USA:s krig för knarket

Maj Wechselmann har läst samma bok som jag (The Politics of Heroin) om CIA:s inblandning i narkotika-trafiken och skriver om den i Aftonbladet. Den stora skillnaden är att hon har läst den nya updaterade utgåvan från 2003 medans jag läst den gamla från 1972. Dessutom har hon haft boken bredvid sig medans hon skrivit, medans jag fått skriva från minnet.

Därför är hennes artikel mycket bättre än min. Som komplement vill jag också rekommendera Cocaine Politics som även den berättar om hur The War on Drugs oftast blir The War for Drugs när CIA:s allierade behöver pengar för att rusta sina miliser mot olika sociala rörelser.

Knugens Kuk, Thailands Monark och Kriget i Laos

En gång för 25 år sen hörde jag för första gången låten "Knugens Kuk". Texten, av Kriminella Gitarrer, var enkel, men genialisk på sitt eget lilla vis. En man läser i tidningen om att Silvia blivit med barn. Plötsligt får han en fix idé: Han måste få reda på hur Kungens könsorgan ser ut! I vers efter vers grubblar han vidare ända tills slutet då han får svar på alla sina frågor inne i livrustskammarens toalett.

Låten var just en av det märkliga fåtal som på ett magiskt sätt för evigt etsat sig in i mitt minne. Tur var väl det, inom kort hade låten dödskallemärkts av Sveriges Radios fantomer, bannlysts, utvisats för att aldrig spelas mer. Hade det inte varit för en smått klärvojant bror, med ett maniskt sinne för låtsamlande, hade jag väl aldrig fått höra den igen.

Här i Thailand lär det dröja länge innan en sån låt görs och den som skulle våga spela den offentligt skulle antagligen riskera att halshuggas, hängas och sedan kastas i fängelse för resten av sitt liv. Kung Bhumibol har nu firat 61 år som monark, längre än någon annan levande kung, och är omåttligt populär. Inte bara hos befolkningen, utan också hos varje kuppledare som han har stött. Hittills har han klarat sig igenom 17 militärkupper, 20 premiärministrar och 15 grundlagar. även de tiotusentals människor som fortfarande protesterar på gatorna mot den senaste, av väst godkända, militärkuppen skulle aldrig komma på tanken att yttra ett ord av kritik mot kungens inblandning.

* * *

Efter en tid i Phukets svenskträsk, där jag tappert försökte fira midsommar utan sill, men väl med raggmunk, skagenröra, absolut vodka och sång, befinner jag mig nu i norra Thailands Udon Thani. Att landa på flygplatsen i Udon Thani ger en speciell känsla. Inte för att flygplatsen är särskilt märkvärdig. Liten och oansenlig hinner man knappt märka den innan man är utomhus, det speciella ligger i dess historia och inte dess yttre.

Under det "hemliga kriget" om Laos var CIA:s högkvarter placerat i Udon Thani och dess flygplats byggdes specifikt för den amerikanska underrättelsetjänstens räkning. Härifrån leddes de massiva bombningarna av Laos vilka orsakade så mycket död och förgörelse. Fler bomber släpptes över Laos mellan 1965 och 1973 än under Tyskland under hela 2:a världskriget. åtminstone 350 000 Laoiter beräknas ha dött och fortfarande skördar öxploderade bomber sina offer.

Udon Thani var också den stad i vilket opiumet, som bekostade den USA-stödda gerillans operationer, raffinerades till heroin. Delar av guerillan, utgjort av delar av Hmong-folket, finns än idag kvar och fortsätter sitt lönlösa stridande i norra Laos med hjälp av pengar de fått från de Hmong-grupper som nu lever i exil i USA.

Detta stöd kan dock snart upphöra, sen de främsta amerikanska Hmong-ledarna nu sitter fängslade av FBI i USA. Anklagelserna mot dem är att de ska ha försökt samla en armé av legosoldater med uppdrag att förstöra "myndighetsbyggnader, reducera dem till grus och försöka få det att se ut som resultatet av en attack liknande den i New York, 11:e september". En av ledarna, Lo Cha Thao, citerades ha sagt att "CIA förberedde sig för att stödja ett Hmong-uppror så snart övertagandet av Laos har börjat".

Så mycket övertagande blev det nu inte och eventuella CIA-förberedelser får nog spendera ytterligare ett par år i garderoben. Tills de plockas fram igen vid ett mer gynsamt läge.

Asien och heroinet

Här i Thailand har jag under de senaste dagarna umgåtts med en grupp australiensiska soldater som tills nyligen varit stationerade i Afghanistan. Jag passade på att fråga om de märkt av några problem med heroin-beroende bland soldaterna. Detta var ett stort problem i Vietnam. På den tiden producerades ungefär 30% av det heroin som senare smugglades till USA i Syd-Ost asien.

* * *

I princip alla led i smuggelkedjan bestod på ett eller annat sätt av CIA-kontakter. Opiumet odlades av Hmong-folket i nord-västra Laos under dess ledare General Vang Pao. General Pao lät flyga ut opiumet med Air Americas, CIA:s flygbolag, plan för att sedan rafinera det till heroin i ett laboratorium intill CIA-högkvarteret tvärs över gränsen i Thailand. Heroinet smugglades sedan vidare av maffian, som stod under skydd av CIA för dess hjälp att bryta upp strejker i Italien och Frankrike. Som en fotnot kan nämnas att Vang Pao just nu står inför rätta i USA för att ha planerat en blodig kupp, med terrordåd mot civila som ingrediens, mot Laos regering.

Heroinet var en viktig inkomstkälla för USA:s allierade i asien. Chang Kaishek använde det för att finansiera attacker mot Kina från Burma, den Syd-Vietnamesiska lydregeringen för att muta grupper att ge stöd mot FNL och Hmong-folket i Laos för att kunna överleva och köpa vapen. Därför såg USA först mellan fingrarna med försäljningen till de amerikanska soldaterna som använde sig av heroinet för att dämpa ångesten över krigets fasor. Först senare försökte man ta tag i problemet, men de officerare som var allt för nitiska blev utsatta för s.k "fragging", deras egna soldater kastade handgranater mot dem. I extrema fall vågade armén inte ens dela ut vapen till de desillusionerade soldaterna, rädda för en väpnad revolt vilket skedde vid några få tillfällen.

I Afghanistan är situationen på många sätt liknande. USA:s allierade är de knarkbaroner som talibanerna drev bort. Produktionen av heroin har, från att under talibanerna varit näst intill obefintlig, stigit till den grad att nästan allt världens heroin nu kan spåras till afghanistans opiumfält.

Mina nya australiensiska vänner förklarade att de inte märkt av något heroinmissbruk i den USA-ledda koalitionen, men menade att talibanerna själva använde sig av heroin. Vid husrannsakningar hos misstänkta milismedlemmar var det mycket vanligt att man hittade använda kanyler.

* * *

Nu skriver The Times (20/6, -07) om hur allvarligt heroin-problemet blivit i Afghanistan:

"Sen talibanernas fall 2001 har flera faktorer bidragit till att skapa heroin-beroende över hela landet. För det första så har tusentals återvändande flyktingar från Iran och Pakistan, där heroinmissbruk är vanligt, tagit med sig sitt beroende.
För det andra så har de labb som raffinerar opium till heroin, vilka tills för några år sen var placerade i grannländerna, funnit en gyllene tillvaro i Afghanistan och lett till en dramatisk ökning av drogens tillgänglighet.
Dessutom har höga arbetslöshets siffror, krigstrauma och smärtsamma förluster gett bränsle till populationens aptit för drogen."

Enligt FN så är närmare 4% av befolkningen, nära en miljon människor, droganvändare och 10% av landets jordbruksland används för att odla opium. Detta endast några få år efter att talibanerna nästan helt lyckats utrota opiumodlingen.

Dr. Zia, doktor på en av landets fem rehabiliteringskliniker, menar att heroinberoende män, ofta utstötta från sina familjer, väljer att jobba i den USA-bekostade afghanska polismakten.

"De flesta av våra poliser i de avlägsna distrikten är missbrukare", säger han. "En av våra drogberoende officerare, Fayezullah, berättade för mig att den säkraste platsen för en missbrukare är en polisstation eller en säkerhetskontroll. Stanna en bil, stanna en cykel, ta lite pengar, köp lite heroin."

* * *

Hittills tycks ockupationsmaktens soldater ha klarat sig från missbruket, trots dess rikliga tillgång. Det är dock möjligt att missbruket är vanligare än vad som rapporteras, men att militären valt att hålla tyst om detta. Så var det i Vietnam. När Alfred W McCoys banbrytande verk "The politics of Heroin in Southeast Asia", om CIA:s inblandning i heroin-handeln, gavs ut 1972 köptes bokförlaget upp av den amerikanska staten och alla osålda exemplar förstördes.

Vad vi dock vet är att heroinproduktionen i Afghanistan ökat hundrafalt sen USA:s intåg. Den afghanska civilbefolkningen lever nu under knarkbaroner samtidigt som korrupta poliser plundrar dem på pengar för att underhålla sitt missbruk. Heroinet säljs också till resten av världen för att hjälpa till att skapa ytterligare en generation av drogmissbrukare.

I kampen mot knarket finns det en sak som västvärlden främst borde överväga. Att sluta ge pengar och beskydd till de som producerar drogerna.