En dag då våren började gå över till sommar satt studenterna utomhus under träden. "Sun Wukong", sa de, "kan du göra alla transformationer för att undvika de Tre Katastroferna?" "Javisst, bröder" sa Sun Wukong med ett leende, "för min mästare lärde mig och jag har tränat hårt." "Kan du visa oss?"
Apkungen knöt sina händer och berättade de magiska orden och snart stod han där som ett träd, grönt och vackert, strävandes mot molnen. De andra studenterna applåderade och ropade: "Fina gamla apa". De förstod inte att de stört Patriarken som skyndade ut ur dörren: "Vem gör ett sådant väsen?"
Studenterna reste sig förskräckt upp och sa: "Sun Wukong gjorde en transformation för oss för nöjes skull. Vi applåderade och prisade honom vilket är hur vi störde Er. Vi ber om förlåtelse." Patriarken sände iväg dem alla utom Sun Wukong: "Kom här. Är det så du använder din ande? För att visa upp dig? Om andra ser dig kommer de säkert be dig lära dem. Och vill du undvika besvär måste du göra det eller riskera att de försöker skada dig. Jag ska inte straffa dig, men jag måste sända iväg dig."
Sun Wukongs ögon fylldes av tårar: "Mästare, vart ska jag ta vägen?" "Återvänd till Berget av Blommor och Frukt så du kan bevara ditt liv, här skulle det vara omöjligt" sa Patriarken. Sun Wukong accepterade sitt straff: "Ja, mästare", sa han, "Jag har varit borta i tjugo år och saknar mina barn och barnbarn, men jag måste återbetala er generositet innan jag åker". "Jag är lycklig nog om du håller mig borta från alla dina olyckor", sa Patriarken, "Jag är säker på att ditt liv kommer vara fullt av brott och katastrofer och om du säger dig vara min lärljunge kommer jag nacka dig, flå dig och sända din själ till det Nionde Mörkret". "Jag lovar att aldrig yttra ert namn, utan kalla mig självlärd."
Sun Wukong tog avsked och lämnade Patriarken. Han knäppte sina händer, läste sin besvärjelse, hoppade och kallade till sig ett saltomortalmoln. Inom två timmar såg han Berget av Blommor och Frukt vid Vattendraperiets grotta. Sun Wukong lämnade sitt moln och begav sig iväg mot berget. Då han hörde sorgsna apskrik ropade han: "Barn, jag är tillbaka".
Stora apor och små apor kom studsande mot den Stilige Kung Markatta. "Ers majestät, hur kunde Ni lämna oss så länge? En demon har flyttat in i Vattendraperiets grotta och vi slåss för våra liv mot honom. Han stjäl våra saker och våra barn. Ett år till utan Er och han skulle kontrollera både grottan och oss".
Sun Wukong var rasande: "Berätta allt om demonen innan jag går och ger honom en läxa". "Ers Majestät, han kallar sig Förvirringens Demonkung. Han kommer och går i moln och dimma med vinden, åskan och blixtarna. Hans hem var norr om här".
Den magnifike apkungen hoppade upp i luften och voltade norrut tills han såg ett berg med milda drakar och tama tigrar. Röda fenixfåglar solade sig och i berget såg han Grottan i Vattnets Mage som göder de Fem Elementen. Den Stilige Kung Markatta klättrade in i grottan och framför honom flydde flera mindre demoner som dansat i dess öppning. De sprang till Förvirringens Demonkung och berättade: "Katastrof! En apa utanför har kommit för att göra upp med er om Berget av Blommor och Frukt."
Demonkungen skrattade: "Apdjävlarna håller alltid på om deras kung som ska kultivera sig. Han har inga vapen, är barhuvad, barhändad och barfotad. Hämta min rustning och mina vapen".
När Sun Wukong fick se Demonkungen var denne en ståtlig syn. Mörk gyllene hjälm, svart metallrustning, kläder av silke och ett vasst glänsande svärd. Demonkungen skrattade: "Du är blott fyra fötter hög utan vapen. Hur skulle du kunna vara en match?"
"Oförskämda demon" replikerade Kung Markatta. "Hur blind du är. Jag är liten, men kan växa. Obeväpnad, men kan ta ned månen med mina händer. Oroa dig inte, Sun Wukong ska lappa till dig".
Apkungen hoppade upp i luften och svingade mot Demonkungen som stoppade honom. "Se hur stor jag är och hur liten du. Jag skulle se löjlig ut om jag dödade dig obeväpnad med mitt svärd. Låt oss boxas!" Demonkungen lade ifrån sig sitt svärd. "Väl talat!" utbrast Sun Wukong. Demonkungen höjde sin garde för att slå Apkungen som knöt sin näve tills den var stenhård. Sedan attackerade han demonkungen, slog honom i revbenen, sparkade honom i ryggen och krossade hans leder.
Demonkungen grep sitt svärd och svingade mot Kung Markatta som duckade. Så ful han var Demonkungen! Sun Wukong tog ett hårstrå, tuggade det i munnen och blåste ut det med ropet "Byt!" Det förvandlades till två eller trehundra apor som omringade Demonkungen. De små aporna var för snabba för svärd eller spjut. Se dem hoppa, bita, omringa, sparka, klösa och kasta honom till marken. De fortsatte tills Demonkungen var mos och Sun Wukong tog hans svärd och klöv hans huvud itu. Sedan ledde Apkungen sina styrkor genom grottan och utrotade alla demoner, stora som små. När han var färdig satte han tillbaks sitt hår på kroppen.
Kvar fanns trettio - förtio små apor som tackade den Stilige Kung Markatta för sin räddning. Apkungen reciterade en besvärjelse och i en stormvind tog han tillbaks aporna till Berget av Blommor och Frukt tillsammans med allt som Demonkungen stulit. Aporna tjöt av lycka där de sprang fram längs välkända stigar mot Vattendraperiets Grotta. En stor fest med mat och vin dukades upp för Sun Wukong. Aporna visade sin respekt med kokostoddy, magiska blommor och magisk frukt.
* * *
Så gick det till när Kung Markatta besegrade Förvirringens Demonkung. Om du vill veta mer om hans fortsatta liv får du läsa om det i en senare bloggpost.
(översättning och förkortning av Wú Chéng'ns bok Färden Västerut: Hampus Eckerman)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar