Maja Aase, chefredaktör på tidningen Journalisten konstaterar, apropos att TV4-reportern Anders Pihlblad hånglat med Fredrik Reinfeldts statssekreterare Ulrica Schenström, att fler journalister tycks ha haft "roligt" med politiker:
"På journalisten.se är det fler som inte minns (43 procent av rösterna) om de pol-hånglat i jobbet än de som erkänner att de gjort det (31 procent). Begripligt."
Aase ger också en steglista för hur journalister kan undvika etiska konflikter:
- Är jag full när jag möter källan?
- Har jag tungan nere i halsen på källan?
- Ligger någon av oss på golvet när vi ska utbyta informationer?
För er som undrar vad en statssekreterare är, så är det i princip en ministers närmaste medarbetare. När ministern är upptagen med att resa runt och hålla tal, klippa band och lösa märkliga ärenden, är det statssekreteraren som är den som har tid att formulera politiken och lägga upp planer för framtiden. I praktiken kan man säga att statssekreteraren är mer inflytande över politiken än ministern.
Jag minns när jag läste statsvetenskap att en föreläsare tog fram ett bra exempel på hur upptagna ministrar kan vara av småsaker. En av de sakerna är möjligheten att gå till kungs, d.v.s att överklaga saker i det juridiska systemet ända upp till ministern. Sten Andersson ska, enligt denna föreläsare, som nybliven minister plötsligt ha stått inför nödvändigheten bestämma om en man skulle få avliva sin elefant med råttgift eller inte. Ärendet hade gått upp hela vägen till ministern. När Andersson uppgivet svarade "ja" visade det sig att elefanten varit död i flera månader. Om detta är sant har jag ingen aning om.
På så vis har en minister bara några månader på sig att genomdriva sin politik, sen är ministern för uppbunden av småärenden och statssekreteraren får skötta jobbet. När hon inte hånglar med TV4-reportrar förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar