Malmö-jihadist sprider myter om "Myter"

Jihadisten i Malmö är i gång igen, denna gång förnekar han hela det palestinska folkets existens. Under rubriken "Myten om "Palestina"" väljer han att publicera delar av en 30 år gammal intervju med Zahir Muhsein som beskrivs som medlem av PLO:s Exekutivkommitté.

Nu kan vi väl utgå från att Malmö-jihadisterna inte själva sitter och läser 30 år gamla tidningar. Nej, den här har han plockat från amerikanska siter, vanligvis israeldyrkande och islamofobiska, så som t.ex Jihadwatch. Muhsein påstås enligt dessa siter ha sagt:

”Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett sätt att fortsätta vår kamp mot staten Israel för arabisk enighet. I verkligheten finns det ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser."

Det kan dock vara intressant att veta att Mohsen var en palestinsk ledare för As-Sa'iqa-faktionen av PLO. Denna var helt och hållet skapad och kontrollerad av Syrien. 1970 skeddes stora utrensningar i organisationen i samband med att Hafez al-Assad tog över makten i Syrien och hela toppskiktet byttes ut mot lojalister till Assad. Det var då som Muhsein blev utsedd till ledare och han kan främst ses som ett språkrör för al-Assad. Det styrande syriska baath-partiet använder sig av samma flagga som Palestina och det är inte underligt att den gruppen väljer att försöka förneka en palestinsk identitet för att istället framför en arabnationalistisk.

1976 slängdes organisationen ut ur PLO för att den framförallt hyste lojalitet till Syrien och inte till palestinierna. Arafat och Assad var då i öppen strid. Organisationen blev dock återansluten senare samma år, men under denna tid lämnade palestinerna rörelsen en masse. Det är under denna period som Muhsein påstås ha fällt det ovannämnda citatet. Muhsein blev mördad 1979 och efter det fortsatte attackerna från organisationen mot PLO.

Historiskt sett har Syrien ofta inkluderat hela Israel/Palestina och också Libanon och delar av Jordanien i vad som kallas Biad al-Sham, Större Syrien. Muhseins uttalanden ligger i linje med den Syriska-regimens anspråk på både palestinsk och libanesisk mark. Idag pågår ju stora inbördesstrider i Libanon just mellan Syrien- och Israel-lojalister.

Att använda Syrien som källa för att ett palestinskt folk aldrig skulle ha funnits blir pinsamt. Fråga gärna Syrien vad de tycker om Israel.

Expressen och deras vanliga historieförfalskning

Lisbeth Lindeborg, kvinnan med de dåliga matematikkkunskaperna, är i gång igen. Efter att ha hittat på lite konstigheter om att Israel inte skulle ha startat 6-dagarskriget vill hon nu ge sig på Hamas i en artikel i Expressen.

Enligt Lindeborg är Hamas arvtagare till de araber som stödde Hitler. Visserligen skapades organisationen först 1987 och hade från början stöd av Israel som ville ha en motvikt mot Fatah, men jag antar att Lindeborg anser att Israel också är Hitlers arvtagare. Många sionister var just nazist-kollaboratörer. Nästa sak hon skriver är nog att de irländarna som vill ha ett fritt Nord-Irland också är Hitlers arvtagare, eftersom Irland skickade ett kondoleansbrev till Tyskland vid Hitlers död. För att inte tala om de onda balter som inte ville bli ockuperade av Stalin.

Andra märkvärdigheter Lindeborg skriver är att araberna borde ha accepterat att ge bort en fjärdedel av hela Palestina till den lilla judiska minoriteten. Shlomo Ben-Ami, tidigare utrikesminister i Israel och en av dess förhandlare med PLO, har ju själv sagt att Israel aldrig ägt mer än 6-7% av Palestina. Resten stals efter omfattande etnisk rensning och Lindeborg anser att palestinierna skulle acceptera att Israelerna fick stjäla 20% av deras land (1937) eller 70% (1948). Ser man till befolkningsmängd blir det ännu märkligare, 1907 var judarna t.e.x endast 7% av Palestinas befolkning.

Om Lindeborg lovar att ge mig en 70% av sin förmögenhet ska jag givetvis omvärdera saken. Jag kan kanske t.o.m kan nöja mig med 20%.

P.S. Tack, Magnus Lindberg, för tipset om att Lindeborg ljög också om att hela kustremsan skulle bli Israelisk enligt planen.

P.P.S. Och tack, "Anonym", för att du nämnde att planen rekommenderade tvångstransferering och etnisk rensning av den arabiska befolkningen. Israel var uppenbarligen Hitlers arvtagare! Och Lindeborg också som stöder planen.

Regeringen - det är jag, säger Abbas

Den palestinske presidenten Mahmoud Abbas har upplöst den palestinska regeringen och låtit arrestera alla parlamentariker som inte håller med honom. Istället har han utnämnt lite slumpartade andra personer till sin egen lilla regering.

Hans rådgivare Nabil Amir säger att "de flesta av ministrarna i den nya palestinska nödregeringen är oberoende teknokrater". Det tyder på två saker:

1) Ministrarna har inte röstats fram och saknar folkligt stöd.

2) De har valts ut uttryckligen för sitt stöd till Abbas personligen, inte för medlemskap i Fatah/PLO.

Orsaken till den andra punkten kan vara flera. Abbas kan vara osäker på sitt stöd inom Fatah och har därför valt personer utifrån. Han kan också försöka verka mer enande genom att inte låta valets förlorare Fatah göra ett direkt övertagande av regeringen . Sist men inte minst kan personerna ha valts ut direkt av USA och Israel.

Valet av Salam Fayyad till premiärminister tycks vara ett sådant val. Den israeliske krigsförbrytaren och förre premiärministern Ariel Sharons talesman sa en gång:

"Allt Fayyad försöker göra är mycket uppskattat och är det rätta att göra."

Den israeliska tidningen Haaretz kallade honom "allas favorit palestinier" och Condolezza Rice mötte honom personligen.

Så vem är det då som USA och Israel vill ha till premiärminster och vilka är hans demokratiska kvalifikationer? Först och främst är Fayyad utbildad vid Texas Universitetet i George Bushs hemstat. Dessutom har han arbetat i de USA-styrda organisationerna IMF och Världsbanken vars uppdrag det är att anpassa länders ekonomier på ett för USA fördelaktigt sätt.

Peter Beaumont i The Observer skriver:

"I förra årets val - det val som Hamas vann - säkrade Fayyads lista endast 2,4% av rösterna. Inte direkt en populär kille att leda ett kollapsande samhälle. Det är inte hans enda problem. Analytiker av den palestinska politiken värderar inte Fayyads brist på demokratiska kvalifikationer enbart på hans svaga resultat i valen.

De berättar att han är i stort okänd för palestinierna [...] Verkligheten är att de enda som faktiskt stödjer Salam Fayyad är europeiska och USA diplomater som länge sjungit lovsånger om honom till alla journalister som varit beredda att lyssna."

Peter Beaufort får också avsluta:

"Så vilken är den riktiga kuppen? Hamas blodiga attack mot de våldsamma gangstrar allierade till Fatah som terroriserat Gaza i ett år? Eller Abbas okonstitutionella drag igår med amerikas uppbacking?"

Fatah i USA-styrd revolt mot folket

Nu pågår "inbördeskriget" för fullt i Palestina påstår våra svenska dagstidningar. Det är som vanligt en sanning med modifikation. Fatah har nämligen fått vapen direkt från Israel och representerar alltså ockupationsmakten. Israels tidigare utrikesminister Shlomo Ben-Ami gjorde flera intressanta uttalatanden om Fatah i den amerikanska radiokanalen Democracy Now:

"Arafat betraktade Oslo som en väg, inte nödvändigtvis för att sluta ett avtal,
utan viktigare för honom vid det tillfället, att komma tillbaka till
territorierna [israeliskt ockupationsbejakande uttryck för Gaza och Västbanken]
och kontrollera politiken för den palestinska familjen. Glöm inte att Intifadan,
som Oslo blev ett slut för, startade oberoende av PLO:s ledarskap och han såg
att han tappade kontrollen över palestiniernas öde."

Liksom Hamas togs PLO på sängen när den första intifafan utbröt, men en viktig skillnad fanns. Där Hamas valde att gå med i motståndskampen mot Israel (som tidigare stött Hamas som en motvikt mot PLO) och för första gången förespråka beväpnad kamp av rädsla för att annars bli politiskt irrelevanta valde PLO en annan väg. De, palestinier i utlandet utan direkt kontakt me de som levde under ockupation eller i flyktingläger, valde att kollaborera med fienden.

Ben-Ami fortsätter:

"Hans enda metod tillbaka till territorierna var genom ett avtal med Israel.
Så, genom Oslo, gjorde han enorma eftergifter.

Faktum är, att samtidigt som han förhandlade i Oslo med oss, så förhandlade
en officiell palestinsk delegation med en israeisk delegation i Washington och
den officiella palestinska delegationen frågade alla de rätta sakerna ur
palestinsk synvinkel - självbestämmande, rätten att återvända, slut på
ockupationen, alla nödvändiga argument - medans Arafat i Oslo slöt ett avtal som
inte ens nämnde självbestämmande för palestinierna, inte ens nämnde
nödvändigheten av Israel att stoppa bosättningarna."

PLO förvandlade sig genom detta till Israels polisstyrka för att genomföra en smidigare ockupation, på samma sätt som de vill låta FN göra deras smutsiga jobb Libanon för att skydda ockupationen av Sheebah-farmarna och på samma sätt som Israel nu vill att utländsk trupp ska överta deras ockupation av Gaza.

Som ockupationsmaktens lydmilis kidnappade man 1996 flera Hamasledare och rakade av dem skäggen för att förödmjuka dem. Det är efter år av sådan arrogans och behandling av politiska konkurrenter som man måste se den nuvarande konflikten.

Även Ben-Ami är skeptisk till PLO/Fatahs påstående att de på något sätt skulle representera det palestinska folket:

"Jag tror att det enligt min synvinkel finns en nästan poetisk rättvisa med
Hamas seger.Trots allt, vad är orsaken till denna nostalgi efter Arafat och PLO?
Drev de affärerna för palestinierna på ett rent sätt? Du nämnde korruptionen,
ineffektiviteten. Naturligtvis har Israel bidragit mycket till det palestinska
systemets sönderfall, inga tvivel om det, men deras ledare svek dem. Deras
ledare förådde dem och Hamas seger är rättvisa på många sätt. Så vi kan inte
predika demokrati och säga att de som vann inte accepteras av oss. Antingen
finns det demokrati eller så finns det ingen demokrati."

Och faktum är att Hamas vann stort i Gaza-remsan och fick även en majoritet på Västbanken. Ändå har Fatah/PLO i en öppen revolt mot det palestinska folkets vilja försökt behålla makten över säkerhetsstyrkorna. Detta trots att de är underordnade den Palestinska Myndigheten, i praktiken Hamas. Det är inte Hamas som gjort revolt, det är Fatah/PLO som vägrat acceptera ett valnederlag och försökt hålla makten över flera institutioner. DN:s rapport om att den djupt impopuläre presidenten Mahmoud Abbas nu bildar en egen, icke folkvald, regering är bara ett nytt exempel på detta.

Detta görs med hjälp av vapen och pengar de fått från USA. Enligt SvD skickar nu USA extra pengar för att försäkra sig om att de mest korrupta krafterna ska styra i Västbanken och helst splittra de palestinska områdena. Det är samma USA som enligt det nu avgående FN-sändebudet, Alvaro de Soto, är det största hindret för att nå fred i Mellanöstern. Han citerar en amerikansk myndighetsanställd:

"Jag gillar det här våldet... Det betyder att andra palestinier gör motstånd mot
Hamas."

Aftonbladets Wolfgang Hansson har dock en logisk kommentar om det hela:

"Hamas militära triumf får en viss positiv effekt i Gaza.
Genom att Hamas nu verkar ta full kontroll över alla säkerhetsstyrkor försvinner en tung destabiliserande faktor. De gamla makthavarna Fatah kan inte längre sabotera Hamas styre."

Läs mer i DN och SvD.