slå vakt om sina privilegier. Även om det i dag tar sig etniska uttryck är det väldigt mycket en klassfråga."
Vidare konstaterar SvD att oppositionen vanns i 6 av landets 8 provinser, att valfusk misstänks i de övriga två (som jag skrivit om tidigare).
Även brittiska The Guardian konstaterar att det handlar om en ekonomisk konflikt och inte ett "stammkrig" som vita reportrar gärna gillar att kalla konflikter i Afrika (svarta har stammkrig, vita har etniska konflikter). The Guardian skriver:
"Men denna veckas våldsamheter har visat motsatsen; att vardagliga saker som socialpolitik, samhällsservice och infrastruktur påverkar, och att långt före Presdent Kibaki riggade valet så hade han misslyckats med att göra tillräckligt för att förbättra Kenya.
I 2005 drabbade masaierna vid Mau-stupet vid kanten av Rift Valleysamman med Kikuyu-nybyggarna gällande vatten. Floderna och bäckarna hade ebb och endast en enda gemensam vattenpump fanns som en säker källa till vatten för hela samhället. Myndigheterna skulle ha tagit hänsyn till denna miljöfråga, gällande torkan som orsakades av avskogningen i Rift Valley, och konstaterat det sociala behovet av fler borrhål. Istället avfärdade Kibakis ministrar skärmytslingarna som en "etnisk konflikt" och fortsatte att doppa sina fingrar i den offentliga plånboken."
Efter att ha konstaterat korruptionen hos den sittande presidenten, Mwai Kibaki, och hans regering fortsätter tidningen om oppositionsledaren Raila Odinga:
"Raila Odingas Langata-distrikt innefattar Kibera, den största slummen i Afrika med över en miljon människor som trängts samman i omöjligt små skjul vid kanten av öppna avlopp. Den innehåller faktiskt en tredjedel av hela Nairobis befolkning, men får endast del av 2% av stadens utgifter för vatten. Dess skolor och vägar får ännu futtigare andelar. I denna myllrande fattigdom och frustration är det lätt för en politisk ledare att skapa stöd för en politisk samling, enbart genom att lova gratis matt och dryck för en dag."
"Livet i Nairobis slum är inte lätt, och det är ett av de stora skälen till det utbredda och numera våldsamma missnöjet med president Kibaki. Trots en rekordhög ekonomisk tillväxt under hans regeringstid de senaste fem åren lever nästan hälften av kenyanerna på mindre än en dollar om dagen."
Som inte det vore nog med tramset om stammkrig finns det olika troll som fått för sig att Odinga, enbart för att han skulle vara muslim, skulle vilja införa någon sorts Sharia-lagar. Och han är inte ens muslim. Muslimska företrädare har kallat detta för rena smutskastningen som utförts med hjälp av förfalskade dokument. Ett dokument har funnits fritt tillgängligt och öppet, det har inte innehållit något om Sharia-lagar. Istället har det handlat om hur diskrimineringen av muslimer bör bekämpas.
Kristna grupper har däremot spridet ett annat, förfalskat dokument. Där har de skrivit in saker som att den kristne Odinga skulle vilja låta den muslimska minoriteten införa Sharia i hela landet. Kyrkan som spridit detta dokument, Evangelical Alliance of Kenya, har också ljugit om hans religion. De skriver att han är "presumtiv muslim" trots att han är en döpt kristen som regelbundet går till kyrkan.
Och vad skriver Expressen om det hela? Jo, där vill Mark Klamberg skicka ned fina svenska soldater för att röja upp bland de svarta afrikanerna. Kongo, Somalia och Darfur får vänta, det är Kenya vi ska jämföra med Rwanda:
"Jag anser att när hoten mot människor är av denna karaktär har Sverige och andra länder ett ansvar att ingripa även om det saknas FN-mandat. För det fall inget annat visar sig tillräckligt, handlar det i klartext om att skicka fredsbevarande eller fredsframtvingande trupper till landet."
Krig är alltid en rolig lösning för de som inte vill bry sig om grundläggande samhällsproblem som fattigdom och hunger.
Kenya har länge, vid sidan om den repressiva regimen i Etiopien, varit USA:s främsta allierade i Afrika. USA har haft tillgång till militärbaser både för flyg och marin. När det nya amerikanska kommandocentret Africom lanserades nyligen var den kenyanska hamstaden Mombasa ett av de första anläggningsplatserna för det amerikanska krigsfartyget USS Porter. Fartygen fick sitt namn från den amerikanske marinofficeren David Porter som hjälpte till att trycka ned de muslimska piraterna utanför algeriet. Nära 100 000 amerikanska turister väntades besöka landet år 2008. Den amerikanska presidentkandidaten Barack Obamas farmor bor fortfarande i landet.
Därför var det inte underligt att det amerikanska utrikesdepartementet inledningsvis stödde valresultatet som gav presidenten Mwai Kibaki makten, trots kritik från alla valobservatörer om omfattande valfusk. Enbart ett röstdistrikt hade 25 000 extra röster än vad man sagt på valdagen senare getts till Kibaki, ett annat distrikt röstade över 115 procent av väljarna och Kibakis egna distrikt röstade 140 000 av 70 000 invånare. Valresultatet gav också motsatt beskedd till över 50 opinionsundersökningar. När upploppen startade drog dock USA tillbaka sitt stöd.
USA:s president George Bush och Kenyas president Mwai Kibaki
På nätet huserade det redan innan valdagen flera rykten om hur USA hjälpt till att förfalska opinionsundersökningar för att ge mer stöd till Kibaki. Kenya är ett av de länder som USA vill bygga nya militärbaser i för Africom. Detta, inklusive landets stöd till Etiopien och internering av kenyanska muslimer i Guantanamo-basen, är djupt impopulär bland landets befolkning.
Så är då Raila Odinga, oppositionens ledare, ett hot mot USA? Nej, knappast. Odinga använder sig själv av amerikanska rådgivare, mest känd, eller snarare ökänd, är Dick Morris. Morris var tidigare aktiv i Bill Clintons presidentvalskampanj 1996, men tvingades avgå efter avslöjandet att han haft ett ettårigt förhållande med en prostituerad som tog 200 dollar i timmen. Förrutom en böjelse för fotfetishism lät Morris också den prostituerade Sherry Rowlands lyssna in på telefonsamtal med presidenten. Morris är också känd för sina skattesmiterier.
Så här arg blir Dick Morris när han inte får slicka på prostituerades fötter
Och även om Odinga har en marxistisk bakgrund, han har döpt sin sin efter Fidel Castro, så är detta länge sedan:
"Ni vet, under 60-talet, imperialismens dagar, när det fanns amerikaner i Vietnam, i Kambodja, var det väldigt trendriktigt att vara vänster!"
Odinga har också anklagats för att få stöd från USA. Vad de flesta inte vet är att Odinga också är en av Kenyas rikaste män. Pengarna har han gjort i oljeindustrin, framförallt via kontrakt med Saudiarabien när han fortfarande var Kenyas energiminister, men också med stöd från Libyen.
Kanske är USA:s stöd till Kibaki kanske så enkelt som att Kibaki företräder de stora kristna grupperna medans oppositionens kandidat Raila Odinga har stöd också i de muslimska områdena. I ett sandlådebråk anklagas Kibakis kandidater för att vara anställda av CIA, Odingas anklagas för att tillhöra Al Qaida. Kenya har en växande muslimsk befolkning särskilt i de ekonomiskt viktiga områdena som Mombasa och Nairobi. Israel har också haft en särskild relation till de kristna ledarna i Kenya.
Uppdaterat 2007-01-04: Odinga är själv inte muslim, utan kristen. Däremot har han sina stora valdistrikt bland muslimerna och också goda kontakter med de muslimska arabländerna.
Historien om Jesus överensstämmer på många sätt med historier från tidigare religioner, som t.ex Buddha, Krishna och Gilgamesh. Teologen Robert Beckford följer historien om Jesus, flera tusen år innan hans födelse.
Vissa delar av bibeln har också lagts till i efterhand, som t.ex när Jesus räddar en kvinna från att bli stenad genom att säga "låt den som är utan synd kasta den första stenen." Den biten har lagts till hundratals år senare. Andra ord har också ändrats i efterhand eller visat sig vara historiskt inkorrekta.
Så fanns Jesus? En italiensk domstol fick bedöma detta. I en process där ateisten Luigi Cascioli menade att prästen Enrico Righi, och hela den italienska kyrkan, bröt mot två lagar om "utnyttjande av populär tro" och immitering av andra fälldes Cascioli för att ha framfört en falsk anklagelse.
Så vad hade domstolen att säga om existensen av Jesus? Den frågan lät man bli att ta ställning till.
Birgitta Ohlsson skriver en positiv krönika om Afrika i dagens Expressen:
"Antalet allvarliga väpnade konflikter i Afrika (med färre än 1000 döda) har minskat från tolv för tio år sedan till tre i dag. Demokratin går framåt om än på skakiga ben."
Som en händelse som ser ut en tanke kommer Ohlssons krönika in samtidigt som 70 000 människor drivits på flykt och trehundrata människor dödats på en enda dag. Och även om Ohlsson skriver om Sudan så är hon märkbart tyst om både Kongo och Somalia där långt värre konflikter råder. Med USA:s hjälp har Ethiopien valt att invadera Somalia och på så vis krossa vad FN-experter har talat om som "Somalias gyllene era", en tid då kriget var slut, pirater och rövarband var drivna på flykten och folk börjat bygga upp sina liv igen. Efter Ethiopiens inmarch är landet återigen krossat och rövarbanden är tillbaka.
"- Intressant. Gappet mellan rika och fattiga är inte så stort som vi trodde."
Ohlssons krönika, som Expressen valt att lansera med den osmakliga meningen "Sluta tjafsa om kolonialismen" och därmed sagt att svarta livsöden knappast är något Levande Historia bör bevärdiga sig med, är påtagligt ohistorisk. Om Marocko skriver hon:
"Samtidigt gömmer sig afrikanska diktatorer fortfarande bakom tal om kolonialism trots att den enda koloni som finns kvar i Afrika är en inhemsk affär där nordafrikanska Marocko sedan 1975 ockuperat Västsahara."
Men ända sedan 1975 har USA sponsrat Marockos ockupation av det mineralrika Väst-Sahara enligt klassisk kolonial modell, Marocko får 20% av USA:s bistånd till afrika. Så sent som förra året blockerade USA, Storbritannien och Frankrike ett fördömmande av Marocokos brott mot mänskliga rättigheter i FN:s säkerhetsråd. USA ger också militör hjälp och träning och har i gentjänst fått koncessioner för mineraler, olja och naturgas för amerikanska företag.
Om Zimbabwe skriver Ohlsson:
"För att visa de forna kolonialherrarna att den afrikanska solidariteten är stark hålls diktaturledare som Zimbabwes Robert Mugabe om ryggen och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter i grannländer ses ofta som ”interna angelägenheter”. Av rädsla att åter kallas kolonialist tassar många västländer på tå inför afrikanska ledare med knappt torkat blod på sina händer."
Från Nigeria.
Det är naturligtvis inte mer sant än att de vita forna kolonialherrarna vill att deras solidaritet fortfarande är stark när det gäller att sätta ner foten om deras forna svarta undersåtar. Sydafrika har gjort mycket klart att stora delar av krisen i Zimbabwe beror på Storbritanniens försök att strypa landets ekonomi och förhindra en uppgörelse mellan parterna i landet:
"Det mest bekymmersamma är att Storbritannien forsätter att förneka sin roll som den huvudsaklige protagonisten gällande Zimbabwe och att de envisas med aktiviteterna för att isolera Zimbabwe. [...] Inga av de västliga länder som har infört de sanktioner som stryper Zimbabwes ekonomi har visat någon vilja att lyfta dem."
Och faktum är ju att oppositionen nu slutit ett avtal med Mugabe, framförhandlat av Sydafrikas Tabo Mbeki, vilket lett till att 30 parlamentsledamöte fått avgå och antalet parlamentariker ökas från 120 till 210. Flera av de hårda medie- och säkerhetslagarna har avskaffats. Detta hade naturligtvis kunnat rapporteras som positiva framsteg av Birgitta Ohlsson.
Ohlsson skriver också:
"Men att Sydafrika har världens mest moderna konstitution, att skyskraporna är högre i många afrikanska huvudstäder än på hemmaplan eller att några länder i dag har en tillväxttakt på fem procent eller mer (vilket är mer än vad Sverige hade under våra framgångsår 1870 till1970) det skriver vi alltför sällan om."
Visst finns det mycket bra som sker i Afrika, men faktum är att det är den enda kontinent som blivit fattigare de senaste 25 åren, oavsett hur många fina hus som slås upp i de större städerna där den välbestälda befolkningen bor. 70% av de fattiga lever ju på landsbygden. De fem procenten tillväxt Ohlsson skriver om låter bra, men faktum är att mycket lite av tillväxten beror på lokala faktorer. Istället handlar det om höga handelspriser, efterskänkningar av skulder och en uppgående internationell ekonomi.
För två år sedan utropade G8-länderna att de skulle bekämpa fattigdomen i Afrika - och sänkte sedan biståndet med 5%. Och här är egentligen grunden av Ohlssons artikel:
"Alliansregeringen ska under våren omforma Sveriges Afrika-politik. Målet måste bli att den ska vara glasklar värderingsmässigt, modig i handling och aktivistisk i fält. Det har funnits en ängslan att våga vara värderingsstyrd ifråga om Afrika. Tycka-synd-om-mentaliteten har ofta vunnit framför att ställa krav på demokrati och gott ledarskap oavsett om det gäller bistånd, handel eller mänskliga rättigheter."
Nu ska de svarta få lära sig att inte tycka synd om sig själva av den modiga och aktivistiska regeringen. Vem bryr sig väl om att 12 miljoner barn dör av svält varje år? Här hoppar inga halta löss! Afrika-politiken ska läggas om och nya krav ska ställas på afrikanerna.
Den "liberala" synen på afrikaner?
Men faktum är ju att kolonialismen pågår för fullt. Senast krävde Världsbanken och IMF att få 73 miljoner USD från det urfattiga Etiopien, nära 10% av statsbudgeten, samtidigt som landet hotades av den värsta svälten på 20 år. Nigeria i sin tur tvingas betala 1.7 miljarder pund till Storbritannien, nära dubbelt så mycket som storbritannien ger i bistånd till hela afrika. Andra länder som nu krävs på pengar är Zambia, Mozambique och Malawi.
Det handlar om återbetalning av skulder som de västerländskt stödda diktatorerna i Afrika tvingats ta. Tanken är enkel: Om ni blir självständiga ska vi ha bundit upp er med lån för evig tid så ni aldrig kan föra en egen politik. Större delen av de löften om skuldavskrivningar som de rika länderna gett har brutits nästan direkt efter.
Andra sätt som kolonialismen fortgår på är att förhindra länder att ge lån till sina bönder. I Rwanda skulle staten vilja ge små banklån till bönder så de kan rosta kaffebönorna själva. Enligt handelsreglerna skulle de då bli bötfällda för "värdeaddering" enligt vad som kallas "Tariff escalation", skatter beroende på värdeökning av en produkt. Istället kan storföretag som Nestlé kamma in vinsterna.
Nej, vän till Afrika kan man nog inte säga att Birgitta Ohlsson är. Neokolonialist är nog ett bättre ord.
Ivrig tidningsläsare, om än endast av webversionerna. Bor i Husby utanför Stockholm tillsammans med mina serietidningar, svärd, underliga statyetter och uppstoppade jackaloper.
