Turkmenistan och kackerlackan

Turkmenistans tidigare diktator är, som jag tidigare konstaterat, en av de mest egotrippade diktatorer som någonsin existerat. Här ger han Nord-Koreas Kim Jong-Il en match för pengarna.

Han döpte om sig själv till Turkmenbashi, Alla Turkmeners Fader. Han beställde guldstatyer av sig själv. Och som det inte vore nog har döpte han om månaden April efter sin mor och Januari efter sig själv.

Nu skriver tidningen The Guardian om den nye diktatorns, Berdymukhammedov, knäppryck:

"För tittarna på Turkmenistans populära kvällssända nyhetsprogram Vatan var det ännu en rutinbulletin. Men när nyhetsläsaren började klockan 9-sändningen kunde tittarna i det centralasiatiska landet se något ovanligt som kröp längs med studiobordet: en stor brun kackerlacka.

Kackerlackan lyckades ta ett helt varv över bordet, uppenbarligen oförmärkt, innan den försvann. Hela programmet, komplett med kackerlacka, upprepades klockan 11 den kvällen."

Ett roligt litet inslag kan tyckas, om än lite pinsamt för de inblandade. Enligt diktatorn sårade det dock hela nationen. Omedelbart lät han sparka 30 personer på TV-stationen. Det var både journalister, tekniker, regissörer, kameramän och tekniker. Om inte annat så drabbades i alla fall färre än då den förre diktatorn aldrig fick sin nyårshälsning uppläst i TV för att teknikerna var för fulla.

Pakistans demokratiske diktator

I två blogginlägg har jag nu uppmärksammat USA:s inblandning i Pakistans införskaffande av kärnvapen. I dag gav George Bush sitt uttryckliga stöd till diktatorn Musharrafs inspärrande av opposition, jurister och journalister, totalt ca. 2000 politiska fångar:

"Han har inte gått över gränsen. [...] Han är uttryckligen någon som tror på demokrati."

Pentagon är också lyckliga över kväsandet av all opposition och förespråkar en dubblering av betalning till de pakistanska paramilitära styrkor som sätts in mot pro-talibanerna i öst samt Musharrafs fiender.

Mer nyheter:

• En palestinsk nio-årig pojke dog i Gaza City eftersom den israeliska militären vägrade att låta honom få åka till sjukhus.
  
  
• Ecuadors president Rafael Correa stoppas och trakasseras vid flygplatsen i Miami. Detta följer på att han vägrat förlänga USA:s avtal om en militärbas i Ecuador om han själv inte får ha en Miami. Rafael Correa lovar snällt att behandla alla amerikanska besökare i hans eget land lika vänligt.
  
  
• Judiska bosättare blockerade infarten till en hel palestinsk by på Västbanken.
  
  
• Den amerikansk generalen James Dubik tackar Iran för hjälpen att förhindra blodspillan i Irak: "Vi är tacksamma för Irans engagemang i att förhindra inflödet av vapen, sprängämniing och träning (av terrorister) i Irak. [...] Som ett resultat har det bidragit till en minskning av våldet". Istället kommer 60% av de utländska stridande från USA:s allierade Libyen och Saudi-Arabien.
  
  
• Hagelstormar i Libanon hjälper till med minröjningsarbetet, hundratals odetonerade klusterbomber exploderar när hagel stora som valnötter slår ner. Israel förlängde kriget med flit för att släppa flera miljoner klusterbomber över Libanon, trots att ett avtal om fred fanns färdigt.

Myanmar: Dess huvudstad, militärposteringar och tempel

Yangoon är ett utmärkt ställe att köpa DVD-filmer. Samlingsskivor som ovanligt ärligt utlovar "de mest irriterande hollywoodfilmerna" till "övervärderad glädje" säljs för kring en dollar. även myndigheterna tycks ha drabbats av ärlighetsiver och vid en park hittar jag ett plakat som uppmanar alla att "krossa interna och externa destruktiva element som en gemensam fiende". Grammatiken tycks tveksam, men budskapet råder inga tvivel om.

I min förra rapport kallade jag Myanmars huvudstad för Yangoon. Det är dock en sanning med modifikation. Yangoon förblir Myanmars ekonomiska maktcentra, men år 2005 lät militärdiktaturen flytta huvudstaden och dess administrativa delar till den lilla staden Naypyidaw norr om Yangoon. Beslutet mystifierade olika analytiker som desperat försökte lista ut orsaken. Vissa menade att märkliga astrologer skulle ha förklarat flytten nödvändig för att undvika katastrof, men mer troligt är nog att den paranoida regimen var rädd för att tappa kontrollen över Yangoon och beslöt sig för att skaffa ett säkrare maktcentra. Den nya huvudstaden är totalt avspärrad från utlänningar och obehöriga.

* * *

Militärposteringar finns det gott om. Vid nattbussen från Yangoon till Mandalay måste bussen stanna vid tre separata tillfällen för att soldater ska kunna kontrollera passagerarnas identitet. Detta är enbart för att halla koll på den egna befolkningen. Mitt eget pas ligger nedpackat i min väska, men som utlänning är det ingen som bryr sig. En del av dessa kontroller har en historisk bakgrund. När engelsmännen kolonialiserade landet gav de omfattande autonomi till de olika krigsherrarna i de norra delarna av landet. Där och på andra ställen har flera uppror skett komplicerade av den omfattande opiumodlingen och av Chang Kaisheks anti-kommunistiska trupper vars krig mot Kina vid dess västra gräns fått omfattande stöd från USA och Thailand. även om de flesta stridigheterna minskat finns rädslan kvar.

Paranoian orsakar också personliga problem för mig. I flera av Myanmars fåtal av internetcafeer är webmail spärrat för användning, vilket för att jag varken kan skicka eller ta emot mail. Bloggposter och chat är dock fritt vilket gör spärren mer irriterande än effektiv. Till skillnad från Kina verkar utländska tidningar och uppslagsverk vara fullt tillgängliga.

* * *

Myanmar är ett land där buddhismen är ständigt närvarande. över 50 000 kloster finns och utöver detta otaliga fler tempel, endast överträffade av Tibet i täthet. Vart man går ser man män iklädda röda dräkter, kvinnor i rosa, alla med rakade huvuden. Vid mitt hotell i centrala Mandalay utbröt varje kväll en hiskelig kakafoni då hundratals mäniskor mässade buddhistiska texter.

På samma sätt är nästan alla sevärdheter religiösa. I Yangoon är det den mäktiga Schedagon Pagodan och flera mindre tempel. I Mandåy är det världens största bok, bestående av 729 marmorblock med religiösa texter. Där finns också en 8 meter hög 900-tons buddha utkarvad ur ett enda marmorblock. Mest helig är Mahmuni Pagodan där beende visar sin vördnad genom att dekorera en fyra meter hög buddhastaty med bladguld från centimeter stora fyrkanter. Hittills har statyn täckts av ett lager på 15 centimeter rent guld, desto mer imponerande med tanke på att de små fyrkanterna endast är en dryg tiotusendels centimer tjocka. Myanmareserna själva menar att det är deras heliga platser som gjorde att landet nästan helt skonades från tsunamins framfart, trots att landet låg precis i dess väg.