Motbilder skaffar .se-adress

Motbilder flyttar härmed till http://motbilder.se/.

Det här är min nya hjälte

Från vänster till höger...

George Bush (Krig), Dominique Strauss-Kahn (Svält), Billy Tauzin (Pest) och Ehud Olmert (Död)

Fördröjd bild

I går hade Blogger problem med att lägga in bilder. Därför kunde jag inte lägga in denna bild som hörde till gårdagens artikel. Håll till godo!

Världsbanken skulden till svältkatastrofen

För några några månader sedan skrev jag om svälten i Bengalen som dödade mellan 12 och 29 miljoner indier. Denna svält var helt orsakad av det brittiska imperiets ekonomiska politik som bl.a förbjöd hjälpdonationer till fattiga om det kunde påverka marknadens vetepriser. Mitt under svältens höjdpunkt började det tidigare överskottett av ris och vete exporteras till England.

Boken Late Victorian Holocausts ger bra information om svälten i Bengalen

Mycket tyder på att den nuvarande svältkatastrofen också är skapad av den ekonomiska politik som förts av dagens imperie - denna gång representerat av WTO, Världsbanken och Internationella Valutafonden. Raj Patek skriver bra om det i The Guardian.

Alla dessa tre organisationer har entusiastiskt förespråkat frihandel mellan länder och i kraven har funnits borttagande av lagring av sädborttagande av alla handelshinder som skyddat lokala jordbrukare samt upphävande av alla subventioner till lokala jordbrukare.

Utan subventioner blev många småskaliga jordbrukare tvungna att lägga ned eftersom de inte kunde konkurrera med de stora industrierna i Europa och USA. När prisstegringarna sedan blev ett faktum i den rika världen blev de fattiga plötsligt tvungna att betala de rikas priser. Den buffert som tidigare funnits i form av lokala jordbruk försvan med subventionerna. Världsbanken själv erkänner:

"Trots att resultaten varierat mellan länder så har bankens ansträngningar bidragit till att förbättra den makroekonomiska miljön och den ekonomiska disciplinen i många länder. Emellertid så har dessa förändringar inte varit nog för att stimulera den privata sektorns investeringar i flera kritiska områden från vilka den offentliga drogs bort. Konsekvensen blir att flera länder i Afrika möter orimliga gödselpriser, inadekvat sädesproduktion, dåliga transporter och begränsad kredittillgång."

Borttagandet av handelshindren har gjort dessutom gjort att det är lönsammare, för de kvarvarande större lokala jordbruken, att sälja maten på en internationell marknad som till skillnad från de egna invånarna har råd att betala högre priser. Storföretag har tillsammans sammarbetat för att hålla priserna uppe. Mer pengar i kistan för dessa större jordbrukare, men mindre mat i kistan för de fattiga.

Och vad är lösningen? För afrikanerna är svaret uppenbart protektionism. Precis raka motsatsen till vad alla frihandelsförespråkare tjatat om.

I Haiti har redan premiärministern blivit blivit utkickad. Ändå sedan USA i ett maktövertagande sparkade ut den valde och folkligt populäre presidenten Jean-Bertrand Aristide har Haitis maktelit hållit makten med valfusk och med FN:s soldater som stormtrupper. År 2006 tillsattes presidenten Réne Préval under ett spektakel av fejkade röster och omfattande valfusk som ibland av diktaturälskare kallas för "val" och nu valde han sin premiärminister som syndabock.

I Aftonbladet skriver Wolfgang Hansson som vanligt tämligen okunnigt om Zimbabwe:

"Sydafrikas president Thabo Mbeki och Zimbabwes övriga grannar brukar hylla den tysta diplomatin som bästa sättet att påverka Robert Mugabe. Nog har de varit tysta, alltid. I åratal. Vad har de uppnått? Absolut ingenting. Läget i Zimbabwe har aldrig varit så katastrofalt som nu med massvält och en inflation på 165 000 procent."

Hansson glömmer dock bort en extremt viktig bidragande orsak till inflationen och svälten i Zimbabwe. Sanktionerna från USA och EU. Australiens utrikesminister sa för ett år sedan:

"Vi kan inte införa ekonomiska sanktioner mot landet - det är redan bankrupt. Om vi inför totala ekonomiska sanktioner mot Zimbabwe från det internationella samhället skulle det vara ett dödsstraff mot miljoner av Zimbabwier, vanligt folk, vi kan inte göra det!"

För EU och USA var det dock inga problem. USA införde sanktioner mot Zimbabwe redan 2001 i vad de på orwellskt nyspråk kallade US Zimbabwe Democracy and Economic Recovery Act. Där i gavs order till IMF, Världsbanken och Afrikanska Utvecklingsbanken att ständigt rösta mot alla lån till Zimbabwe.

Förrutom att ta bort alla dessa lånmöjligheter garanterades också långt högre räntor om Zimbabwe mot förmodan skulle lyckas låna av någon annan. Det omöjliggjorde också förhandlingar om tider för återbetalningar. För sanningen är det här. Zimbabwe har under denna period av svält och hårda tider återbetalat 1.5 miljarder kronor till IMF. Lite för IMF, men mycket för Zimbabwe.

Dessutom har EU och USA lagt beslag på alla de pengar som Zimbabwe haft investerat i utlandet och nu kunnat använda för egna investeringar eller tillbakabetalningen av lång. Uttryckt på annat sätt: Den ekonomiska buffert Zimbabwe haft har stulits av den rika världen. Zimbabwes chef för Reserve Bank of Zimbabwe är också förbjuden att resa utomlands för att diskutera affärer.

Utan tvekan har Robert Mugabe gjort många ekonomiska misstag som direkt påverkat ekonomin och visst bär han en stor del av skulden för Zimbabwes situation. Men han bär inte den skulden ensam. Många aktörer utanför har hjälpt till med att sänka Zimbabwe i ruin.

Andra tidningar: ETC

Jag gillar katter!

Om några veckor ska jag vara kattvakt. Det firar jag med följande videos:

Katt-video 1: The Mean Kitty-song



Katt-video 2: Funny Cats



Katt-video 3: Pinky the Cat

Parodisk centerpartist fejkar brist på ordförståelse

Oscar Sundevall, distriktsordförande för CUF i Uppsala, har en blogg som parodiserar politiska inlägg på ett sätt som ofta får en i skratt. Senast skrev han ett skämt inlägg om mig. Där kallas jag:

"En reaktionär bloggare med grava perceptionsproblem."

Och så rolig trodde jag inte en centerparist kunde vara, tack för det skämtet! Och för er som undrar vad som var så kul med det kan ju själv slå upp order "reaktionär":

"Reaktionär, "bakåtsträvande", en person som önskar återställa samhället till hur det var en tidigare period i historien. Inom politiken används termen ofta som en pejorativ benämning på anhängare av konservatism eller nationalistiska ideal."

Att bli kallad för konservativ eller nationalist är ju bara för roligt! Och av en centerpartist! Tack för årets skratt, Sundevall. Fast det är klart, Sundevall kan ju vara marxist. Det skulle inte förvåna mig, så galna formuleringar och tankar som verkar snurra i hans huvud. Då skulle det vara detta han menar:

"I marxistisk bemärkelse används begreppet mot de motståndare som inte anses gynna arbetarrörelsens intressen. Enligt marxistisk terminologi är det i huvudsak anhängare av kapitalism, nationalism, imperialism och fascism som kan betecknas som reaktionärer."

Nu vet jag inte vad det är jag då skulle vara. Kapitalistisk fascist-imperialist? Fast det kan ju hända att Sundevall bara är stolt över att ha lärt sig ett nytt ord och vill använda det överallt. Eller lärt och lärt - han är stolt över att ha hört ett nytt ord och vill använda det överallt.

Roligt var det i alla fall!

Göken Jonte flaxar igen!

Jonathan Leman, eller Göken Jonte som han tidigare kallade sig (knäppgök enligt många) är en av de där underliga individerna som webben kryllar av. Rättshaveristisk i absurdum försöker han hitta antisemiter under varje sten och har nu konstaterat att större delen av mänskligheten är "judefobisk".


I ett inlägg nyligen tramsar han på igen på sitt eget unika sätt (ingen annan skulle ens drömma om så misslyckad argumentation). Han vill bevisa att Dilsa Demirbag-Sten, känd som islamofob, passar bra i Röda Korset eftersom hon därifrån skulle kunna tysta kritik mot Israel. I vanlig ordning använde han sig av citatfusk. Han skriver:

"låt oss kika lite på Demirbag-Stens religionskritik. Det påstås nämligen att hon inte är kritisk till kristendomen, judendomen och andra religioner."

Här hänvisar Leman till mig, givetvis genom att plocka citatet ur sitt sammanhang. Jag citerade då Demirbag-Sten:

"Islam är inget undantag från andra religioner. Dess förtryck av kvinnor, homosexuella, oliktänkande och andra religiösa grupper är alive and kicking."

Och sedan skrev jag:

"Men alla religioner tycks vara undantag från Islam, eftersom Demirbag-Sten aldrig någonsin kritiserat någon annan religion, som t.ex kristendomen eller judendomen."

Nu försöker Göken Jonte bevisa att Demirbag-Sten visst kritiserat kristendomen och judendomen. Som första citat väljer han... ett från samma artikel som jag själv använde! Men där finns ju ingen direkt kritik mot judendomen. Eller kristendomen. Eller någon annan religion än Islam. Alls.


Därefter hänvisar han till tre andra artiklar.

Han börjar med en artikel från NWT där hon mot slutet kritiserar Islam utförligt för att sedan i förbifarten nämna att hon är kritisk mot andra religioner också. Ungefär som i det citat jag redan använde.

Andra artikeln då? Bara en rad i humanisten som inte nämner någon religion alls.

Och sista? En artikel från Corren helt ägnad till att attackera Islam direkt, några rader hänvisar till andra religionerna, men enbart som en ursäkt över varför man ska tolerera attacker mot Islam.

Och det är vad Göken Jonte hittade. Nog en av nätets sämsta researchers.


Han missar dessutom de främsta delarna av argumentationen (också beroende på hans usla research). Kritik mot Islam är nämligen tillåtet, även om de tycks dra till sig några av de mer rasistiska elementen idag. Demirbag-Sten har dock inte stannat vid det:

• Demirbag-Sten ljuger i DN om siffror på dödade palestinier och när hon blir rättade fortsätter hon med ytterligare lögner. Lögnare i Röda Korsets styrelse är bra tycker Göken.
  


• Hon sammarbetar med en falsk organisation i USA som skapats bl.a med hjälp av USA:s mest kända islamofober, Daniel Pipes. Dess mål är att tysta de största muslimska organisationerna i USA och istället uttala sig i muslimernas ställe.
  


• Hon är en extrem supporter av Israel som försöker tysta alla kritiker (och misslyckades med det kapitalt). Göken Jonte stödjer tystandet av Israels kritiker och använder sig av några av de mest kända citatfuskarna som argument.

Gör inte som Göken Jonte som försöker förminska, bagatellisera och förneka islamofobin. En namninsamling har nu startats mot Dilsa-Demirbag Sten. Skriv på!

Och mer hat från centerpartiet...

Det är inte bara Fredrick Federley som representerar den hatiska och rasistiska falangen i Centerpartiet. En annan är Oscar Sundevall, distriktsordförande för CUF Uppsala. Så här skriver han på bloggen Forum för Frihet:

"Demirbag-Sten är ju mycket riktigt en muslimhatare, hon talar ju om vikten av yttrandefrihet, en värdeneutral stat, respekt för liberala fri- och rättigheter.

Sådant kan inte MUSLIMER tåla!"

Mer tydligt kunde inte Sundevall outa sig som islamofob. Alla muslimer är emot yttrandefrihet och respekt för liberala fri- och rättigheter menar han. Och på så vis spottar han hundratusentals svenska muslimer i ansiktet.

Centerpartiet, Folkpartiet och Sverigedemokraterna tycks nu konkurrera om vilka som hatar muslimer mest, vilka som vill se dem mest förtryckta och förtalade. Med Sundevalls senaste kommentar knappade Centerpartiet in på de andra.

En sak är säker. Inte är centerpartiet intresserade av några muslimska medlemmar eller väljare.

Uppdaterat 2008-04-17: Sundevall menar att det skulle vara värt någon sorts "dementi" och därför publicerar jag från hans egen blogg: "Menar du verkligen detta? - Nej, givetvis inte. Det är SARKASM." Och det uttrycket kommer han självklart använda för att bortförklara hela sin blogg, för inte tala om sina åsikter om Dilsa Demirbag-Sten som är sarkastiska eller bara otäcka.

Röda Korset - Nu med krigshets och islamofobi?

I dag fick jag plötsligt höra en av de mer bisarra nyheter jag hört på länge. Dilsa Demirbag-Sten har blivit nominerad till Röda Korsets centralstyrelse.

Vad som fått Röda Korset att plötsligt få för sig att nominera en av Sveriges ledande islamofober kan man undra över. I GT spyr Demirbag-Sten ut sitt hat över begreppet Islamofobi. Efter att TV-programmet debatt förklarat hur muslimer trakasseras i Sverige, hur folk föröker slita slöjan av dem, hur moskéer utsätts för brandattentat och grishuvuden kastas in mot dem skriver hon:

"Hur står det till i det svenska intellektets centralbank? Själv satt jag pionröd, fylld av skam över den samlade obegåvningsreserven i studion. [...] Men nu försöker en grupp människor på ett högst tvivelaktigt sätt stämpla alla islamkritiker som rasister och fiender till muslimer. Här säger jag stopp!"

Demirbag-Sten säger också:

"Islam är inget undantag från andra religioner. Dess förtryck av kvinnor, homosexuella, oliktänkande och andra religiösa grupper är alive and kicking."

Men alla religioner tycks vara undantag från Islam, eftersom Demirbag-Sten aldrig någonsin kritiserat någon annan religion, som t.ex kristendomen eller judendomen.

Dilsa Demirbag-Sten i valberedningens förslag

Demirbag-Sten avskyr också kvinliga muslimer och med förakt attackerar hundratals miljoner troende:

"Jag undrar om han tror att alla kvinnor som lever med män som misshandlar dem är dumma, lågutbildade och svaga? Att det finns starka kvinnor som bär slöjan bevisar inte att slöjan inte är kvinnoförtryckande."

Demirbag-Sten drar sig inte ens för att sammarbeta med fejkade kulissorganisationer som Center for Islamic Pluralism. Centret startades av den judiske tidigare stalinisten och sedmera trotskisten Stephen Schwartz. Schwartz fejkade en omvändning till Islam i slutet på 90-talet, men fortsatte som Washingtonchef för Jewish Forward. Bland hans böcker finns den hysteriskt skrattframkallande boken "Is it good for the Jews" som enbart handlar om hur onda demokraterna är, hur Clinton ska liknas med en slavägare, hur varje krig USA skapar är fantastiskt och hur Israel måste ha mer vapen att använda mot de onda muslimerna. Med lägsta betyg på Amazon beskrivs den så här av recensenten:

"Trots att boken har lite som rekommenderar den, kommer den säkert ändå att göra vågor."

"- CIP är mycket mångfaldigt. Hittills har vi tre sionistiska judar, två evangeliska kristna och en agnostiker. - Några muslimer? - Jo, vi har en sån också."

Schwartz skapade Center for Islamic Plurality tillsammans med den USA:s främste islamofob, Daniel Pipes, som till sin "Islamofascism Week" i USA bjöd in Ann Coulter som ansåg att alla muslimer skulle tvångskonverteras till kristendomen. Han har också erkänt att centret startades just för att han hatade alla organisationer som i praktiken kämpade för muslimers rättigheter och kritiserade Israels brottsliga ockupation. I en pamflett som han skrev under falskt namn, Suleyman Ahmad al-Kosovi, för att låta som en mer äkta muslim gick han till attack mot alla stora muslimska organisationer i hela USA: American-Arab Anti-Discrimination Committee, Arab American Institute, Muslim Student Association, Council on American-Islamic Relations, Muslim Public Affairs Council, American Muslim Council och Islamic Society of North America.

Den judiske neokonservative "muslimen" Stephen Schwartz

I förslaget om skapande av centret sägs:

"Det första målet för CIP måste bli att få bort CAIR [Council on American-Islamic Relations] och ISNA [Islamic Society of North-America] från dess monopolsituation om att representera muslimer idag inför den amerikanska befolkningen."

Därför är det inte så underligt att Demirbag-Sten vill sammarbeta med denne bedragare som hon mötte vid sitt USA-besök dit hon bjudits av det amerikanska utrikesdepartementet som tack för sin ständiga krigshets. Demirbag-Sten är ju själv en uttalad Israel-fanatiker som bl.a besökte Samfundet Sverige-Israels riksmöte förra året. Som Israelvän bejakar hon ockupation, brott mot mänskliga rättigheter, rasism, förtryck och apartheid. Knappast några meriter för Röda Korset.

I DN hittade hon helt och hållet på siffror över hur många palestinier som dödats av andra palestiner för att försöka få Israel att se bättre ut, sedan ljög hon om källa när hon beslogs med lögn. DN låter fortfarande lögnen stå kvar. Man kan undra vad Röda Korset ser för fördel i att ha en i styrelsen som ljuger för sina läsare. Varför skulle hon då inte ljuga för de andra styrelsemedlemmarna?

Senast har Demirbag-Sten gjort sig känd för att försöka få tidningar som kritiserar Israel nedlagda. Precis som i DN-fallet har hon ljugit i sina försök att motivera detta.

Utan tvekan är det återigen för att tysta kritik mot Israel som Dilsa Demirbag-Sten önskar komma in i Röda Korsets styrelse. Frågan är om Röda Korset är så dumma att de verkligen röstar in den ständiga apologeten för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Dilsa Demirbags-Stens vänner visade vad de tyckte om Röda Korset i Libanon

Tidigare bloggposter om Dilsa Demirbag-Sten: Här, här, här, här, här, här och här

Tidigare bloggposter om islamofobiska och israelvänliga bedragare: Här, här, här, här, här, här och här.

Uppdaterat 2008-04-15: Även SEMUS skriver bra om detta.

Israeliska jättemetrar?

Fredrik Malm beskriver den israeliska apartheidmuren:

"...ett tre meter högt betongbygge på Västbanken."

Gudmundson ger svaren!

Olämplig hänvisning till nazismen. Passande hänvisning till nazismen.

Själv har han köpt Mein Kampf, något som passar honom väl och vars retorik lär dyka upp i framtida ledare.

Kött - Fy Fan!

Häromdagen på vägen till jobbet tittade jag plötsligt upp och såg följande skylt:


Hade jag sett den några månader innan hade jag trott att det var någon upprörd vegan som beslutat sig för att sprida sitt budskap för allmänheten. Nu hade jag dock sett det klipp på Youtube som klottret syftade på. Och snart har ni det också. Varsågoda!

Nelson Mandela fortfarande terrorist för USA

Likt det palestinska Hamas räknas Sydafrikas ANC fortfarande som en terroristorganisation av USA. ANC:s ledare, däribland inräknat Nelson Mandela, behöver fortfarande ett särskilt tillstånd för att släppas in i landet.

Nu ska det dock bli ändring, 18 år efter att Mandela släppts ur sydafrikans fängelse har USA insett hur pinsamt det var att de så länge hjälpte till med apartheidstatens försök att förtrycka alla svarta med raslagar och segregering. Liksom man idag hjälper den israeliska apartheidstaten med samma sak.

Den amerikanska hållningen till apartheid har länge varit klar

För några dagar sedan skrev jag om hur den kristne pastorn John Hagee skänkt pengar till Israel specifikt som stöd för landets ockupation av Jerusalem och Västbanken. John Hagee menar att Israel gör Guds arbete i ett "krig mellan det goda och det onda". Alla palestinier räknas uppenbarligen till de onda. I sin bok Jerusalem Countdown är han ännu tydligare och säger att det handlar om ett religiöst krig mot Islam.

Detta har uppenbarligen glatt amerikanska judiska organisationer som tycks trivas med religionskrig, i alla fall om det är Islam som attackeras. I ett brev till New York Times utropar sju tidigare ordföranden för Conference of Presidents of Major American Jewish Organizations sin tacksamhet till Hagee för hans stöd för Israel mot "de onda" i religionskriget mot Islam.

Hagee själv är i Israel, i en bosättning vid den ockuperade västbanken, där han lett mer än 100 kristna i en vild dans med cowboyhattar. "Israel tillhör Israels folk och endast Israels folk" sa bosättningens ledare till de jublande kristna fundamentalisterna. Den amerikanske presidentkandidaten John McCain har särskilt tackat de kristna fanatikerna för deras stöd.

Andra bloggar om Israel: Claes Krantz, Rawia Morra, Roya och Matilda, Forum för Frihet, Jinge och Anna Wester

Federley fixar fest

Fredrick Federley var nöjd. Han hade ätit middag med Israels ambassadör, Eviatar Manor. Middagen var trevlig och Manor hade ju roliga historier att berätta om hur han 1967 spottade världssamhället i ansiktet då han hjälpte till att ockupera Jerusalem och Västbanken. Sådana historier imponerar på Federley, som själv dock förnumstigt kunde kontra med att han minsann bidragit med nära 30 dollar under den senaste förstörelsen av Libanon. "Pengar luktar inte", tänker Federley i efterhand, "till skillnad från Manor som borde duscha lite oftare".

"Sverige är det mest israelfientliga landet i Europa", hade Manor fräst. "Den platsen delar Sverige med Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Norge, Danmark och resten av europas länder. Det är skamligt!". Manor var upprörd och Federley kunde inte annat än hålla med. Nog var det märkligt hur många palestinavänner som fanns, särskilt som de inte fanns några palestinier eller i alla fall inte skulle finnas när Israel var klara med dem.


Jobbigast blev när Manor höll med Jerusalem Post om att en bojkott mot svenska varor borde inledas. Federley hade satt sitt koschervin från de ockuperade Golan-höjderna i halsen. "Blir det inte väldigt svårt att handla mat då?", hade han frågat tveksamt. "Inte alls", hade ambassadören svarat, "Vi gör som med FN-resolutionerna och struntar i beslutet bara!!".

Annars hade middagen gått bra. Federley hade fått i uppgift att ordna en stor PR-fest åt Israel. Den skulle han anordna med Katrin Schulman och Dominicka Peczinsky. Federley gillade Katrin Schulman. En gång sa hon att hon trivdes med småblåsta människor, något som stämde för Federley också. Tänka att de kunde fungera så bra ihop!

Federley hade redan planerat ut var festen skulle hållas - på Spy Bar. Katrin Schulman hade tidigare anmält dörrvakterna där för misshandel, men åtalet hade lagts ner. "Jag sa bara att de var som kackerlackor i en flaska", sa Shulman med tårar i ögonen, "som drogade kackerlackor i en flaska. Sedan la jag till att tusen personer som de inte kom i närheten av mitt värde. Och då bar de ut mig". Schulman snöt sig i en av sina nyinköpta kachoonäsdukar och Federley dunkade henne medkännande i ryggen. Spy Bar var alltså platsen. Baren skulle ockuperas och de som ägt den skulle få lära sig att det att man inte kan behandla folk hur som helst, det finns gränser. Israeliska gränser vill säga, och nu skulle de flyttas fram lagom till 60-års minnet av den första framflyttningen.


Federley hade redan ringt en av sina vänner i Sverigedemokraterna, Ted Ekeroth, som en gång startade upp hemsidan FIDIM, "För Israel och Demokrati i Mellanöstern". Demokrati enligt sverigedemokratisk modell alltså. Redan då hade Federley inte kunnat låta bli att fnissa över formuleringen. Nu skulle de hjälpa till med ockupationen och övertagandet av Spy Bar. Federley gungade lyckligt på fötterna och tänkte hur trevligt det var att ha några riktiga råskinn på sin sida.

Planenen var enkel: Ägaren till Spy Bar skulle förvisas och de anställda skulle skjutas eller kastas ut. "Så får de lära sig hur kollektivskuld fungerar", sa Katrin triumferande och Federley tillade, "Lite liberal ödmjukhet är vad de behöver lära sig!". Dominicka tittade med skimrande ögon på bilderna av ett av de tatuerade skinnheads de lejt. "Vår egen lilla kärleksarmé", sa hon ömt och kysste fotografiet. De hade alla blivit tveksamma när de sett det det lilla hakkorset som var tatuerat på vänstra sidan halsen på skinnheadet, men Dominicka hade avfärdat det hela: "Kunde de första sionisterna sammarbeta med nazisterna ska det väl vara ok för oss också".

Efter Israel-festen skulle Spy Bar omvandlas till salladsbar. "En annan salladsbar", suckade Katrin. "Nej, det här är inte En Annan Salladsbar", förklarade Federley, "utan en annan salladsbar". "Men nu sa du ju att det var en annan salladsbar?". Katrin rynkade på ögonbrynen. "Ja, en annan, men inte en... äh, strunta i det". Federley fick ont i huvudet. Det fick han alltid av sallad. Eller var det av bokföring? Allt var så knepigt, men som tur var var konkurser enkla.


Den här gången skulle det inte behövas en konkurs dock, Dominicka hade allt planerat. "Vi tar in gästarbetare och stänger in dem i källaren", sa hon leende, "Protesterar de för mycket stänger vi av strömmen för dem". "Bäst att kontrollera dem efter bombbälten", sa Federley som visste hur de där utlänningarna var. Eller var det muslimer? Sak samma, bäst att vara försiktig. "Jag gillar inte bruna människor", mumlade Katrin surt. "Jag vet", sa Federley triumferande, "därför har jag borrat ett litet hål in i källaren. Där kan vi slänga in kinapuffar på dem så att de vill fly och lämna källaren till oss". "Fast vi har ju stängt in dem?". Katrin såg frågande ut. "Detaljer, detaljer." Federley ilsknade till, varför skulle folk alltid ifrågasätta honom? Han visste ju att han hade rätt och då var det väl bara för alla andra att hålla med.

Dominicka stod framför spegeln och övade på att säga könsord. Själv skulle hon ta hand om underhållningen på PR-festen. Förhoppningsvis skulle Carolina Gynning acceptera en inbjudan och fick de bara med Linda Rosing kunde de återuppliva Dominickas gamla favorit "Tutti Frutti". Dominicka själv paxade för att vara Miss Blåbär och hade letat upp en bra blus som snabbt gick att öppna för att visa behagen. Det skulle väl kunna locka dit Carl Bildt! Ulf Ekman från Livets Ord hade lovat att komma och tala i tungor senare fram på kvällen och Alexander Bard skulle ta emot piskrapp för 100 kronor styck, allt som skulle gå till de 2000 nya lägenheterna som just skulle börja byggas på ockuperad mark.


Inbjudningslistan fanns kvar dock. Sverigedemokraterna var ju självskrivna som det mest israelvänliga partiet, näst efter Svenskt Folkeparti. Dessutom arbetades det hårt i bakgrunden på att få loss Helge Fossmo från fängelset. Där fanns en fin israelvän som visat egenskaper på den beundrandsvärda hänsynslöshet som så uppskattades bland Israels vänner. Siewert Öholm skulle i egenskap av mossad-agent smyga runt och attackera folk med frågot han krävde svar direkt på. Och kanske kunde man få med Per Ahlmark? Vid 12-slaget kunde han höja champagneglaset och torrt utropa ett "Lycka till" till det sionistiska projektet.

Hela familjen Bonners skulle naturligtvis komma och ha med sig några tama chefredaktörer. Dessa skulle dock inte få vara med på festen, en särskild lokal fanns där de under 8 timmar skulle få lyssna på "Hava Nagila" och se på hollywoodfilmer med ondsinta muslimer. Dominicka hade lovat att göra plats i rummet åt SvD:s ledarredaktion. Lisa Abramowicz hade dock lämnat återbud. Som företrädare för Svensk Israel-Information och Judiska Församlingen samtidigt hade hon nyligen sett en muslim och drabbats av en ångestattack. "Massakrera självmordsbombaren", hade hon skrikit och försökt strypa honom med den pro-israeliska palestinasjal som hon köpt på postorder. Nu vårdades hon av läkare som 16 timmar om dygnet läste Leon Uris "Exodus" för henne.

Det skulle bli en fantastisk fest. Och om det skulle komma några otäcka anarkister och störa hade Federley redan tänkt på det. Från den israeliska armén hade han fått låna några missilramper och riktat in dem mot slumpvist valda mål bland drägget på söder och bilbomber hade placerats ut hos ledarna för olika palestinavänliga organisationer. Visserligen skulle inte de som försökte störa festen skadas, men någon skulle väl bli arg. Och vad mer kunde man önska?

Tidigare inlägg om Federley här.


Andra bloggar: Paolo Pisoffi och Esbati om Federley, Rawia Morra om hur Egyptien subventionerar Israel med olja

Motbilder: En strategisk och analytisk blogg!

Det här var faktiskt kul. Bloggen Bloggkoll tipsade om verktyget Typealyzer som genom att granska en bloggsida kommer fram till temperament och personlighetstypen på bloggen. Resultatet för dem här bloggen blev ungefär samma som jag tror alla mer eller mindre politiska, historiska eller samhällsvetenskapliga bloggar får, antar jag.

Här är resultatet:

Strateger (NT)

“Hmm… Vilken intressant idé!”

Strategerna är de sanna tänkarna i ordets ursprungliga bemärkelse - ständigt sysselsatta med att studera, systematisera och bedömma idéer antingen i det egna huvudet eller i den yttre världen. Logisk analys av abstrakta idéer är mums för strateger! Särskilt de introverta strategerna kan ägna så mycket energi åt sina tankar att de helt glömmer bort både världen och den egna kroppen. De utåtriktade är ofta i full färd med att strukturera upp tillvaron eller andra människor istället. Strateger är också ofta mycket intresserade av ord och språk - mästare på alfapet eller kunskapsspel. Och lika ofta riktigt jobbiga för andra genom att göra hårfin distinktioner mellan ord eller idéer.

Det som framförallt driver strateger är möjligheter - de kan därför ofta framstå som lite i det blå eller att tänka “för mycket”. Vill du få en strategs uppmärksamhet - pröva “hmm… det här var verkligen ett klurigt problem…”.

Man kan ofta känna igen Strateger på att de ofta använder ord som “troligen”, “rimligt” eller “till viss del”.

Analytikern (INTP)

Analytiker framstår oftast som opersonliga och är framförallt intresserade av de underliggande principerna för ett fenomen. Koncept och idéer är hemmavattnen för dessa personer. Normalt är de inte särskilt dominanta, förutom när det kommer till intellektuella frågor - då de kan bli förvånansvärt bestämda i diskussioner med andra människor. Första intrycket i sociala sammanhang är oftast att de är tystlåtna och reserverade - men när de väl lärt känna någon intimt eller diskuterar idéer tenderar de att öppna upp sig på gränsen till att de uppfattas som framfusiga. Analytikerna har svårt att lära sig konsten att småprata, vilket ofta blir ett problem under uppväxtåren - och om de inte jobbar med det - även under senare delen av livet.
För att fungera bra är det nödvändigt för individer med denna personlighetstyp att få ett jämnt flöde av nya intryck - annars tenderar de att göra förhastade slutsatser. För att MÅ bra är det nödvändigt att denna typ lär sig att använda sina känslor när de fattar beslut. Det är annars deras svaga sida vilket kommer fram under stress eller i form av att de uppfattas som känslokalla av andra människor.

Fler bedragare i tjänst mot Islam

Walid Shoebat, som jag skrev om tidigare idag, är självklart inte den enda bedragaren som påstår sig ha varit terrorist för att dra in kulor (pun intended) och därför inte den enda som uppmärksammats av Israelextremistiska bloggar.

En annan av dessa bedragare är Hassan Butt, vars namn är komiskt nog för oss engelspråkiga. Butt verkar ha varit en av dessa hjärndöda tokstollar som faktiskt varit en fundamentalist på riktigt. År 2001 slängdes han ut från Wolverhamptons universitet och flyttade till Pakistan för att hetsa mot britterna.

Uppenbarligen var det ingen i Pakistan som brydde sig ett vitten om honom (även om han själv gärna påstår motsatsen). Varför skulle de lyssna på en megafonskrikande utlänning när de har sina egna fundamentalister och Pakistans militärdiktatur är utan tvekan ett viktigare mål för dem än några avlägsna britter, oavsett Storbritanniens deltagande i Afghanistan. Här någonstans måste Butt börjat tänka över hur han skulle kunna tjäna pengar på detta.

Samma år som han åkte till Pakistan var Butts tillbaka med en påhittad story som han försökte sälja till Daily Mirror 100 000 brittiska pund, 1.5 miljoner svenska kronor. Polisen svarade med en gäspning och vägrade att arrestera honom. Han gick inte att ta på allvar.

Sedan dess har Butt kommit med allt vildare historier om hur han samlat in pengar till terrorister, skeppat vapen till talibaner i Afghanistan, mött mannen bakom London-bombningen samtidigt som polisen vägrat ta i honom med tång.


Muslimska grupper har kallat honom för mytoman sedan 2002 då han tjoade i BBC om hur han redan i 20-års åldern rekryterat 200 britter att slåss med talibanerna.

Fortfarande, sju år efter sina tokiga påståenden, har Butt inte arresterats. Hans utsagor har granskats, säkerhetspolis har hånflinat, parlamentsledamöter har skakat på huvudena, vanlig polis har asgarvat och muslimer har svurit över honom. Tidningarna älskar honom dock, som t.ex The Observer. Hans skriverier där fick bloggaren "Islamisten" att bittert kommentera:

"Titeln på Butts artikel är anmärkningsvärd - "Min bedjan till mina muslimska kamrater: Ni måste ta avstånd från terror". Jag undrar hur reaktionen skulle bli för kristna om någon som just hoppat av Ku Klux Klan och skrev en artikel som sa "Min bedjan till mina kristna kamrater: Ni måste ta avstånd från rasism", insinuerande att rasism är en del av kristendomen".

Butt har också fått ett schysst bokkontrakt och hoppas bli rik på sina bedrägerier. Muslimhatarindustrin har blivit den nya stora inkomstkällan.

En annan grupp i Storbritannien som sedan länge insett värdet att hata muslimer är den fascistiska och invandrarfientliga organisation BNP, Britisk National Party. Där har man konstaterat att muslimhat är ett bra sätt att skaffa judiska röster. Rith Smeeth säger till The Guardian:

"BNP:s websida är nu den mest sionistiska på nätet - den går längre än alla partier i mittfåran när det gäller att stödja Israel och demonistera Islam och den muslimska världen. De kampanjar aktivt i judiska grupper, särskilt i London, och gör mycket av deras judiska rådgivare, deras stöd till Israel och deras attacker mot muslimer. Det är en giftig kampanj, men den visar på en växande valsofistikering."

I dagens samhälle är det lönsamt att hata muslimer, vilket t.o.m BNP erkänner.

Mossad-blog använder bedragare som förebilder

Bloggen Sleeping Mossad är i gång igen. Denna gång väljer man att plocka fram bedragaren Walid Shoebat som ett sanningsvittne:

"Under sin tid i PLO utförde han flera terrordåd mot Israel och satt i israeliskt fängelse. När han senare släpptes ur fängelset fortsatte han sin kamp mot Israel, flyttade till USA och fortsatte sin kamp från en amerikansk-arabisk studentrörelse. [...] Idag lever Shoebat i USA och spenderar all sin tid med att skriva böcker och hålla föredrag om mellanösternkonflikten. Shoebat, som har varit en del av den palestinska terrorn och har sett den från insidan har mycket intressant att säga."

Och det lät ju imponerande. Problemet är bara att Jerusalem Post avslöjat honom som lögnare (konstaterat av bl.a Mohamed Omar, Ali Esbati och Bulten i Bo).

En knapp för Shoebat och hans beundrare?

Som Israelnews konstaterat är Shoebat bara en av tre bedragare som utger sig för att ha varit tidigare terrorister. De andra är Kamal Saleem och Zachariah Anani. Mikey Weinstein, chef för Military Religious Freedom Foundation, beskrev deras inbjudan till en konferens om terrorism så här:

"Som att bjuda in O.J Simpson-immitatörer till en konferens om våld i hemmet."

Tom Quiggin, en av Kanadas "jihad-experter" menade att Anani inte "har den minsta grad av trovärdighet". Jerusalem Post skriver om Shoebat:

"Shoebats påstående om att han har bombat Bank Leumi i Bethlehem förkastas av hans familjemedlemmar som fortfarande bor i området och Bank Leumi säger att de inte har några uppgifter om att en sådan attack någonsin tagit plats.

Hans släktingar, medlemmar av Shoebat-familjen, är mystifierade över påståendet att "Walid Shoebat" skulle vara ett taget namn. Och Walid Shoebat Stiftelsens arbetsprocess är allt annat än transparent, med Shoebats påstående att den är registrerad som en välgörenhetsorganisation i staten Pennsylvania förnekat av kontoret för Pennsylvanias Statsåklagare.

Shoebats påståenden om att ha varit en terrorist vilar på hans berättelse om den påstådda bombningen av Bank Leumi. Men efter att ha kontrollerat arkiven säger banken att den inte har några uppgifter om en attack mot sin Betlehems-avdelning någonstans under den relevanta 1977-1979-perioden."

Enligt Jewish Post blev Shoubat pro-judisk efter "att ha läst den judiska bibeln". Månne var det 5 Mos. 20:10-17 eller Jes. 60:10-13?

YnetNews gör det ännu tydligare vilken roll Walid Shoebat idag spelar:

"Walid Shoebat, tidigare medlem i PLO:s militära gren som försökte lyncha israeliska soldater på 70-talet, är idag en av den judiska statens bästa PR-människor i kriget mot den palestinska terrorn."

Att ställa sig på den israeliska sidan och förtala och ljuga om hela världens muslimer är en lönsam sak idag. Shoebat är bara en av de bedragare som hoppat på tåget och vi lär se fler av dem i framtiden.

De kommer säkert också beundras av Sleeping Mossad.

Den amerikanske senatorn, krigshetsaren och israeldyrkaren Joseph Lieberman är en av de som sammarbetat med bedragaren Shoebat

Rättelse 2008-04-11: Jag läste fel vid datum på Sleeping Mossads-blog. Texten där var skriven innan Jerusalem Post avslöjade Shoubat som bedragare. Min text är modiferad efter detta. Självklart kommer Sleeping Mossad i sin tur modifera sin text så att alla vet att personen i fråga var en bedragare.

Hatisk centerpartist vill samla rasister till fest

Den övertygade sionisten och folkmordsentusiasten Fredrick Federley är i farten igen. Tidigare, när Israel år 2006 bedrev sin folkmordskampanj mot Libanon, skickade Federley pengar till den israeliska armén för att den skulle kunna fortsätta sitt brottsliga förfarande med att bombardera civila med splitterbomber. Hans kollegor i centerpartiet var då chockade över Federleys ohöljda rasism. Bassem Nasr skrev i ett svar:

"Bidraget är något av det mest osmakliga och omdömeslösa inslaget i svensk politik i dag och kommer att förfölja oss länge. Centerpartister jag har pratat med uttrycker starkt missnöje, men även partiet måste tydligt och officiellt ta avstånd från våldet mot civilbefolkningarna och stå upp för våra värderingar, precis som vårt syskonparti i Finland. Fredrick Federleys eget förbund, Cuf, lade först ut artikeln på hemsidan men den togs snabbt bort igen, den finns inte ens kvar i arkivet. Det är lätt att avlägsna en artikel på hemsidan. Än svårare är det att återvinna trovärdigheten nästa gång vi säger att vi kämpar för de mänskliga rättigheterna."

Federley skulle skänkt pengar till soldaterna

Konkursmakaren Federley fick dock självklart stöd av islamofobiskt israelvänliga organisationer som FIDIM och Israeler.com som försöker sprida hat mot alla muslimer, ockupationsapologetiska grupper som Samfundet Sverige-Israel och massakerälskande, historieförfalskande islamofober som Dibbuk.

Federleys har därefter fortsatt sin kamp mot de mänskliga rättigheterna och för en apartheidstat i Israel. Året därefter blev han imponerad av den kristna falangiströrelsen i Libanon vars skapelse inspirerades av den nazistiska ungdomsörelsen. Falangisterna begick bl.a, med Israels stöd, mord på flera tusen civila palestinier, kvinnor och barn, i flyktinglägret Sabra-Shatila. Inte undra på att Federley blev fascinerad, särskilt som SLA (falangisterna) var så kända för sitt användande av tortyr. Sånt glädjer en "liberal" som Federley som säkert ljublade när han såg bilderna från Abu Ghraib.

Federley vill att denne mans mark stjäls i hopp om att han ska uppta väpnad kamp och då kunna kallas terrorist

Senare nästa år attackerade han Per Granstedt för att denne i SvD konstaterat att det var fel att föra en apartheidpolitik, vare sig det är i Israel eller i Sydafrika.

I början på detta år gladde sig Federley åt att israelerna stängde av strömmen för palestinierna, bl.a genom att förvägra oljeleveranser. Detta ledde till flera dödsfall på de palestinska sjukhusen när livsuppehållande apparatur slutade att fungera och elen i operationssalarna försvann. Sånt glädjer Federley, eftersom det då inte behöver slösas bomber på de döda.

Nu har Federley konfererat med den israeliska ambassadören, ni vet, han som ersatte den galne vandalen som i ett försök att immitera Djinghis Khan gick bärsärk på en utställning. Den nya ambassadören tycks ännu inte hunnit träffa presumtiva mördare och kristna fundamentalister som de i Knutby, men Federley är väl nära nog.

Federleys åsiktsfränder

Mötet ledde till att den tidigare knarkaren Federley ska medverka i att försöka samla ihop sveriges rasister för att de ska kunna medverka i en 60-års fest för ett judiskt Israel där palestinier ska få vara andra klassens medborgare. Federley själv förklarade det genom att håna de som är för mänskliga rättigheter för palestinier, alla palestinier är terrorister menade han:

"- I Sverige tycker vi synd om den som tar på sig ett bombbälte."

Det är de här vi ska tycka synd om enligt Federley

Veckans citat: 36 000 barn dör av fattigdom varje dag

"Vi blir ständigt tillsagda att den 11:e september 2001 var en dag som förändrade världen och - enligt John McCain - justifierar ett 100:a årigt krig mot de som Amerika uppfattar som fiender. Och ändå, medans världen sörjer de 3000 döda, osyldiga amerikanerna, rapporterar FN rutinmässigt att dödssiffrorna för de barn som dör av fattigdom inte har förändrats. Den siffran för den 11:e september, 2001, var mer än 36 000 barn. Det är samma siffra varje dag. Den har inte ändrats. Det är inte nyheter."

/John Pilger, för Information Clearing House, 9/4-2008



Andra bloggar: Rawia Morra om belägringen av Gaza, Mickey Barczyk om ett vikingaskepp gjort av glasspinnar

Uppdaterad 2008-04-12: Nontelly ger uppdaterade siffror från UNICEF som säger att numera dör endast 27 000 barn varje dag, nio gånger fler än under 11:e september. Fortfarande inga nyheter.

Håll de okända folkmorden okända - Levande Historia behövs!

Jag kom just på att jag själv inte skrivit något om historieuppropet mot Levande Historia. Det är ju så här:

Alla som skrivit under uppropet är självklart kommunister. Det måste man vara om man är skeptisk till Levande Historia. Även om man flytt från Sovjetunionen och röstat borgerligt. Hur ska man annars kunna binda dem till kampanjen mot kommunismen genom guilt-by-association?

Nej, vi ska vara tacksamma över att staten styr över hur historien ser ut. Hur skulle det annars bli? Ett märkligt virrvarr av teorier som ställs mot varandra, jämförs och bedöms efter de fakta som finns tillgängliga. En röd-grön röra alltså!

Sådant vill vi inte ha. Bättre med tydliga direktiv. Napoleon har inte funnits som Bonniers förkunnade i en tidig skrift. Kina var dumma då, men snälla nu som Lars Leijonborg sagt. Alla kommunister är dumma och alla som är dumma är kommunister. Alla snälla är anti-kommunister och alla som är anti-kommunister är snälla. Utom nazisterna. Och Pinochet. Och Mussolini. Och Franco. Och apartheids Sydafrika. Och alla de där andra ni vet. Men ni förstår vad jag menar.

Folkmordet på Armenierna - godkänt att vara okänt

Vi ska tacka staten för att den vill ta ansvaret att kritisera vissa folkmord i historien och låta oss leva med vissheten att de andra folkmorden varit godkända, ofta förespråkade och nu bör förbli okända. Hur skulle det annars kännas att gå i krig om våra folkmord inte längre skulle vara acceptabla?

Så tack, Levande Historia, för att ni inte bara håller historien vid liv utan även skriver om dem på ett levande, roligt sätt. Utan er skulle vi själva behöva tänka och ta ställning, en valfrihet som inte passar in i liberalismens idéer.

För övrigt vill jag föra in en rättelse till Claes Arvidsson i SvD. Han skriver:

"Raoul Wallenberg-monumentet på Nybroplan i Stockholm är en illustration av sambandet mellan nazism och kommunism."

Nej, det är det inte. Det är en illustration av några avföringsliknande laktritssniglar som torkat i solen och desperat kravlar sig mot vattnet. Det är en illustration över hur ful och pinsam konsten har blivit och något stockholmare och turister dagligen skakar på huvudet över och undrar när slaggprodukter ska skeppas bort för att bli bojstenar. Hånfulla människor säger att det är en illustration över Levande Historia, men det är naturligtvis tarvligt och elakt av dem.

(. .)

Lakritssniglar på väg mot vattnet

Tidningar om Levande Historia: DN, Aftonbladet, SvD, HD

Andra bloggar om Levande Historia: Roger Jönsson, Svensson, Jinge, Röda Raketer, Kvalitetsbloggen

Martin Luther Kings död - 40 år och en vecka senare

The Guardian har en en intressant artikel om Martin Luther King, på årsdagen av hans död, som beskriver hur kraftigt han och den svarta människorättsrörelsen bekämpades av den amerikanska administrationen:

"I Augusti 1967, fyra månader efter att King kallade den amerikanska staten för världens största leverantör av våld idag", tre månader efter att 30 medlemmar i svarta Patnher-partiet marcherade, beväpnade, in i den Kaliforniska statens huvudstad och fram på tidningarnas löpsedlar över hela världen gav J Edgar Hoover, chefen för USA:s inrikesbyrå för upprätthållande av lagen, Federal Bureau of Investigation, följande direktiv: "Skälet för detta nya kontraspionageåtagande är att avslöja, splittra, avleda, miskreditera och på andra sätt neutralisera dessa aktiviteter från svarta nationalister, hattypsorganisationer och grupperingar, deras ledarskap, talesmän, medlemmar och supporters.""

Bland "hattypsorganisationerna" fanns Southern Christian Leadership Conference, den människorättsrörelse som King var den förste ledaren för. Endast fem månader senare kom nästa direktiv. FBI skulle hindra uppkomsten av en "Messias", en ledare som kunde ena de olika svarta grupperingarna, vare det Malcolm X, Martin Luther King eller Elija Muhammed. Både direktiven inlemmades i vad som kallas för COINTELPRO, ett amerikanskt program för att förfölja, diskretiditera, övervaka och trakassera dissidenter. Flera i den svarta människorättsrörelsen tvingades fly till Sverige.

Martin Luther Kings tal om Vietnam: "Beyond Vietnam, tid att bryta tystnaden"

Stokely Carmichael, en gång "hederspremiärminister" för de svarta pantrarna, fick från sin mor reda på att de svarta pantrarna var ute efter att döda honom. Detta efter att hon informerats om detta, falskeligen, från FBI. Carmichael började därefter distansiera sig från rörelsen och lämnade snart landet. Malcolm X:s livvakter, dagen han blev skjuten, var polisagenter som infiltrerat rörelsen. FBI:s livvakter var kända för sitt hur dåligt jobb de skötte, när svarte panter-ledaren Fred Hampton sköts till döds av polis var det hans livvakt som gett dem en karta över hans hem.

Hoover själv startade rykten om Martin Luther Kings otrohet och sexuella eskapader i hopp om att diskreditera honom. Dessa planterade rykten florerar nu i tidningasartiklar överallt i världen. Utöver det spreds historien till pressen om hur han var "kommunist" och hur hans kampanj för fattiga var en del av planerandet av våldsanvändande mot staten.

Totalt spenderade den amerikanska staten 100 miljoner dollar, i dagens pengavärde motsvarande nära tre miljarder kronor, på att destabilisera och krossa alla självständighets-, människorätts-, freds- och vänsterrörelser i USA.

Än idag är dessa rörelser i stort sett marginaliserade i den amerikanska debatten.

* * *

När det skrivs om Martin Luther King idag görs det mycket av hans icke-våldkamp. Liksom med Nelson Mandela har alla kanter slipats bort för att hans budskap ska bli så lättsmält som möjligt och ifrågasätta dagens normer. I själva verket var Martin Luther King långt mer fördömande än flera av dagens svarta ledare. 1968 förklarade King krig mot fattigdomen:

"Om Amerika inte använder sin enorma rikedom för att göra sig av med fattigdomen och göra det möjligt för alla Guds barn att ha de basala nödvändigheterna kommer hon också att fara till helvetet."

Ett collage av tal av Martin Luther King om USA:s arrogans och krigsförande

Där påminner King mycket om Barack Obamas spirituella rådgivare Jeremiah Wright som efter ett uttalande, "God damn America!", blev utsatt för en hetskampanj så att Obama själv tvingades ta avstånd från hans åsikter. King konstaterade också det märkliga med USA:s ekonomiska system, det som nu sprider sig till resten av världen:

"Så ofta i America har vi socialism för de rika och en ovårdad fri företagande kapitalism för de fattiga."

King kritiserade kolonialismen, han kritiserade det ekonomiska system som låter de rika länderna parasitera på de fattiga, han kritiserade krigsindustrin, han kritiserade hela det kapitalistiska systemet. "Vem äger oljan?", frågade han. "Vem äger järnmalmen? Hur kommer det sig att folk behöver betala vattenräkningar i en värld som består av två tredjedelar vatten?"

Kanske är det därför som de politiker som idag säger sig beundra honom, nästan aldrig vill citera honom eller ljuger om hans åsikter (som t.ex SD och Dick Erixon, om någon skillnad där finns). Och kanske är det därför hans tal, alla filmade, aldrig visas på TV.

Andra bloggar om Martin Luther King:
USAval om hur McCain röstade mot en helgdag till Kings ära, Dick Erixon ljuger om Martin Luther King som var för riktat stöd till minoriteter, Emma Grön om rasismen i USA, Forum för Frihet om jakten på Kings dröm

Dokumentär om mordet på King, "Vem dödade Martin Lutker King?":
Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6, Del 7, Del 8, Del 9, Del 10

Kvinnors rättigheter garanteras av den irakiska konstitutionen

Lena Aag skriver, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, skriver på SvD:s brännpunkt om Irak. Mycket hon skriver om kvinnors situation i Irak stämmer och är skrämmande:

"Idag är kvinnors rörelsefrihet starkt begränsad i stora delar av Irak. Flickor kan inte gå i skolan på grund av våld och hot om våld. Det har blivit svårt för kvinnor att ägna sig åt politiskt arbete och att på olika sätt delta i utformandet av samhället."

Det Aag skriver är sant. I Basra och resten av Irak har kvinnor attackerats för sina klädedräkter och i andra delar av landet har kvinnor attackerats enbart för sina yrkesval. Ändå var det en sak som Aag sa som fick mig att haja till och undra över hur påläst hon egentligen var:

"Med USA:s hjälp togs en ny konstitution fram för Irak. När konstitutionen förhandlades mellan politiska och religiösa ledare såldes kvinnornas rättigheter ut genom att sharialagar skrevs in. Så fråntogs kvinnor rättigheter de haft sedan 1950-talet. Detta skedde utan att USA och internationella samfundet protesterade."

Problemet är att detta uttalande inte stämmer. I den nya konstitutionen (som visserligen olagligen införts under ockupation) sägs uttryckligen att alla Irakier är lika inför lagen, "utan diskriminering beroende på kön". Sharialagar omnämns inte alls. Vid ett tillfälle sägs att ingen lag kan passera som motsäger "de etablerade bestämmelserna från Islam", men samtidigt sägs också att ingen lag som "motsäger demokratins principer" eller "motsäger de rättigheter och grundläggande friheter som stipuleras i konstitutionen" får stiftas. Dessa nämns bl.a i detta stycke:

"Irakier är lika inför lagen utan diskriminering baserad på kön, ras, etnicitet, ursprung, färg, religion, konfession, tro eller åsikt, eller ekonomisk och social status."

Så exakt vilka rättigheter är det Lena Aag menar har tagits bort i och med konstitutionen? Konstitutionen är annars tydlig:

"Medborgarna, män och kvinnor, har rätten att delta i det offentliga livet och avnjuta politiska rättigheter, inkluderat rätten att rösta, välja och nominera. [...] Arbete är en rätt för alla irakier för att garantera dem ett drägligt liv."

Och går vi vidare till familjelivet kan vi läsa:

"Barnen har rätt över sina föräldrar gällande uppväxt, omhändertagande och utbildning. Föräldrarna har rätt över barnen gällande respekt och omhändertagande, särskilt i tider av nöd, handikapp eller gammal ålder. Ekonomisk exploatering av barn ska bli totalt förbjuden. Staten ska ta nödvändiga åtgärder för att skydda dem. Alla former av våld eller utnyttjande infom familjen, skolan eller samhället ska förbjudas. Staten garanterar individen och familjen -- särskilt kvinnor och barn -- social och hälsomässig säkerhet och de nödvändiga kraven för att leva ett fritt och värdigt liv."

Var i dessa stycken finns de fråntaganden av rättigheter som Aag talar om?

Alla religioners rättigheter garanteras. Yttrandefrihet garanteras. Mötesfrihet garanteras. Föreningsfrihet garanteras. Rörelsefrihet garanteras. Det har t.o.m lagts in en strävan efter att minst en fjärdedel av parlamentarikerna ska utgöras av kvinnor. En större andel än USA lyckats åstadkomma.

Är Aag emot detta? Hon bör läsa konstitutionen själv.

Faktum är ju att det våld, det förtryck och den utsatthet irakiska kvinnor känner av går direkt emot den irakiska konstitutionen och landets lagar. Det är miliser och gangsterband som attackerar kvinnor och vill driva igenom sin egen vilja. Det är fundamentalistiska och hänsynslösa grupperingar som kunnat komma fram i det laglösa Irak som skapats av ockupationen. En del av grupperingarna styrs av grupper inom regeringen, en del av grupperingar utifrån.


Vad Aag är rädd för är att Islam överhuvudtaget nämns i konstitutionen. Det finns nämligen inget i konstitutionen självt som tagit bort kvinnors rättigheter. Enbart en rädsla för att omnämnandet av Islam skulle kunna användas som en gummiparagraf i framtiden som inskränker kvinnornas rättigheter.

Och det finns en viss rätt i oron. Redan i december 2003 röstade det USA-tillsatta parlamentet i hemlighet för att upplösa Iraks äktenskapslagstiftning och hänvisa den till Sharia-domstolar istället. Hela landets kvinnoorganisationer protesterade, de fick stöd av flera inom det muslimska prästerskapet, och lagen genomfördes inte. Sharia gäller fortfarande inte inom äktenskapslagstiftningen i Irak, vad Aag än fått för sig. Även Iraks högste religiöse ledare, Stor-Ayatollah Al Sistan har uttryckligt sagt att han inte vill ha ett teokratiskt system i Irak.

Farhågor finns dock fortfarande för att en liknande lag ska genomföras i framtiden och de bör självklart tas på allvar. Det är dock en annan sak än att kvinnors rättigheter redan nu tagits bort.

Foreign Affairs gjorde för två år sedan en genomgång av den nya konstitutionen och dess roll för kvinnor. Där listades de olika Sharia-traditionerna och hur stor spännvidd som egentligen råder kring dem. En modern tolkning, menar Foreign Affairs, skulle knappast vara i motsatsförhållande till kvinnors rättigheter. Ett exempel togs från Marocko:

"Marocko, till exempel, reviderade nyligen dess civilståndslag (moudawana), men påstod sig göra så enligt Islamisk grund. Reformerna var ett resolutat av tiontals års av påtryckningar från progressiva Marockanska utomparlamentariska grupper (NGO:s) som tryckte på för att höja giftasåldern från 15 till 18, förbjuda polygami, likställa rätten till skilsmässa och ge kvinnor rättigheter till vådnad av barn."

År 2003 genomfördes den nya lagstiftningen, helt motiverad med referenser till Koranen. Aag bör komma ihåg detta nästa gång hon försöker skrämma kvinnor med spöket Sharia.


En sak hon skriver har hon dock självklart rätt i:

"Säkerhet för kvinnor skapas inte enbart med militära medel utan genom att kvinnors rättigheter stärks och genom att kvinnors deltagande i politik och samhällsliv görs möjligt. Sverige och andra berörda parter har ett ansvar att se till att resolutionen genomsyrar de freds- och återuppbyggnadsinsatser som görs i Irak."

Visserligen görs knappt några återuppbyggnadsinsatser i Irak, säkerhetsläget är så länge ockupationen kvarstår allt för osäkert för detta, men principen gäller. I alla länder har det visat sig att stärkandet av kvinnornas ställning också ger ekonomiska effekter på samhället runt dem. Det stora problemet idag är bristen på utbildning. Nära 70% av de irakiska barnen kan inte gå till skolan p.g.a säkerhetsläget. Som Foreign Affairs uttrycker det: "Utbildade kvinnor blir oundvikligen advoktater för sina egna rättigheter".

Ett stop på ockupationen så att säkerheten åter tillåter skolgång tycks då vara bästa sättet att stärka kvinnornas ställning.