Rapport från Singapore

Just nu befinner jag mig i Singapore där det kinesiska nyårsfirandet just nu håller på att avslutas. Som sig bör har man naturligtvis fyrverkerier, men de är något annorlunda än man är van vid hemma. Visst finns det fina stjärnfall och vackra ljusspel, men vad man främst lägger märke till är det infernaliska bombardemanget, ett hiskeligt dundrande som om jordens alla bomber samtidigt exploderar för att förkunna undergången. Som tur var är det över på bara några minuter då alla väljer att gå hem och äta middag med familjen, inte riktigt de suparorgier man är van vid från den svenska nyårsafton.

De singaporeanska tidningarna är fulla av förkunnanden om den egna arméns präktighet vilket är mycket roligt för en utomstående eftersom singaporeanerna antagligen är de enda som överhuvudtaget vet om att det knappnålsstora landet har en arme, än mindre att den är så förträfflig som tidningarna vill göra gällande. En annan märklighet är begravningsannonserna. Ett tag var jag övertygad om att en man hade dött minst fem gånger, alternativt att fem femlingar alla dött samtidigt. I själva verket var det fem separata dödsrunor för samma person, men inskickade av olika personer. Det var den nära familjen, kamraterna, släkten, arbetskollegorna samt föräldrarna som alla ville betyga sina känslor separat.

Begravningsannonserna är inte det enda makabra i det här landet. En bit utanför centrala Singapore har bröderna Aw Boon Par och Aw Boon Haw byggt en egen park. Bröderna är framförallt kända för att ha uppfunnit det fiffiga medlet Tiger Balsam som säljs över hela världen. Själv är jag mest imponerad av deras tigerbil, komplett med vrålande tuta och tigerfront. I sin nöjespark, det mest morbida jag sett sen Mexicos mumier, har man gjort perfekta avbildningar av hur de buddhistiska helvetena ser ut. Här straffas man för att ha varit stygg mot släkt, familjer och böcker genom att kastas på knivar, få huvudet itusågat eller bara eldas upp sakta på en barbecuegrill. När allt plågande är slut får man en god kopp te så att man glömmer bort allt, för att sedan reinkarneras i frid och fröjd.