Kvinnors rättigheter garanteras av den irakiska konstitutionen

Lena Aag skriver, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, skriver på SvD:s brännpunkt om Irak. Mycket hon skriver om kvinnors situation i Irak stämmer och är skrämmande:

"Idag är kvinnors rörelsefrihet starkt begränsad i stora delar av Irak. Flickor kan inte gå i skolan på grund av våld och hot om våld. Det har blivit svårt för kvinnor att ägna sig åt politiskt arbete och att på olika sätt delta i utformandet av samhället."

Det Aag skriver är sant. I Basra och resten av Irak har kvinnor attackerats för sina klädedräkter och i andra delar av landet har kvinnor attackerats enbart för sina yrkesval. Ändå var det en sak som Aag sa som fick mig att haja till och undra över hur påläst hon egentligen var:

"Med USA:s hjälp togs en ny konstitution fram för Irak. När konstitutionen förhandlades mellan politiska och religiösa ledare såldes kvinnornas rättigheter ut genom att sharialagar skrevs in. Så fråntogs kvinnor rättigheter de haft sedan 1950-talet. Detta skedde utan att USA och internationella samfundet protesterade."

Problemet är att detta uttalande inte stämmer. I den nya konstitutionen (som visserligen olagligen införts under ockupation) sägs uttryckligen att alla Irakier är lika inför lagen, "utan diskriminering beroende på kön". Sharialagar omnämns inte alls. Vid ett tillfälle sägs att ingen lag kan passera som motsäger "de etablerade bestämmelserna från Islam", men samtidigt sägs också att ingen lag som "motsäger demokratins principer" eller "motsäger de rättigheter och grundläggande friheter som stipuleras i konstitutionen" får stiftas. Dessa nämns bl.a i detta stycke:

"Irakier är lika inför lagen utan diskriminering baserad på kön, ras, etnicitet, ursprung, färg, religion, konfession, tro eller åsikt, eller ekonomisk och social status."

Så exakt vilka rättigheter är det Lena Aag menar har tagits bort i och med konstitutionen? Konstitutionen är annars tydlig:

"Medborgarna, män och kvinnor, har rätten att delta i det offentliga livet och avnjuta politiska rättigheter, inkluderat rätten att rösta, välja och nominera. [...] Arbete är en rätt för alla irakier för att garantera dem ett drägligt liv."

Och går vi vidare till familjelivet kan vi läsa:

"Barnen har rätt över sina föräldrar gällande uppväxt, omhändertagande och utbildning. Föräldrarna har rätt över barnen gällande respekt och omhändertagande, särskilt i tider av nöd, handikapp eller gammal ålder. Ekonomisk exploatering av barn ska bli totalt förbjuden. Staten ska ta nödvändiga åtgärder för att skydda dem. Alla former av våld eller utnyttjande infom familjen, skolan eller samhället ska förbjudas. Staten garanterar individen och familjen -- särskilt kvinnor och barn -- social och hälsomässig säkerhet och de nödvändiga kraven för att leva ett fritt och värdigt liv."

Var i dessa stycken finns de fråntaganden av rättigheter som Aag talar om?

Alla religioners rättigheter garanteras. Yttrandefrihet garanteras. Mötesfrihet garanteras. Föreningsfrihet garanteras. Rörelsefrihet garanteras. Det har t.o.m lagts in en strävan efter att minst en fjärdedel av parlamentarikerna ska utgöras av kvinnor. En större andel än USA lyckats åstadkomma.

Är Aag emot detta? Hon bör läsa konstitutionen själv.

Faktum är ju att det våld, det förtryck och den utsatthet irakiska kvinnor känner av går direkt emot den irakiska konstitutionen och landets lagar. Det är miliser och gangsterband som attackerar kvinnor och vill driva igenom sin egen vilja. Det är fundamentalistiska och hänsynslösa grupperingar som kunnat komma fram i det laglösa Irak som skapats av ockupationen. En del av grupperingarna styrs av grupper inom regeringen, en del av grupperingar utifrån.


Vad Aag är rädd för är att Islam överhuvudtaget nämns i konstitutionen. Det finns nämligen inget i konstitutionen självt som tagit bort kvinnors rättigheter. Enbart en rädsla för att omnämnandet av Islam skulle kunna användas som en gummiparagraf i framtiden som inskränker kvinnornas rättigheter.

Och det finns en viss rätt i oron. Redan i december 2003 röstade det USA-tillsatta parlamentet i hemlighet för att upplösa Iraks äktenskapslagstiftning och hänvisa den till Sharia-domstolar istället. Hela landets kvinnoorganisationer protesterade, de fick stöd av flera inom det muslimska prästerskapet, och lagen genomfördes inte. Sharia gäller fortfarande inte inom äktenskapslagstiftningen i Irak, vad Aag än fått för sig. Även Iraks högste religiöse ledare, Stor-Ayatollah Al Sistan har uttryckligt sagt att han inte vill ha ett teokratiskt system i Irak.

Farhågor finns dock fortfarande för att en liknande lag ska genomföras i framtiden och de bör självklart tas på allvar. Det är dock en annan sak än att kvinnors rättigheter redan nu tagits bort.

Foreign Affairs gjorde för två år sedan en genomgång av den nya konstitutionen och dess roll för kvinnor. Där listades de olika Sharia-traditionerna och hur stor spännvidd som egentligen råder kring dem. En modern tolkning, menar Foreign Affairs, skulle knappast vara i motsatsförhållande till kvinnors rättigheter. Ett exempel togs från Marocko:

"Marocko, till exempel, reviderade nyligen dess civilståndslag (moudawana), men påstod sig göra så enligt Islamisk grund. Reformerna var ett resolutat av tiontals års av påtryckningar från progressiva Marockanska utomparlamentariska grupper (NGO:s) som tryckte på för att höja giftasåldern från 15 till 18, förbjuda polygami, likställa rätten till skilsmässa och ge kvinnor rättigheter till vådnad av barn."

År 2003 genomfördes den nya lagstiftningen, helt motiverad med referenser till Koranen. Aag bör komma ihåg detta nästa gång hon försöker skrämma kvinnor med spöket Sharia.


En sak hon skriver har hon dock självklart rätt i:

"Säkerhet för kvinnor skapas inte enbart med militära medel utan genom att kvinnors rättigheter stärks och genom att kvinnors deltagande i politik och samhällsliv görs möjligt. Sverige och andra berörda parter har ett ansvar att se till att resolutionen genomsyrar de freds- och återuppbyggnadsinsatser som görs i Irak."

Visserligen görs knappt några återuppbyggnadsinsatser i Irak, säkerhetsläget är så länge ockupationen kvarstår allt för osäkert för detta, men principen gäller. I alla länder har det visat sig att stärkandet av kvinnornas ställning också ger ekonomiska effekter på samhället runt dem. Det stora problemet idag är bristen på utbildning. Nära 70% av de irakiska barnen kan inte gå till skolan p.g.a säkerhetsläget. Som Foreign Affairs uttrycker det: "Utbildade kvinnor blir oundvikligen advoktater för sina egna rättigheter".

Ett stop på ockupationen så att säkerheten åter tillåter skolgång tycks då vara bästa sättet att stärka kvinnornas ställning.