2007-07-13

Israelisk statsterror

I en tidigare bloggpost berättade jag om hur Israel grundades av terrorister som också vid flera tillfällen valts till dess premiärministrar. I detta inlägg är det dags att se hur dessa valda terrorister gjort terrorism till en del av den Israeliska statens vanligaste handlingar.

1940 lät embryot till den Israeliska armen, Haganah, placera ut bomber på skeppet SS Patria för att de inte skulle skicka tillbaks de judiska flyktingar som illegalt försökt ta sig till Palestina. Skeppet skönk och 276 människor, varav 200 judar, dog.

1948 började Israel fördriva palestinier från deras hem och genomförde också flera massakrer för att tvinga bort palestinierna Dessa attacker uttryckligen mot civila kan inte beskrivas som annat än terrorism. Mest känd är massakern vid Deir Yassin. Den Israeliske höger-sionisten Benny Morris, som senare försvarade massakern, beskrev den så här:
"Deir Yassin är ihågkommet… för the grymheterna som begicks av IZL och LHI trupper både under och efter den utdragna striden: Hela familjer pepprades med kulor... män, kvinnor och barn mejades ned när de kom ut från hus; individer togs åt sidan och sköts."
I Israel finns idag en stark rörelse av historieförnekare som pastår att massakern aldrig skett eller att Deir Yassin aldrig funnits. Deir Yassin var dock inte den enda massakern. Liknande massakrer skedde i Abu Shuska, Acre, Lydda och Elot och i otalet flera byar. Statsterrorismen och den Israeliska statens massakrer upphörde heller inte 1948.

1950-1951 terroriserade israeliska agenter de judar som bodde i Baghdad genom att slänga bomber på dem. Den tredje bomben dödade en judisk pojke. Tanken var att orsaka panik och få de irakiska judarna att tro att de var attackerade av arabiska terrorister och därför försöka fly till Israel. Merparten av Iraks 130,000 judar skulle senare emigrera.

1952 dödade den amerikanska armen 7 civila, varav 4 barn, i Beit Jala. E. H. Hutchinson beskrev det så här:
"Det tredje målet för dem Israeliska raiden var ett hus ungefär en och en halv kilometer bort -- mycket nära Rachäls grav... När vi kom in i rummet stannade vi omedelbart -- ingen person kan leva länge nog för att bli härdad för en sån syn. Modern och hennes fyra barn, varierande från sex till fyra år, låg kringslängda i rummet -- deras kroppar pepprade av kulor och granatsplitter."
1953 kastades bomber in genom fönstrer i det palestinska flyktinglägret vid Bureji som administrerades av FN-organet UNRWA. 20 dog och över 60 skadades. 1954 placerade judiska agenter ut flera brandbomber i Kairo i ett försök att skada relationerna mellan Egypten och USA. Bland annat placerades de ut i två biografer, i centralposten, på en tågstation och vid amerikanska bibliotek.

I Suez-kriget 1956, då Israel invaderade Egypten, avrättade man de krigsfångar man tog, även civila, i strid mot alla konventioner. även under sex-dagarskriget mördades tusentals försvarslösa egyptiska krigsfångar. 1966 attackerade man byn Samu i Jordanien och förstörde 125 hus, inklusive en skola och en sjukhusklinik. 1967 attackerade man det amerikanska fartyget USS Liberty och dödade 34 amerikanska soldater och skadade 174.

Den Israeliska statsterrorn har fortsatt efter det. 1982 lät Ariel Sharon sin kristna lydmilis i Libanon massakrera tusentals civila i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila. 1996 attackerade man med flit en FN-bas i Qana och mördade både den FN-personal som fanns där och de flyktingar som tagit sin tillflykt dit.

I nästa bloggpost ska jag skriva om de från staten fristående terroriströrelser som finns i Israel.

3 kommentarer:

Jinge sa...

När det gäller Haganah så kan det vara intressant att veta att G. Tikotzinskys pappa, eller Gösta Tixell som han heter i verkligheten, var med och startade dem och stred på israels sida mot palestinierna. Sök på Tixell och Haganah på Google om du är intresserad…

Anonym sa...

Jag uppskattar ditt inlägg, men Suez-kriget startade ju 29/10 1956 och inte 1952, eller hur? Det är lätt att skriva fel.

Hampus Eckerman sa...

Tack, rättade årtalet. Var en rest efter ett annat liknande dåd jag började skriva om.