Kejsar Norton av USA, Fiji

Den senaste tiden har jag tillbringat hos Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Fransisco, tillsammans med hans fru, barn, inneboende, besökande samt katt med flickvän. Förutom all den administration som detta har tagit upp har Bengt lyckats visa mig runt till en hel del för mig okända guldkorn. Inte långt från hans hem finns ett så kallat Columbarium, en märklig sorts gravplats där de uppbrända kropparna av de döda placeras i urnor som sen besökare kan gå och titta på. Där står kvarlevorna prydligt uppradade på hyllor tillsammans med små tecken på hågkomst som deras anförvanter placerat ut.

Själv var jag mest intresserad av en annan gravplats i den närliggande staden Colma. När marken i San Fransisco började bli alltför värdefull beslöt man sig för att flytta alla kroppar från kyrkogårdarna i San Fransisco till nya begravningsplatser i Colma som nu stoltserar med den tvivelaktiga äran att ha fler döda invånare än döda. I en del fall tog man endast bort gravstenarna och lät kropparna ligga kvar, vilket senare lett till hårresande upptäckter vid nya byggnationer, som t.ex Centralbiblioteket. En av dem som ligger begravd i Colma, närmare bestämt vid Woodlawn kyrkogården, är Kejsar Norton.

Kejsar Joshua Norton den Förste är inte särskilt känd utanför San Fransisco, ändå kan han sägas ha varit en av världens mäktigaste män. Norton föddes i England, antagligen år 1819 och växte upp i Syd-Afrika innan han 1849 flyttade till San Fransisco för att leva på markaffärer och handel. Det var dock först när dessa affärer misslyckades som han verkligen blev intressant. Efter att gjort en serie misslyckade affärer kring 1853 tvingades Norton att deklarera sig Bankrutt 1858. Efter en tid i självpåtagen exil gjorde Joshua Norton något som skulle skriva in honom i historien för evig tid - i en serie brev till alla stadens tidningar deklarerade han sig som Kejsare av USA. Senare lade han också till "beskyddare av Mexico".

Norton visade sig vara en vis och modig kejsare. Han patrullerade runt stadens gator iklädd en sliten blå uniform med epåletter, sabel samt en bäverhatt dekorerad med en påfågelsfjäder. Han delade ut diplom till de han ansåg vara ett föredöme, vilket fick folk att skynda sig att göra goda gärningar när han befann sig i närheten. När ett anti-kinesiskt upplopp höll på att bryta ut i stadens fattigare delar gick Norton emellan och bad med böjt huvud "Fader vår" tills upploppsmakarna skämdes och gick hem. Norton tryckte också egna pengar som han betalade med i affärer vilkas stolta ägare satte upp bronsplacketter med texten "Efter Utfärdande av Hans Kejserlige Majestät, Kejsar Norton av Amerikas Förenta Stater". Vid varje teaterpremiär reserverades platser åt Kejsar Norton och de två hundar han sällskapade med.

Kejsar Nortons vishet uppenbarade sig i de deklarationer han regelbundet gjorde. I en av dessa upplöste han den amerikanska kongressen med motiveringen att ”bedrägeri och korruption förhindrar ett rättvist och propert uttryck för folkets röst; öppna förbrytelser mot lagarna sker kontinuerligt, skapade av grupperingar, partier, fraktioner och olaga inflytande från politiska sekter; medborgaren har inte det skydd mot person och egendom som är hans rättighet". Norton förespråkade också skapande av ett "Nationernas förbund" och förbjöd alla konflikter mellan religioner och deras grupperingar. Dessutom förespråkade han byggandet av en bro mellan Oakland och San Fransisco, en bro som byggdes 61 år senare och i San Fransiscos trafikradio ofta kallas för just "Norton".

Att folket uppskattade Norton blev tydligt när en övernitisk poliskonstapel arresterade Norton 1867. Detta skapade en stor skandal bland den uppretade befolkningen och polischefen Patrick Crowley släppte Norton under kraftiga ursäkter tillsammans med kommentaren att kejsaren "inte hade spillt något blod, inte rånat någon eller skövlat något land, vilket är mer än man kan säga om hans kamrater i samma bransch".

När Norton dog 1880 publicerades hans dödskrönika på San Fransisco Chronicles första sida: "På den luktande trottoaren, i mörkret av en månlös natt under det droppande regnet avslutade Norton I, av gudomlig nåd, kejsare av de Förenta Staterna och Mexicos beskyddare, detta liv". Norton följdes till sin grav av 30 000 sörjande, från fattig till rik. Dagen efter hans död lade en solförmörkelse hela San Fransisco i skugga.

På Fiji har man nu härskare som saknar Kejsar Nortons vishet. Där skedde nyligen en statskupp vilket gjort att många skickat oroade brev till mig. Statskuppen på Fiji har dock varit helt oblodig, inga strider har skett, regeringen avgick självmant efter påtryckningar, inga utegångsförbud är i kraft och de enda militärer jag sett var några civila tält på vad jag först trodde var en campingplats.

Alla jag talade med var positiva till statskuppen, som de menade bekämpade korruption, men detta kan vara bedrägligt då alla på något sätt var bundna till turistindustrin. En av orsakerna till att regeringen avsattes var ju just att förslag till nya lagar om hur turistinkomsterna skulle fördelas då en större del skulle gå till de infödda fijianerna och mindre till investerare från utlandet. Detta kan vara en orsak till att Australien i tysthet drog tillbaka de krigsfartyg man stationerade utanför öriket när rykten om en kupp boerjade blossa upp. Fiji är annars förödande vackert med sagolika stränder, palmer och makalöst rikt vattenliv.

En lyssnare har hört av sig till mig och undrat vad det var för "terrorhotade tivolibås" jag talade om förra veckan. I USA skickar Departementet för Hemlandets Säkerhet pengar till delstater och städer beroende på hur starka hot de verkar vara utsatta för. Vid en granskning förra året av hur anslagen fördelats konstaterade man att städer skickade in nästan vad som helst som terroristmål i hopp om att få pengar tilldelade. Ett av de godkända anslagen var just skydd av ett tivolibås för sockervadd vilket man befarade kunde utsättas för en terrorattack.

Las Vegas, terroristhot och casinospelande

En gång läste jag att om terrorister verkligen skulle vilja krossa USA:s ekonomi så finns det ett mål som är långt mer självklart än de banker, flygplatser och för all del tivolibås som militär vaktar idag: Las Vegas. Ett koordinerat bombdåd mot några av stadens casinon skulle med största säkerhet drastiskt minska spelresorna, vilket i sin tur skulle leda både till stadens och delstatens ruin. Ingen annan delstat i USA är så sårbar.

Detta verkar dock inte oroa vare sig casinobesökare eller säkerhetsvakter. Incheckning med bagage till hotell ligger ofta inne i själva casinobyggnaden och i det kalla vintervädret är tjocka jackor vanliga i spelhallarna. Antagligen har man i Las Vegas, liksom i resten av USA, en betydligt mer avslappnad syn på terrorism än den nuvarande administrationen i Vita huset. Ännu skördar ju terrorister betydligt färre offer än fetma, bistick, luftföroreningar eller terroristbekämpning. Kanske känner man sig också lugnare av att alla spelanden är välbekant vita - mörkhyade och svarta ser man som mest i betjäningen eller i de mörkare stråken utanför de stora casinogatorna.

Redan på bussen till Las Vegas berättade en äldre man för mig om hans vänner som två dagar efter pensionsutbetalningen hade förlorat alla pengarna på spelborden. Både han och busschauffören förklarade att vi som turister gärna fick spela om pengar, men att invånarna gjorde bäst att låta bli.

Las Vegas utgör annars ett bisarrt spektakel. I casinon inredda som för att utgöra bakgrund i James Bond-filmer vandrar män i slitna jeans och cowboyhattar runt med kvinnor i skärmkepsar och shorts, alla lika rundmagade. Spelhusen är utspökade efter både verkliga och påhittade platser. Här finns både Eiffeltornet, Kung Arthurs slott samt hela staden New York representerade och på en liten sjö glider italienska gondoljärer runt med japanska turister. Små bröllopskapell finns överallt; mitt emot mitt vandrarhem lockar man med Elvis som vigselförrättare och längre ner längs gatan gifte sig basketstjärnan Michael Jordan och även Joan Collins - i Sverige mest känd för att ha spelat JR:s roll i den konkurrerande dokusåpan Dynasty.

Det roliga med Las Vegas är att de som går på casinona är vanliga medelamerikaner. Ett gäng lagom förfriskade damer förklarade för mig "att i Los Angeles är staden riktig, men människorna är gjorda av plast. I Las Vegas är det raka motsatsen, staden är konstgjord, men folket är på riktigt".

Los Angeles, jackaloper, stå-uppare

Den senaste tiden har jag befunnit mig i ockuperade Mexico, närmare bestämt i Los Angeles. De amerikanska tidningarna är som vanligt märkvärdiga. På min säng har jag två tidningar: The Onion som toppar med att delstaten Kansas har förbjudit den ogudaktiga evolutionen och att presidentens hund besökt Irak, samt Los Angeles Times som toppar med att ”En ny strategi” i Irak nog kan lösa alla problem samt en om hur kritikerna till den amerikanska FN-ambassadören Bolton ändå respekterade honom för hans kunskap och handfasthet. Jag vet fortfarande inte vilken tidning som är en satirtidskrift, eller om det möjligtvis är båda.

Hollywood Boulevard ser annars betydligt annorlunda ut jämfört med på TV. En sjaskig gata med stjärnor för personer man aldrig hört talas om, flankerad med souvenirbutiker som säljer billiga plastsaker och T-shirts med George Bush Jr och Sr med undertexten "Dum och dummare". Längs med gatan tigger de hemlösa pengar av turisterna och tidningar förkunnar var de bästa prostituerade finns. Däremellan ser man affärer för tatueringar, porrtidningar samt färgglada peruker och platåskor.

Scientologerna är också välrepresenterade. I närheten av mitt vandrarhem finns minst fyra scientologtillhåll, allt från juluppvisningar och museum till testcenter där man kan testa sin intelligens och personlighet. Själv var jag smart, nervös och kritisk och levde inte upp till min fulla potential. Det skulle dock ordna sig om jag bara köpte en bok de så passande råkade sälja.

På en av sängarna i mitt vandrarhem sover en amerikan. Ovanför sängen har han satt upp två amerikanska flaggor och i sin plånbok har han bibeln fotograferad på microfilm. Under sängen har han fyra stora väskor. Vi misstänker att de innehåller religiösa pamfletter, men har inte frågat.

Annars har jag varit på komikerklubb. Skämten var som vanligt: Vietnamesiskan skämtade om Vietnamkriget och om hur alla asiater tas som prostituerade, araben om hur han blir behandlad på flygplatser och juden försökte motivera ett krig mot Iran.

Los Angeles är annars en hopplös stad att besöka utan bil. Oändligt stor utan väldefinierat center har man tur om man hinner se två olika saker samma dag, trots att utmärkta allmänna kommunikationsmedel finns. Trots detta lyckades jag uppfylla ett av mina främsta skäl att besöka Los Angeles: Hitta en jackalop!

Trogna lyssnare kommer kanske ihåg jackalopen som ett skyggt djur, format till en korsning mellan hare och antilop, ibland också med fasanvingar. Jackalopen lever vanligtvis på prärien och kommer endast in till stan när den känner en stark längtan efter whisky. Den som inte tror på min beskrivning är välkommen att söka efter "jackalope" på Internet. I stadsdelen Burbank lyckades jag hitta en affär där en uppstoppad jackalop fanns till beskådan samt även ett huvud av en annan. Detta jackalophuvud är nu på väg i paket mot Sverige.

Järnvägar, gatunamn, revolutionshjältar

Under den senaste veckan har jag lämnat det mexikanska fastlandet för att istället åka över till Mexicos kaliforniska halvö, Baja California. För att ta sig dit från Chihuahua kan man ta en av Mexicos enda järnvägar. Det är en av de vackraste vägarna i världen för tågresor och man passerar berg, dalar och makalös vegetation. Längs med järnvägen finns en serie floddalar som på engelska kallas för Copper Canyon, koppar dalen. Det är 20 stycken olika dalar som tillsammans är fyra gånger så stort som Grand Canyon i USA. En av höjdpunkterna i tågresan är när tåget stannar för en matpaus och man har fri utsikt direkt ner i den grönskande floddalen.

Baja California är annars strålande vackert. Smaragdgrönt vatten, makalösa stränder, delfiner, sjölejon, hammarhajar och mantor. Och vid rätt årstid kan man också se valar och valhajar. Enda nackdelen är att priserna är långt högre än i resten av Mexico. Bussarna kostar kring 30% mer, souvenirer och annat ofta det femdubbla priset. Orsaken är naturligtvis alla nordamerikaner som åker ner hit för sin semester. Bland andra nackdelar är stor prostitution och knarksmuggling.

När man åker runt i Mexico noterar man snart att gatunamnet upprepar sig i stad efter stad. Vanligast av dem alla är gatunamnen Hidalgo och Zapata-vägen, båda stora revolutionshjältar. Utöver dem fins naturligtvis också alltid Revolutionsgatan och Självständighetsavenyn.

Miguel Hidalgo var en präst i den mexikanska staten Guanajuato. Han talade franska och flera lokala språk samt kunde skriva texter i aztekiska. Dessutom organiserade han ett uppror bland mestiserna och bönderna. På bara ett år hade han organiserat 200 000 män under stridsropet "Länge leve jungfrun av Guadalupe och död åt spanjorerna". Jungfrun som det talas om är Jungfru Maria som i Mexico är långt viktigare än Jesus. 1811 avrättades Hidalgo tillsammans med de andra revolutionshjältarna Ignacio Allende, José Mariano Jiménez och Juan Aldama, dessa också vanliga som gatunamn. Deras huvuden fanns för uppvisande fram till 1821 då revolutionen vanns och Mexico blev självständigt. Hidalgo räknas nu som far till den mexikanska nationen samt dess befriare.

Emiliano Zapata är den stora revolutionshjälten för södra Mexico. Zapata föddes i en ranchägarfamilj och var som ung känd för att klä sig stiligt i sin pråliga cowboy kostym. Han talade dock det lokala indianspråket Nahautl och blev något av en ledargestalt för dem. Han förde kampanjer för att deras ägande rätt till mark skulle erkännas och när inga framsteg gjordes startade han en väpnad kamp 1910. I denna kamp fick han stöd av bl.a Pancho Villa (som inte har så många gator uppkallade efter sig, antagligen p.g.a av hans tidigare bakgrund som landsvägsrånare, även om han enligt legenden gav pengar till de fattiga). Zapata var influerad av anarkismen som rörelse och det kan man idag se i Chiapas där anarkistmärken är mycket vanliga symboler. Zapata mördades 1919 av en militär som påstod sig vilja byta sida och södra delen av revolutionskrafterna föll sakta men säkert sönder. Zapatas inflytande kan dock ses på alla vänsterrörelser i Mexico, men särskilt på dem i Chiapas.