Gringon Zanyar Adamis del i etablissemanget

I förrgår skrev jag om Zanyar Adamis debattartikel i Expressen och om hur han gör politik till personfrågor för att på så vis få plats i etablissemanget. Nu har jag sett att han själv skrivit en förklaring i Metro om varför han plötsligt vänt sig mot de han tidigare påstått sig företräda:

"Egohöjningen är ett sätt att säga att du är en av oss, att slita dig ifrån den marginaliserade grupp du kommer ifrån. Du får smak på det goda livet. Blir bjuden på fester. Champagne. Snittar. Behandlas med labil respekt. Allt för att du ska glömma bort varför du ens började och vilka du kämpar för. Etablissemanget ”kramar sönder” dig och gör sitt bästa för att sluka upp dig."

Adami får "Det Stora Journalistpriset" 2005 som en ingång till etablissemanget

En annan som uppmärksammat Adami är Nima from Iran. Hon skriver, apropå att Adamis tidning Gringo gick i konkurs och han nu vill starta en ny:

"Men Zanyar Adami vill göra comeback så han snackar massor av skit och fjäskar för en inkompetent minister. Förresten, ni vet väl vad hans nya tidning kommer heta? Zanyar Adamis nya tidning heter Adam. Just det, Adami har grundat tidningen Adam. Jag vet det är egoistisk att döpa en tidning efter sig själv men Zanyar Adami är ju en känd egoist.

Varför ogillar jag Gringo och Zanyar Adami? Jo, först och främst säger jag det personliga anledningen. Jag tycker inte om att någon kallar mig blatte. Kalla mig iranier, svensk, människa, men kalla mig inte blatte. Zanyar Adami delade upp Sverige i två delar. För honom fanns det blattar och svennar. Han exploaterade det här temat och det skadade debatten om integration."

Nima hänvisar också till en SvD-artikel som förklarar varför Sabuni är så illa omtyckt, även om Adami menar att alla de muslimer som inte stödjer henne är fördomsfulla blattar. Sabuni citeras med åsikter där hon vill tvångsavkläda muslimer deras slöja och sedan specialgranska deras könsorgan. Måste alla "blattar" stödja sådant?

En annan Gringo-kritisk blogg är Adios Gringo:

"Men i samma artikel får vi till Gringos stolthet veta att Leif Silbersky argumenterat för rätten att kalla folk “svartskalle” med hänvisning till Gringos frekventa användning av ordet. Tyvärr gick det nu ändå inte så bra för Sjödin, men vi hoppas att Gringo fortsätter sin viktiga kamp för allas vår rätt att få kalla andra för svartskallar."

Så nog tycks det som om Adami inte är särskilt populär i de kretsar som han en gång påstod sig vilja företräda.

Elisabet Höglund på högre hästar nu

Rapports Elisabet Höglund känner sig glatt självgod i Expressen. Under rubriken "Därför åt jag inte moderatmiddag i går" skriver hon:

"Att sitta i knät på makthavare är den mest oförlåtliga synd en politisk journalist kan göra sig skyldig till. Pusskalaset mellan Reinfeldts närmaste medarbetare och TV4-reporten visar hur olämpliga just middagar är. "

Hon fortsätter i lagom viktig ton:

"Som politisk reporter på Rapport måste jag varje ögonblick påminna mig om att alltid se till att upprätthålla rågången mellan mig själv och de politiska makthavare, som jag är satt att kritiskt bevaka och granska. En politisk journalist får inte ens misstänkas för att ha mer än en rent yrkesmässig relation med en politiker."

Inte misstänkas, sa Bull.

För fem år sen var dock misstankarna riktade åt annat håll. Då skrev tidningen ETC en artikel kallad "Hemlig Journalistsekt i Vild Spritorgie med Riksdagsmän". Björn Häger, då Ekoreporter, skriver om den vårfest han var på -94 med riksdagen och riksdagsjournalisterna:

"Jag var lite naiv inför det här med att vara journalist, berättar han. Att man skulle granska makten och inte komma dem för nära. Jag har varit på få tillställningar så fullt av högvilt som denna. Alla statsråd var där och alla partiledare kom. Festen började med att ordföranden för Riksdagsjournalisterna och riksdagens talman tackade varandra för ett gott samarbete under året. Efter maten hämtade Elisabeth Höglund (reporter på Rapport) gitarren och började sjunga en lång specialkomponerad sång: Arja Saijonmas ”Jag vill tacka livet” som hon skrivit om och pusslat in olika politiker i texten i. När jag berättar detta för folk tror dom inte att det är sant. Men det är precis vad som hände."

Elisabet Höglund beskrev själv de fester som riksdagspolitikerna hade med riksdagsjournalisterna:

"Man sätter sig ned och äter. Och sedan... jag menar... en del politiker och journalister går rätt tidigt, en del kan sitta kvar väldigt länge. Ingvar Carlsson och Carl Bildt gick rätt tidigt medan Mona Sahlin stannade kvar in på småtimmarna."

Själv gick hon på festerna bara för att hon tyckte det var "roligt att skriva visor". Och än idag fortsätter festerna mellan riksdagspolitiker och de journalister som bevakar dem. De äter tillsammans, de dricker tillsammans. Och som Höglund nu säger:

"En middag blir mer personlig, mer privat, kanske rentav intim. Finns alkohol med i bilden, så kan relationen mellan journalisten och politiken snabbt förändras till en alltmer privat historia. Gränser kan överträdas, som aldrig får överträdas."

Själv säger hon sig slutat gå nu.

Uppdaterat 2007-10-29: Niklas Svensson, tidigare reporter på Expressen som gjorde dataintrång hos socialdemokraterna innan valet 2006, skriver nu att han gärna super ihop med politiker och har lika stora etiska problem med det som med dataintrång. Han bjuder gärna själv också, mest borgerliga får man anta.