"Att sitta i knät på makthavare är den mest oförlåtliga synd en politisk journalist kan göra sig skyldig till. Pusskalaset mellan Reinfeldts närmaste medarbetare och TV4-reporten visar hur olämpliga just middagar är. "Hon fortsätter i lagom viktig ton:
"Som politisk reporter på Rapport måste jag varje ögonblick påminna mig om att alltid se till att upprätthålla rågången mellan mig själv och de politiska makthavare, som jag är satt att kritiskt bevaka och granska. En politisk journalist får inte ens misstänkas för att ha mer än en rent yrkesmässig relation med en politiker."Inte misstänkas, sa Bull.
För fem år sen var dock misstankarna riktade åt annat håll. Då skrev tidningen ETC en artikel kallad "Hemlig Journalistsekt i Vild Spritorgie med Riksdagsmän". Björn Häger, då Ekoreporter, skriver om den vårfest han var på -94 med riksdagen och riksdagsjournalisterna:
"Jag var lite naiv inför det här med att vara journalist, berättar han. Att man skulle granska makten och inte komma dem för nära. Jag har varit på få tillställningar så fullt av högvilt som denna. Alla statsråd var där och alla partiledare kom. Festen började med att ordföranden för Riksdagsjournalisterna och riksdagens talman tackade varandra för ett gott samarbete under året. Efter maten hämtade Elisabeth Höglund (reporter på Rapport) gitarren och började sjunga en lång specialkomponerad sång: Arja Saijonmas ”Jag vill tacka livet” som hon skrivit om och pusslat in olika politiker i texten i. När jag berättar detta för folk tror dom inte att det är sant. Men det är precis vad som hände."Elisabet Höglund beskrev själv de fester som riksdagspolitikerna hade med riksdagsjournalisterna:
"Man sätter sig ned och äter. Och sedan... jag menar... en del politiker och journalister går rätt tidigt, en del kan sitta kvar väldigt länge. Ingvar Carlsson och Carl Bildt gick rätt tidigt medan Mona Sahlin stannade kvar in på småtimmarna."Själv gick hon på festerna bara för att hon tyckte det var "roligt att skriva visor". Och än idag fortsätter festerna mellan riksdagspolitiker och de journalister som bevakar dem. De äter tillsammans, de dricker tillsammans. Och som Höglund nu säger:
"En middag blir mer personlig, mer privat, kanske rentav intim. Finns alkohol med i bilden, så kan relationen mellan journalisten och politiken snabbt förändras till en alltmer privat historia. Gränser kan överträdas, som aldrig får överträdas."Själv säger hon sig slutat gå nu.
Uppdaterat 2007-10-29: Niklas Svensson, tidigare reporter på Expressen som gjorde dataintrång hos socialdemokraterna innan valet 2006, skriver nu att han gärna super ihop med politiker och har lika stora etiska problem med det som med dataintrång. Han bjuder gärna själv också, mest borgerliga får man anta.
2 kommentarer:
Själv tycker jag just detta förhållningssätt är det viktigaste som finns inom journalistiken just nu när dom flesta reportrarna är tvungna att slicka röven på dom som sitter i styrelsen på just deras media företag eller på högvilt-intervjuobject som dom måste hålla sig på god fot med för att kunna "komma nära". Så typiskt att det lilla ironiska tonfallet (högre hästar...) mot sån idealism är den första responsen. Komersiell journalism är i princip död och det är oerhört svårt att hitta bra bloggar ur journalistisk synvinkel...
Visst, "Anonym", detta förhållningssätt är det viktigaste. Om det följs. En gnutta ödmjukhet från Höglunds sida hade dock varit trevligt, särskilt som hon går till attack mot vad hon själv gjort tidigare.
Skicka en kommentar