Vietnam, stormväder och ormelixir

Utan snus har jag nu försmäktat i fyra dagar på Vietnams Phu Quoc-ö nära gränsen till Kambodja. Visserligen går inte snus att få tag på i hela Syd-Ost Asien och dessutom snusar jag inte, men det är principen som räknas. Utanför fönstret råder storm och hiskeliga regnväder av den typ man sällan får se i Sverige. Regnet är kapabelt att totalt dränka en person i vatten på bara några sekunder och ve den som inte nogsamt har lindat in sina värdesaker i ordentliga lager av plast.

Till Phu Quoc kom jag i den fromma förhoppningen att tillbringa några dagar för sol och dykning. Istället har jag tvingats stanna inlåst på rummet tittandes på DVD-filmer medans stormen härjat fritt utanför min bungalow. Vid de kortare uppehållen har jag sprungit runt och tittat på de märkliga plastskulpturer som pryder den resort jag bor vid. Det är ett gäng grymma delfiner med hat i blick, en forell som desperat försöker förvandla sig till en drake och en drös kinesiska visemän som tycks samla på kokosnötter, förträdesvis genom att ta emot dem i huvudet.

* * *

Veckan innan Phu Quoc-ön har jag tillbringat i Saigon, eller Ho Chi Minh City som staden nu heter. Här märks det att folket är vana vid turister. Varje gång jag lämnade hotellet möttes jag av en motorcyklist som i tur ordning erbjöd sig att sälja mig en rundtur på stan, en skön massage, ett marijuana cigarr eller en avsugning för det facila priset av 10 dollar. Nu var det nog inte motorcykelföraren som skulle stå för avsugningen. Med sina fjuniga mustasch och sina gula tänder kan han knappast ha lockat många, men de kvinnor på visitkorten han febrilt försökta pracka på mig kan nog ha frestat flera.

Sexturismen är annars mindre, eller snarare mer dold, i Vietnam än den varit i andra av de sydostasiatiska länderna. I Laos mötte jag en amerikansk vietnamveteran som lyriskt berättade om landet. "Om jag skulle ragga på kvinnor i samma ålder hemma i staterna skulle jag bli arresterad", sa han, "Här blir blir jag behandlad med respekt! är det inte allt en karl vill, att bli behandlad med respekt?".

I Thailand har man en helt egen terminologi för att beskriva sexhandelns torskar. "Butterfly", eller fjäril, kallar man den torsk som byter kvinna varje kväll. Motsatsen är en "Buffalo", ej förväxla med det svenska ordet för buffel, som är en torsk som blivit kär i sin tillfälliga flickvän. Efter hemkomst fortsätter buffeln att skicka pengar till flickvännen som tacksamt tar emot dem - samt från alla de andra gamla pojkvännerna som alla skickar pengar utan att känna till varandra. Flickans hopp är att en av dem ska ta med henne från Thailand och för att öka sina chanser har hon gärna flera pojkvänner samtidigt. Många potentiella sexköpare vet hur desperata de fattiga thailändskorna kan vara och låtsas därför att bli kära för att slippa betala sina sexvanor.

* * *

En av de obligatoriska sevärdheterna i Ho Chi Minh City är War Remnants Museum, tidigare känt under namnet Utställningshuset för Amerikanska Krigsbrott. Namnet byttes när allt fler amerikanska turister borjade komma till staden. Museet är av samma typ som Hiroshima museet där man måste ha ett hjärta av sten för att inte känna både sorg och ilska när man ser på utställningsföremålen. På samma sätt är det också ibland olidligt att se på bilderna av de barn som drabbats av napalm eller fötts med defekter från bombningarna av växt- och människogiftet Agent Orange. En del barn har förväxta skallar, andra armar som är små och användbara. Alla dessa barn har fått klara sig helt utan amerikansk hjälp, annat än den som kommit från civila organisationer, bland dessa fredsmänniskor och veteraner med skuldkänslor över vad de har gjort.
Utanför Ho Chi Minch City finns Cu Chi-tunnlarna. Dessa tunnlar användes för att smuggla vapen in till FNL-trupper inne i Saigon och också för att ta skydd från amerikanska bombningar. Under sin högtidsperiod sträckte sig dessa ända bort till den kambodjanska gränsen, över 20 mil under mark. Otäckt små, dagens vietnameser som inte lider av svält skulle knappast få plats i dem, befolkades de också av både orm, spindlar och skorpioner. Runt tunnlarna fanns fällor av metallspikar och metallspjut, skickligt maskerade med jord och löv. Utan tvekan måste försöken att rensa utt dessa varit de amerikanska soldaternas värsta mardrömmar.

* * *

En av de märkligare turistföremålen som säljs är ormexlixiren. Från genomskinliga vinflaskor blickar ormar och kobror på köparen. Ofta har de skorpioner eller mindre ormar i munnen. Ormelixiret sägs vara bra för kropp och styrka och rekommendationen är att dricka ett mindre glas varje dag. Efter att ha försökt kan jag konstatera att drickandet nog inte är ett problem, snarare att försöka behålla innehållet i magen. Vinet smakar som den värsta sortens hemkörda vinäger och den person som kan överleva ett glas av detta hopkok varje dag måste otvivelaktigt vara en stark människa.