Timbro-Norberg sunkig på fakta om Naomi Klein

Har just lyssnat igenom Johan Norbergs flummiga föredrag om Naomi Kleins bok Chockdoktrinen som han höll för evangelisterna på Timbro. Det ligger visserligen på långt högre nivå en den extremt patetiske Boris Benulic som mest verkade ha förvirrat sig in i en Science Fiction-film utan att kunna hita ut. En genombening av hans föredrag hittar ni här.

Norberg verkade till skillnad från Benulic i alla fall intressera sig för fakta. Eller i alla fall vad han kunde presentera för fakta. En hel del missar har dock gjort:

• Norberg tycks ha något sorts kärleksförhållande till Milton Friedman. Eftersom Fieldman är död känns det aningen osmakligt, men kryptoliberalerna har ju alltid haft ett behov av personkult och starka ledargestalter. Kulten kring Science Fiction-författaren Ayn Rand liknar ju starkt Scientologernas dyrkan av Ron Hubbard eller 60-tals flummarnas entusiasm över Robert A. Heinlein. Därför tycks han mest vara förbannad över att Klein inte gör samma extremt välvilliga tolkningar av Friedman som han själv, förälskad som han är, gör.
  
  15 minuter av föredraget är alltså bara en ren persondyrkan av Friedman istället för att debattera det centrala i Kleins tes, den att man passsar på att göra förändringar av ekonomin då folk är i chock över olika former av katastrofer. Intressant nog erkänner ju Norberg själv att det går till så ungefär 10 minuter in i föredraget, men då med Roosevelts New Deal-politik som exempel. Därmed har redan Norberg erkänt att Klein har rätt på den punkten vilken är central för hennes bok.
  
  
• I sin iver att försvara älsklingen Friedman, och jag tror att Norberg har rätt på många punkter, gör han dock vissa övertramp. När han beskriver Richard Nixons utrikespolitik nämner han inte med ett enda ord Indonesien och hur CIA hjälpte diktatorn Suharto med dödslistor på politska motståndare. Han nämner inte bombningarna av Laos, Vietnam och Kambodja. De hade ju visat på att Nixons utrikespolitik var direkt destruktiv.
  
  


• Norberg skriver lite raljerande om Chicago-skolan att uttrycket enligt Klein betyder alla som studerat på Chicago Universitets ekonomiska institution. Nej, Klein använder det i samma begrepp som alla utom Norberg gör: En ekonomisk skola som förespråkar frimarknad och som utgör från universitetet i Chicago i mitten på 1900-talet med George Stigler och Milton Friedman som förebilder.
  
  
• Klein använder ett citat flera gånger och anser det vara betydelsefullt. Hur vill Norberg bevisa att det inte är det? Jo, med Google! Enligt en sökning dyker det inte alls upp för många gånger triumferar Norberg. Det är sant. Interna dokument om privatiseringarna i Irak genomförda under den amerikanske diktatorn Paul Bremer hittar man inte heller via Google, men planerna fanns där. Sådana där pinsamheter från Norberg kan man klara sig utan.
  
  
• Alla i Sydafrika blev jätteglada över de vansinniga ekonomiska reformerna tjoar Norberg triumferande och anklagar alla som inte håller med för rasism. Då har han anklagat hela ANC för det, för nu har man insett vilken skada för de fattiga de utländska rådgivarna har åstadkommit. Senast röstade man in David Zuma som de fattigas kandidat, mot de tidigare reformerna, efter att de vita fått det 15% bättre ekonomiskt och de svarta 19% sämre.
  
  


• Norberg försöker skratta bort att Thatcher använde sig av Falkandskriget för att driva igenom den våldsamma uppbrytningen av gruvarbetarstrejken. I själva verket sa Thatcher uttryckligen att "Vi måste slåss mot fienden utanför på Falklands öarna. Vi måste alltid vara medvetna om fienden innanför, som är mycket svårare att slåss mot och farligare för friheten". Fejkade rykten om strejkledarn spreds också där han påstods ha stulit pengar som donerats från ryska gruvarbetare och sammarbeta med libyska agenter.
  
  
• Vid himelska fridens torg anklagar Norberg Naomi Klein för historieförfalskning för att sedan erkänna att hon har rätt när hon säger att många som protesterade gjorde det p.g.a den ekonomiska politiken som lett till högre inflation och arbetslöshet.
  
  
• När det gäller Libanons ekonomiska paketefter att Israel bombat landet sönder och samman påstår Norberg att det skulle ha handlat om höjda skatter. I själva verket handlar det också om privatisering av el- och telefonmarknaden och att sparka folk från offentlig sektor vilket Norberg helt håller tyst om.
  
  
• När Norberg skriver om de ekonomiska reformerna i Ryssland , som ledde till att Jeltsin besköt det protesterande parlamentet med stridsvagnar, så fanns ju chocken redan på plats i och med Sovjetunionens upplösning vilket Norberg väljer att inte säga något om. Reformerna, eller "chockterapin", kallas nu ofta för "ekonomiskt folkmord".
  
  
• När det gäller det Irakiska muséet ljuger Norberg helt ogenerat. Muséet öppnade igen för endast en månad sedan och då sa museiledningen att över 10 000 föremål fortfarande saknades! Enligt Norberg själv ska det vara ett knappt dussin, en total och oförfalskad lögn alltså. Redan 2004 började USA dra in på sökandet efter relikerna, trots att Norberg påstår att de gjort allt de kunnat för att få tillbaks dem. Och det är ändå endast från muséet, vi får inte glömma det omsorgsfulla krossandet av lämningarna i Babylon.

Överlag så är Norbergs största problem att han egentligen inte ens försöker bemöta Naomi Klein i det viktigaste. Nämligen att privatiseringar pressas i genom mot folks vilja. Vilket vi väl alla demokrater måste vara emot. Kanske är det Boris Benulic som bäst sammanfattar Norbergs föredrag:

"Jag kanske borde sluta tjata om fakta, för det är ju inte det som är det viktiga i dagens värld. Det viktiga när man ska sälja en produkt är storytelling. Förr var man tvungen att tala om att så här fort går den här bilen eller så här lång tid tar makaronerna att koka. Nu är det viktiga att man har en story att berätta om hur makaronerna kom till eller hur bilen kom till. Förrut har det gällt försäljning av varor och numera gäller det också politik, att koka ihop en historia."

Och Norberg och Benulic kan det där med marknadstänkande. Deras ihopkokade soppa kommer snart skåpas ut till alla på ledarplatser, debattartiklar och i fejkade "analyser".

Religiösa inlägg om Norberg hittas här och här.

Timbro och Benulic tror på Stargates i Irak

Nu har jag lyssnat igenom det föredrag som högerspöket Boris Benulic har hållit för kryptohögern på Timbro. Enligt Timbro var Benulics roll att ge:

"Sin syn på Naomi Kleins "Chockdoktrinen" och hur den i mångt och mycket liknar boken "Da Vincikoden" i sin icke-seriositet."

Det låter ju givetvis intressant, särskilt som boken särskilt rekommenderats av New York Times och valts som en av årets bästa av Amazon och Publishers Weekly, något som knappast lär hända en Timbrobok. Givetvis finns det inget av det omskrivna i Benulics föredrag. Hela de första tio minuterna inleds med en märklig teori om att George Bush invaderade Irak för att ta över landets Stargates. Det är en intressant teori från Benulic sida som passar hos Timbro-högern, men vad den har med Klein att göra är oförståeligt. Först därefter börjar hennes bok diskuteras.

Som gammal maoist passar Benulic väl in bland kryptohögern på Timbro

Annars hittar jag under det över 30 minuter långa föredraget endast fyra punkter där Naomi Klein påstås ha haft fel, vilket måste sägas vara sällsynt lite för en nära 600 sidor lång bok. Här är de fel som Benulic till slut lyckas rada upp:

1. Milton Friedman ska inte ha varit personlig rådgivare åt Pinochet.


2. USA ska ha varit svinaktiga torterare åtminstone sedan 2:a världskriget.


3. Shock and Awe - Chock och Fruktan - handlar inte om att sätta skräck i civilbefolkningen.


4. Den amerikanska staten lät inte med flit New Orleans förstöras genom att inte göra något, den arbetade aktivt på att förstöra staden genom att förhindra hjälpinsatser.

Låt oss ta en titt på dessa punkter:

1. Milton Friedman besökte Pinochet i Chile, två efter hans blodiga statskupp och kritiserade honom aldrig för hans avrättningar av opposition och civila. Han var inbjuden av en privat stiftelse för att försöka sälja in en plan om total frihandel till militärjuntan. Han gav Pinochet rekommendationer i ett personligt möte och blev också ombedd att skriva ner sina rekommendationer för Chiles ekonomiska politik och gjorde detta i ett omfattande brev. Glatt konstaterade han att diktatorn var "välvilligt inställd till ekonomisk chockbehandling".
   
   Därefter har han alltid försvarat Chiles ekonomiska politik, den gav ju ”mer utrymme för individuella initiativ och för en privat livssfär”. Personlig rådgivare känns inte helt fel, även om det kan ge intrycket av att han ständigt var till hands för att viska ondskefulla ekonomiska planer. Den nya politiken ledde till en minskad tillväxt och ökad fattigdom för befolkningen.
   
   Här känns det alltid inte som Benulic har mycket att komma med, Friedman själv konstaterar ju att hans ekonomi anammades av Chiles militärjunta. Det är ju det som är det väsentliga i Kleins bok.
   


2. Benulic gör ett stort nummer av att USA torterade tyskar i sina fångläger efter 2:a världskriget "och britterna var ännu värre". Det motsägs givetvis inte någonstans i Naomi Kleins bok och är inte relevant på något sätt.
   


3. Chock och Fruktan handlar om "spektakulära maktdemonstrationer gjorda för att paralysera motståndarens iaktagelseförmåga av slagfältet och förstöra dess vilja att kämpa". Åtkomst till vatten, mat och infrastruktur skulle förhindras. Eller som författarna till doktrinen beskriver det, att åstadkomma "en grad av nationell chock liknande den effekten släppandet av atombomben över Hiroshima och Nagasaki hade på japanerna". Vilket är precis i den mening som begreppet används i boken. Bland historiska exempel, enligt författarna till doktrinen, finns släppandet av atombomberna och de massiva bombningarna i över Vietnam och Kambodja.
   
   Att som Benulic påstå att dessa exempel inte satte skräck i civilbefolkningen är mer än lovligt naivt. Ullmans, en av doktrinens författare, enda kritik mot Irak-kriget var ju att taktiken blandades med åtminstone en gnutta humanism. Han önskade man bombade ännu mer vilket skulle lett till ännu fler mördade civila.
   


4. Här är Benulic oförståelig. Han försöker argumentera för att den amerikanska staten inte ville att New Orleans skulle gå under genom en drös exempel på hur de aktivt genom inkompetens saboterade räddningsarbetet. Dessutom har det inte ett dugg med Kleins tes att göra. Vad hon skriver är ju endast att privatiseringsdyrkarna drog nytta av katastrofen i New Orleans genom att genfomföra en politik man aldrig annars hade lyckats med. Och det gjorde man ju.

Överlag är det uppenbart att de som gillat Benulics föredrag knappast ens kan ha läst Naomi Kleins bok, en mindre ett sammandrag. Det är ju ett vanligt problem att folk hellre läser kritik av något än det ursprungliga materialet. Och kryptoliberalerna gillar ju att leva i sina egen bubbla.

Johan Norbergs föredrag ska jag lyssna igenom senare, förhoppningsvis har det mer innehåll.

Religiösa utspel om Benulic och Timbro hittar ni här och här.

Uppdaterat 2007-12-20: Nu har jag gått igenom Johan Norbergs föredrag också.