USA hotade Norge för Israels skull

Magnus Berg skriver en utmärkt text om hur USA hotade Norge med "allvarliga politiska konsekvener" om landet skulle bojkotta israeliska varor.

Bojkotta Thailand för Burmas folk!

I dagarna har fler och fler krävt en bojkott av OS i Kina enligt den märkliga teori att folket i Myanmar/Burma skulle må bra av det. Det är inte bara de vanliga krigsgökarna som krävt det utan även vanligtvis logiska människor. Kraven har bl.a framförts av socialdemokrater, liberala ungdomsförbundet, majoriteten i europaparlamentet,. T.om Desmond Tutu och kända bloggare som Jinge Flücht har uttalat sitt stöd för en bojkott. Enligt Aftonbladet vill 8 av 10 bland deras läsare bojkotta OS. Det finns bara ett problem.

Kina är inte Myanmar/Burmas största handelspartner. Det är diktaturens Thailand. För en svensk måste därför bojkotten av julens sandsemester vara en långt mer effektiv metod. Bara ett problem. Då drabbas ju svensken själv.

Det går inte ens att välja att åka till Indiens Goa istället eftersom Indien nu valt att sluta nya handelsavtal med Myanmar, mitt under den värsta krisen. Det bör också nämnas att Kinas möjlighet till påverkan är begränsad. Under 60-talet stödde Kina Myanmars kommunistparti mitt i ett pågående och blodigt inbördeskrig mot dagens generaler. Generalerna har inte glömt detta och kommer inte foga sig i allt som Kina önskar.

Så om en svensk absolut vill ha en bojkott, bojkotta Thailand och låt OS vara den gränsöverskridande föreställning som den är tänkt som.

Editerat 2007-10-09: Nu har även "liberalen" Jan Söderqvist skrivit en debatt-artikel i Expressen om bojkott.

Myanmar: Bojkott, bensinpriser och klädvanor

Myanmar särskiljer sig som det land där t.o.m guideböckerna debatterar bojkott. Till skillnad från diktaturer som Thailand och Pakistan, som får västvärldens välsignelse, hyser Myanmar inga amerikanska militärbaser och har visat sig ytterst tjurskalligt i sin vägran att delta i USA:s krig mot sina grannländer. Snarare är det Kina som varit landets välgörare vilket ur västögon är skäl nog för bojkott.

T.o.m namnet i sig är kontroversielt. Myanmar är landets traditionella namn sedan århundraden tillbaka, men när britterna koloniserade landet döpte de om det till Burma efter den största befolkningsgruppen, burmeserna. 1989 tog militärdiktaturen tillbaka landets prekoloniala namn, men liksom när Muhammed Ali förkastade vad han kallade sitt slavnamn, Cassius CLay, finns det de som vägrar acceptera det nya namnet. Västländer med nostaligiska drömmar om kolonialtiden, liksom vissa människorättsgrupper och det avsatta partiet NLD, nationella demokratiförbundet, säger fortfarande Burma.

* * *

Nyligen höjde militärdiktaturen bensinpriset i Myanmar från en halv dollar litern till nära det dubbla. När jag var i Libanon under liknande omständigheter utbröt en stor taxistrejk. Myndigheter sattes i brand och den impopulära västvänliga regeringen sköt ihjäl minst två demonstranter. Omvärlden förblev tyst. I Myanmar bröt också demonstrationer ut, om än långt mindre då räddslan för efterverkningar är större. Mynduigheterna svarade med massarresteringar och många demonstranter misshandlades. De gripna har år av fängelse att se fram emot. Till skillnad från Libanon vill USA ta upp detta i FN:s säkerhetsråd.

Den enes död, den andres bröd. Om de politiska aktivisterna tillfälligt stoppats är det svårare att få stopp på gatuförsäljarna. Utanför huvudstaden Yangons största marknad säljer tidningsförsäljare gamla nummer av Bangkok Post, Newsweek och Times till förbipaserande utlänningar. Tidningarna och magasinen är specielt utvalda för sina artiklar om Myanmar, ofta med uppmaningar till bojkott. Priset är flera gånger orginalpriset och försäljarna gör en nätt vinst för varje sålt exemplar, väl värt att trotsa regimen för.

* * *

Annars är det uppenbart att Myanmar inte är en del av den västerländska maktsfären. Männen går fortfarande runt i traditionella kjolliknande byxor - när de inte bär kjor vill säga. Kvinnorna går i vackra kjolar med traditionella mönster och har ofta gult ansiktssmink som täcker stora delar av kinderna och ibland även pannan och näsan. En annan vana är att tugga röda betelnötter. Detta ger ett lätt kannibaliskt utseende där munnen tycks full av blodbestänkta tänder och ett vänligt leende får intrycktet av ett blodtörstigt hungerleende.

De tuktuk- och motoförare som står i hela asiens gatuhörn saknas hlt i huvudstaden och som utlänning blir man bara störd av de otaliga pengaväxlarna eller någon enstaka taxichaufförerna eller tiggare. Endast amatörer växlar pengar på flygplatsen där man får mindre än hälften så många kyat för sin dollar som hos de privata växlarna. Kort, reschecker och euros är i praktiken oanvändbara.

Fåtalet tiggare beror delvis på att myndigheterna följde många latinamerikanska länders exempel och tvångsförflyttade de fattiga från huvudstaden. De gamla kåkstäderna revs och nya byggnader uppfördes istället. Ett beprövat knep för att medelklassen inte ska behöva störas av de mindre bemedlade.

Anti-semiter mot Israel-bojkott

Enligt tidningen Jewish Chronicle så är det judiska och israeliska akademiker som är de starkaste krafterna i fackföreningarnas kamp för en bojkott mot Israel. Bland annat var de organiserade i gruppen Jews for the Boycotting of Israeli Goods (Judar för Bojkottmot Israeliska Varor).

En av de som var för bojkotten var israelen Haim Bresheeth, professor i Media och Kultur vid Universitetet i Östra London:

"Jag är själv jude och israel och jag önskar ingen skada till någon sida. Men hur länge kan ockupationen fortsätta?"

Även i Sverige är det många judar som engagerat sig mot Israel, i t.ex Palestinagrupperna eller Judar för en Israelisk-Palestinsk Fred. Dror Feiler och Henry Asher. De stora, eller snarare mest högljudda, judiska organisationerna har dock en mer rasistisk "Judisk Makt" hållning. De utgör ett nätverk gemenligen kallade "Israeldemokraterna" för deras likhet med Sverige- och Nationaldemokraterna. Dit tillhör t.ex Judisk Krönika och Svensk Israelinformtion.

Uppenbart är dock att dessa grupper nu bör betraktas som anti-semiter, möjligtvis också självhatare. Hur kan de vara mot en bojkott mot Israel då det främst är judar som driver en sådan?