Veckans Citat: Om danska karikatyrer

"Det här har inte med yttrandefrihet att göra. Om min sjuåriga syster kommer hem och säger att hon har mobbat en tjej i skolan för att hon var tjock så säger inte jag ”bra, du har använt din yttrandefrihet!”

/Asmaa Abdol-Hamid, citerad i ETC

Yttrandefriheten är en viktigt och selektiv rättighet

Så var karikatyrbråket igång igen. Dansk polis har efter flera månaders spaning arresterat tre personer. Orsaken till arresteringen är att de saknar bevis på att de tre personerna skulle ha planerat att utföra ett brott:

"Än så länge har polisen inte bevis nog för att häkta de tre anhållna, men de två tunisierna frihetsberövas till dess att de kan utvisas till sitt hemland. Dansk-marockanen släpptes efter förhör igår, men kommer att stå under fortsatt polis­bevakning."

Jo, att vägra skapa bevis för en önskan att begå brott, trots att de haft flera månader på sig, är givetvis att fördöma. Utvisa de kräken bara!

Hemskt viktig yttrandefrihet!

Yttrandefriheten är en viktigt och selektiv rättighet och därför har danska tidningar igen valt att publicera sina muhammed karikatyrer. Tidigare ursäkter går givetvis inte ta på allvar. Jyllandspostens Carsten Juste sa ju tidigare:

"Det är en ursäkt för att vi har kränkt många muslimer, vilket reaktionerna tydligt har visat. Det har varit oavsiktligt. Vi anade inte att det skulle väcka så mycket förargelse och harm i den muslimska världen. Det är det vi ber om ursäkt för."

Felet var naturligtvis att han oavsiktligt kränkte muslimer. Nu gäller det att kränka dem avsiktligt! 11 stycken danska tidningar publicerar nu bilderna igen. Tidingen Politiken skriver:

"- På vår ledarplats har vi kritiserat Jyllands-Posten för att de använt yttrandefriheten för att publicera teckningarna i den kontexten. Men nu menar vi att det är fullständigt motiverat att visa teckningarna när det är relevant journalistiskt, säger ställföreträdande chefredaktören Jesper Friis till DN.se. Han anser att läsarna bör kunna få se teckningen som tidningen skriver om."

Och det känns ju fint! Jag utgår från att svenska tidningar i nit och entusiasm följer efter. Kanske publicerar de även Jyllandspostens uppmaning att pissa på Koranen som stod med i den ursprungliga publiceringen? Kiss och bajs humor är ju provocerande och därför bra konst som svenska liberaler bör stödja.

Ett blygsamt förslag från min sida är ju givetvis att de också slår hårt för den svenska yttrandefriheten genom att publicera en anvisning av hur man bränner Fredrik Reinfeldt på bål. En sådan handling vore ju också provocerande, både önskvärt och uppskattat ur konst- och yttrandefrihetsperspektiv.

Hemskt dålig yttrandefrihet!

En sak vi absolut inte får acceptera är den yttrandefrihet som protesterar mot demoniseringen av Islam. Avskyvärt. Groteskt. Osmakligt.

Här föregår i all fall amerikansk militär med gott exempel. Tidigare hade de publicerat en artikel på sin hemsida där de kritiserade planerna på en ny holländsk film mot Koranen. Artikeln hette "Att väcka upp hatet" och i den kunde man läsa:

"Medans Frihetens Parti predikar hat och rädsla till sina följeslagare predikar terroristerna hat och hämnd för sina egna."

Artikeln kritiserade också "utövande av yttrandefrihet" för att kränka muslimer kunde slå tillbaka i attacker och självmordsbomber.

Fel. Fel, fel, Fel!

Så fick man givetvis inte säga, det kunde ju tas som intäkt att man inte skulle kränka muslimer i tidningar och filmer. Så artikeln plockades genast bort. Fritt fram för demonisering som det ska vara.

Yttrandefriheten är en viktigt och selektiv rättighet.

Andra som bloggar om detta: Jinge, Rawia Morra, Slutstadium och Lokesson.

Bränn Fredrik Reinfeldt på bål!

I Sverige är det inte många som känner till vem Guy Fawkes var, även om antalet har ökat sedan filmen "V for Vendetta" släpptes. Guy Fawkes försökte i början på 1600-talet spränga det brittiska parlamentet i luften och hade för det syftet lyckats smuggla in 36 tunnor krut. Planen misslyckades, men Guy Fawkes är fortfarande känd som den siste hederlige mannen som gick in i det brittiska parlamentet. Med Thatcher, Blair och Brown i minnet känns det inte alltför långsökt. Varje år den 5:e maj firar britterna hans försök genom att tända stora brasor och tända eld på dockor föreställande Guy Fawkes.

Guy Fawkes

I Pakistan valde man istället att bränna dockor på Fredrik Reinfeldt. Det kan kan kännas lite tyket eftersom det enda Reinfeldt försökt spränga är opinionssiffrorna för moderata samlingspartiet, även om han tycks ha lyckats rätt så väl där. Orsaken tycks dock ha varit den illasinnade Muhammed-hunden som gjordes av konstnären Lars Vilks.

Nu har tidskriften Re:public Service insett hotet mot yttrandefriheten och skriver:

"Vikten att ta ställning för yttrandefriheten har noga understrukits i svenska medier allt sedan debatten om muhammedkarikatyrer och rondellhundar tog fart. Att våga publicera även sådant som vissa upplever som obehagligt, stötande eller kränkande är en viktig fråga.

Re:public Service-redaktionen har därför beslutat sig för att inte backa i fråga om publiceringen av Reinfeldt-dockan."

Eftersom jag själv publicerade bilden på rondellhunden känner jag att jag måste, för att använda Re:public Services ord, "göra min plikt som knonsekvensneutral publicist". Därför har jag tagit Re:public Service beskrivning av hur man gör en Reinfeldt-docka och omvandlat den till lämpligt webformat. Här nedan följer instruktionerna.

1. Skriv ut följande mall i lämplig storlek.

2. Rita av mönstret två gånger på en bit tyg. Klipp ut.


3. Du ska nu ha två likadana tygprofiler.

4. Sy ihop de två sidorna med varandra. Fyll med tidningspapper.

5. Skriv ut Reinfeldts ansikte och skjorta.

6. Limma fast Reinfeldts ansikte och skjorta.



7. Nu är dockan klar och färdig för användning.


Själv var jag ju lite skeptisk redan till bilden på muhammedhunden, så jag kan nog säga att jag inte är särskilt förtjust i att man bränner dockor av landets statsminister. Reinfeldt lär nog inte heller bli så lycklig och kommer säkert se ännu ledsnare ut än han redan gör. Den där sorgsna, lite vemodiga blicken kommer blicka mot oss i TV-rutorna med den oställda frågan: "Varför gör ni så här?".

För de riktiga yttrandefrihetsfundamentalisterna är dock känslor inte något att bry sig om. Här är förslag på bra brösttoner att ta till:

• "Det vore fruktansvärt om vårt samhälle skulle tillåta att dockbrännarna och demonstranterna skräms till tystnad."
  


• "Det finns ingen anledning att tiga i den här frågan. Man måste vara glasklar med att i Sverige är det inte Moderaterna som bestämmer vad som står bränns i demonstrationer."
  


• "Brännandet av dockan har tvärtemot stärkt min uppfattning att det var riktigt att ge instruktioner för dockbrännande. Däremot har jag tagit till mig av mina läsares reaktioner och den debatt vi har haft i Örebro. Men yttrandefriheten är alltid värd att försvara. "
  


• "Det handlar nu om att ta ställning för eller emot hot som i grunden inte bara är ett hot mot dockbrännaren utan handlar om ett hot mot vår svenska yttrandefrihet."
  


• "Förutom ett självklart polisiärt stöd för dockbrännarna vilar också ett ansvar på politiker, det mediala och konstnärliga Sverige; på hela den svenska offentligheten. Att tydligt ta ställning för det öppna samhället och mot alla former av hot gäller inte minst moderaternas organisationer och företrädare."

Re:public Service avslutar sin text med följande kommentar:

"Vi vill påpeka att vi inte bedömer dockans estetiska värde. Vi har inte heller några speciella synpunkter vad det gäller Fredrik Reinfeldt, eller huruvida ni som läsare bör tillverka - eller elda upp - en docka föreställande statsministern. Publiceringen av bilderna här bredvid är blott och bart en fråga om yttrandefrihet.

Många tidningar, som Nerikes Allehanda och Expressen, har tidigare visat stort civilkurage i frågan och vi uppmanar nu dem liksom andra medier att våga publicera sybeskrivningen, så att medborgarna i demokratisk anda själva kan förhålla sig till informationen."

Snövit, kroknäsor och rondellhundar

Fortfarande tjatas det om Lars Vilks taffliga teckning av en s.k "rondellhund med den muslimske profeten Muhammeds huvud på. Uppenbarligen är det viktigt ur yttrandefrihetssynpunkt att publicera huvudfotingar och teckningar på mellanstadienivå. I alla fall kan det tyckas så om man läser DN, SvD, Aftonbladet eller Expressen. Då den taskiga skissen fortfarande mals om och om igen i mediekvarnen kan det vara intressant att tänka på när yttrandefriheten inte alls bör gälla.

Teckning gjord av hyllad konstnär i kamp för yttrandefrihet eller av 11-åring innan fotbollsträningen

Minns ni när Filip och Fredrik slog igenom med sitt program "Ursäkta Röran"? Då intervjuades den judiske kantorn Maynard Gerber från den judiska församlingen. "Inför intervjun satte reportern på sig en gumminäsa, som judehatare använder i sin propaganda" berättar Maynard Geber för Aftonbladet. Detta ledde till en storm av fördömanden i alla tidningar. Programmet drogs in av TV4 och ingen krävde i yttrandefrihetens namn att det skulle sändas. Varken TV3, TV5, Z-TV eller SVT ville sända inslaget i kampen för yttrandefriheten och tidningarna gjorde inga försök att göra klippet tillgängligt. Fortfarande har inget fått se det. I det fallet sågs yttrandefrihet som oviktig, fel personer blev provocerade.

Ett annat tillfälle då yttrandefriheten inte sågs som viktig var då den israelfödde juden Dror Feiler lät göra ett konstverk kallat "Snövit och Sanningens Vansinne" om en palestinsk självmordsbombare. Den israeliska ambassadören Zvi Mazel bestämde sig i förväg för att rasera verket, tuggade fradga som den värsta bosättare och gick sedan bärsärkagång och förstörde allt i sin väg. För sin brist på behärskning fick han starkt beröm i DN och flera andra tidningar uttryckte sympati för ambassadörens immitation av Djingis Khan. Dessutom polisanmäldes konstverket, inte den krigiske ambassadören, av Kristdemokraternas ungdomsförbund.

Ett mordförsök på Thomas Nordanstad, ansvarig för utställningen där konstverket utfördes också. Förutom mordförsöket fick han motta flera dödshot. Mordförsöket och hoten ansågs tydligen som legitima eftersom inga debattartiklar skrevs om det. Återigen var yttrandefriheten oviktig och reklam för utställningen där bilden på Snövit visades togs bort från tunnelbanan.


Yttrandefrihet gäller bara då inte fel personer provoceras.