Bränn Fredrik Reinfeldt på bål!

I Sverige är det inte många som känner till vem Guy Fawkes var, även om antalet har ökat sedan filmen "V for Vendetta" släpptes. Guy Fawkes försökte i början på 1600-talet spränga det brittiska parlamentet i luften och hade för det syftet lyckats smuggla in 36 tunnor krut. Planen misslyckades, men Guy Fawkes är fortfarande känd som den siste hederlige mannen som gick in i det brittiska parlamentet. Med Thatcher, Blair och Brown i minnet känns det inte alltför långsökt. Varje år den 5:e maj firar britterna hans försök genom att tända stora brasor och tända eld på dockor föreställande Guy Fawkes.

Guy Fawkes

I Pakistan valde man istället att bränna dockor på Fredrik Reinfeldt. Det kan kan kännas lite tyket eftersom det enda Reinfeldt försökt spränga är opinionssiffrorna för moderata samlingspartiet, även om han tycks ha lyckats rätt så väl där. Orsaken tycks dock ha varit den illasinnade Muhammed-hunden som gjordes av konstnären Lars Vilks.

Nu har tidskriften Re:public Service insett hotet mot yttrandefriheten och skriver:

"Vikten att ta ställning för yttrandefriheten har noga understrukits i svenska medier allt sedan debatten om muhammedkarikatyrer och rondellhundar tog fart. Att våga publicera även sådant som vissa upplever som obehagligt, stötande eller kränkande är en viktig fråga.

Re:public Service-redaktionen har därför beslutat sig för att inte backa i fråga om publiceringen av Reinfeldt-dockan."

Eftersom jag själv publicerade bilden på rondellhunden känner jag att jag måste, för att använda Re:public Services ord, "göra min plikt som knonsekvensneutral publicist". Därför har jag tagit Re:public Service beskrivning av hur man gör en Reinfeldt-docka och omvandlat den till lämpligt webformat. Här nedan följer instruktionerna.

1. Skriv ut följande mall i lämplig storlek.

2. Rita av mönstret två gånger på en bit tyg. Klipp ut.


3. Du ska nu ha två likadana tygprofiler.

4. Sy ihop de två sidorna med varandra. Fyll med tidningspapper.

5. Skriv ut Reinfeldts ansikte och skjorta.

6. Limma fast Reinfeldts ansikte och skjorta.



7. Nu är dockan klar och färdig för användning.


Själv var jag ju lite skeptisk redan till bilden på muhammedhunden, så jag kan nog säga att jag inte är särskilt förtjust i att man bränner dockor av landets statsminister. Reinfeldt lär nog inte heller bli så lycklig och kommer säkert se ännu ledsnare ut än han redan gör. Den där sorgsna, lite vemodiga blicken kommer blicka mot oss i TV-rutorna med den oställda frågan: "Varför gör ni så här?".

För de riktiga yttrandefrihetsfundamentalisterna är dock känslor inte något att bry sig om. Här är förslag på bra brösttoner att ta till:

• "Det vore fruktansvärt om vårt samhälle skulle tillåta att dockbrännarna och demonstranterna skräms till tystnad."
  


• "Det finns ingen anledning att tiga i den här frågan. Man måste vara glasklar med att i Sverige är det inte Moderaterna som bestämmer vad som står bränns i demonstrationer."
  


• "Brännandet av dockan har tvärtemot stärkt min uppfattning att det var riktigt att ge instruktioner för dockbrännande. Däremot har jag tagit till mig av mina läsares reaktioner och den debatt vi har haft i Örebro. Men yttrandefriheten är alltid värd att försvara. "
  


• "Det handlar nu om att ta ställning för eller emot hot som i grunden inte bara är ett hot mot dockbrännaren utan handlar om ett hot mot vår svenska yttrandefrihet."
  


• "Förutom ett självklart polisiärt stöd för dockbrännarna vilar också ett ansvar på politiker, det mediala och konstnärliga Sverige; på hela den svenska offentligheten. Att tydligt ta ställning för det öppna samhället och mot alla former av hot gäller inte minst moderaternas organisationer och företrädare."

Re:public Service avslutar sin text med följande kommentar:

"Vi vill påpeka att vi inte bedömer dockans estetiska värde. Vi har inte heller några speciella synpunkter vad det gäller Fredrik Reinfeldt, eller huruvida ni som läsare bör tillverka - eller elda upp - en docka föreställande statsministern. Publiceringen av bilderna här bredvid är blott och bart en fråga om yttrandefrihet.

Många tidningar, som Nerikes Allehanda och Expressen, har tidigare visat stort civilkurage i frågan och vi uppmanar nu dem liksom andra medier att våga publicera sybeskrivningen, så att medborgarna i demokratisk anda själva kan förhålla sig till informationen."

Snövit, kroknäsor och rondellhundar

Fortfarande tjatas det om Lars Vilks taffliga teckning av en s.k "rondellhund med den muslimske profeten Muhammeds huvud på. Uppenbarligen är det viktigt ur yttrandefrihetssynpunkt att publicera huvudfotingar och teckningar på mellanstadienivå. I alla fall kan det tyckas så om man läser DN, SvD, Aftonbladet eller Expressen. Då den taskiga skissen fortfarande mals om och om igen i mediekvarnen kan det vara intressant att tänka på när yttrandefriheten inte alls bör gälla.

Teckning gjord av hyllad konstnär i kamp för yttrandefrihet eller av 11-åring innan fotbollsträningen

Minns ni när Filip och Fredrik slog igenom med sitt program "Ursäkta Röran"? Då intervjuades den judiske kantorn Maynard Gerber från den judiska församlingen. "Inför intervjun satte reportern på sig en gumminäsa, som judehatare använder i sin propaganda" berättar Maynard Geber för Aftonbladet. Detta ledde till en storm av fördömanden i alla tidningar. Programmet drogs in av TV4 och ingen krävde i yttrandefrihetens namn att det skulle sändas. Varken TV3, TV5, Z-TV eller SVT ville sända inslaget i kampen för yttrandefriheten och tidningarna gjorde inga försök att göra klippet tillgängligt. Fortfarande har inget fått se det. I det fallet sågs yttrandefrihet som oviktig, fel personer blev provocerade.

Ett annat tillfälle då yttrandefriheten inte sågs som viktig var då den israelfödde juden Dror Feiler lät göra ett konstverk kallat "Snövit och Sanningens Vansinne" om en palestinsk självmordsbombare. Den israeliska ambassadören Zvi Mazel bestämde sig i förväg för att rasera verket, tuggade fradga som den värsta bosättare och gick sedan bärsärkagång och förstörde allt i sin väg. För sin brist på behärskning fick han starkt beröm i DN och flera andra tidningar uttryckte sympati för ambassadörens immitation av Djingis Khan. Dessutom polisanmäldes konstverket, inte den krigiske ambassadören, av Kristdemokraternas ungdomsförbund.

Ett mordförsök på Thomas Nordanstad, ansvarig för utställningen där konstverket utfördes också. Förutom mordförsöket fick han motta flera dödshot. Mordförsöket och hoten ansågs tydligen som legitima eftersom inga debattartiklar skrevs om det. Återigen var yttrandefriheten oviktig och reklam för utställningen där bilden på Snövit visades togs bort från tunnelbanan.


Yttrandefrihet gäller bara då inte fel personer provoceras.