2007-08-16

Kambodja, mutor och de röda khmererna

I Kambodja är det si och så med uutbildning och medicinsk vård. Min kusins barn var nyligen ute och lekte och lyckades trilla och slå i en mjölktand. Redan efter några dagar började den mörkna, ett tydligt tecken på att den dött. Så tyckte dock inte den kambodjanske tandläkaren på det fina sjukhuset. Han rekommenderade istället en rotfyllning. Min kusin blev misstänksam och kontrollerade med en svensk läkare. Mycket riktigt, en mjölktand har inga rötter och all fyllning hade istället gått in i käkbenet.

En orsak till denna vansinniga rekommendation är att medicinska diplom är en handelsvara som allt annat i Kambodja och rika familjer köper gärna dessa eftersom de ger en garanterad inkomst. Detta leder till att amatörmässiga rekommendationer ger överdoseringar som leder till blindhet, skador och ibland döden - och detta är ända bättre än de kvacksalvare till naturläkare som kambodjanerna i första hand väljer att vända sig till.

Detta är inte ända sättet som de pengabesuttna väljer att riskera andras liv. Liksom i majoriteten av alla asiatiska länder är det kambodjanska körvettet nästintill icke-existerande. Trafikljus respekteras för det mesta, men om det är höger eller vänstertrafik är jag mer osäker på och mängden drogade eller fulla motoförare är tyvärr hög. Självklart dör flera i trafiken, de flesta i olyckor där en rik människa struntat i att bromsa där han far fram i en stor bil och kraschar in i en stackars motorcyklist. Det är då att bilisten helt enkelt stanar bilen, lämnar 50 dollar på den kallnande kroppen och sedan far vidare. Fattiga människor är inte mycket värda.

* * *

En annan vanlig syn i Kambodja är tiggarna, långt vanligare än i grannländerna. Kambodja har visserligen på pappret samma per capita inkomst som Laos, men då Laos har en sorts pseudo-kommunism uppstår inte samma fattigdom. Kambodja har istället en tradition där de rika i så hög grad som möjligt försöker suga ut de fattiga. Det kan man se på de barn som springer omkring nakna, de fattiga hyddor många bor i och hur smutsiga kläder många bär på sig. En hemsk syn är också de tiggare som precis har överlevt olika minolyckor. Det saknar armar, ben och i många fel både och. Det är inte ovanligt att se en tiggare som helt saknar händer, men ändå hopfullt ler mot turisterna. Kambodjanern är ett av världens vänligaste folk med ett leende som lyser upp hela ansiktena.

Tyvärr gör kambodjanernas vänlighet och deras vilja att lita på folk att de ofta utnyttjas av människor med ambitioner eller från utlandet. Amerikaner lurar ofta tuktuk-förare att köra dem långt större rundor än de från början beslutat om, eftersom tuktuk-förarna tycker det är obehagligt att prata om saker som pengar och betalning. Utlänningar ses ibland som tickande bomber eftersom de faktiskt kan bli arga på riktigt och inte är nogranna med att ge komplimanger innan de kommer med kritik.

* * *

I Kambodjas huvudstad Pnomh Penh är spåren från röda Khmererna aldrig långt borta. Utanför staten ligger Dödens Fält där de tiotusentals politiska dissidenter, som först torterats i det beryktade S21-fängelset, senare begravts i stora massgravar. Idag finns inte mycket kvar att se, massgravarna är ihopskyfflade, men ett stort monument visar skallarna från fältens offer. En guide kan också berätta precis om hur avrättningarna går till. Inne i stan kan man också besöka S21-fängelset direkt. Dokument där torterare skryter inför överordnader om hur de plågat internerna, fasansfulla bilder på livrädda intagna och målningar om hur tortyren gick till.

ändå är de röda khmererna inte långt borta. En del flydde till Vietnam innan de själva blev offer för olika utrensningar och sitter nu i Kambodjas ledarskikt och suger ut en ny generation. Andra krigare lever kvar i nordvästra Kambodja, på pappret reformerade, men fortfarande kvar de mentala spåren efter årtionden av gerillakrigande och plågande i av sin grannbefolkning. Inne i Phnom Penhs centrala delar finns fortfarande Röda Khmer-gatan kvar. Kanske är det en bra symbol för hur lite situationen förbättrats för de fattiga khambodjanerna efter att de röda khmererna avsattes.

6 kommentarer:

pia sa...

Hej!

Du skriver jätteintressant och bra! Jag jobbade i Vietnam en gång och träffade på två engelska bröder som skröt med att ha köpt sex i Kambodja för bara två dollar... Fy fan!

Hampus Eckerman sa...

Tack Pia!

Ida D. sa...

Pia, hittade du honom genom min blogg..? :o)
Hampus borde få stryk, vet du.
Jag blev beroende av hans blogg, men i sista tiden skriver han ingenting nytt :o(

Han är på sin resa runt om i världen o glömmer bort sina blogg-vänner :o(

Ida D. sa...

Hampus!
Nu såg jag att någon från Thailand kollade på min blogg...och jag tror att det var du...
Vart tog du vägen...? :o)
Bloggvärlden existerar också :o)
Jag saknar dina nya artiklar, info och dina värdefulla ord, kommentarer på min blogg, etc...
Hör av dig..!

:o(
mvh / Ida D.

Hampus Eckerman sa...

Hej Ida!

Kan glaedja dig med att jag aer hemma i Sverige igen om ungefaer tre veckor. Daa lovar jag att bli mer aktiv (aeven om jag kanske aer lite lat de foersta dagarna, kommer ha en del byraakrati att ta itu med).

Orsakerna till att jag inte skrivit saa mycket aer flera. Min laegenhet i Sverige har drabbats av vattenskada under min fraanvaro, jag har tillbringat tid med min bror (som jag inte sett paa 10 maanader) i Kambodja, uppkopplingarna aer ofta desperat usla, inga traadloesa naet foer min handdator har funnits, etc.

Ingen ursaekt, bara en foerklaring. Och som sagt, snart aer jag hemma igen.

Ida D. sa...

Kul att du hörde av dig! :o)

Så fort du kommer till Sverige, hör av dig på min blogg eller mail..!
Massor av händelserna har du missat :o)
Ja, jag förstår att du kunde inte höra av dig så lätt, men vill bara säga att vi saknar dig, dina artiklar och kommentarer med massor länkar :o)

Hör av dig ! Lycka till på alla dina vägar runt om i världen!
mvh / Ida D.